Det verkar dock vara en utbredd missupfattning att yttrandefriheten ger var och en av oss rätten att säga och skriva precis vad vi vill i alla lägen utan att någon får säga ifrån. Skulle någon ifrågasätta dina alster kan du bara hävda att ”du har rätt till det” enligt yttrandefriheten.

Det är fel!

Yttrandefrigheten handlar inte om att man får skriva vad man vill på sin blogg eller uttrycka sig hur korkat som helst i ett forum utan att någon annan har rätten att bli arg eller kränkt. Yttrandefriheten är instiftad som ett skydd för individen, för medborgaren i samhället, och ger denne rätt att få uttrycka sina åsikter utan risken att bli åtalad och frihetsberövad på grund av åsikterna skiljer sig från maktens. Yttrandefriheten reglerar alltså relationen mellan staten och individen – inte mellan två individer vilket många tror.

Du har i Sverige rätt att uttala dig kritiskt om vår regering utan att riskera åtal. Du får demonstrera och uttrycka dina åsikter genom insändare. Du får öppet kritisera ledande befattningshavare inom regeringen, utan att polisen kommer och hämtar in dig på förhör. Det är yttrandefrihet.

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem” / Voltaire

Att du ska få säga ”negerboll” istället för ”chokladboll” är inget som regleras i vår yttrandefrihet över huvud taget. Det är nämnligen en relation mellan dig och en eller flera andra individer. Det är något du får bära ansvar för helt själv utan att lagen går emellan.

Det vore därför bra om fler nymediala svenskar hade bättre koll på vad yttrandefriheten egentligen innebar så att de slutade att felaktigt använda sig av den som ett universalförsvar mot allt dumt de häver ur sig.

Läs gärna mer om vad yttrandefriheten är och hur den är en av hörnstenarna i vårt demokratiska samhälle: http://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrandefrihet

Inlägget Vi har väl yttrandefrihet i det här landet? dök först upp på Uppsnappat.

Jag gjorde en rad antaganden och baserade hela mitt resonemang i frågan (som alltså gällde huruvida du äger rättigheterna till ditt material på Facebook eller ej) på högst tveksamma grunder, bl a gammal information och sunt förnuft, vilket Jocke var väldigt snabb med att anmärka på, och helt korrekt så.

Jag känner dock att det finns anledning att diskutera det som fick mig att göra dessa antaganden, nämligen folks villfarelse att internets alla tjänster är någon slags socialmedborgerlig rättighet där alla svenska kumbaya-lagar till fullo gäller oavsett vad.

I Facebooks fall visade sig vara så, vilket jag alltså blev varse om idag genom att hänvisas till deras terms of service (https://www.facebook.com/legal/terms?ref=pf). Men i många andra fall är det ingen självklarhet. Och framförallt tycker inte jag att man ska förutsätta det!

Ofta hör man folk beklaga sig över att de minsann inte har gått med på det ena eller det andra, men då undrar jag hur många av dessa som i detalj läst det användaravtalet som presenteras då man skapade sitt konto på den aktuella webtjänsten, oavsett om det gäller Google, Twitter, Instagram, Pinterest etc? De allra flesta människor klickar snabbt vidare i sin jakt på att börja använda nämnda tjänst, och struntar helt i att läsa det finstilta. Så även jag.

Men där kan det stå rätt intressanta grejer och det är inte en självklarhet menar jag, att tjänsten enbart för med sig positiva saker. En sådan sak som vem som t ex äger rätt till bilder och information, som användaren laddar upp, kan mycket väl avtalas bort i samma sekund som du klickar på ”godkänn avtalet” och går vidare. Genom att klicka har du ju defacto godkänt avtalet och kan inte längre komma med synpunkter på eventuella avigsidor med tjänsten, som framgick däri.

Ett roligt exempel på detta var engelska GameStation (läs hela historien här) som i sina avtal skrev in att de i och med godkännande övertog användarens själ och såg det som sin rätt att fritt disponera denna skulle de så önska. Det var givetvis skrivet med glimten i ögat och med syfte att just påvisa hur lite folk läser de där avtalen. Över 7 500 personer skrev tydligen på och godkände avtalet och missade därmed en liten bonus som de fick som faktiskt upptäckte paragrafen.

