Christan Dahlqvists (@sundhult) inlägg om filmernas evighetslånga eftertexter för att kreditera varenda person som på ett eller annat sätt varit delaktig i produktion, fick mig att minnas ett inlägg jag gjorde i maj 2008 på debattplats i tidningen Journalisten när jag ifrågasatte sveriges fotografkårs debiteringsmodeller.
Jag är sedan dess ’svartlistad’ av en rad kända proffsfotografer för att jag tydligen gav mig in på ett område som var väldigt känsligt.
Men är mina jämförelser i artikeln så konstiga? Varför är ett kreativt yrke som fotograf så in i norden speciellt om man jämför med andra kreativa yrken inom samma segment, t.ex. en grafisk formgivares? Vad ger fotografen en särställning?
Hela artikeln hade till syfte att ge fotografkåren ett litet ”hunch-hunch” om att det kanske var dags att se över modellen för hur man arbetade och framförallt debiterade kunden, för att bättre möta dagens mediavärld. Men det visade sig att fotografer – generellt sett, baserat på kommentarerna till artikeln – är ett extremt konservativt släkte som vägrar att ändra på något! Allt ska vara som det alltid har varit och gud nåde den som vågar ifrågasätta deras yrkesmetoder.
Jag tycker det hela är lite skrattretande, för i samma stund som dessa stelbenta fotografer (de som nu ansåg att jag borde skjutas) sitter där på sina höga hästar märker de inte att världen omkring dem, den värld som de själva har tagit på sig att dokumentera, håller på att förändras. På gott och ont. De beklagar sig över att de har svårt att få uppdrag men de reflekterar aldrig över varför. Och det faktum att jag faktiskt har jobbat med fotografer sedan artikeln publicerades som anammat en helt annan modell bevisar ju att det går och att jag inte var helt fel på det. Alla andra branscher går igenom stålbad emellanåt – varför inte fotograferna.
Vi har jättemånga duktiga fotografer i Sverige, och jag känner själv en handfull, men utan utveckling blir man snart en lerkoloss på larvfötter och likaväl som musik- och filmindustrin har fått börja se efter sina verksamheter, så tycker jag också att det är hög tid att fotografer gör det. Om man nu inte redan gjort det. Det har ju trots allt hänt en del sedan 2008 och jag tror att en del motvilligt insåg att jag faktiskt hade en poäng med den där artikeln, även om det gjorde ont där och då.
Läs gärna artikeln och kommentera här vad du tycker.
