TV:n stod på igår när jag kom hem och TV3:s nya dokuserie Svenska NewYork-fruar var på. Under tiden jag roade mig med annat i vardagsrummet kunde jag höra snacket på tv:n och efter ett tag var jag helt uppslukad i vad som utspelade sig. Och min enda tanke var: ”Vilka sjuka människor!”.

Det är ju tragiskt att det finns folk som är så rika och så korkade att de kan bete sig som fruarna gjorde igår. En vill vulgäroperera sina läppar för att se ut som en anka (inte Anka alltså). En tror på fullaste allvar att hennes dotter kan sjunga trots att det var så falskt att det var skrämmande och en tredje roar sig med en ansiktspeeling som hade gjort Josef Mengele stolt.

Det är ju tragiskt att de för det första är (eller åtminstone framstår som) så korkade som en död fisk men även att de har så gott om pengar att de kan leva ut sin excentricitet utan minsta tanke på vad de egentligen sysslar med.

Sen blir jag illa berörd när Gunilla Persson till varje pris ska få sin dotter att bli barnstjärna, och filmar henne när hon sjunger och dansar bara för att hon ska skicka materialet till en agent (eller ajent som hon säger, svårt det där med svenskan) som ska göra henne känd. Snacka om att leva genom sina barn. Låt ungen vara ett barn istället!

Jag tycker givetvis att hela den här tv-serien är smått pinsam, det har jag sagt förut, och jag vet inte huruvida de är medvetna om det under produktionen, men fruarna framställs ju inte som några lysande stjärnor på intelligenshimlen direkt. Visst är de förmögna, men jag avundas de inte, för de har ju inte direkt tur när de tänker, och det tycker jag är viktigare.

Jag tycker snarare att TV3 visar upp en rad rätt tragiska liv faktiskt.

Inlägget Sjuka människors liv dök först upp på Uppsnappat.