Visst är det väl bra att vi här i Sverige värnar för jämliket, religionsfrihet, lika värden, rättvisa etc. Det finns nog ingen som kan argumentera emot det. Att vi sedan är väldigt naiva och tror att vi kan förändra världen med våra åsikter är en annan sak och att vi anser att vår moral är så mycket högre än alla andra länders ytterligare en. Svensken står ofta och gapar och inser sällan att ingen annan lyssnar, men den reflektionen förtjänar ett helt eget inlägg.

I morse kom diskussionen upp på Facebook rörande huruvida böneutrop ska eller inte ska tillåtas i Sverige. Den inställning som man ska ha, för att vara politisk korrekt, är givetvis att vara positiv till detta eftersom vi har religionsfrihet vilket påskriver att alla religioner har samma rätt. Även rätten att föra liv. Så om kristna kyrkor ska få ha klockor, borde muslimska församlingar få ha böneutrop. Visst, jag förstår logiken, men rent själsligt är jag inte alls överens med bejakarna.

Mina argument är:

• Sverige har i flera hundra år haft en statskyrka som har präglat befolkningens uppväxt på ena eller andra sättet, oavsett om vi varit troende eller inte. Kyrkor är en del av vårt kulturarv och klockornas klang har för de allra flesta en innebörd och utgör en starkt förankrad känsla. Sverige har aldrig haft en muslimsk statskyrka så därför är böneutrop inte något bekant, bara något vi mött på våra utlandssemestrar på sin höjd.
  Som ateist lägger jag inget värde vid den kristna kyrkan eller syftet med klockorna i sig men jag tycker ändå att de utgör en värmande och trygg ljudbild. Jag har inte samma känsla för böneutrop. Jag kan tycka de är exotiska om jag befinner mig på resa i Irak, men inget jag längtar efter att höra här hemma.
• Ger muslimska länder oss samma religiösa respekt och tillåter kyrkklockor, alternativt slutar med sina böneutrop, för att skapa religiös rättvisa? Troligen inte eftersom religionsfrihet sällan står högst upp på agendan i dessa länder, och det har jag, i sig, inget problem med, eftersom jag är av den åsikt att man ska ta seden dit man kommer. Och det gör även de flesta i Sverige inflyttade personer också. Men givetvis finns det en del som saknar sitt kulturarv och vill förgylla vardagen/helgen med en för dem trygg ljudbild och ett viktigt inslag, nämligen böneutropet.
  Poängen är varför Sverige ska visa dessa länders medborgare större respekt än vad deras hemländer visar ”oss”. Detta är ett argument som de flesta har svårt att acceptera eftersom två fel inte gör ett rätt, och visst kan jag hålla med även i detta, men jag tycker bara att vi i Sverige lite väl ofta viker oss dubbelt och försakar vår egen historia och kultur till förmån för andra nya element och jag undrar till vilken nytta? Varför kan vi inte värna mer om det som faktiskt är vårt ur ett historiskt perspektiv?

Man kan tycka att dessa resonemang är väldigt konservativa. Och det är de om man tittar på de sakliga argumenten. Men varför är det så fel att ibland få vara det? Varför måste man alltid – i alla lägen – vara tvungen att älska och anamma de politiskt korrekta åsikterna. Varför kan man inte emellanåt få vara lite konservativ och få säga att man inte gillar en idé, bara för att man helt enkelt inte gillar den, eller för att den kanske väcker en dålig vibb inom en på något oförklarligt sätt. Varför ska man behöva motivera sig med avancerade utlägg som gränsar till universitetsavhandlingar för att ha rätt att ha en avvikande åsikt?

Jag gillar inte idén med böneutrop, för jag tycker inte att det hör hemma i Sverige eftersom det är ett kraftigt avsteg från den bild av Sverige som jag har och det Sverige jag växte upp i och som jag har lärt mig att älska som mitt hemland. Det finns ingen logik i den motiveringen, utan bara en känsla och den springer ifrån mitt ego.

