I måndags förmiddag, den 3 oktober 2011, tog Pappa sitt sista andetag i livet och i och med detta gick en stor man ur tiden. De efterföljande dagarna hade jag inget lust eller ork att prata om det, varken med er mina läsare, eller med övriga vänner på de olika sociala nätverken där jag verkar. Det kändes bara inte bra, men jag upplever nu att tiden är mogen att berätta för att om inte annat bearbeta allt och så småningom kunna gå vidare.

Pappa har varit sjuk ett tag och hans hälsa har väl egentligen försämrats ända sedan i början på sommaren. Det kom med andra ord inte som någon chock när han gick bort, men jag kunde ändå inte greppa situationen förrän jag faktiskt ställdes inför det i måndags morse då sjukhuset ringde. Jag minns vartenda ord och tonfall.

Jag har alltid haft en enorm respekt och ett enormt förtoende för Pappa och det känns väldigt konstigt att han inte längre finns med oss. Jag hade ju kallt räknat med att han skulle fortsätta vara ett bollplank för mig i resten av mitt liv. Rätt naivt – jag vet. Nu vill det liksom till att han redan har gett mig alla de där tipsen han hade i bakfickan. För nu blir det inga fler. Hann jag få alla? Och nästa tanke som slår mig är ju givetvis om vi hann säga allt som vi behövde till varandra. Jag vet inte. Och kanske spelar det ingen roll, men jag kan inte låta bli att fundera i dessa banor.

Än så länge är den närmaste framtiden oviss och med allt som jag och mina syskon har att stå i nu, känns det inte som det kommer finnas tid och ro till eftertanke och sorg förrän vi är klara med allt. Kanske kommer först då faktumet att Pappa är borta för alltid att stilla sjunka in. Vi får hoppas det.

Tack Pappa för alla fina år och för att du alltid stod bakom mig och stöttade mig, hur mycket jag än klantade till det. :-)

Du är saknad!

Inlägget En personlig tragedi dök först upp på Uppsnappat.

”Som DN.se tidigare har skrivit har den 23-årige mannens död anmälts av SOS Alarm till Socialstyrelsen enligt Lex Maria och ledningen för SOS Alarm har reagerat kraftigt på händelsen. Den sköterska som gjorde bedömningen att inte skicka en ambulans har fått sluta sitt arbete.”

via ”Jag behöver en ambulans, snälla” – DN.SE.

Fan vad trött jag blir på verkligheten. På att det ens kan uppstå den här typen av situationer. Jag håller helt och fullt med familjen i deras kritik mot SOS och den idiot till sköterska som tog emot samtalet och försöker påstå att killen inte har några problem när han uppenbarligen inte mår bra (baserat på textversionen av samtalet)…

MEN…

jag gissar att den här typen av situationer uppstår flera gånger varje dag och i de flesta fall är det bara mumbo jumbo. Det är säkert väldigt svårt att bedöma de här samtalen och alla de fejkade anropen de varje dag filtrerar bort, får mangivetvis inte höra talas om i media.

Likväl är det för jävligt att sådant här ska hända och jag lider med familjen som mist sin son, bror, pojkvän etc. Usch och fy tusan!

Inlägget Ja, det här stinker… dök först upp på Uppsnappat.