Pinterest är en rolig sajt. Tänker användaren på att han/hon kopierar bilder till pinterests servrar när denne pinnar något? Tror inte det. Bry sig användaren om det faktum att han/hon gör sig skyldig till brott mot upphovsrättslagen (i alla dess former)? Med stor sannolikhet inte.

Och vad är egentligen faran här? Att upphovsrättsskyddat material sprids vind för våg över nätet? Är det en verklig fara eller är det bara en gammal invand regel att man som upphovsmakare ska värna om sina alster?

Förlorar upphovsmakaren pengar på Pinterest? Med stor sannolikhet inte, såsom jag ser det, men däremot – och det kanske är här som det börjar skava – så går de potentiellt misste om de pengar som Pinterest (eventuellt) drar in på tjänsten, och som alltså bygger på deras material.

Jag kan tycka att det är skillnad mellan upphovsrätt och upphovsrätt. Utifrån nätanvändarens perspektiv är det skit samma. Ingen surfare hade betalt fotograf Pelle royalty för att få använda den där bilden han tog på kändisen Stina, när han ska lägga upp ett blogginlägg som handlar om Stina. Det hade inte varit ett alternativ i sammanhanget. Tappar Pelle pengar på att surfaren lånar bilden från internet utan skriftligt tillstånd? Definitivt inte.

Men i pinterests fall är det såklart annorlunda i och med att hela tjänsten bygger på en massa små surfare som använder en massa Pellars bilder på en massa Stinor. Jag kan se varför det kan väcka reaktioner.

Men jag kan också känna att det är dags för upphovsmakare att se över sin debiteringsmodell, vilket jag ofta varit inne på tidigare på denna blogg. Med tanke på hur vårt samhälle ser ut idag, där internet är en verklighet för 99% av den västerländska befolkningen, så borde Pelle fundera på att ta betalt på andra sätt och sluta oroa sig för nätet. Spec-jobb, där man fotar först och sedan hoppas få betalt, funkar inte längre kanske. Bara rena beställningar där Pelle får betalt av en uppdragsgivare för en speciell bild. Vad som sedan händer blir inte hans problem. Sprids bilden så är det bara roligt, en eloge till honom som duktig fotograf. Kommer det här att innebära en upprensning bland fotografer i världen? Ja, troligen. Färre kommer antagligen att kunna leva på det.

Och en sak till som får mig att fundera. Varför lägger man upp bilder på webben om man inte vill att de ska spridas? För i början måste ju bilden kommit ifrån Pelle själv eller hans närmaste krets, där inkluderat beställaren. Svårare än så är det ju inte.

Jag känner flera fotografer som gått över till modellen att de tar betalt för sitt arbete och vad jag som kund därefter gör med bilderna är upp till mig. Det enda de begär är ett erkännande, dvs att jag på något sätt anger att det är de som tagit bilderna när jag använder dem. Detta tycker jag är ett klockrent upplägg. Om bilden sedan hamnar på en websida där den kopieras och sprids på webben, kanske till Pinterest, så är det inte längre fotografens problem eller bekymmer, utan möjligtvis bara mina som beställare om jag är mån om mina bilders unikitet.

Jag är som sagt var kluven i frågan, men att få betalt för redan gjorda jobb, år efter år, är enligt mig en gammal och förlegad modell som vi borde kunna överge nu.

Viva Internet!

Inlägget Känner mig kluven i frågan om upphovsrätt dök först upp på Uppsnappat.

Läser man tidningar som National Geographic, Vagabond etc så är tidningen väldigt noga med att vid varje bild – måhända i minimal fontstorlek – tala om var bilden kommer ifrån, dvs vem som har tagit den, eller vilken bildbyrå den är hämtad ifrån.

Foto: Anders Nyman

Detta är givetvis en del i den stora fotografsoppan*, men ofta i dessa tidningar ett sätt att även ge förtjänt cred till duktiga fotografer så att deras namn får lite spridning. Rätt naturligt kan jag tycka. Och rätt juste.

Men sedan finns det tidningar som kanske inte riktigt har samma dignitet som ovannämnda titlar, där helt okända (frilans)journalister får fotobylines på bilder som ser ut att vara tagna av min 11-åriga dotter – en dålig dag. Det är bilder som aldrig hade hamnat ens på redaktörens bord i NG eller Vagabond, och än mindre i själva tidningen.

Och det är just detta jag undrar, vad det är som driver yrkesjournalister/-fotografer att kräva fotobylines till bilder som ser ut som fan? Det finns många bilder i tidningar jag läser där jag hade skämts för att ha mitt namn vid bilden. Bilden fyller säkert sin funktion, och den lyfter måhända artikeln, men en fotobyline har ju som syfte att sälja fotografen och många bilder gör inte det. Tvärtom snarare.

Om du som läser denna blogg arbetar som journalist/fotograf och känner igen det jag pratar om; vad är det som är så viktigt med att tala om att just du tog den där helkassa bilden på sid 13. Får du fler jobb av det? Är det någon form av missriktad egokick? Är det ett krav från tidningen ifråga? Finns det andra skäl?

Jag hade väldigt gärna velat veta!

*) Fotografsoppan är ett ämne jag kommer att återkomma till, rörande hur skev jag tycker att hela fotobranschen är. Men mer om detta vid ett senare tillfälle.

Inlägget Fotobyline på vilket skit som helst? dök först upp på Uppsnappat.

Det förträffliga är att den är tagen med en gammal mobilkamera, vilket normalt sett inte brukar bli bra, men jag tycker den blev ganska fin.

Inlägget Fotodags dök först upp på Uppsnappat.