En av dessa avigsidor blev tydlig idag när suget efter att börja träna Jiu-Jitsu vaknade till liv igen. Jag höll på väldigt intensivt med denna träningsform för ett par år sedan men fick efter några år sluta pga skador i framförallt axellederna.

Peter Huys via Compfight

Problemet med att börja träna igen är (förutom att jag aldrig hittar tid) att jag inte är så intresserad av de sociala bitarna kring träningen. Jag vill bara lära mig sporten, bemästra teknikerna till fulländning och bli en väldigt duktig utövare. Jag är inte lika intresserad av att göra det tillsammans med en massa andra människor. Helt ärligt känner jag att jag inte alls är det. Det är liksom inte därför jag vill göra det.

Viktigt att poängtera här är att det absolut inte är något fel på träningskompisarna jag har haft under åren, tvärtom så är de hur trevliga som helst, på alla vis. Flera av dem umgås jag dessutom med privat och i de situationerna känner jag mig väldigt social med dem. Men när det gäller träningen, så vill jag liksom inte ”störas” av en massa andra människor. Det är svårt att förklara, dels pga komplexiteten och dels pga att det inte är socialt accepterat att vara osocial.

Jag vet inte hur allvarlig den här störning jag har mot kollegtiva grupper är, men jag är säker på att de sociala förväntningarna är ett stort hinder för mig. Visst känner jag att samhörigheten i klubben är god och visst värmer det efter träningarna när folk spontant säger att de hoppas att vi ses igen nästa gång, eller när man hejar på varandra på stan, men det räcker inte för mig tyvärr.

Jag irriterar mig på andra för att de tar tid, gör fel, inte förstår instruktioner, inte håller samma tempo etc. Det låter väldigt knäppt när man förklarar det så, men jag har kommit till insikten att det är mer ärligt att säga så än att försöka hålla upp en social mask i dessa sammanhang.

Än så länge har jag inte hittat någon som utan förbehåll har velat ta sig an mig och bli min personliga sensei (tränare). Det har funnits kandidater men det har runnit ut isanden av olika skäl. Det kan säkert argumenteras mycket för hur den större träningsgruppen skapar dynamik och leder till ökad kunskap då man lär sig av att se hur andra gör etc. men för mig finns det inte på kartan. Jag vill ha personlig träning, som kan fokusera 100% av träningstiden på bara mig, annars får det vara.

Om man till mina osociala egenskaper lägger den konstanta bristen på tid, så lär det nog dröja innan jag får mitt svarta bälte. Tyvärr.

Inlägget Svart bälte i att vara osocial dök först upp på Uppsnappat.

Enligt Magnus Hedberg, (S) i Täby, bör Stockholm söka sommar-OS 2024 och motiverar detta med att det har en så positiv effekt på allt. Jag vet inte vilken tyngd det är i de rapporter som Magnus m fl har läst, men jag har i alla år hört att stora sportevenemang uteslutande är en förlustaffär för värdlandet, även om man räknar in sekundära intäkter i form av ökat medvetenhet om landet som leder till ökad handel etc.

Men jag kan ha fel. Upplever bara detta utspel som ett publikfrieri eftersom många Stockholmare och givetvis andra svenska gärna skulle vilja ha OS pga att det hade varit kul. Gemene man tänker kanske inte på den ekonomiska effekten eller hur förberedelserna påverkar samhället i övrigt. Något som jag upplever att Magnus Hedberg och resten av sossarna i Täby nappat på och utnyttjar för att fiska röster.

Men visa gärna ett enda värdland som gått ur ett OS med vinst genom tiderna, om man räknar från 1980 och frammåt. Då har  vi ju en mall att jobba efter och någon att se upp till.

Personligen tycker jag inte att Sverige har i moderna OS-sammanhang att göra. Vi har inte den infrastrukturen som krävs för att få det att funka, och jag tycker inte att det är rätt att investera miljardbelopp i detta bara för att kunna vara värdland för ett tvåveckors idrottsevenemang. Vi har liksom inte behov av allt som måste byggas, när OS väl är överspelat.

