Ändå sedan jag var en väldigt lite parvel som firade nyårsafton hemma hos mamma och pappa, med nyårsmiddag, ”Grevinnan och betjänten”, Ring Klocka Ring och fyrverkerier så har jag känt samma sak. Det spelade ingen roll att det var glad stämning, god mat och en massa pang-pang. Jag tyckte kvällen kändes tung som bly. Rena Lars Norén…

Kanske är det just de där ödesmättade orden i Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” som har satt sina spår.

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö . . .
Ring själaringning öfver land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Smaken är väl som baken men jag tycker inte det är några speciellt upplyftande rader av poesi. Vackert måhända, men texten befäster tydligt att det vi först och främst bevittnar är ett år som dör och därefter ett helt nytt okänt år som föds.

Jag tyckte nog att det var lite jobbigt som lillparvel att ställas inför ett dödsbud varenda nyår. Varför skulle det där året alltid behöva dö? Ett år som ofta hade fört mycket positivt med sig.

Så efter lite amatörpsykoanalys har jag nu alltså kommit fram till att orsaken till min s.k. nyårsångest till stor del ligger i Jarl Kulles dramatiska tolkning av Nyårsklockan under mina uppväxtår och att detta fortfarande lever kvar i mig, så här 30 år efter att jag borde ha vuxit upp och släppt det. Hans ord i kombination med en välutvecklad separationsångest i tidiga år är nog den bästa förklaringen tror jag.

Men allt detta till trots hade vi en väldigt rolig nyårsafton 2010, med mycket skratt och underbart sällskap! Men visst gnagde det lite inom mig, speciellt dagarna innan…

Inlägget Nyårsångest v 1.0 dök först upp på Uppsnappat.

Oj, media fick visst nys om det här. Det var ju inte bra. Bäst att vi spelar helt oskyldiga. ”Vi visste ingenting!”

Sure! Om man anlitar ett företag för att sälja studentmössor till ungdomarna så har man väl koll på hur det görs och vilka andra produkter samma företag marknadför. Det hade man på min tid iaf (och det var faktiskt bara 20 (!) år sedan) och varför skulle det vara annorlunda nu? Dessutom ligger det väl på skolledningens ansvar att ha detta klart för sig.

Jag tycker inte att C.L. Seifert gör något fel om de öppet går ut med vilka prylar de marknadsför. Trots allt är det myndiga personer vi pratar om. Även om jag tycker att man kan ta det lugnt med drickandet så är det faktiskt ett beslut som den enskilde eleven får göra. Men att skolan väljer att skylla på elevkåren när det faktiskt finns en möjlighet att begränsa utbudet redan vid upphandling är ju löjligt.

– Jag har inte sett den här katalogen, men vi tycker inte att den typen av produkter ska marknadsföras i skolan, säger Björn von Wachenfeldt, gymnasiechef på Skolstaden

– Vi skulle absolut inte godkänna några alkoholrelaterade företag, säger Henrik Heide, rektor på Procivitas.

Men det är ju exakt det ni har gjort genom att blunda och se mellan fingrarna! Löjligt. Inte sett katalogen…? Stå för vad ni gjort istället och inse att ni inte har skött ert jobb speciellt bra i just denna fråga.

Jag tycker att elever och föräldrar borde reagera på det här. Även om ungdomarna vill festa (vilket är helt ok tycker jag) så ska de inte förses med redskap och instrument genom skolan och ansvaret för detta ligger på rektorer och skolledning.

Det är bl a ni Björn von Wachenfeldt och Henrik Heide!

Inlägget Skyll inte på elevkåren dök först upp på Uppsnappat.