Den dåliga smaken

Jag står längst fram i kön på en större amerikansk hamburgerkedja, låt oss kalla den BK, och ger min beställning för dagens lunch. I samma stund som jag hör mig själv avsluta min beställning, inser jag att ett svagt illamående börjar göra sig till känna.

Valet idag föll på en dubbel Whopper meny, fast med fullkornsbröd istället för vitt och med Cola light, bara för kolhydraternas skull. Jag försöker inte övertyga mig själv att mitt val av lunch på något sätt var nyttigt, utan det handlar mer om skadereglering. Ett försök att göra lunchen till ett så ofarligt intag som det var möjligt med de medlen som fanns till hands.

Illamåendet växer sig större, medans jag ställer mig som en panelhöna längs restaurangens yttervägg och väntar på att min mat ska bli klar. Helst vill jag att de ska glömma bort beställningen.

”Vilken tid det tar och sjutton vad jag inte är sugen på det här!”

Rätt som det är är maten klar. Jag hämtar brickan, slår mig ner vid ett bord mitt emot en liten svensk kärnfamilj där större delen av fokusen ligger på den 4-åriga dottern som hellre vill gräva i läsken efter isbitar än äta sin mat. Jag börjar glufsa i mig maten, eftersom det är det enda sätt man kan äta en hamburgare på, och mitt illamående får en slags bekräftelse.

Tio minuter senare står jag utanför restaurangen igen, men småflottiga fingrar, hållandes ett nytt nummer av Metro som jag tog där inne, och jag kan inte låta bli att tänka:

”Det där var inte ens gott.”

Och visst har jag rätt, och orsaken är att matalternativet har blivit så tillgängligt att jag två gånger i veckan besöker just denna restaurang på lunchen, och därmed är trött på möget. Jag vill inte se en hamburgare igen i mitt liv tänker jag när jag korsar parkeringsplatsen och går över vägen till jobbet. Men tyvärr vet jag att jag antagligen kommer att vara tillbaka där redan i början av nästa vecka. Tyvärr, för jag vill helst inte, men det är så tillgängligt att jag har svårt att låta bli.

Ikväll blir det högtempoträning för att bli av med resterna från lunchen. Det är priset man betalar, och det är inte värt det, tro mig. Inte över huvud taget.

Den dåliga smaken
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)
This entry was posted in Facebook, Samhälle and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Ett svar till Den dåliga smaken

  1. Pingback: Jag fick ett brev från Burger King | Uppsnappat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>