Jag skulle kommentera nyheten, och kommer även så att göra, men upptäcker då jag klickar på artikeln att den bara länkar tillbaka till nyhetslöpet (prova själv). Man kommer alltså ingen vart. Jag börjar då att undra om Rapport blivit hotade eller på annat sätt påverkade av Facebook att inte längre presentera nyheten på sajten, utan därför gjort så här?

Eller varför kan jag inte se notisen på svt.se längre?

Kommentar om själva händelsen följer under dagen.

Uppdatering: Fick mejl från Frida på SVT som hade följande kommentar: Att länken till Facebook-artikeln plötsligt saknades på vår sajt berodde bara på en miss när vi flyttade artikeln till ett nytt ställe på sajten. Det är nu fixat. Tack för att du uppmärksammade det och hörde av dig till oss!

Inlägget Rapport med kniven på strupen? dök först upp på Uppsnappat.

Jag fyllde nyligen år, för er som missat detta, och då började jag fundera lite på det här fenomenet med Facebookgratulationer. Jag fick i runda slänga ett 90-tal mer eller mindre genomtänka gratulationer tillsänt mig via Facebook och Twitter under dagen och kände mig mer uppvaktad än någonsin tidigare.

Sedan började jag dock fundera på hur mycket värde de här gratulationerna hade egentligen, om man jämför med personer som gratulerar IRL på jobbet, hemma, eller på andra sociala ställen i ens liv.

Först var jag inne på att nedvärdera det jag kallar Facebookgratulationen, eftersom den inte har föregåtts av ett lika djupt känslomässigt förarbete än den som verkligen kommer ihåg att man fyller år. Jag menar, face it, Facebook talar faktiskt om för dig vilka av dina vänner som fyller år varje dag, så du behöver inte komma ihåg något alls.

Men sen började jag tänka på vad skillnaden på det och att ha en kalender med sina vänners födelsedagar uppskrivna är. Funktionen är ju den samma, och ingen kan väl klandras för att inte komma ihåg 100 personers födelsedagar i huvudet. Man har med andra ord alltid ”fuskat” genom att anteckna på ett eller annat sätt i en strävan att komma ihåg sina vänners bemärkelsedagar. Den enda skillnaden är att systemet har automatiserats något.

Jag tänkte vidare att även om Facebook talar om för dig vem som fyller år, och att anträngningen att själv minnas därvidlag är minimal, så krävs det ändå en aktiv handling när man ska skriva ner den där gratulationsfrasen man vill skicka. Låt gå för att den är minimal. Men det faktum att man faktiskt tar sig de där 10-30 sekunderna och skriver något alls, visar ju på att det faktiskt – antagligen –  finns en hjärtlig tanke bakom.

Så när jag hade resonerat klart kom jag faktiskt fram till att Facebookgratulationer definitivt har ett värde. Både för den som skickar; att få visa sin omtanke, och för den som tar emot; för att känna sig ihågkommen och uppvaktad.

Jag säger inte i och med detta att de 90+ personer som gratulerade mig har gått och väntat på denna dag, lagt ner sin själ etc i att jag fyller år, och satt sitt liv på paus för min skull. Men jag säger däremot att det har krävts ett engagemang och en tanke och att det räcker för att sprida glädje till folk omkring en.

Jag blev jätteglad för alla de gratulationer som jag fick. Det betydde enormt mycket för mig, och den samlade ansträngningen hos vänner på Facebook och Twitter blev till något mycket stort. Så även om du bara tog 5 sekunder av ditt liv till att skriva ”grattis” och sen trycka ”send”, så räckte det för att förgylla min dag. Det vill jag att du ska veta.

Ett stort tack till alla mina vänner på Facebook som gjorde min födelsedag betydlig.

Inlägget Vilket värde har en Facebookgratulation? dök först upp på Uppsnappat.

Kunde de inte riktigt bestämma sig om jag får dela länken eller inte??

Jag gjorde f.ö. det enda rätta och förutsatte att det var spam och slängde möget. Om jag gjort något dumt kommer säkert något klok IT-vän att påpeka detta för mig.

Inlägget Hur ska ni ha det? dök först upp på Uppsnappat.

Kan man bli annat än glad av att läsa om de här friskusarna som på ålderns höst tar sig an datorer och internet ”heads on” på Stadsbibliotekets IT Drop-In.

Det måste ju vara som att lära sig cykla, fast på gamla dar. Jag tycker det är otroligt starkt av dem. Ingen tror nog att de ska börja extraknäcka som servicetekniker inom överkomlig framtid, men bara att kunna bli en del av det moderna IT-samhället måste vara som att öppna portarna till paradiset på glänt.

Bra initiativ av stadsbiblioteket i Helsingborg!

Inlägget Modiga pensionärer dök först upp på Uppsnappat.