Inte helt oväntat finns det en massa avdankade riksdagsmän (och -kvinnor) som trots att de slutat efter senaste valet fortfarande lever på ersättning från riksdagen; alltså skattemedel. Hur detta kan få existera begriper inte jag, för jag anser att en politiker som slutar, avgår, får kicken eller vad det nu må vara, därmed har avslutat sin tid i riksdagen och får finna annan försörjning utanför ankdammen.

Att det ser annorlunda ut (eller åtminstone borde se annorlunda ut) i den privata sfären är för mig mer logiskt, dels eftersom kostnaderna läggs på ett företag och inte drabbar gemene man, och dels för att fallskärmar kan utgöra en del av ersättningen, på samma sätt som pensionsparande, försäkringar mm.

Det som dock slår mig som lite underligt vad gäller expolitikernas fallskärmar är vem det är som utnyttjar dem. Bara hälften av de moderata riksdagsmännen utnyttjar t ex sin möjlighet vilket stämmer illa överens med den bild av moderater som gärna sprids i media. Vad hände med den hungriga kapitalisten som bara ska ha mer?

Å andra sida utnyttjar samtliga Vänsterpartister sina fallskärmar. Detta parti som mer eller mindre är emot all form av kapitalism och elitism. Hur går det ihop?

Som vanligt är det väl så med socialistiska partiers representanter att de inte lever som de lär. Tänker spontant på Mona Sahlin som med sin dubbla lön på 1,5 miljoner per år stod och pratade om solidaritet och den förlorade arbetarklassen under senaste valet. Yeah, right!

Inlägget Vänstern lever inte som de lär dök först upp på Uppsnappat.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en manifestation mot nuvarande Vänsterpartiet, när de en gång tog sig in i riksdagen, och på den tiden (hette de inte KPMLR eller nåt då?) var de lika extrema som SD är idag.

Jag tycker i vilket fall som helst att de här manifestationerna mot SD som just nu sprider sig som en löpeld genom Sverige inte smakar riktigt gott. Jag delar inte SD:s värdegrund men trots allt har 5,7% av svenskarna valt in de i Riksdagen, och då har de också rätt att vara där enligt den demokratiska princip vi har i Sverige. Det enda vi ickesympatisörer kan göra för att bemöta deras närvaro är just det; bemöta deras närvaro i debatter och interpellattioner. Det är genom att bemöta deras egna kärnfrågor som vi inför valet 2014 kan få svenska folket att inte rösta in dem igen när de ser att även etablerade partier vågar ta tag i frågorna.

Fram till dess är det både lönlöst och kontraproduktivt att lägga energi på att protestera mot dem. Det vinner de bara ännu mer på. De är redan på plats i riskdagen och det hjälper inte hur mycket man manifesterar mot dem; de försvinner liksom inte.

Inlägget Lönlöst och kontraproduktivt dök först upp på Uppsnappat.

Huruvida det finns en möjlighet för alliansen att flirta med (mp) vet jag inte, men om detta nu inte skulle fungera så är det en minst sagt otacksam situation för både Alliansens Fredrik Reinfeldt och Sverige i sin helhet. Den uppkomna situationen gagnar egentligen bara en enda aktör och det är Sverigedemokraterna.

Det är fel när ett parti eller block som har väljarmajoritet procentuellt sett – oavsett viket det är – inte får majoritet i riksdagen. Som systemet är nu så tillsätts mandaten genom småval runt om i landet där varje valkrets får x antal mandat att skicka vidare. Valet till riksdagen borde vara baserat på de sammanräknade rösterna, rakt upp och ner.

Jag tycker det är hög tid att se över regelverket för mandattillsättning eftersom den inte är anpassad efter dagens flerpartisystem, eller blocksystem.

Inlägget Dags att se över systemet dök först upp på Uppsnappat.

Inlägget Ändra reglerna till nästa val. dök först upp på Uppsnappat.