Ni har alla säkert redan hört om bråket i Katerineholm mellan kommunchefen Mattias Jansson (@kommunchef) och Chefredaktören för den lokala tidningen Katrineholms Kuriren (de skriver faktiskt så!) Krister Wistbacka. Idag vid 17.30 kunde vi i SR P1 höra ett samtal mellan dessa bägge parter.
Problemet med denna diskussion, enligt min mening, var att man i traditionell ”gammalmedia”-stil satte en tidsgräns. Inslaget fick ynka tio minuter varav ca 4 gick åt till att berätta bakgrunden till dispyten.
Kvar återstod alltså ca 6 minuter då de två herrarna fick uttala sig i olika spretande frågor, som i slutändan ledde fram till att ingeting egentligen förklarades eller blev sagt. Man begränsade bägge parters möjlighet att få utveckla sig och verkligen diskutera. Möjligtvis fick Krister Wistbacka en större chans att förklara sin och tidningen ståndpunkt jämfört med Jansson, men för de som inte var insatta kan jag tänka mig att det hela mest lät som ett tramsbråk.
Wistbackas envisa hävdelse att han inte är rädd för att förklora kontrollen över informationsflödet hittar aldrig hem heller. Klart han är rädd för det! Utan kontroll över informationen förlorar ju han och hans arbetsgivare sitt existensberättigande.
Jansson lyckas ju dessutom förmedla att medborgarna är mer än kompetenta att själva läsa igenom information och bilda sig en uppfattning i olika frågor, utan hjälp från Wistbackas journalistkår.
Men oavsett bråket mellan dessa bägge herrar i sig, tycker jag att inslaget i sig alltså visar en stor brist med gammelmedia, nämligen begränsningen – i det här fallet rörande tid. På webben och i sociala medier finns väldigt få begränsningar, om man nu räknar bort de 140 tecknena i Twitter såklart…!
Tidigare inlägg här på Uppsnappat:
