Ett par ord om Norge

Låt mig först och främst säga att jag tycker att det som hänt i Norge är förskräckligt. Det är en vidrig handling utfört av en ursäkt till människa som inte borde ha rätt att få se dagsljus igen. Den ilska och frustration som handligen väcker kan inte beskrivas i ord.

Med detta sagt vill jag ändå reflektera över två saker som jag tycker att media/människor har fått lite om bakfoten i fallet Norge. Kanske. Jag ber att ni verkligen läser detta med ovanstående inledning färskt i minnet.

För det första; var detta ett terroristangrepp? Nej, hävdar jag. Detta var ett enskilt attentat utfört av en enskild galning med en enskild agenda.

På Wikipedia kan man läsa följande definition:

Terrorism (från latin terror ‘rädsla, fruktan’) avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.

Inom EU använder man en egen definition om vad som krävs för att en handling ska klassas som terrorism. Handlingen ska:

  • injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
  • otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
  • allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Man måste alltså skilja på terrorism och enskild våldshandling. Och trots att handlingen i Norge med all säkerhet injagade fruktan hos befolkningen, så måste man ju ställa sig frågan om den hade som syfte att göra detta eller om det ”bara” var en bieffekt. (En bil som helt plötsligt exploderar på en gata, pga ett mekaniskt fel, skrämmer ju också slag på omgivningen, men är ju för den sakens skulle inte en fråga om terrorism.)

Om nu Anders Behring Breivik hade politiska motiv, vilka inte har framkommit ännu då detta skrivs, tycker jag inte att man kan se ett sådant syfte. Breiviks aktion hade mer en prägel av hämnd mot det samhälle han lever i. Jag tror inte Breivik hade någon långsiktig plan att skapa oro och rädsla för att tvinga fram förändringar i samhället. Dessutom agerade han vad vi vet ensam, vilket också går emot terrorismens grundmall, där man oftast agerar på uppdrag av en grupp eller sammanslutning.

Med andra ord tycker jag inte att man ska kalla händelserna i Oslo och Utøja för terroristangrepp utan istället för massmord, vilket på intet sätt är varken trevligare eller mindre oroväckande. Men det är en viktig distinktion.

Detta leder mig fram emot mitt andra ställningstagande. Överallt i de sociala medierna uttrycker folk sin medkänsla för det norska folket. Detta är behjärtansvärt, men eftersom det inte är fråga om ett angrepp riktat mot nationen, så tycker jag att man skjuter vid sidan om målet i det fallet. Jag tycker det är fint att enskilda personer visar sitt stöd för de drabbade, men att ge sitt stöd till hela nationen verkar missriktat.

Någon skrev på facebook: ”Vilka idioter som har våldtagit sig på det norska folket. Det finns inga ord.” Visst kan man känna så, men om man funderar lite inser man kanske att det inte är folket som har blivit drabbat. Det här har ju inte varit ett terroristangrepp, utan ett fall där ca 90 enskilda norska medborgare stod i vägen för en galnings framfart.

Därmed är det lite överdrivet när man på Facebook och Twitter nu ska visa sin sympati genom att sätta en norsk flagga på sin profilbild med mera, för att visa sitt stöd till hela det norska folket. För vad då?

Jag såg ingen som gick ut och gav sitt stöd till England – som nation eller folk – när Dunblanemassakern ägde rum 1996 och Thomas Hamilton tog livet av 14 personer. (Och då syftar jag inte på de sociala medierna eftersom dessa inte ens var tilltänkta på den tiden) Antagligen för att det just inte var ett terrorangrepp mot staten, utan mot enskilda drabbade. Lika tragiskt men inte lika övergripande. Det finns fler andra exempel, som vår egen Mattias Flink och hans dödsskjutningar 1994 där han dödade sju personer och skadade ytterligare tre. Fick hela det svenska folket stöd då från våra grannar? Givetvis inte eftersom det inte heller var ett angrepp mot vårt land.

Återigen vill jag betona det jag inledde med; ”det som hänt i Norge är förskräckligt. Det är en vidrig handling utfört av en galning”. Men jag anser inte att det är ett fall av terrorism och jag tycker att vi ska fokusera vårt medlidande till de familjer som drabbats och som behöver allt stöd de kan få för att hantera att deras nära och kära inte kommer hem igen på grund av en galnings framfart.

Låt oss hoppas att något liknande inte händer igen, varken i Norge eller i vårt eget land.

Uppdatering: Efter den information som släppts i media de senaste dagarna kan vi nog konstatera att det rörde sig om ett terrorbrott trots allt. Även om syftet med dådet inte var att skrämma befolkningen till förändring så hade det ju en betydligt mer handgripligt syfte, av det vi vet nu; nämligen att radera den politiska framtiden för Arbeiterpartiet och AUF.