Jag är för religionsfrihet och rätten att få utöva sin religion, oavsett vad den må vara, så länge den inte påverkar mig. Jag tycker det är positivt att det i Sverige nu byggs moskéer, synagoger, tempel och kyrkor för de som finner ro i detta. Men dessa byggnader påverkar mig inte. Böneutrop påverkar mig däremot högst avsevärt och det är ett inslag i vår ljudmiljö som jag helt enkelt inte vill ha. Punkt slut.

För att fortfarande anpassa mig till de politiskt korrekta reglerna, så anser jag därför att i religionsjämlikhetens namn borde man förbjuda både kyrkklockor och böneutrop om frågan nu är så viktig. Därmed är det väldigt rättvist och ingen kan känna sig negativt behandlad av vare sig det ena eller det andra.

Ibland måste man ha rätt att få vara lite konservativ!

Inlägget Rätten att få vara konservativ ibland dök först upp på Uppsnappat.

Patrik Lundbergs krönika i HD idag haltar en aning. Jag kan tillstå att hans tanke är behjärtansvärd och visst är det en fin utopi, men resonemanget kring att man inte kan/får se avarter i samhället är att hoppa över en fundamental mänsklig funktion.

Vi ser alltid avarter omkring oss, oavsett vad det gäller. Sådana är vi människor. Jag säger inte att det är rätt, men så fort det finns en majoritet så finns det per definition en minoritet. Lundberg försöker sig på att avväpna den kategoriserande massan, men misslyckas på grund av att det just är en massa. I den bästa av världar så älskar alla alla. Visst är det så, men innan vi når dit kan vi inte blunda för att vi – som mänsklig ras – älskar att pelka finger åt ”de andra”. Oavsett om dessa är bögar, judar, blattar, borgare etc.

För till skillnad från vad Lundberg antyder i sin krönika är homosexuella en minoritet, eller hur? Visst har han rätt i att man inte ska förutsätta folks sexuella läggning, för visst kan man ha fel, men den stora majoriteten av, låt oss säga Sveriges, befolkning är ju heterosexuella. Det kan man ju inte sticka under stol med. Och därmed så förutsätter man ju lätt att folk man träffar är just det. Eller hur?

Jag säger inte på något sätt att det skulle vara något fel på vare sig bögar, judar, blattar eller borgare, men de är fortfarande en minoritet, och eftersom vi människor är så rädda för det okända så gaddar vi gärna ihop oss och pekar finger.

Så jag är helt överens med Lundberg om att man borde vara mer liberal när det gäller de förutfattade meningarna man har, men jag tycker det är farligt när en majoritet ska tvingas underkasta sig en minoritet bara för sakens skull. Det här går igen i andra liknande situationer också. Varför ska t ex det sekulariserade Sverige underkasta sig muslimska seder och bruk? Muslimer är trots allt fortfarande en minoritet i det svenska samhället. Varför är det inte tvärtom? Varför ska inte andra ta seden dit man kommer, bara vi?

Är det kanske ett tecken på storhet att man viker sig för den mindre? Var går i så fall gränsen mellan ”storhet” och att bli överkörd?

Jag kan nämnligen ibland känna att den respekt som vi i detta land älskar att visar minoriteter ofta slutar i att vi låter oss bli trampade på. Givetvis ska man visa respekt för alla olika variationer i samhället, för ingen är mer värd en någon annan, men majoriteten ska aldrig behöva ”komma ut”, eftersom det faktiskt är just en majoritet, vilket defacto gör den till en norm. Sedan är det givetvis viktigt att den här ”normen” är open-minded och tolerant.

Och jag anser, helt uppriktigt, att jag inte har några problem alls med olika minoriteter, oavsett sammanhanget, men jag kommer aldrig att erkänna dessa som norm, eftersom de inte är det. Och jag kommer aldrig att acceptera minoriteter som man förväntas visa respekt för, inte gör detsamma tillbaka, utan bara kör över. Då har de förlorat min röst.

