Kraftprov för nya hemvärnet – hd.se.
När jag gjorde lumpen 1992 var vi alla inom kompaniet rätt övertygade om det svenska försvarets brister och därför helt på ett klara med om att om det en gång blev krig så var det kört.
Jag tjänstgjorde på P10 i Strängnäs, numera ett nedlagt regemente, som STN-GRP-CH* i ett spaningskompani. Vi var de coola killarna som gick runt i basker och verkade bakom fiendens linjer. Eller vissa av oss rättare sagt. De där fyra killarna i varje pluton som alltid var på egna små övningar som vi andra inte ens fick fråga om. Vi andra var bara ansvariga för komunikationen och höll oss oftast på rätt sida om linjerna. Men fick i alla fall bära basker! Coolt.
Men oavsett hur duktiga vi var, var vi alltid medvetna om hur totalt överlägsen fienden var. Vi spelade liksom i helt olika divisioner. När vi kände oss moderna med våra nyinförskaffade AK5:or och M90-uniformer så visste vi att fiendena använde vapen av helt annan kaliber, så att säga.
Jag vet inte hur moderniserad dagens hemvärn är. Jag läser förvisso att de är inne i en moderniseringsprocess, men ur ett försvarstekniskt perspektiv så är jag tyvärr fortfarande rätt skeptisk. Jag tror att de har en mycket viktig funktion att fylla vad gäller civila uppdrag, och jag tror att det är ett bra ”föreningsliv” att delta i (en som jag för övrigt själv funderat på att gå med i ett par gånger), men den dag lede fi knackar på dörren så sätter jag inte min förhoppning till det svenska hemvärnet faktiskt. Inte till det svenska försvaret överlag, om det inte skett stora förändringar de senaste 20 åren! Men det har det kanske.
Någon insatt som kan dela med sig?!
*) STN-GRP-CH: Stationsgruppchef, en beteckning som fortfarande står kvar på en hel del persedlar som jag hade på den tiden.
