Vi har en del träningsfånar på jobbet som vid rådfrågning tipsar att man borde springa ett par mil i veckan för att hålla igång, och sedan givetvis äta sunt och aldrig synda etc.

För det första, så har jag inte tid att springa ett par mil. För det andra har jag inte lust att springa ett par i veckan. Och sist men inte minst kan jag inte springa ett par mil. Hör ni inte hur sjukt det låter? Ett par mil… Är ett par mil i veckan en normal dos av träning?

”Njae, när du ska komma igång räcker det ju med att du börjar med säg ett par två-kilometers-rundor de första veckorna för att sedan öka successivt.” Två kilometer??

Ok, senaste gången jag provade löpträning så föll jag ihop av utmattning efter 700 meter. Jag spottade blod och hade värk i rygg och knän som aldrig förr. Två kilometer funkar säkert jättebra för en normalbyggd, hyfsat grundtränad man i 30-årsåldern. Men är man närmare 40 och har ca 15 kilos övervikt är 2 km en oöverkomlig sträcka första gångerna. Den belastning som mina knän får i förhållande till min vikt är enormt mycket mer än den där normalviktige 30-åringen. Man får inte glömma det. Inte nog med att jag är svagare, jag har dessutom fler kilon att förflytta, så kom inte med ”ett par mil i veckan”. Det är en ren och skär förolämpning!

Jag roar mig med att tre till fyra gånger i veckan kliva upp på min crosstrainer och köra ett tempo-program på 16 minuter. Det har jag tid till, jag har hyfsad lust till det och framförallt; jag orkar det. Jag ser resultat vecka för vecka eftersom det går lättare och lättare. Mina knän tar stryk även på crosstrainern, men betydligt mindre än om jag springer eller cyklar.

Ni som är tränings-narkomaner, tänk er för innan ni ger tips till otränade människor och få inte ett par mil i veckan att låta som ”a walk in the park” för det är det inte för de allra flesta människor i det här landet.

Inlägget Ett par ord om träning dök först upp på Uppsnappat.