Jag tycker tvärtom att istället för att ”komma ut” som heterosexuell, såsom Patrik Lundberg väljer att göra i sin krönika – kanske för att underkasta sig en minoritet – kan vi bara sluta göra en sådan enorm fråga av det. En avdramatiserad situation hade nog hjälpt båda parter i just det här fallet. Om det inte var så märkvärdigt huruvida man var bög eller inte, hade det inte heller inneburit några problem. Men så länge homosexuella (m fl) ska marschera runt och formligen basunera ut sin sexualitet på gator och torg så tror jag inte vi når ett mer öppet samhälle. Tyvärr. Tvärtom tror jag att risken är att fler tar avstånd och ställer sig och pekar finger.

Inlägget Tid att avdramatisera istället dök först upp på Uppsnappat.

”Vi andra” innefattar alltså de allra flesta som inte valde att spränga sig i luften den dagen. Muslimer också med andra ord.

Tack för ett bra inlägg Mustafa Can.

Inlägget Och vi andra håller med dök först upp på Uppsnappat.

Bra att man inte tiger still tycker jag, men frågan är om en demonstration MOT terror, anordnad av muslimska föreningar, tolkas som just det, eller om förbipasserande istället kommer att uppfatta demonstrationen som något hotfullt och negativt, med bakgrund av vad som hänt i helgen.

Kanske kommer gemene man inte se till vad det står på parollerna utan bara reagera på folkmassan. Jag vet inte, men jag tror det kan finnas en viss risk.

Hade man inte kunnat arrangera något positivt istället. En demonstration är ju till sin natur något negativt, eftersom man demonstrerar MOT något, även om det är en dålig sak man fokuserar på. Hade man inte kunnat arrangera en kosert eller något annat kulturellt för att visa upp vad islam ÄR istället för vad det INTE ÄR?

Inlägget Är det rätt väg att gå? dök först upp på Uppsnappat.

Jag blir skrämd av hur enkelriktade och blinda folk kan vara i detta 2000-talets Sverige.

Låt mig bara först klargöra att jag själv är uttalad ateist. Jag tror inte på Gud, Allah, Ganesha, Jultomten eller något annat sagoväsen. Men…jag försvarar allas rätt att ha en tro, allas rätt att själva bestämma hur de vill rama in sina liv – med eller utan tro.

Därför är det skrämmande att lyssna på kristna fundamentalister som gömmer sig bakom sin tro för att bedriva hetsjakt på – i det här fallet – muslimer, och i processen anklaga dessa för att göra just det samma. Hur blind får man vara?

När religion övergår till politik är det inte längre tro det handlar om. Det är just politik! Detta måste man skilja mellan. Bara för att en ledare av ett muslimskt land uppmanar till krig mot omvärlden, innebär det inte att muslimer är onda i sin natur. Jämför bara med GW Bush som uppmanade till krig mot Islam, som uttalad kristen. Är alla kristna onda för det?

Jag tycker att den amerikanska musikern Will Smith uttryckte det hela rätt klockrent:

”The greatest atrocities ever committed on this planet have been in the name of God
Your attitude is the same arrogant, fearful fundamentalism that fueled the hatred of the Crusades & the attacks on 9/11.
If we are not allowed to worship God as groups & individuals free from persecution, in respectful tolerance, there’s only one outcome…”

Inlägget Kristna fundamentalister dök först upp på Uppsnappat.

Men…sen när jag börjar fundera så får jag inte riktigt ihop det. Kristendomens gud säger ju i bibeln ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”, eller hur? Och då undrar jag hur man religiöst motiverar att man samsas om en gemensam religiös byggnad tillsammans med en grupp människor som inte har tagit gud till sig, utan en snubbe vid namn Allah.

Ur ett sekulariserat perspektiv fungerar alltså tanken om gemensam kyrka väldigt bra, och lyser som ett gott exempel på tolerans, men ur ett religiöst perspektiv ställer jag mig mycket frågande till om det går att genomföra utan att uppfattas som hycklare.

