Svenska vapen på vift i Libyen

”– Ibland kan man sitta hemma och tänka att ‘det här kan väl alla tänka sig, att vapen kommer på villovägar’, men jag tycker att det är allvarligt. Jag blev jätteöverraskad eftersom det funnits ett FN-embargo mot Libyen under lång tid och Sverige som säger att man har en stark kontroll av vapenexporten borde inte ha sålt vapen som hamnar i Libyen, säger Svenska Freds ordförande Anna Ek.”

via Libyens rebeller använder svenska vapen – rapport | svt.se.

Med ett uttalande som detta tycker jag att Svenska Freds ordförande Anna Ek bevisar att hon är extremt naiv.

Man ska vara på det klara med att det handlar om vapen som är tillverkade på 60-70-talet, alltså inga nya pjäser. Det innebär att vapnet dels har haft 40-50 år på sig att leta sig fram till dess nuvarande ägare, dels att det säkerligen börjar sjunga på sista versen. Det kommer med andra ord att fasas ut naturligt alltefter det blir slut på reservdelar etc.

är Om Sverige säljer ett vapen till Land A runt 1965, som sedan fasar ut vapnet 20 år senare (1985) och säljer det vidare till Land B som gör samma resa fast efter 10 år (1995) då det till slut hamnar i något förråd och glöms bort. Vapnet är nu över 30 år gammalt. Därefter säljas vapnet på den svarta marknaden genom en korrumperad general eller något. Då är det väl inte så konstigt att det till slut hamnar i händerna på rebellerna i Libyen. Den här sista försäljningen är ju inget som svenska myndigheter kan förväntas ha kontroll över. Hur skulle det gå till?

Ska vi kanske tagga alla vapen vi exporterar så att vi kan följa dem via GPS och kunna redogöra för exakt var de befinner sig under hela sin livstid? Ska vi kräva att få köpa tillbaka alla uttjänta vapen? Ska Sverige rentav hållas ansvariga för om vapnet – gud förbjude – dödar någon också? Läs gärna ett tidigare inlägg rörande just vapenexporten.

Med andra ord är det – till skillnad från vad Anna Ek verkar tycka – inte alls konstigt att svenska vapen dyker upp i sådana här sammanhang. På den svarta marknaden finns alla vapen att få tag på och det har inte att göra med svenska regler, eller inköparlandets regler, utan snarare på enskilda individers törst på pengar, vilket man som militär kan skaffa sig genom att t.ex. sälja vapen vidare till svarta marknaden. Om dessa vapen dessutom är utfasade så är det ju ingen som ”saknar” dem vilket gör affären mycket lättare.

Så, det är kanske dags för Anna Ek och Svenska Freds att vakna upp från sina drömmar om en perfekt värld och inse hur det faktiskt fungerar (tyvärr) och att det inte alls är speciellt konstigt att svensktillverkade vapen hamnar i händerna på libyska rebeller.

Sedan är det en helt annan fråga huruvida det är bra eller dåligt att de har tillgång till dessa vapen!

(Som en parentes måste jag även undra vem som ansvarar för att bestämma vilka som är ”the good guys” respektive ”the bad guys” i en konflikt eftersom Sverige tydligen bara ska/får/bör sälja till ”the good guys”… Det måste ju vara en helt omöjlig uppgift.)

Svenska vapen på vift i Libyen
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)
This entry was posted in Facebook, Politik and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 svar till Svenska vapen på vift i Libyen

  1. Martin skriver:

    Tycker att du ska lyssna på Mikael Wiehe sång om svensk vapenexport: ”Kom inte här och skyll på oss” heter den och speglar faktiskt hur det går till och hur vi med acceptans från regeringen kan medverka till världens oroshärder genom vapenexport? ÄR det svensk neutralitet om man drar det till sin spets?

    • Anders skriver:

      En intressant vinkel till frågan huruvida vi ska exportera eller inte, men fortfarande är jag lika överraskad över att Anna Ek är så himla överraskad över att vapen kommer på villovägar. Det är väl inget överraskande?! :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>