Den senaste debatten har gällt objektfiering av kvinnor. Det är ett väldigt svårt begrepp att konkretisera men min teori är ungefär denna:

• När en man kollar på en tjej och bara ser henne som ett paket med sex, då objektifierar han henne. Förenklat!

• När en kvinna klär av sig (helt eller delvis) och lägger ut bilder på sig själv i väldigt utmanande ställningar i syfte att väcka (ofta) mannens sexuella intresse, så objektifierar hon sig själv.

Tydligen håller inte vissa bloggare med mig om detta utan tycker att det oavsett vad tjejen gör alltid är jag som betraktare som objektifierar en tjej.

Men då måste jag undra hur man ska tolka syftet med vad de här tjejerna gör. Om de säljer sin kropp (och då menar jag inte genom prostitution) och tjänar pengar på att visa upp sig, är då inte syftet just att bli ett objekt för mäns beundran (på olika plan)? Det är ju knappast så att de speglar en verklighet utan snarare en fantasi som de flesta inte har tillgång till. De gör sig själva till en produkt som kan säljas, och är det då inte ett objekt vi pratar om? Man ser ju knappast deras fantastiska personlighet och det är ju inte heller detta de säljer.

När jag ser de här bloggerskornas sajter lägger jag ingen värdering i vad de gör. Jag är ingen motståndare till frivillig pornografi (om det uttrycket nu finns) men jag förstår inte varför det skulle vara fel av mig att säga att de därigenom objektifierar sig själva.

En twitterkontakt skrev något i stil med att när [bloggportalen i fråga] pratar om värderingar är det som när McDonlads pratar om näringsinnehåll. Jag tycker den liknelsen är så träffande. Kör gärna er sajt precis som ni vill, men försök inte låtsas som att det regnar så fort man ifrågasätter det ni kallar ”era värderingar”. För man kan inte ha speciellt höga värderingar rörande bl a kvinnoideal och jämlikhet om man låter dessa tjejer publicera sina bloggar på det sätt de gör.

Återigen menar jag inte att de gör fel i att publicera de här bloggarna, utan bara att de framstår som motsägelsefulla när de kommenterar synpunkter rörande deras ”värderingar” på bl a följande sätt:

”…vad har bloggare med minimal klädsel med moral och etik att göra?”

”Jag anser att man som tjej får klä sig precis som man vill utan att få stämpeln ‘objekt’ per automatik”

Ok. Bloggare som visar upp sina nakna kroppar på sin blogg är väl faktiskt rätt moraliskt tveksamt kan jag tycka, och dessutom utgör de ju inte direkt några bra förebilder för våra yngre tjejer, med sina silikontuttar och uppförstorade läppar och annat. De personifierar ju ytligheten och att fläka ut sig såsom en del av de här tjejerna gör, tycker jag i allra högsta grad är en fråga om moral. Vad man sen lägger ribban för vad som är moraliskt acceptabelt är enligt mig en helt annan fråga.

Och jag anser, som jag tidigare har skrivit att man behandlas som man presenterar sig själv. Om man på sin blogg presenterar sig som en halvnaken bimbo med putläppar etc så objektifierar man sig själv. Man visar upp att ”den här kroppen är till salu” och att det här inte handlar om personligheten bakom. Då hade man presenterat sig på ett annat sätt. Det där har jag redan varit inne på så det behövs knappast någora fler utlägg i den frågan.

Jag blir så trött på att man ska få göra precis vad fan man vill utan att någon ska få reagera. Om jag kommer till jobbet (kontor) klädd i tarzankläder så kommer jag att få en reaktion. Det där med att man ska få klä sig som man vill är en utopi som kanske funkar i Sims, men inte i verkligheten. Sättet man presenterar sig på ger direkt bäring på hur man mottages. Så enkelt är det. Våra kläder (eller i det här fallet avsaknaden av dem) säger mer om oss än vi kanske tror eller vill acceptera.

