Idag skrev bloggskvallersajten gossips.com om Radio Egoina och det faktum att hon numera är Sveriges största podcast. Eller rättare sagt Sveriges till antal lyssnare sett största oberoende orginal content (OC) podcast. Givetvis har podcasts som ges ut av de komersiella radiostationerna och Sveriges Radio fler lyssnare, men bland de dedikerade OC-podcasten är hon störst! Hävdar vi iaf. Om någon kan matcha hennes lyssnarstatistik får de ju höra av sig och bevisa att vi har fel.

Jag tycker dock att drygt 8 000 unika nedladdningar av varje avsnitt talar sitt tydliga språk!

Sen kan jag inte minnas när jag gav mitt tillstånd för Gossips.se att publicera den där bilden (se ovan) på Egoina och Marcus Friberg (@marcusfriberg) som jag faktiskt har tagit. Enligt gällande lagstiftning så innehar jag publiceringsrätten till den… *ler*

Lyssna gärna på senaste avsnittet här »
(högerklicka för att ladda ner istället)

Inlägget Det går bra för vissa! dök först upp på Uppsnappat.

Vid samtal med en av deras representanter så framgår det snabbt hur fasta STIM är i sitt eget virrvarr av svårtydda regler kring rätten att spela musik. Tydligen håller man på att arbeta fram en ny licens för just podradiosammanhang eftersom man nu (efter mer än 3 år) äntligen har insett att de befintliga licenserna inte fungerar i detta sammanhang.

Under samtalet inser jag även hur lite STIM förstår av vad podradio handlar om. Personen jag pratar med försöker sig själv på en definition av hur podradio konsumeras, men efter ett tag tvingas han krypa till korset och fråga hur lyssnarna egentligen tar del av programmen. Svaret blir ju självklart att en podradiokanal både kan laddas ner, och då till sin dator, iPod, telefon mm och streamas via t.ex. podradiokanalens hemsida eller blogg.

Det handlar alltså om två olika huvudsätt att kunna lyssna, vilket för STIM innebär två helt olika licenstyper, vilket de inte har någon samlingslicens för.

Det bästa STIM kan erbjuda i dagsläget (eftersom det här måste utredas, får jag berättat för mig) är en ”provlicens” som ger oss rätten att spela en låt per avsnitt i veckan, vilket i sig hade varit gott nog, om det inte vore för att licensen bara gäller för upp till  1 000 lyssnare/nedladdningar.

I dagsläget har Radio Egoina över 8 000 lyssnare varje avsnitt och mer lär det bli. Hur ställer sig STIM till det? De vet inte hur de ska göra eftersom de inte kan räkna på ett sådant upplägg. Men dyrt blir det, konstaterar representanten. Och skulle vi besluta att inte ha med mer än totalt en enda låt någonsin, så tvingas vi i alla fall betala samma licensavgift månad efter månad, för den enda låten, fram till att vi gör det avsnittet otillgängligt igen. Jo just det!!

Varför ska det kosta mig en förmögenhet att göra reklam för artisters låtar?

Samtalet slutar med att STIM tar på sig att skicka ett avtalsförslag baserat på 10 000 lyssnare som både streamar och laddar ner Radio Egoina. Jag har fortfarande inte fått något avtal och det har gått nästan två veckor. Jag gissar att de antingen sliter sina gråa hår, eller redan har gett upp.

Det lutar mot att vi kör CC-signad musik istället, från t.ex. MusicAlley där ett avtal mellan artisten och podcasten upprättas automatiskt vid registrering som ger poddaren rätt att spela musik från sajtens artister (som är ruggigt bra) i utbyte mot att man promotar artisten. En rättvis deal tycker jag!

STIM sitter på väldigt höga hästar som de strax kommer falla ner från, om de inte aktar sig. Deras metoder att ”skydda” upphovsrättsinnehavarna är rakt ut kontraproduktiva. Eric Gadd, Robyn eller Lady Gaga kommer alltså aldrig att spelas på Radio Egoina, så artister som dessa får förlita sig på strölyssnande reklamradiolyssnares eventuella uppmärksamhet.

Inlägget STIM förstår inte helt enkelt dök först upp på Uppsnappat.