Med detta sagt vill jag ändå reflektera över två saker som jag tycker att media/människor har fått lite om bakfoten i fallet Norge. Kanske. Jag ber att ni verkligen läser detta med ovanstående inledning färskt i minnet.

För det första; var detta ett terroristangrepp? Nej, hävdar jag. Detta var ett enskilt attentat utfört av en enskild galning med en enskild agenda.

På Wikipedia kan man läsa följande definition:

Terrorism (från latin terror ‘rädsla, fruktan’) avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.

Inom EU använder man en egen definition om vad som krävs för att en handling ska klassas som terrorism. Handlingen ska:

• injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
• otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
• allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Man måste alltså skilja på terrorism och enskild våldshandling. Och trots att handlingen i Norge med all säkerhet injagade fruktan hos befolkningen, så måste man ju ställa sig frågan om den hade som syfte att göra detta eller om det ”bara” var en bieffekt. (En bil som helt plötsligt exploderar på en gata, pga ett mekaniskt fel, skrämmer ju också slag på omgivningen, men är ju för den sakens skulle inte en fråga om terrorism.)

Om nu Anders Behring Breivik hade politiska motiv, vilka inte har framkommit ännu då detta skrivs, tycker jag inte att man kan se ett sådant syfte. Breiviks aktion hade mer en prägel av hämnd mot det samhälle han lever i. Jag tror inte Breivik hade någon långsiktig plan att skapa oro och rädsla för att tvinga fram förändringar i samhället. Dessutom agerade han vad vi vet ensam, vilket också går emot terrorismens grundmall, där man oftast agerar på uppdrag av en grupp eller sammanslutning.

Med andra ord tycker jag inte att man ska kalla händelserna i Oslo och Utøja för terroristangrepp utan istället för massmord, vilket på intet sätt är varken trevligare eller mindre oroväckande. Men det är en viktig distinktion.

Detta leder mig fram emot mitt andra ställningstagande. Överallt i de sociala medierna uttrycker folk sin medkänsla för det norska folket. Detta är behjärtansvärt, men eftersom det inte är fråga om ett angrepp riktat mot nationen, så tycker jag att man skjuter vid sidan om målet i det fallet. Jag tycker det är fint att enskilda personer visar sitt stöd för de drabbade, men att ge sitt stöd till hela nationen verkar missriktat.

Någon skrev på facebook: ”Vilka idioter som har våldtagit sig på det norska folket. Det finns inga ord.” Visst kan man känna så, men om man funderar lite inser man kanske att det inte är folket som har blivit drabbat. Det här har ju inte varit ett terroristangrepp, utan ett fall där ca 90 enskilda norska medborgare stod i vägen för en galnings framfart.

Därmed är det lite överdrivet när man på Facebook och Twitter nu ska visa sin sympati genom att sätta en norsk flagga på sin profilbild med mera, för att visa sitt stöd till hela det norska folket. För vad då?

Jag såg ingen som gick ut och gav sitt stöd till England – som nation eller folk – när Dunblanemassakern ägde rum 1996 och Thomas Hamilton tog livet av 14 personer. (Och då syftar jag inte på de sociala medierna eftersom dessa inte ens var tilltänkta på den tiden) Antagligen för att det just inte var ett terrorangrepp mot staten, utan mot enskilda drabbade. Lika tragiskt men inte lika övergripande. Det finns fler andra exempel, som vår egen Mattias Flink och hans dödsskjutningar 1994 där han dödade sju personer och skadade ytterligare tre. Fick hela det svenska folket stöd då från våra grannar? Givetvis inte eftersom det inte heller var ett angrepp mot vårt land.

Återigen vill jag betona det jag inledde med; ”det som hänt i Norge är förskräckligt. Det är en vidrig handling utfört av en galning”. Men jag anser inte att det är ett fall av terrorism och jag tycker att vi ska fokusera vårt medlidande till de familjer som drabbats och som behöver allt stöd de kan få för att hantera att deras nära och kära inte kommer hem igen på grund av en galnings framfart.

Låt oss hoppas att något liknande inte händer igen, varken i Norge eller i vårt eget land.

Uppdatering: Efter den information som släppts i media de senaste dagarna kan vi nog konstatera att det rörde sig om ett terrorbrott trots allt. Även om syftet med dådet inte var att skrämma befolkningen till förändring så hade det ju en betydligt mer handgripligt syfte, av det vi vet nu; nämligen att radera den politiska framtiden för Arbeiterpartiet och AUF.

Inlägget Ett par ord om Norge dök först upp på Uppsnappat.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Tyvärr även en del dumt. Nu har KD-politikern Gunilla Gomér (@GunillaGomer) kläckt den geniala idén att man borde lagstifta mot arbort och istället tvinga kvinnor att föda fram sina barn och sedan adoptera bort dem om de inte vill ha dem.

Genom detta förslag hoppas Gomér att minska antalet aborter i Sverige och samtidigt minska antalet ”importerade” adoptioner.

Vilket bra förslag…!!!

Gomér måste ju ha en skruv lös som seriöst lägger fram det här förslaget. Jag vet att vissa anser att abort är mord och det får stå för dem, men att tvinga en kvinna att genomlida en graviditet, med ett oönskat barn, för att sedan tvingas föda det och adoptera bort det är ju rena tortyren. Pyskologiskt och fysiskt.

Det finns många skäl till att en kvinna (eller en man för den delen) vill göra abort. Det är inte bara aktuellt när kondomen har råkat spricka. Den mest uppenbara situationen, och den som skrämmer mig mest, är i det fall kvinnor blir gravida efter en fullbordad våldtäkt. Att föda fram ett sådant barn måste vara ett av det jävligaste saker man kan utsätta en kvinna för. Först ska de hantera våldtäkten i sig och ta sig ur det traumat. Sedan ska de gå i nio månader och bära på hans barn och tvingas hantera en förlossning med allt vad det innebär för att sedan bara ge bort barnet. Fy fan!

Nyligen visades en utsällning på Fotografiska Muséet som hette ”Intended Consequences” där Jonathan Torgovnik har tagit bilder på kvinnor i Rwanda som tvingats föda fram just våldtäktsbarn. Gripande bilder, när man inser hur dessa kvinnor dagligen tvingas hantera känslorna till sina barn.

Men i Gomérs förslag så slipper ju mödrarna förvisso behålla barnen, de får ju adoptera bort dem. Då är det ju en helt annan sak.

Om abort är mord, då är även all annan form av dödande mord så länge det är planerat. Slakt av djur, jakt, dödandet av en geting… Ska vi förbjuda allt?? Även om ett foster, rent biologiskt är ett liv, så är det inte en människa förrän den dagen det föds, och därmed är abort inte mord. Och med tanke på vad abortförbud medför, är det i sig ett värre brott än aborten i sig. Detta är min fasta övertygelse.

Gomér vill tvinga kvinnor till vanmakt och det kan jag inte ställa mig bakom och jag hoppas att även KD tar sitt förnuft till fånga och inte officiellt ställer sig bakom det här idiotförslaget heller!

Inlägget Föd och adoptera bort – genialiskt KD dök först upp på Uppsnappat.

Är det någon som tvekar i frågan?

Inlägget Kan vara…? dök först upp på Uppsnappat.