Det blir dock sorgligt när skrivelser och uttalanden kommer från yrkesgrupper där åtminstone jag förväntar mig en högre klass, såsom i detta fall; politiker. Jag har under de senaste veckorna på Twitter sett en rad olika politiker slänga ut tweets som hållt en kvalitet som legat under min 12 åriga dotters.

Senast i raden, som får klä skott för denna trend, är nedanstående tweet, som damp ner för några minuter sedan.

Anna Maria Corazza Bildt (@AnnaMariaCB) är Moderat ledamot av Europaparlamentet och en flitig twittrare. Väldigt glädjande när man hittar politiker i denna klass på Twitter, men det är synd att tweetsen inte håller en högre klass. Jag kan leva med förkortningar, Twitter-språk etc, men taskig grammatik och dålig svenska tycker jag inte man ska behöva utstå från en svensk politiker i denna klass – oavsett dennes bakgrund.

Det heter ”min nya”, ”kvinnors värdighet”, ”mer än” och ”100 medlemmar”. Vidare hittar man även en rad andra konstigheter med allt från särskrivningar till meningsuppbygnadsfel.

Som Moderat tycker jag att ovanstående tweet är pinsam.

Varför är politiker så kassa på att skriva i sociala medier? Har det svenska språket tappat i värdighet? Är språket inte viktigare än att man orkar läsa igenom det man skrivit innan man skickar iväg det? Tänker politiker inte på hur många hundratusen läsare de har?

Vad är din teori?

Inlägget Politiker: Skärp ert språk i sociala medier! dök först upp på Uppsnappat.

Jag skulle vilja tacka HD för att de lyfter fram denna doldis inom Moderaterna och ger honom ett ansikte. En kort, men behaglig intervju som ger en god eftersmak och lämnar en gladare. Är det bara jag som känner så?

Per Schlingmann verkar vara en väldigt behaglig person med ganska stor distans till sig själv och med en för politiker ovanlig egenskap, nämligen ödmjukhet. Tycka vad man vill om Moderaterna och/eller Alliansen, men Per Schlingmann verkar vara en rätt trevlig prick. Kanske lite stel, men han verkar vara det på ett behagligt sätt.

Inlägget En rätt trevlig prick dök först upp på Uppsnappat.

Nu handlar det om huruvida de rödgröna ska lägga ner två röster för att stänga ute SD från att bli vågmästare.

Saken är ju den att regeringen inte kan göra något åt situationen, såsom Monika skriver på sin blogg. De kan inte trolla fram 2 mandat ur rockärmen för att få majoritet. Men de rödgröna kan påverka genom att vika sig med två mandat och därmed ge Sverige en stabilitet. Det är det bittra sanningen. Hade Alliansen kunnat göra något annat hade de garanterat gjort det.

Jag tycker att en regering med majoritet, oavsett om den är röd eller blå, är att föredra framför den situation vi nu står inför. Lägger man dessutom till de rödgrönas vallöften om att inte samarbeta med SD så tycker inte jag heller att frågan är så svår att klura ut. Sen kan man absolut tänka sig att de rödgröna får något i utbyte för sina två mandat, t.ex. en ökad makt över miljöfrågorna eller något annat. Allt är ju en förhandling.

Jag håller dock helt med Anders Edwardsson och Fredrik Segerfeldt i deras debattartikel på svd.se att ansvaret för att lyckas med nå stabilitet, till stor del nu ligger på de rödgröna. Visst, Alliansen kunde ju göra likadant och låta de rödgröna få majoritet, men nu var det faktiskt Alliansen som fick flest röster.

Inlägget Ansvaret ligger på …? dök först upp på Uppsnappat.