Låt andra vara värdar istället så kan vi njuta i tv-soffan eller på välarrangerade sportresor.

Inlägget Sverige har inte där att göra! dök först upp på Uppsnappat.

Igår var jag och min dotter på Olympia och såg på när ett kraftfullt HIF gav IFK Göteborg stryk med 2-1 och därmed säkrade tre friska poäng till i Allsvenskans tabellstrid.

Det var en helt underbar kväll, både vad gällde väder och stämningen på Olympia. Inget av det stök som vi kunnat läsa så mycket om den senaste tiden i media, och som jag själv skrev ett inlägg om, syntes till igår utan det var onekligen en perfekt fotbollskväll.

De enda stridigheterna som pågick utspelade sig antingen på plan mellan spelarna eller på läktarna mellan supportergrupperna, men i helt verbal form, vilket definitivt är en del av sporten. Många av ramsorna var riktigt fyndiga.

Så sent som på morgonen såg det dock ut att bli rätt dålig uppslutning publikmässigt, men när väl matchen var igång hade ändå drygt 12 000 personen tagit sig till Olympia, vilket var glädjande. Kanske berodde den sena biljettförsäljningen på det vackra vädret eller på att folk hade svårt att bestämma sig dagen innan semestern tog slut, inte vet jag.

Jag skulle vilja tacka alla som bidrog till att göra gårdagens match till en riktig fotbollsfest, inte minst alla duktiga spelare på plan!

Inlägget Underbar kväll på Olympia dök först upp på Uppsnappat.

Vi har under de senaste månaderna kunnat läsa om fler och fler incidenter i samband med framförallt allsvenska fotbollsmatcher. Det har varit allt från inspringande på plan och läktarvåld till knallskott och oroligheter inför och efter matcherna.

Är det fortfarande fotboll vi pratar om?

Folk får säga vad de vill om hur viktig fotbollen är för samhället, men det kan inte vara värt det här. Det kan inte vara meningen att en sport, en idrott, ska få ta så mycket av samhällets resurser i anspråk. Man kan givetvis argumentera att sport är lika ”viktigt” som t.ex. politik och jämföra det med de resurser som krävs vid exempelvis demonstrationer och liknande evenemang, men frågan är ju om det verkligen förhåller sig så? Är sport, och främst då fotboll, lika viktigt för vårt samhälle, som vår rättighet att uttrycka våra politiska åsikter?

Man kan även argumentera att hade inte fotbollen funnits som ventil för de störande element som ligger till grund för bl.a. den massiva polisbevakningen som krävs, så hade dessa element hittat andra ventiler på annat håll. Det här är kanske ett giltigt argument och den jag själv tycker känns mest acceptabel även om jag i så fall tycker att det vore på sin plats att låta elementen flytta vidare. Låt de hitta sina andra ventiler och så får vi fortsätta att hantera de där och då.

För inte kan vi bara luta oss tillbaka och acceptera att ett gäng bråkstakar inte bara förstör sporten i sig, utan även kostar samhället enorma resurser som borde kunna läggas på annat håll och tillföra något mer kreativt till vårt samhälle.

Jag följer intresserat debatten som forsätter i media. Jag kommer aldrig sälla mig till de som passivt säger att våld och skadegörelse är en del av sporten och att man måste acceptera det. Aldrig!

Ett mer positivt inlägg om fotboll kommer inom kort.

Inlägget Vart är svensk fotboll på väg? dök först upp på Uppsnappat.

År efter år, match efter match. Samma frågor och samma svar. Det är skrattretande att lyssna på, och jag förstår inte att vuxna människor kan sitta och lyssna med spända öron.

Nu pratar jag alltså inte så mycket om de här analysprogrammen som tv-kanalerna sänder inför stora matcher, för där sägs nog ett och annat intressant för insatta tittare. Nej, det jag reagerar på är de traditionella sportintervjuerna inför och efter matcherna.

