Jag fyllde nyligen år, för er som missat detta, och då började jag fundera lite på det här fenomenet med Facebookgratulationer. Jag fick i runda slänga ett 90-tal mer eller mindre genomtänka gratulationer tillsänt mig via Facebook och Twitter under dagen och kände mig mer uppvaktad än någonsin tidigare.
Sedan började jag dock fundera på hur mycket värde de här gratulationerna hade egentligen, om man jämför med personer som gratulerar IRL på jobbet, hemma, eller på andra sociala ställen i ens liv.
Först var jag inne på att nedvärdera det jag kallar Facebookgratulationen, eftersom den inte har föregåtts av ett lika djupt känslomässigt förarbete än den som verkligen kommer ihåg att man fyller år. Jag menar, face it, Facebook talar faktiskt om för dig vilka av dina vänner som fyller år varje dag, så du behöver inte komma ihåg något alls.
Men sen började jag tänka på vad skillnaden på det och att ha en kalender med sina vänners födelsedagar uppskrivna är. Funktionen är ju den samma, och ingen kan väl klandras för att inte komma ihåg 100 personers födelsedagar i huvudet. Man har med andra ord alltid ”fuskat” genom att anteckna på ett eller annat sätt i en strävan att komma ihåg sina vänners bemärkelsedagar. Den enda skillnaden är att systemet har automatiserats något.
Jag tänkte vidare att även om Facebook talar om för dig vem som fyller år, och att anträngningen att själv minnas därvidlag är minimal, så krävs det ändå en aktiv handling när man ska skriva ner den där gratulationsfrasen man vill skicka. Låt gå för att den är minimal. Men det faktum att man faktiskt tar sig de där 10-30 sekunderna och skriver något alls, visar ju på att det faktiskt – antagligen – finns en hjärtlig tanke bakom.
Så när jag hade resonerat klart kom jag faktiskt fram till att Facebookgratulationer definitivt har ett värde. Både för den som skickar; att få visa sin omtanke, och för den som tar emot; för att känna sig ihågkommen och uppvaktad.
Jag säger inte i och med detta att de 90+ personer som gratulerade mig har gått och väntat på denna dag, lagt ner sin själ etc i att jag fyller år, och satt sitt liv på paus för min skull. Men jag säger däremot att det har krävts ett engagemang och en tanke och att det räcker för att sprida glädje till folk omkring en.
Jag blev jätteglad för alla de gratulationer som jag fick. Det betydde enormt mycket för mig, och den samlade ansträngningen hos vänner på Facebook och Twitter blev till något mycket stort. Så även om du bara tog 5 sekunder av ditt liv till att skriva ”grattis” och sen trycka ”send”, så räckte det för att förgylla min dag. Det vill jag att du ska veta.
Ett stort tack till alla mina vänner på Facebook som gjorde min födelsedag betydlig.
Hurra för Facebook! Hade det inte varit för detta underbara sociala nätverk, hade jag ju inte haft en aning om att du fyllde år. Det är lite det som är grejen, tycker jag. Så många fler som kan få veta och få chansen. Man springer ju inte runt och talar om för kreti och pleti när man fyller år, liksom. Åtminstone inte när man kommit ur lågstadiet…