Eller det är hon egentligen, på alla juridiska sätt, precis som vi andra, men hon ser inte ut som vi. Hon är inte linblond och har det där typiskt svenska utseendet, för hon är nämligen adopterad! Riktigt underligt. Kanske t o m farligt…?

Så resonerades det till en början i en helt vanlig svensk skola för 30 år sedan. I alla fall fram till vi kom på att hon givetvis var helt OK, trots allt. Men på den tiden var det mest exotiska skolan hade en adopterad tjej som pratade lika flytande göteborgska som resten av oss.  Vi hade även en kille med norsk härkomst i klassen, men han var bara sådär lite halv-UFO i sammanhanget. Idag är läget i skolan annorlunda.

Jag tänker att dagens barn, som till skillnad från oss, växer upp med barn från en massa olika kulturer, borde vara född in i multikulturen. Att de borde se på andra härkomster, religioner och utseende på ett annat sätt än vad vi gjorde 1983. För oss, då, var etnisitet unikt. För dagens barn är det vardag. På samma sätt som tv, internet och smartphones är vardag.

Så varför är det inte vardag då??

I mina barns skola är det en salig blandning på barnens ursprung. Det är verkligen multikulturellt och som vuxen kan jag avundas deras sociala tillvaro ur den aspekten. Tänk att få ha daglig tillgång till så många olika kulturer, så många livsöden, så många unika personligheter… Och allting samlat under ett enda tak.

Men är det resultatet? Nej, tyvärr inte. Någonstans mellan 1983 och 2013 hände något. Barnen har inte acklimatiserat sig inom multikulturen till den grad jag hade förväntat mig. Istället har det motsatta inträffat. Det har byggts upp en stark och växande irritation mot barn från andra kulturer. De får bära hundhuvudet för det mesta som går fel.

Vad hände??

Vi vuxna bär nog ett stort ansvar i hur vi själva beter oss mot personer med invandrarbakgrund. Det vi gör speglas i hur våra barn gör.

Barns resonemang är aldrig speciellt väl underbyggda, vilket gör det hela ännu mer tragiskt eftersom de hatar utan att egentligen veta varför.

Så någonstans på vägen hindrade vi våra barn från att på ett naturligt sätt ta till sig mångkulturen. Vi var under resans gång antagligen väldigt noga med att själva dela in personer i olika fack och tydligt ge dessa etiketter med olika värden på. Allt inför barnens ögon.

Det är endast detta som jag kan se som orsak till varför våra barn, födda i slutet av det förra seklet, så till den grad har lärt sig att segregera folk de träffar, dela in dem i svenskar och invandrare och skylla allt negativt som händer på dessa personer, som ofta redan slår ur underläge, och inte alls ”alltid” är skyldiga. Och att froda sina förutfattade meningar.

”Dagens barn och ungdomar har hela världens kunskap i sin hand, bokstavligt talat, men hur används dessa tekniska underverk? Att fota sin lunch och dela på Instagram!”

Med en sådan generationn kanske man inte får ställa alltför höga krav…?!

Med två egna adopterade syskon (vilket för övrigt gjorde mig rätt unik själv) tycker jag att det här med rasfrågor är otroligt fånigt. Det är inte var man kommer ifrån som ska definiera en, utan vad man gör i sitt liv och hur man behandlar andra!

Jag önskar att alla barn fick en chans att kliva ut från bubblan och se på saker från ett annat perspektiv och få upp ögonen för att vi faktiskt är av samma ras allihopa – vi är människor – bara med olika kulturer och olika erfarenheter i bagaget. Och denna olikhet kan skapa en fantastisk dynamik om man bara är villig att ta den till sig!

Och det börjar med barnen!!

Inlägget Barn och invandrare – förr och nu dök först upp på Uppsnappat.

Att bli mobbad är ett helvete som ingen utomstående ens kan försöka förstå. Jag har själv blivit det i min tidiga ungdom, så jag vet vad det handlar om. I mitt fall försvann problemen med åren och i takt med att ”mobbarna” växte till sig och blev lite mognare. Men för många går det inte lika smidigt.

Här i helsingborg har man anammat det s.k. Olweusprogrammet, som genom olika metoder skulle få slut på mobbandet. Allt detta berättades det om på ett föräldramöte precis när de skulle dra igång för några år sedan. Men exakt vad programmet innebar i praktiken, dvs hur man skulle gå tillväga, kunde ingen svara på då. Bara att det var fantastiskt och fick slut på mobbningen. Vi var många kritiska föräldrar.

Huruvida Olweusprogrammet har lyckats på lokal nivå i HBG vet jag inte, men efter SVT:s granskning kan jag ju gissa att det inte gått så bra som man trott, utan snarare lika bra som många av oss föräldrar trodde det skulle gå.

I mina barns skolor var det under en period så mycket snack om Olweus från lärarnas och ledningens håll att barnen till slut kräktes på det. Det räckte med att säga ordet ”Olweus” här hemma för att trigga ett bråk. Så oavsett hur bra programmet i sig var, så blev tjatet om det så intensivt att det slog bakut och fick motsatt effekt. Ungarna fick så negativa kopplingar till det och då har man inte direkt gjort det på rätt sätt.

Sedan kan man ju inte låta bli att fundera över hur mycket de här olika satsningarna har kostat i tid och skattepengar. Men det lär vi kanske aldrig få reda på.

Inlägget En enda stor soppa dök först upp på Uppsnappat.

Vi kan ju hoppas att man även i samband med den här efterlängtade ombygganden (eller ska man kanske säga ‘nybyggnaden’) även ser över skolans pedagogiska verksamhet och försöker arbeta mer med att skapa en trivsam arbetsmiljö.

Jag hade själv två barn på ”Mange” men efter en längre tids oförmåga av skolledningen att styra upp olika problem som fanns i och utanför klassrummen, valde vi att låta barnen byta skola, vilket blev räddningen för dem. Jag har hört från vissa av de barn som gått kvar att problemen vuxit sig ännu större sedan mina barn slutade. Väldigt synd på en sådan gammal fin och anrik skola.

Kanske kan den nya skolan skapa inspiration och framtidstro, som även avspeglar sig på utbildningens kvalitet.

Inlägget Översyn av hela skolan? dök först upp på Uppsnappat.