”– Ibland kan man sitta hemma och tänka att ‘det här kan väl alla tänka sig, att vapen kommer på villovägar’, men jag tycker att det är allvarligt. Jag blev jätteöverraskad eftersom det funnits ett FN-embargo mot Libyen under lång tid och Sverige som säger att man har en stark kontroll av vapenexporten borde inte ha sålt vapen som hamnar i Libyen, säger Svenska Freds ordförande Anna Ek.”

via Libyens rebeller använder svenska vapen – rapport | svt.se.

Med ett uttalande som detta tycker jag att Svenska Freds ordförande Anna Ek bevisar att hon är extremt naiv.

Man ska vara på det klara med att det handlar om vapen som är tillverkade på 60-70-talet, alltså inga nya pjäser. Det innebär att vapnet dels har haft 40-50 år på sig att leta sig fram till dess nuvarande ägare, dels att det säkerligen börjar sjunga på sista versen. Det kommer med andra ord att fasas ut naturligt alltefter det blir slut på reservdelar etc.

är Om Sverige säljer ett vapen till Land A runt 1965, som sedan fasar ut vapnet 20 år senare (1985) och säljer det vidare till Land B som gör samma resa fast efter 10 år (1995) då det till slut hamnar i något förråd och glöms bort. Vapnet är nu över 30 år gammalt. Därefter säljas vapnet på den svarta marknaden genom en korrumperad general eller något. Då är det väl inte så konstigt att det till slut hamnar i händerna på rebellerna i Libyen. Den här sista försäljningen är ju inget som svenska myndigheter kan förväntas ha kontroll över. Hur skulle det gå till?

Ska vi kanske tagga alla vapen vi exporterar så att vi kan följa dem via GPS och kunna redogöra för exakt var de befinner sig under hela sin livstid? Ska vi kräva att få köpa tillbaka alla uttjänta vapen? Ska Sverige rentav hållas ansvariga för om vapnet – gud förbjude – dödar någon också? Läs gärna ett tidigare inlägg rörande just vapenexporten.

Med andra ord är det – till skillnad från vad Anna Ek verkar tycka – inte alls konstigt att svenska vapen dyker upp i sådana här sammanhang. På den svarta marknaden finns alla vapen att få tag på och det har inte att göra med svenska regler, eller inköparlandets regler, utan snarare på enskilda individers törst på pengar, vilket man som militär kan skaffa sig genom att t.ex. sälja vapen vidare till svarta marknaden. Om dessa vapen dessutom är utfasade så är det ju ingen som ”saknar” dem vilket gör affären mycket lättare.

Så, det är kanske dags för Anna Ek och Svenska Freds att vakna upp från sina drömmar om en perfekt värld och inse hur det faktiskt fungerar (tyvärr) och att det inte alls är speciellt konstigt att svensktillverkade vapen hamnar i händerna på libyska rebeller.

Sedan är det en helt annan fråga huruvida det är bra eller dåligt att de har tillgång till dessa vapen!

(Som en parentes måste jag även undra vem som ansvarar för att bestämma vilka som är ”the good guys” respektive ”the bad guys” i en konflikt eftersom Sverige tydligen bara ska/får/bör sälja till ”the good guys”… Det måste ju vara en helt omöjlig uppgift.)

Inlägget Svenska vapen på vift i Libyen dök först upp på Uppsnappat.

Jag tycker att vapenexportfrågan är dubbelmoralens högborg. Å ena sidan har man tagit beslut att Sverige ska ha en vapenindustri (genom att man t.ex. inte har förbjudit den) men å andra sidan får dessa vapen inte säljas till vilka länder som helst. Nämligen länder som är i krig.

Jag tycker det är höjden av dubbelmoral. Vem ska vi sälja vapen till om inte till länder som är i krig? Det finns ju liksom inte någon vits med att sälja vapen och ammunition till länder som inte behöver dem, eller??

Nu säger jag inte att vi nödvändigtvis ska sälja vapen, utan jag reflekterar bara över dilemmat om huruvida det är realistiskt att ha en vapenindustri i ett land och sedan regler som förbjuder företagen att exportera till de som verkligen vill köpa?

Jag kan tycka att man någonstans på vägen måste bestämma sig, som nation, huruvida man ska – eller inte ska – ha en vapenindustri. Om man då bestämmer sig för att ha, så tycker jag att man måste bereda väg för en fungerande export också. Annars ska man inte ha en vapenindustri, för den kommer alltid tvingas att verka med bakbundna händer.

Vapen är hemska, det råder det inget tvivel om, och mänskligheten är vidrig som i alla lägen ekonomsikt prioriterar kostnaden för just dessa vapen, före sjukvårdsreformer, hjälp för hemlösa, skolor och utbildning etc. Men jag vidhåller bestämt att om vi i Sverige ska ha en vapenindustri (med alla positiva effekter det har på vår nationalekonomi), och jag säger om, då ska vi också få sälja vapen och ammuntion till de som faktiskt använder sig av dem.

Om…!

Inlägget Att sälja eller inte sälja dök först upp på Uppsnappat.