Min poäng är att man inte kan sitta här hemma i trygga Sverige och tycka att man har rätt till det ena och rätt till det andra, utan att först ha läst de här avtalen ordentligt. Måhända kan man inte förhandla bort upphovsrätten för immateriellt material påett globalt plan, jag vet inte, men det skulle inte förvåna mig om det gick alldeles utmärkt genom ett enda klick på en ”godkänn”-knappp på webben.

Man ska i vilket fall inte vara så säker tycker jag.

Så innan du beklagar dig över hur företaget du är kund hos hanterar din information, eller på annant sätt levererar sina tjänster, bör du kanske syna avtalet du en gång skrev på. Där kan svaret på dina funderingar finnas. 

Inlägget Avtal, upphovsrätt och Internet. dök först upp på Uppsnappat.

”– Men jag tror inte på koppel, jag ser det som en filosofisk fråga. Hundar är också fria varelser. Jag gör inget för att medvetet skada andra men man kan inte följa alla lagar.”

Thomas H Johnssons agerande och inställning gör mig väldigt upprörd, det ska jag inte sticka under stol med. Att Helsingborgs Dagblad ger Johnsson så stort utrymme till att uttrycka sina åsikter upprör mig också till viss del, men jag får tolka det som en inbjudan till debatt.

Om man anser att lagbrott är ok, så får väl det stå för den enskilda individen, men att uppmana till det på det sätt Johnsson gör både i HD men framförallt på sin blogg är inte acceptabelt.

Man kan tycka att koppelfrågan i sig är en bagatell, men resonemanget som ligger till grund för Johnssons attityd i frågan är helt förkastligt. Man kan i så fall använda samma resonemang om andra saker i samhället, t.ex. bilkörning och anse att man även där har en ”frihet” att köra hur fort man vill och även uppmana folk att överträda hastighetsgränser efter eget tycke.

Det finns en lag som tydligt förbjuder lösa hundar i den aktuella parken i Landskrona. Den finns av en anledning. Det finns folk som är rädda och/eller allergiska. Det finns mindre djur som kan ta skada av hundar. Det finns kanske ett intresse av att hålla parken fri från hundbajs både här och där. Så oavsett vad Johnsson personligen tycker om att ha koppel på hundar så finns det en lag och den ska följas.

Dessutom är jag så trött på kommentaren ”men han är sååå snäll…”. Vad hjälper det den dagen hunden får ett flipp. Och det får hundar ibland, av de mest oförutsägbara andledningar. De är nämligen djur, och inte människor. Det finns dessutom inte en enda hundägare – och det inkluderar även professionella hundförare m fl – som har 100% pli på sitt djur.

Det faktum att hundar är djur gör även att Johnssons ”filosofiska” resonemang kan spolas ner i avloppet. Jag undrar för övrigt hur ”fri” hans hund är hemma i hans lägenhet/hus? Eller har han kanske hunden springades ute i närområdet hela dygnet?!

”Vad är det som gör att hundarna kan gå lösa i exempelvis Berlin utan bekymmer?”

Denna fråga ställer Johnsson på sin blogg och jag måste direkt kontra med: Hur vet du att det inte är bekymmer? Kan du redovisa fakta i fallet som visar på att det i Berlin aldrig sker attacker mot oskyldiga, aldrig ligger hundbajs på trottoarerna, aldrig uppstår några dispyter där en hund är inblandad på något sätt??

Sammanfattningsvis: Det är inte upp till Johnsson att efter eget tycke följa de lagar som han tycker är OK och vägra följa andra. Om han nu trivs med den djurpolitik som uppenbarligen finns i andra europeiska städer är det kanske läge att Johnsson tar med sig sin hund och flyttar dit. Då slipper han känna sig begränsad av det vi i Sverige kallar lagar.

Vidare undrar jag hur Johnsson själv reagerar om andra tar lagen i egna händer vad gäller till exempel hans eget yrke som fotograf. Om någon inte anser att de behöver följa lagen om upphovsrätt; hur ställer han sig till det?

Man kan ju inte följa alla lagar, eller hur???

Inlägget Koppla din förbannade hund! dök först upp på Uppsnappat.