Jag har ofta ställt frågan om hur andra religioner får plats i tron, till troende men aldrig fått ett vettigt svar. Om nu den kristna guden är den enda guden, måste det väl rimligtvis innebära att alla andra är fel på det, eller? Och i så fall kunde de väl lika gärna byggt en kyrka tillsammans med PRO, IOGT-NTO eller PETA. Att blanda in andra religiöst förvirrade (löst enligt bibeln) grupper verkar ju lite underligt. Vad är deras agenda? Att konvertera dem till kristendomen? Och vad är i så fall Moskéns gruppers plan? Det omvända eller? Ska de använda den gemensamma entrén som ett slagfält för Jihad?

Jag ifrågasätter alltså hur religiösa framförallt den kristna församligen egentligen är om de utan problem kan acceptera muslimernas tro på detta sätt. Jag misstänker att de inte längre är så himla religiösa, utan har avsagt sig sin kristna roll och intagit en roll som mer liknar en samhällsfunktion.

Som ”Amanda” skriver i en av kommentarerna till artikeln på svd.se:

”Nu kan jag med gott samvete gå ur den s k svenska kyrkan, inte pga biskopens förslag utan för att detta är det slutliga beviset för att relegionen i Sverige är politik och kyrkans företrädare är inget annat än politiker som ängsligt försöker vara korrekta i alla sammanhang.”

Så sant som det är sagt!

Inlägget Det slutliga beviset dök först upp på Uppsnappat.

Väldigt intressant inlägg i debatten. Jag har inte mer att tillföra diskussionen egentligen utan vill bara förmå er alla att läsa Hanne Kjöllers ledarkolumn den 22/9.

En fråga är ju också varför personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade i brottsstatisitken. Jag hävdar med bestämdhet att det inte är för att de är just muslimer (t.ex.). Jag har nämnligen inte hört att det i Koranen står något om att ”Du ska stjäla, misshandla och lura folk”. Det måste alltså bero på andra anledningar än deras religiösa tro.

Inlägget Muslimer är brottslingar? dök först upp på Uppsnappat.

”Om man tror på islam och följer islam fullt ut – då kan man inte vara svensk”

Där har SD tydligt markerat vad de står för. Eller hur? Då undrar jag vad det innebär att vara svensk? Är det att man är ateist eller får man vara Hindu? Jude? Kristen? Katolik?

Vad fan har alltså Islam med svenskhet att göra. Islam är en religion och att vara svensk är en nationstillhörighet. Det är två olika saker. Då kan man ju börja fråga om vi ska segregera olika supportergäng också. AIK:are är inte svenskar (t.ex.) eller tvärtom, alla utom AIK:are är inte svenskar. Svensk är man väl om man bor i Sverige, jobbar i Sverige och bidrar till att föra det svenska samhället frammåt på något sätt.

Islam är även för mig en – till stor del – okänd religion, men inte mer än katolisismen eller judedomen. Bara för att det är okänt innebär det inte per automatik att det är farligt. Alla muslimer är inte självmordsbombare. Alla muslimer är inte fundamentalister och extremister. Och omvänt finns det faktiskt t.ex. en hel del extremistkristna i det här landet, vilket jag upplever är betydligt farligare.

Så SD, var går gränsen på vad ni vill tillåta????
Svar av en SD-politiker hade uppskattats!

Inlägget SD bekänner färg dök först upp på Uppsnappat.

Nyheten handlar alltså inte om bokbrämnningen i sig utan om att Hollywoodstjärnan Jolie lagt sig i debatten och vad hon tycker om saken. Är detta en nyhet? Är det viktigt att veta vad Angelina Jolie tycker i frågan? Varför har de i så fall inte frågat fler Hollywoodkändisar, eftersom deras åsikter tydligen är väldigt viktiga och intressanta för oss andra dödliga?

Det är lite skrämmande att världens viktiga frågor ska refereras i media av skådespelare i Hollywoods drömindustri. Jag förstår hur det funkar med förebilder etc, men visst är det lätt obehagligt att dessa icke-experter blir ledstjärnor för oss andra.

Jag tycker det hade varit mer intressant om Aftonbladet med andra medier (eller nyhetsbyråerna i sin tur) lyckades få lite kommentarer från någon av de 30 personer som utgör Terry Jones kyrka ”The Dove World Outreach Center”.

Inlägget Snedvriden rapportering? dök först upp på Uppsnappat.