Avtal, upphovsrätt och Internet.

Idag fick jag en regelrätt näsknäpp av Joakim Jardenberg (@jocke) på Facebook, i en tråd rörande den senaste tidens uppmaningar att man ska göra en copyright-hävdelse i sin status etc. Ni har säkert själva läst den uppmaningen vid det här laget.

Jag gjorde en rad antaganden och baserade hela mitt resonemang i frågan (som alltså gällde huruvida du äger rättigheterna till ditt material på Facebook eller ej) på högst tveksamma grunder, bl a gammal information och sunt förnuft, vilket Jocke var väldigt snabb med att anmärka på, och helt korrekt så.

Jag känner dock att det finns anledning att diskutera det som fick mig att göra dessa antaganden, nämligen folks villfarelse att internets alla tjänster är någon slags socialmedborgerlig rättighet där alla svenska kumbaya-lagar till fullo gäller oavsett vad.

I Facebooks fall visade sig vara så, vilket jag alltså blev varse om idag genom att hänvisas till deras terms of service (https://www.facebook.com/legal/terms?ref=pf). Men i många andra fall är det ingen självklarhet. Och framförallt tycker inte jag att man ska förutsätta det!

Ofta hör man folk beklaga sig över att de minsann inte har gått med på det ena eller det andra, men då undrar jag hur många av dessa som i detalj läst det användaravtalet som presenteras då man skapade sitt konto på den aktuella webtjänsten, oavsett om det gäller Google, Twitter, Instagram, Pinterest etc? De allra flesta människor klickar snabbt vidare i sin jakt på att börja använda nämnda tjänst, och struntar helt i att läsa det finstilta. Så även jag.

Men där kan det stå rätt intressanta grejer och det är inte en självklarhet menar jag, att tjänsten enbart för med sig positiva saker. En sådan sak som vem som t ex äger rätt till bilder och information, som användaren laddar upp, kan mycket väl avtalas bort i samma sekund som du klickar på ”godkänn avtalet” och går vidare. Genom att klicka har du ju defacto godkänt avtalet och kan inte längre komma med synpunkter på eventuella avigsidor med tjänsten, som framgick däri.

Ett roligt exempel på detta var engelska GameStation (läs hela historien här) som i sina avtal skrev in att de i och med godkännande övertog användarens själ och såg det som sin rätt att fritt disponera denna skulle de så önska. Det var givetvis skrivet med glimten i ögat och med syfte att just påvisa hur lite folk läser de där avtalen. Över 7 500 personer skrev tydligen på och godkände avtalet och missade därmed en liten bonus som de fick som faktiskt upptäckte paragrafen.

Min poäng är att man inte kan sitta här hemma i trygga Sverige och tycka att man har rätt till det ena och rätt till det andra, utan att först ha läst de här avtalen ordentligt. Måhända kan man inte förhandla bort upphovsrätten för immateriellt material påett globalt plan, jag vet inte, men det skulle inte förvåna mig om det gick alldeles utmärkt genom ett enda klick på en ”godkänn”-knappp på webben.

Man ska i vilket fall inte vara så säker tycker jag.

Så innan du beklagar dig över hur företaget du är kund hos hanterar din information, eller på annant sätt levererar sina tjänster, bör du kanske syna avtalet du en gång skrev på. Där kan svaret på dina funderingar finnas. 

Avtal, upphovsrätt och Internet.
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)
This entry was posted in Facebook, Foto, IT&Internet, Samhälle, Teknik, Twitter and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>