För ett tag sedan ifrågasatte jag valet av nobelpristagare i litteratur, eftersom jag tyckte att de vore på sin plats att faktiskt utse personer som även den stora massan faktiskt hade hört talas om, även om de inte hade läst dem.

Då blev jag påhoppad av personer som menade att den stora massan ”inte förstår” litteratur och därför inte ska lägga sig i diskussionen. Detta val ska defintivt lämnas till Svenska Akademien som faktiskt vet vad de pysslar med.

Samma reaktion lär jag väl få nu när jag undrar vad i h-vete Helsingborgs Stadsteater håller på med, när de sätter upp en föreställning som hittills inte sålt mer än 5 (!) biljetter. Kultur ska inte alltid vara populistiskt, men samtidigt ifrågasätter jag varför en verksamhet utan intäkter får fortsätta.

När var du på teater senast? Själv var jag där för ett par år sedan och såg föreställningen ”Camping” vilket var en trevlig upplevelse. Men jag hade aldrig gått om det inte vore för att jag blivit inbjuden i egenskap av press. Tyvärr.

Svenska folket går inte längre på teater. Så är det. Man kan diskutera varför det är så, men jag gissar att biljettpriset är en stor anledning. Och om folk inte går på teater, varför ska man då ha ett stadsfinansierat maskineri som år efter år sätter upp det ena olönsamma projektet efter det andra? För vem gör man det här? Är det för kulturarbetarna själva? Är det för att det är politiskt korrekt att ha en ”stadsteater”?

Tittar man på teater ur ett större perspektiv, så går faktiskt folk på vissa typer av föreställningar. De stora musikalerna drar t.ex. stor publik i storstäderna. Detta gör att det kommer in pengar i kassan. Pengar som man kan använda till lite mer obskyra konstformer som t.ex. hörspel, pantomim och vad det nu kan vara som ligger i de lite smalare segmenten.

Det är förkastligt att Helsingborgs Stadsteater betalar 35 000 kr för att sätta upp sådana här skitföreställningar som ingen tydligen vill se. De 5 som är intresserade kan väl i så fall hosta upp vars 7 000 kronor för att själva bekosta uppsättningen, eller – vilket är ett betydligt mer rimligt förslag – åka ner till Malmö och se hörspelet där istället. Varför ens ta hit det?!

Med biljettpriser på 175 kr så är det orimiligt att locka folk till teatern. Vissa personer älskar teater och de kommer alltid att gå, oavsett pris, men den stora massan, den som teatern behöver, kommer inte. En familj på fyra kommer inte att skjuta till över 500 kr för att gå på teater en kväll. Det finns liksom inte på kartan. Biljettpriset är bara ett av flera problem, tillsammans med t.ex. utbudet, men det förblir ett tydligt problem.

Det är dags för Helsingborgs Stadsteater att ta tag i sin egen verksamhet och sätta upp lite bra föreställningar som faktiskt drar publik. Sänk biljettpriserna så att fler kommer, för det kostar inte teatern mer bara för att salongen fylls. Alltså borde det ligga i deras intresse att fylla så mycket som det bara går.

Inlägget Dags att se över sitt existensberättigande dök först upp på Uppsnappat.

Även om jag känner för pojken och hans föräldrar så kan jag samtidigt förstå arrangörerna, eftersom de antagligen ville tillgodose den större massan som inte var lika högljudd. Det här är en förbaskad knivig situation där det faktiskt blir fel hur man än gör.

Givetvis ska även ett handikappat barn ha rätt att gå på teater och bio, och uppleva kultur av olika slag. Det tror jag att de flesta är överens med mig om. Men är det ok om det sker på bekostnad av andra besökares upplevelser? Ska alltså en person – oavsett vem det är, och på vilket sätt han eller hon beter sig – ha rätt att påverka upplevelsen för andra? Spontant tycker jag inte det, och jag inser samtidigt hur politiskt inkorrekt det uttalandet är.

Det här gäller ju dock inte bara handikappade barn. Det gäller även störiga barn i en skolklass, det gäller stökiga fotbollssupporters, det gäller berusade personer på danmarknsbåtarna osv. Hur mycket tolerans ska andra förväntas ha mot ”störande element”?

Om övriga besökare har betalt för en upplevelse, påverkar det vad man förväntas acceptera? Jag tycker det. Minns ett inlägg jag gjorde om stökiga barn på en restaurang. Det är inte ok, eftersom jag har betalt dyra pengar för att få njuta och vill inte ha skrikande barn omkring mig. I ett sådant fall hade jag gått på McDonalds. Men i det här fallet var det en gratis föreställning.

Men det är en knivig fråga som sagt var, och det är inte lätt som förälder heller att hoppas och be om acceptans från andra besökare jämt och ständigt när allt man vill är att ge sitt barn en upplevelse, i ett begränsat utbud av barnkultur. Kanske måste man hitta andra lösningar för att tillgodose även dessa barns behov och intressen. Ligger lösningen i specialföreställningar kanske?

Vad tycker du om sådana här situationer?
Jag hade uppskattat en diskussion i ämnet.

Inlägget En riktigt knivig fråga dök först upp på Uppsnappat.