Problemet med denna diskussion, enligt min mening, var att man i traditionell ”gammalmedia”-stil satte en tidsgräns. Inslaget fick ynka tio minuter varav ca 4 gick åt till att berätta bakgrunden till dispyten.

Kvar återstod alltså ca 6 minuter då de två herrarna fick uttala sig i olika spretande frågor, som i slutändan ledde fram till att ingeting egentligen förklarades eller blev sagt. Man begränsade bägge parters möjlighet att få utveckla sig och verkligen diskutera. Möjligtvis fick Krister Wistbacka en större chans att förklara sin och tidningen ståndpunkt jämfört med Jansson, men för de som inte var insatta kan jag tänka mig att det hela mest lät som ett tramsbråk.

Wistbackas envisa hävdelse att han inte är rädd för att förklora kontrollen över informationsflödet hittar aldrig hem heller. Klart han är rädd för det! Utan kontroll över informationen förlorar ju han och hans arbetsgivare sitt existensberättigande.

Jansson lyckas ju dessutom förmedla att medborgarna är mer än kompetenta att själva läsa igenom information och bilda sig en uppfattning i olika frågor, utan hjälp från Wistbackas journalistkår.

Men oavsett bråket mellan dessa bägge herrar i sig, tycker jag att inslaget i sig alltså visar en stor brist med gammelmedia, nämligen begränsningen – i det här fallet rörande tid. På webben och i sociala medier finns väldigt få begränsningar, om man nu räknar bort de 140 tecknena i Twitter såklart…!

Tidigare inlägg här på Uppsnappat:

• Dubbla budskap från #kkuriren
• K-Kuriren kastar glas i stenhus
• Kliv ner från er höga hästar nu

Inlägget En reflektion på P1s inslag #kkgate dök först upp på Uppsnappat.

Jag har fortfarande inte riktigt satt mig in i alla fina detaljer och vinklar, men bilden klarnar och jag kan tycka att det är en mycket intressant utveckling vi ser i fallet. En av mina gästbloggare, Christian Dahlqvist (@sundhult) summerar läget rätt bra på sin blogg:

I fallet med K-kuriren skickades en rad frågor via e-post till Jansson. Han i sin tur valde att publicera frågorna på sin blogg. Något man kanske skulle kunna ifrågasätta. Å andra sidan är e-post offentlig handling så vem som helst kan begära ut det. På K-kuriren blev de vansinniga och började tala om Mattias härskartekniker, vilket det skulle vara om målet var att ta fokus från granskningen av honom.

Nu hör det till saken att Mattias är öppen på sin blogg, Twitter-konto och Facebook-sida och gärna diskuterar öppet med sina kommuninvånare. Varje invånare kan själv delta och granska Mattias arbete. Jag får känslan av att K-kuriren känner sig trängda och känner att de tappat kontrollen som den enda betydande informationskanalen till kommuninvånarna.

Och det är väl just det här allting handlar om i det här fallet. Ett slags upphovsrättskrig, och i detta fall då en fråga om upphovsrätten till en story. Genom att publicera frågorna på bloggen grusande MJ chanserna för KK att själva bearbeta informationen innan den publicerades, och som journalist är detta givetvis inte roligt. Sedan kan man anta att de hade tänkt sälja ett och annat lösnummer på storyn också vilket såklart grusades när hela intervjun helt plötsligt hamnade på MJ:s blogg utan kostnad.

Catarina Nitz bitska inlägg om händelsen (på kultursektionen i KK dessutom ??), pekar dock mer på frustration och henne egen okunskap rörande sociala medier än på att MJ skulle ha gjort något fel, tycker jag. Men det bekräftas också i hennes bio där hon anger att hon aldrig använder Facebook. Är hon då rätt person att uttala sig om sociala medier?! Citatet ovan (som ligger på KK:s förstasida på webben idag) får åtminstone mig att fundera över vilken roll KK själva egentligen anser att de har. Är det hennes mening att MJ, i rollen som kommunchef, ska kyssa fötterna på KK bara för att hålla sig god med tidningen. Det låter inte helt sunt i mina öron. Vari ligger det demokratiska värdet i det? Det är nog snarare dags för KK:s elit att kliva ner från sina höga hästar nu.

Jag ställer mig till lägret som tycker att Katrineholm har en kommunchef som de ska vara stolta över, sett ur ett kommunikationsperspektiv i alla fall. Mattias Jansson är ett föredömme som ger folket en inblick i vad som händer på ledningsnivå inom kommunen, och inte bara det, utan också inbjuder till debatt och diskussioner i aktuella frågor. Hur många kommunchefer är i den klassen? Och även om inte alla i kommunen följer honom via Twitter eller Facebook så kan de! Där finns inget filter.

Kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg, Peter Danielsson, är också en vän av sociala medier, även om han inte är kommunchef, och hans uppdateringar på Facebook är många rörande det som sker i hans yrkesliv varje dag. Väldigt intressant tycker jag som följer honom, på flera sätt. Dels för att man får en inblick i vad hans uppdrag innebär och dels för att man får reda på vad som händer i stan från ett ledningsperspektiv.

Hur det är med Palle Lundberg, Helsingborgs nya stadsdirektör sedan 10 Januari i år, vet jag inte. Hans Facebooksida verkar inte ge så mycket information vid första anblicken, men jag ska se om en vänförfrågan kan avslöja lite mer.

Klart är i alla fall att kommunens förtroendevalda borde bli bättre på transparens i sitt uppdrag, dela med sig av tankar och frågor och utnyttja den enorma kraft som de sociala medierna kan utgöra.

Dessutom är det helt klart att de etablerade medierna (radio, tv, tidningar etc) får börja inse att de inte längre har ensamrätt på att förmedla nyheter och information i en kommun. Numera kan alla göra det, och på sikt är det läge även för dessa etablerade medier att se över sin roll i ett utbredande egenmedialandskap. Vilken funktion har egentligen en lokaltidning om 5 år? Hur ska kommunikationsvägarna byggas mellan kommun och media framöver? Kan lokala medier lära sig att utnyttja de sociala medierna istället för att känna sig hotad av dem?

Only time will tell!

Uppdatering: Henry Ohlsson gör ett bra inlägg i debatten också. Man kan ju undra hur länge ledningen för KKuriren får hålla på, innan huvuden börjar att rulla…?! Katrineholm har ju allt att förlora på ett ledande lokalmedia med en så förlegad syn på verkligheten och deras egen roll i den.

Inlägget Kliv ner från era höga hästar nu! dök först upp på Uppsnappat.