Det hade varit intressant att höra vad ni läsare tycker i frågan. Är jag helt fel ute? Kan man förvänta sig att folk bemöter en olikt mot vad man presenterar? Är det möjligt att objektifiera sig själv såsom jag antyder, eller…?

Inlägget Kvinnors frivilliga objektifiering dök först upp på Uppsnappat.

Jag var givetvis tvungen att leta mig fram till aftonbladet för att hitta den här artikeln, de flesta seriösa mediakanaler har valt att inte ens rapportera det, och konstigt vore det väl annars. Jag tycker dock att historien om ett vädjande Lacoste är som upplagd för en kommentar!

Lacoste ska alltså – enligt uppgift – ha varit i kontakt med norska polisen och vädjat om att Anders Behring Breivik (ABB) inte ska få lov att bära företagets kläder, och därmed skylta med varumärket Lacoste.

Jag vet inte huruvida det är sant, men om vi för ett ögonblick utgår från att det är det, så undrar jag hur de tänker. Vad finns mandatet för att ett klädmärke ska få möjligheten att bestämma vem som ska bära deras kläder och i vilka sammanhang? Det gick tydligen väldigt bra att han en gång köpte kläderna för dyra pengar, men nu när hela världen tycker att Breivik är ett stort svin, då är det inte lika roligt längre att han struttar omkring i krokodilförsedda pikétröjor. Det stinker dubbelmoral.

Jag tänker spontant att det här snarare handlar om det helt omvända, dvs att Lacoste försöker dra uppmärksamheten till sina kläder på de bilder som finns ute, för jag hade då inte ens sett den lilla detaljen tidigare innan denna nyheten kablades ut. Är det kanske så att Lacoste ser en chans att bli lite omtalade och utnyttjar den situationen att Breivik bär deras kläder. De gör det ju snyggt så till vida att de i sin uppmärksamhet tar avstånd från att han bär dem, och inte riktigt vill kännas vid det helst.Då får de både exponering och goodwill i ett och samma drag. Smart!

Och varför är polisen så förtegen om vad som har sagts? Vad kan vara hemligt i ett sådant samtal, mer än det vi redan vet? Har polisen kanske fått erbjudande om ersättning för att plocka bort kläderna, eller tvärtom; Brevik ett erbjudande om att fortsätta ha dem så att Lacoste kan fortsätta ta avstånd?

Jag är övertygad om att det ligger åtminstone en liten hund begraven här, och cynisk som jag är tror jag att Lacoste mer troligt, på något sätt, rider på vågen än tar äkta avstånd.

Ett annat intressant scenario hade varit om Breivik erbjöd sig att sluta använda kläderna i utbyte mot några miljoner; pengar han lär behöva för att täcka rättegångskostnader och annat. Bara en tanke.

Jag vill för tydlighetens skull betona att jag på intet sätt sympatiserar med Breivik, utan bara finner denna nya situation något tvivelaktig och lustig, och alltså inte alls tror på att det handlar om det som media rapporterar om. Det här handlar istället om PR! Ni minns väl United Colors of Benettons reklam på 80-90 talet, och hur skandalomsusat annonserna med maffiamord och annat var, men ack vad märket vann mark på det!

Nu försöker Lacoste också kanske…?

Inlägget Lacoste rider på vågen? dök först upp på Uppsnappat.

Jag blir så illa berörd av den här typen av skojare, för de har ingen moral och de tjänar sina pengar genom hot och människors rädsla. Bara det att de går till jobbet på morgonen för att ägna sig åt sådan här verksamhet tycker jag är ett tydligt tecken på att det är skrupelfria personer vi pratar om. Normala människor hade inte med gott samvete kunnat ägna sig åt sådan här verksamhet.

Jag hoppas att polisen stänger ner verksamheten om de finner så pass mycket problem och tvivelaktigheter som folk rapporterar om. Verksamheten är oseriös och osmaklig. Världen hade varit en betydligt bättre plats utan den här typen av bluffare!

Inlägget Alla dessa skojare dök först upp på Uppsnappat.