Läste med stort intresse en artikel i Metro med rubriken Så fixar Wocochin barn och karriär för ett par dagar sedan. Wocochi är – för er som inte nåtts av termen ännu – en förkortning av WOman-COmputer-CHildren-INternet och innebär ett livstil för kvinnor med barn att klara livspusslet med hjälp av internet. Man ger exempel på hur kvinnor tack vare mobilt internet kan jobba vidare trots att man befinner sig på dotterns fotbollsträning.

Hel begreppet känns för mig lite flummigt. Att klara livspusslet är något vi alla strävar mot och vissa lyckas såklart bättre än andra, men att urskilja gruppen kvinnor med barn känns för mig väldigt förlegat i dessa jämlikhetstider. För vad är det som säger att det just är tuffare för kvinnor att klara av livspusslet än män. Om en pappa står med sin mobil och jobbar vid en fotbollsträning anses han oengagerad i sitt barn, men när en kvinna gör det är hon helt plötsligt en representant för en ny cool trend – hon är en Wocochin!

Jag tycker hela ”livsstilen” känns väldigt tragisk för den visar ju bara på att vi inte har tid att leva längre. Kraven (oavsett om de kommer från arbetsgivare eller oss själva) att hela tiden prestera arbetsmässigt påverkar oss till den grad att vi börjar uppfinna nya livsstilar som ska motivera att vi aldrig någonsin har en ledig stund. En enstaka timme då vi kan leva i nuet.

En kvinna i artikeln uttalar sig:

– För mig börjar arbetsdagen när jag sätter mig i bilen på morgonen, och när den slutar är både rörligt och mer flexibelt. Mycket flyter ihop. Det är nog ganska typiskt för wocochier.

…och en väldigt bra  grogrund för magsår, stress och utbrändhet. Låter ju verkligen som något man ska haussa upp i media.

Nej tack, jag föredrar nog att förbli en Makitijo (MAn-KIds-TIme-JOy)

Inlägget Wocochin vad? dök först upp på Uppsnappat.