Ander Johansson pratar om samhällets förfall och att en nedmontering av välfärden skulle vara orsak. Det ifrågasätter jag kraftigt eftersom jag inte ser någon koppling mellan att välfärden skulle bli sämre – vilket är enhelt annan diskussion – och att folk skulle bli rasister. Om vårdköerna ökar börjar man väl inte automatiskt tycka illa om asiater eller afrikaner?!

Jag tror däremot att rädslan för en kollaps av vår djupt rotade kultur är ett betydligt större problem, och ett ingrepp i det många upplever som ”svenskt”. Detta leder till en rädsla som är svår att motarbeta. I ett val dras människor med denna känsla till personer som säger sig vilja ta tag i detta problem. Det fanns bara ett enda parti under valarbetet som bemötte dessa frågor och det var SD. Jag är övertygad om att om de övriga partierna hade vågat ta debatten med SD och lagt fram sina ”sanningar” så hade reslutatet sett annorlunda ut. Folk hade fått höra bägge sidorna och kunnat bilda sig en uppfattning utifrån det, inte bara en verison av det.

I förlängningen handlar det här alltså om att folk är missnöjda med den invandringspolitik vi för i Sverige eftersom de tror/anser att den massiva invandringen som har skett i omgångar under de senaster decennierna påverkar den svenska kulturen negativt. Att den påverkar är nog ingen tvekan, men frågan är ju hur negativt?! Det är här politiken kommer in. Eftersom nästan 6% av befolkningen röstat på SD (och då gissar jag ytterliga 6% kanske ville men inte ”vågade”) så är det här uppenbarligen en fråga som folket tycker ska upp på bordet. Nu har den kommit dit, men med den värsta sortens budbärare.

Det hade alltså varit betydligt bättre om frågan hade tagits upp och diskuterats av våra etablerade partier. Pariter som även har andra frågor på sin agenda, och inte uttalat är rasister. Det hade varit bättre om man gett SD samma mediautrymme som de övriga partierna, så att de hade kunnat bekänna färg tidigt i valrörelsen. Jimmy Åkesson hade knappast vunnit en debatt mot Mona Sahlin, Maria Wetterstrand eller Fredrik Reinfeldt även om han hade försökt. Så varför tog man inte fajten?!

Men att SD:s intåg i riksdagen skulle vara ett tecken på välfärdens förfall har jag väldigt svårt att se. Däremot ett tecken på en för många viktigt fråga som ingen annan tog på allvar! Man vågar helt enkelt inte prata om svensk invandrings-/integrationspolitik i valrörelsen. Det är väl inte politiskt korrekt att göra det tydligen. Och då blir det så här, och personer som verkligen är rasister tar sin chans och rider på vågen.

Inlägget Invandringen togs inte upp dök först upp på Uppsnappat.

Sverige har ett Europas högsta valdeltagande, men drygt 82% som röstar, vilket givetvis är bra. Det tråkiga är bara att de övriga 18% väljer att inte säga sin åsikt alls, varför jag tycker att de heller inte har någon rätt att gnälla i efterhand.

Man måste inte sympatisera med ett parti fullt ut för att kunna rösta på dem. Det kan finnas enstaka frågor som är viktiga, eller en sammanslagning av flera som avgör. Det kan t.o.m. vara så att man lägger en röst på ett visst parti för att det partiet är minst sämst. Fair enough. Men att inte lägga en röst alls tycker jag är illojalt mot Sverige. Jag anser att man har en skyldighet att rösta.

Men om man nu emotsätter sig hela den parlamentariska principen och inte tror på demokrati då? Ja, då är det ju såklart en svår fråga, men jag har svårt att tro att så är fallet för ca 18% av befolkningen. Det motsvarar alltså 1,26 miljoner människor. Men vissa har givetvis den invändningen. Hade dessa organiserat sig så hade det ju kunnat bildas ett soffliggarparti som direkt hade blivit Sveriges tredje största parti… Sug på den karamellen ett tag.

För att summera det hela tycker jag att soffliggare i och med sitt agerande förlorar sin rätt att efter ett val ha synpunkter på det ena eller andra. Är man inte med och röstar kan man heller inte förvänta sig bli hörd. Så enkelt är det!

Inlägget Soffliggarna kunde ha räddat Sverige dök först upp på Uppsnappat.