Lyssnade t ex precis till radiosporten som intervjuade en svensk spelare inför kvällen match i hockey-VM.

– Vad ligger fokus på nu inför matchen?
– Att vi måste vinna, för att gå vidare.

Men vad fan?! Är det inte rätt uppenbart? Finns det en enda sportutövare som går in till en match med inställningen att förlora? Varenda sportintervju går ut på att för 40 000 miljardete gången konstatera att man måste anstränga sig lite mer än vanligt för att vinna. Åh fan…!!! Det här hörde jag igår på tv-sporten:

– Vad var det som gick fel i matchen? (efter en förlust på 5-0)
– Vi fick problem redan i första halvlek, med att göra mål.

No shit! Klart är ju att utövarna av sporterna ofta inte är de vassaste knivarna i lådan, men hur är det egentligen med sportjournalisten. Är han/hon också mer eller mindre hjärndöd eller krävs det tvärtom ett enormt intellekt och stor yrkesskicklighet för att handskas med dessa idrottsmän med sina i-landsproblem och genomföra en lyssningsbar intervju som eventuellt tillför någon något.

Någon sportjournalist där ute, som kan svara på varför man inte har utvecklat frågorna under de senaste 50 åren? Och varför det fortfarande är lönt att ställa samma uppenbara frågor (som får lika uppenbara svar) som man har gjort i alla tider??

För mig är det här en gåta!

Inlägget Dessa sportjournalister… dök först upp på Uppsnappat.

Jag är kanske inte känd för att vara ultrapositiv till allt som rör fotboll och lokalklubben HIF, men jag måste tillstå att de senaste presentationerna på ”nya” Olympia ser riktigt lovande ut.

Tydligen är det skärpta krav från Europeiska fotbollsorganisationer som ligger bakom beslutet att bygga om Olympia, så att det mer liknar en ”riktig” arena.

Skisserna som hd.se presenterar idag ser väldigt trevliga ut tycker jag, så nu är det väl bara frågan om vem som ska finansiera kalaset som eventuellt kan diskuteras. Men jag förutsätter att det är HIF själva som står för kalaset och då har i alla fall inte jag något att tillägga i den frågan.

Roligt med en ny arena.
Snygg, spännande och fräsch!

Inlägget Nya Olympia ser bra ut dök först upp på Uppsnappat.

Det stämmer kanske till viss del, men hade fotbollen inte funnits hade man kanske sluppit sånt här skit. Att fotbollssupporters inte kan uppföra sig när de springer runt på stan ska i vilket fall som helst inte drabba skattebetalarna. Varför har fotbollen en sådan särställning att den ska få lov att kosta vad som helst? Och även om matcherna är lugna kostar det hundratusentals kronor i ”förstärkt bevakning” från polisens sida.

Samma resonemang gäller all det våld som är förnkippat med sportsliga utövningar av olika slag. Inte heller där vill ju klubbarna ta ansvar, för de hävdar att det är vildsinta element utanför klubbarna som gör den största skadan. Det kanske stämmer, men de dagar det inte är fotboll är det betydligt lugnare på stan, så enkelt är det.

Jag tycker att klubbarna ska stå för HELA kostnaden. Om det blir tufft för dem, vilekt det säkert blir, får de väl helt enkelt höja biljettpriserna, ta in högre medlemsavgifter och kräva sina medlemmar på dricks för att bekosta kalaset. Undrar hur många av de som hade gillat det.

Det kanske är dags att få bukt på det här problemet en gång för alla?! Jag vet att många klubbar jobbar aktivt med detta genom att t.ex. porta vissa personer som de vet är bråkstakar, men det räcker ju tydligen inte. Kanske är det en översyn av lagstiftningen som krävs för att klubbarna i samarbete med polisen ska kunna agera proaktivt och få stopp på det här. Eller så krävs det kanske en hel säsong med spel inför tomma läktare…?

Bring it on!

Inlägget Låt klubbarna betala allt dök först upp på Uppsnappat.