Jag var givetvis tvungen att leta mig fram till aftonbladet för att hitta den här artikeln, de flesta seriösa mediakanaler har valt att inte ens rapportera det, och konstigt vore det väl annars. Jag tycker dock att historien om ett vädjande Lacoste är som upplagd för en kommentar!

Lacoste ska alltså – enligt uppgift – ha varit i kontakt med norska polisen och vädjat om att Anders Behring Breivik (ABB) inte ska få lov att bära företagets kläder, och därmed skylta med varumärket Lacoste.

Jag vet inte huruvida det är sant, men om vi för ett ögonblick utgår från att det är det, så undrar jag hur de tänker. Vad finns mandatet för att ett klädmärke ska få möjligheten att bestämma vem som ska bära deras kläder och i vilka sammanhang? Det gick tydligen väldigt bra att han en gång köpte kläderna för dyra pengar, men nu när hela världen tycker att Breivik är ett stort svin, då är det inte lika roligt längre att han struttar omkring i krokodilförsedda pikétröjor. Det stinker dubbelmoral.

Jag tänker spontant att det här snarare handlar om det helt omvända, dvs att Lacoste försöker dra uppmärksamheten till sina kläder på de bilder som finns ute, för jag hade då inte ens sett den lilla detaljen tidigare innan denna nyheten kablades ut. Är det kanske så att Lacoste ser en chans att bli lite omtalade och utnyttjar den situationen att Breivik bär deras kläder. De gör det ju snyggt så till vida att de i sin uppmärksamhet tar avstånd från att han bär dem, och inte riktigt vill kännas vid det helst.Då får de både exponering och goodwill i ett och samma drag. Smart!

Och varför är polisen så förtegen om vad som har sagts? Vad kan vara hemligt i ett sådant samtal, mer än det vi redan vet? Har polisen kanske fått erbjudande om ersättning för att plocka bort kläderna, eller tvärtom; Brevik ett erbjudande om att fortsätta ha dem så att Lacoste kan fortsätta ta avstånd?

Jag är övertygad om att det ligger åtminstone en liten hund begraven här, och cynisk som jag är tror jag att Lacoste mer troligt, på något sätt, rider på vågen än tar äkta avstånd.

Ett annat intressant scenario hade varit om Breivik erbjöd sig att sluta använda kläderna i utbyte mot några miljoner; pengar han lär behöva för att täcka rättegångskostnader och annat. Bara en tanke.

Jag vill för tydlighetens skull betona att jag på intet sätt sympatiserar med Breivik, utan bara finner denna nya situation något tvivelaktig och lustig, och alltså inte alls tror på att det handlar om det som media rapporterar om. Det här handlar istället om PR! Ni minns väl United Colors of Benettons reklam på 80-90 talet, och hur skandalomsusat annonserna med maffiamord och annat var, men ack vad märket vann mark på det!

Nu försöker Lacoste också kanske…?

Inlägget Lacoste rider på vågen? dök först upp på Uppsnappat.

Det här blir bara ännu ett bra skäl att sluta med märkeshysterin. Inte ens om man betalar så mycket mer för ett plagg, går man alltså säkert. Det tycker man ju kunde vara en självklarhet. IC Company har tydligen dragit tillbaka kläder nu, så gamla som från 2009.

Jag gläds bara åt att jag inte köpt några av de uppvisade plaggen själv. Även om den rosa klänningen var riktigt snygg.

Inlägget Cancerkläder ute på marknaden dök först upp på Uppsnappat.

Frågan dök upp efter en krönika av Johan Svensson i City Helsingborg där han skrev ”Många gånger är det tjejerna själva som gör sig skyldiga genom att vara alltför utmanande”. Skyldiga till att killar tittar alltså.

Formuleringen retade upp och diskussionen om vad som avsågs började snurra runt.

Min åsikt i frågan  – och den följer som vanligt inte den politiskt korrekta linjen – är följande: Oavsett hur man tycker att vårt samhälle borde fungera så måste man i det dagliga livet istället förhålla sig till hur den faktiskt är. Därmed vill jag hävda att en tjej definitivt gör sig ”skyldig” till att folk tittar, flirtar etc om hon väljer att ha en utmanande klädsel eller stil. Jag tycker det är självklart. I det här ligger inte en fråga om ”skuld” i den religiösa eller moraliska meningen utan en skuld som kan jämställas med ”orsak till verkan”.

På samma sätt som jag anser att jag får skylla mig själv om jag blir rånad på väg hem från krogen om jag går och viftar med tusenlappar i min näve, lika självklart kan jag tycka det är att en tjej ökar riskerna för att bli uppvaktad – även på oönskade vis – om hon valsar fram på gatan i kort-kort, tajt linne och uppuffade bröst till hakan (bara som exempel).

”Ska man inte kunna gå klädd hur som helst då?” säger direkt en del. Jo, det kan man ju tycka, men samtidigt måste man ju tänka efter lite och inse att kläderna på vår kropp (eller avsaknaden därav) skickar kraftigare sexuella signaler än något annat vi har för oss i vårt dagliga liv. Man väljer ofta kläder för att visa vem/vad man är, vad man gillar, hur man vill bli mottagen etc. Det här gäller även tjejer med utamanade kläder.

