Jag klickade runt bland flikarna i Safari – Facebook, mejlen, SvD, Aftonbladet… – och kände att jag vara lika oberörd av både den ena och andra sajten som blinkade förbi. Samtidigt som jag dissar webben (!!) känner jag också en enorm trötthet. Rent fysiskt alltså. Än en gång kunde jag  inte låta bli att tänka på min twitterkompis @techper som på sin blogg berättade om sin plötsliga trötthet, som visade sig vara en bakterieinfektion i hjärtat. Nu är det inte så fartligt i mitt fall utan snarare bara ett resultat av hård träning och för lite sömn.

Men det var i alla fall då det slog mig, att det som saknades i mitt liv var något så enkelt som mitt twitterflöde. Jag hade ju inte hört av mina kontakter där på hela förmiddagen. Snabbt startar jag upp Tweetdeck och meddelandena rasslade in. Oj, oj, oj… Nu kände jag mig helt plötsligt mindre trött, mindre nere och betydligt mer positiv till allt omkring mig. Underbart!

Så, det här med Twitter är definitivt någon som piggar upp och tillför en dimension till i vardagen. Och gör mig glad!

Inlägget Vad jag saknade var… dök först upp på Uppsnappat.