Ett par ord om Norge
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)
This entry was posted in Brott och straff, Facebook, Politik, Samhälle and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

6 svar till Ett par ord om Norge

  1. De sociala medierna kanske gett möjlighet uttrycka sin sorg och deltagande på ett sätt som inte var möjligt tidigare.

    Kanske är det också att vi återtar det viktiga i att verkligen ta ställning, och inte bara över lämnar det politiker eller ”samhället”. Skriver ”samhället” för det är vi och deltar i det ständigt. Vissa gör det i tysthet, andra reagerar och agerar. Jag tror på att vi är fler som tar del i att bygga samhället tillsammans mer nu än på 80 och 90-talet då allt lämnades över till styrande.

    Då är inte en flagga på sin profilbild helt betydelselös. Det betyder att man gjort ett ställningstagande. Nästa steg är förhoppningsvis att bli medlem i ett politiskt parti, för att sedan verkligen delta i samhällsbyggandet.

    Varje steg att visa sin åsikt och ställningstagande tycker jag är viktig. Där tycker jag är Facebook är viktig och det har blivit mer tillåtet att visa sin åsikt. Förhoppningsvis ger det ett samtal som utvecklar oss som människor, blir mer toleranta, visar större empati och skapar bättre möjligheter för alla.

    Därför kan det som vi först tycker inte har någon betydelse vara viktigt (ur min synvinkel).

    • Anders skriver:

      Du menar att en norsk flagga just nu mer symboliserar det faktum att man tar avstånd från våld (av alla dess slag) än att man just stöttar norges befolkning i detta enskilda fall? Intressant i så fall, och kanske korrekt, även om jag tror att väldigt många gör det pga ”grupptryck” och att man tror att Norge – som nation – har blivit utsatt för fara.

      • Jag tror till största del att man är så djupt berörd att man bara måste få göra något. Vad som helst, det minsta lilla. Då är det ett sätt.

        Jag hoppas dock att det är ett tecken på att fler reagerar och agerar för att tillsammans bygga samhället. Innan Facebook hade man inte deltagit på samma sätt, speciellt när inte kyrkan fyllt samma funktionen som tidigare (som samlingsplats). Att visa att man bryr sig och tycker något är en viktig gest. Förhoppningvis kan vi argumentera och förändra synen för sådana som går ABB’s väg innan det är för sent.

        Förstår du min tolkning?

  2. Karro skriver:

    Jag vet inte varför du tycker det är så viktigt huruvida man ser detta som terrorism eller inte. Kanske för att skilja det från islamistisk terrorism, så att vi inte riskerar en debatt även om kristen terrorism. Oavsett vilket, så tycker jag att attacken i Norge kan klassas som terrorism enligt båda definitionerna ovan. Jag förstår inte hur du kan jämföra detta med Flink, han var en ensam galning som tog ut sin högst privata ilska på de som råkade befinna sig i närheten. Anders, däremot hade ett tydligt syfte att åstadkomma en politisk förändring och gav sig på både byggnader i regeringskvarteret och ungdomar tillhörande ett politiskt parti som enligt honom har fel åsikter. Läs hans 1500 sidor långa manifest om du tvekar över hans politiska motiv!

    • Anders skriver:

      Som jag skrev i inlägget var hans politiska motiv inte kända när inlägget publicerades. Nu är jag benägen att hålla med.

  3. Tack för att du skickade länken. Sedan ska jag nog be att få lägga in en avvikande åsikt och ansluta mig till det Sundhultska lägret.

    Vi har just haft en gemensamt tyst minut i Sverige och Norge. Runt om i båda länderna stod folk stilla och hedrade offrens minne. Gemensamt. För att i gemenskapen kan man finna tröst. Det ger inte någon förälder sitt barn tillbaka men kanske kanske gör det smärtan någon ynka miljondel lättare att bära. För människor är gruppdjur.

    Gemenskap kan man signalera på många sätt. Genom att vara en i den miljon plus som deltar i Facebook-eventet tänd ett ljus för offren, eller genom att sätta upp en flagga som avatar. Alla sätt är bra och tillåtna.

    Jag stängde ner twitter ett tag i helgen för jag tyckte att bland alla tweet om att nu är det dags att visa samhörighet, medkänsla och låta alla tänka olika så var det massa viktigpettrar som skulle ondgöra sig över de ”ytliga” folket på FB som tror att ”en norsk flagga gör någon skillnad”.

    Sedan har jag valt att inte lägga upp någon flagga på min avatar (men har lagt en bland mina profilbilder). För jag personligen är inte mycket för gruppgrejer, (när tar man exempelvis bort den?). Men jag låter gärna andra göra det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>