Jag undrar ofta varför vissa tjejer väljer att klä sig så här. Inte är det för att de bara tycker att det är snyggt (är det ens snyggt kan man fråga sig?), utan givetvis för att de gillar den uppmärksamhet det ger. Som jag har förstått det från tjejkompisar och flickvänner genom åren, så är det inget vare sig bekvämt eller praktiskt med högklackat, lackkorsetter, kjolar som slutar strax under trosorna, linnen man ser rakt igenom etc. Men många tjejer gillar uppmärksamheten det ger, så länge de har kontrollen. Och det borde de givetvis alltid få ha, men klädesplagg är ju inte en skyltning vi kan sätta på och stänga av beroende på när och var vi vill visa det vi känner att kläderna gör.

Så tillbaka till ursprungsfrågan;
Gör en tjej som klär sig sexuellt utmanande sig skyldig till att killar reagerar på henne? Svar: JA!
Är hon därmed att anse som ett allmänt villebråd och får skylla sig själv om hon blir sexuellt ofredad eller till och med våldtagen? Svar: NEJ!

Jag är helt säker på att det finns många där ute som inte delar mina åsikter och ni får hemskt gärna kommentera. Viktigt dock är att skilja på hur man vill att det ska vara (i den bästa av världar) och på hur det faktiskt är. Kan vi enas om detta är jag helt öppen för en dialog i frågan. Gärna från någon som brukar klä sig lite mer utamanande.

PS: Själv tycker jag mest att det är obekvämt med tjejer som klär sig alltför utmanande, eftersom jag å ena sidan gärna vill titta, men å andra sidan känner mig smutsig som gör det eftersom det anses vara politiskt och socialt inkorrekt. DS

Inlägget En känslig och omodern fråga dök först upp på Uppsnappat.

Det är roligt att föreställa sig dessa plagg utan att först läsa artikeln.

Tröjor i mjölk låter ju inte så tilltalande i så fall. De rinner lätt av kroppen och blir sura efter ett par veckor. Rätt äckligt egentligen. Hur sköna kan träbyxor vara? Lite stela, ser jag framför mig. Men är man kanske tillräckligt lång så spelar det inte längre någon roll, eller?

Kläder av olja låter ju inte heller speciellt tilltalande, och spontant känns det ju som att vi redan har det, eftersom olja är råvaran vi gör plast och syntetmaterial av till allt från nylon till fleece. Inget nytt alltså? Skillnaden är tydligen att man upptäckt sätt att producera kläder i dessa material på, så att man när plagget tjänat ut sin roll kan smälta ner de och göra andra produkter av samma material. Detta är ju rätt nytt får jag ju erkänna!

Och mjökprodukterna är tydligen baserade på ett mjölkprotein (inte den drickmjölk som vi är vana vid) som man kan utvinna riktiga fibrer av. Spännande forskning som kanske kan rädda oss från ett enormt sopberg av kläder.

När man läser att vi i Sverige köper kläder för 71 MRD varje år inser man ju snabbt att vi gör av med rätt mycket plagg som bara hamnar på tippen till slut, när de hängt längst inne i garderoben i ett par årtionden.

Jag tycker vi ska omfamna denna nya forskning. Det kan bara bli bättre!

Inlägget Ansvarsfullt mode dök först upp på Uppsnappat.

Vad behjärtansvärt! Men i bergreppt ”hållbar” måste man väl även väga in en ekonomisk faktor, eller? För det är ju knappast hållbart ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att återgå till att klippa får för hand med en fårsax ?

Det hade ju onekligen gett många jobb, men frågan är ju om slutkonsumenten hade varit beredd att betala priset för en sådan tröja.

Jag tycker det är ett intressant initiativ att jämföra moderna tillverkning med ”traditionell” men jag tror personligen att lösningen inte ligger i det förgångna, utan någonstans mitt emellan, där man även kan hitta en ekonomiskt hållbar situation.

Jag tycker nämligen också att det är något sjukt med att man kan köpa en stickad tröja i lågprisbutiken för 29.90. Det bevisar att något inte står rätt till i produktionsledet. Om det sen rör sig om arbetsförhållanden för de som tillverkar tröjan eller miljöbelastningen för produktionen kan ju variera, men något skumt är det.

Inlägget Vad är hållbar? dök först upp på Uppsnappat.

Inlägget Dolda motiv? dök först upp på Uppsnappat.

Det är klart att man inom vissa yrken måste ha ”rätt” kläder på jobbet. Det gäller ju t.ex. uniformsyrken så klart, men även banktjänstemän, advokater, läkare etc. Och givetvis yrken som kräver skyddskläder. Men på de flesta andra arbeten är det faktiskt upp till var och en chef att sätta ribban. En avslappnad klädstil kanske kan göra en arbetsplats mer harmonisk. Jag hörde dock om ett telemarketingbolag där personalen tvärtom tvingades klä sig propert trots att de aldrig träffade kunder eftersom deras klädstil ”hördes” i telefonen. Kanske stämmer det, jag vet inte.

Så sent som i somras sprang vår VD omkring på kontoret i ett par shorts, slapp skjorta och barfota (!). Hoppas han inte blir arg för att jag berättar det, men riktigt soft alltså och fortfarande lika vass i sin roll. Det är inte så att vi inte kan klä oss på jobbet, det kan vi ju så klart när det behövs, men det där med rätt kläder på jobbet känns väldigt 1900-tal. Har vi inte kommit längre i utvecklingen?! Det viktiga är väl att man är hel och ren och trivs. Tycker jag.

Men jag gillade fortfarande stenhårt när bossen lovade runt barfota med kaffekoppen i hand i somras. Det var ett riktigt skönt Kodak-moment!

Inlägget Barfota i näringslivet! dök först upp på Uppsnappat.