Jag känner, med ålderns rätt, att det är läge att adressera ett par frågor med anknytning till dessa 40 år som gått sedan jag såg ljuset för första gången.

För det första kan vi ju tala om hur vansinnigt många år det handlar om. Tänk själv; för 40 år sedan fanns inget internet, ingen video, ingen micro, var fjärrkontrollen uppfunnen ens?, man köpte lösgodis över disk, och även spriten. 40 år är rätt länge ur ett mänskligt perspektiv. Det har ju hunnit hända en del.

Rent personligt har jag tagit mig igenom skolan, skaffat mig ett par jobb och hus, två fruar (inte samtidigt), barn och bil, dragit igång eget företag, blivit av med mina föräldrar, som alltså tyvärr inte kunde vara med och fira mina 40, och träffat en väldans massa underbara människor längs vägen, rest en del och ”sett världen”.

Sen kommer vi till frågan om 40-års-kris. Alla har en, säger man, men jag vet inte. Vad är en kris och hur yttrar den sig egentligen? Visst har man börjat fundera i andra banor, känna sig lite äldre än man känner sig inombords, gräva ner sig i lite fler existensiella frågor osv. Men någon kris kan jag inte känna att jag går igenom. Inte i negativ bemärkelse i alla fall. Jag känner inte att jag behöver bevisa något för någon, som jag har föstått att så många andra känner. Jag tar det med ro!

Vad sedan gäller helgens 40-årsfirande var det en trevlig tillställning. Vi hade hyrt en strandkrog i Helsingborg som heter ”Fortuna By The Sea” som stod för lokal, mat och dryck och de gjorde det med bravur. Gästerna verkade väldigt belåtna över arrangemanget och det är väl ett gott betyg om något. Killarna som har stället skötte sig förträffligt och tajmingen var superb. Jag kan med andra ord varmt rekommendera Fortuna By The Sea till andra som vill hålla en tillställning för upp till 70 personer. Vi var 52 personer och fick plats gott och väl. Och läget precis vid Öresunds strand går inte av för hackor…!

Så nu är det bara att inse att man är medelålders, även på pappret, och fortsätta leva livet på utstakad bana. Eller så kanske jag vänder upp och ner på allt och gör något helt annat snart. Vi får väl se!

:-)

Inlägget 40 år i vått och torrt dök först upp på Uppsnappat.

Jag fyllde nyligen år, för er som missat detta, och då började jag fundera lite på det här fenomenet med Facebookgratulationer. Jag fick i runda slänga ett 90-tal mer eller mindre genomtänka gratulationer tillsänt mig via Facebook och Twitter under dagen och kände mig mer uppvaktad än någonsin tidigare.

Sedan började jag dock fundera på hur mycket värde de här gratulationerna hade egentligen, om man jämför med personer som gratulerar IRL på jobbet, hemma, eller på andra sociala ställen i ens liv.

Först var jag inne på att nedvärdera det jag kallar Facebookgratulationen, eftersom den inte har föregåtts av ett lika djupt känslomässigt förarbete än den som verkligen kommer ihåg att man fyller år. Jag menar, face it, Facebook talar faktiskt om för dig vilka av dina vänner som fyller år varje dag, så du behöver inte komma ihåg något alls.

Men sen började jag tänka på vad skillnaden på det och att ha en kalender med sina vänners födelsedagar uppskrivna är. Funktionen är ju den samma, och ingen kan väl klandras för att inte komma ihåg 100 personers födelsedagar i huvudet. Man har med andra ord alltid ”fuskat” genom att anteckna på ett eller annat sätt i en strävan att komma ihåg sina vänners bemärkelsedagar. Den enda skillnaden är att systemet har automatiserats något.

Jag tänkte vidare att även om Facebook talar om för dig vem som fyller år, och att anträngningen att själv minnas därvidlag är minimal, så krävs det ändå en aktiv handling när man ska skriva ner den där gratulationsfrasen man vill skicka. Låt gå för att den är minimal. Men det faktum att man faktiskt tar sig de där 10-30 sekunderna och skriver något alls, visar ju på att det faktiskt – antagligen –  finns en hjärtlig tanke bakom.

Så när jag hade resonerat klart kom jag faktiskt fram till att Facebookgratulationer definitivt har ett värde. Både för den som skickar; att få visa sin omtanke, och för den som tar emot; för att känna sig ihågkommen och uppvaktad.

Jag säger inte i och med detta att de 90+ personer som gratulerade mig har gått och väntat på denna dag, lagt ner sin själ etc i att jag fyller år, och satt sitt liv på paus för min skull. Men jag säger däremot att det har krävts ett engagemang och en tanke och att det räcker för att sprida glädje till folk omkring en.

Jag blev jätteglad för alla de gratulationer som jag fick. Det betydde enormt mycket för mig, och den samlade ansträngningen hos vänner på Facebook och Twitter blev till något mycket stort. Så även om du bara tog 5 sekunder av ditt liv till att skriva ”grattis” och sen trycka ”send”, så räckte det för att förgylla min dag. Det vill jag att du ska veta.

Ett stort tack till alla mina vänner på Facebook som gjorde min födelsedag betydlig.

Inlägget Vilket värde har en Facebookgratulation? dök först upp på Uppsnappat.

Jag hade fått en väldigt detaljerad önskelista för några veckor sedan – allt för att underlätta för mig – och den har varit till stor hjälp, i alla utom en aspekt. En alltför detaljerad önskelista resulterar ofta i att man inte når målet fullständigt. En snygg tröja är t.ex. lätt att hitta. En ljusblå ulltröja, men knappar i halsen och längre mudd kan vara lite svårare.

Antagligen är det inte något som helst krav på att det måste vara just en ljusblå ulltröja med knappar i halsen och längre mudd, utan det är mest för att hon själv har sett en sådan i en specifik affär och därför tipsar om den. Men när jag ställs inför det faktum att just denna tröja är SLUT eller att jag inte lyckas ta mig till den affären så blir det jobbigt för mig. Jag erkänner!

Jag känner mig smått otillräcklig när vi sitter och ser henne öppna paket. I stort sett är allt hon får nästan det hon önskade sig. Det är inte riktigt samma färg, samma märke, samma snitt eller samma material men det är så snarlikt jag kunde komma.

Varför känner jag en sådan otillräcklighet för att jag inte lyckats hitta exakt det folk önskar sig. Visst är det knäppt? Jo, jag tror att frugan var rätt nöjd trots mina ”misslyckanden”, men jag tycker alltid att det är lika fascinerande att man kan känna sig misslyckad av att köpa presenter till någon, bara för att de inte i detalj stämmer överens med tipsen.

Inlägget Att känna sig otillräcklig dök först upp på Uppsnappat.