Många av dessa aktörer är helt värdelösa på kommunikation, trots att de må vara duktiga på sitt gebit. Detta är en av anledningarna till att jag i största möjlig mån undviker att jobba mot t ex  tryckerier från de forna öststaterna eller ännu längre bort. De pratar helt enkelt inte samma lingo (branschpråk) som vi gör. Deras ofta bristande kompetens i engelska gör att det ibland är stört omöjligt att diskutera fram konstruktiva lösningar.

Har i dagarna suttit med just ett sådant jobb där kommunikationen med tryckeriet gav mig ett antal nya gråa hår.

Det började med (och jag citerar EXAKT):

The text arte ok, but file format is bad.
You have done scaling for all format,but for sure you have to scale only object with text.
Please take more of this format.

Och jag blev inte klokare när jag ett par minuter senare fick:

yES…Will be great, that You remove the line…;)
But for sure..picture 3 is with bleed…are look at the righ picture ( I attach separatly).

Och som detta inte var nog damp detta ner när jag höll på att slita loss håret i ren frustration över att inte förstå vad det var de ville att vi skulle fixa:

Don’t worry- be happy…;)
Remove lines and send files…
this time will be ok ;)

Men inte blev det bättre för det här. Några minuter senare kom nästa oförklarliga mejl, där de ena sekunden ber oss ta bort något för att i nästa andetag påminna oss om att inte ta bort det.

Detta är bara ett exempel på hur det kan gå. Givetvis finns det projektledare som är duktiga på engelska också på utländska företag, men alltför ofta har jag stött på denna språkförbistring som gett orsak till onödigt mycket huvudvärk.

Det må vara billigare att gå utomlands, till olika låglöneländer, för att beställa tryck och grafisk produktion, men är man mån om att bibehålla en god kommunikation för att säkerställa produktionens kvalitet så bör man nog hålla sig inom de mer utvecklade länderna, och varför inte i Sverige, där vi pratar inte bara samma lingo aktörerna emellan utan även samma vanliga språk.

Detta är ett steg i rätt riktning – mot god kvalitet och snabba leveranser.

Inlägget Avstår gärna från låglöneländer! dök först upp på Uppsnappat.

Bakgrunden till frågan var att jag under en tid retat mig på att många inte fattar hur viktigt det är språk- och särskrivningsreglerna. Av ren respekt för andra människor så har jag undvikit att kommentera, men så slog det mig att man kanske inte hade tagit lika illa vid sig som jag befarade så länge man poängterar i en positiv ton, med syfte att utbilda. Så jag frågade folket.

Svaren jag fick var många och olika. En del var positiva och sa att de skulle uppskatta det, andra extremt negativa och tyckte att jag kunde ge fan i vad de skrev och på vilket sätt, och en del förstod inte varför jag överhuvudtaget engagerade mig i en sådan fånig detalj som hur folk skrev på de sociala nätverken.

Saken är den att det här med dåligt språk inte är en fånig detalj. Jag kan hålla med om att när man på skriver på nätet så får man tollerera lite fel här och där, till stor del orsakade av att man skriver snabbt, halkar på tangenterna, har små t-bord, eller inga alls som i mobilen etc. Absolut. Den typen av ”fel” har jag aldrig haft för avsikt att påtala för folk. Sådana fel gör vi alla och den här texten innehåller säkert exempel på detta också, trots att jag läst igenom den innan utlägg. (så var det sagt!)

Men när en person gång på gång skriver ”Dem ville inte ha efterrätt idag”, eller ”Dem kommer ikväll” så ser jag rött. Det handlar inte längre om ett slarvfel utan om ren och skär okunskap i det svenska språket. Eller att man inte bryr sig om hur det blir.

Detsamma gäller just särskrivningar. Jag kan exempelvis tappa respekten totalt för en person i en ledande befattning inom näringslivet eller politiken som i sina uppdateringar på Facebook, Twitter eller på sin blogg skriver isär ord som inte ska vara det. Jag blir rosenrasande eftersom jag tycker det vittnar om en slapphet mot hur vi kommunicerar med varandra. Man respekterar inte mottagaren tillräckligt för att lägga de där extra sekunderna på att kontrollera vad man skrivit. Eller lägga vinning på att lära sig hur saker ska skrivas. Man skiter helt enkelt i det, för det är inte viktigt. Vem bryr sig?

Jag har tyvärr inga jättebra exempel på ovanstående, förutom när jag gjorde mig ovän med Anna Maria Corazza Bildt (@annamariaCB) efter hon skrev ett inlägg på Twitter som knappt gick att förstå, och som jag givetvis kommenterade, eftersom jag ansåg (och fortfarande anser) att hon som EU-politiker borde kunna uttrycka sig knivskarpt både i tal och skrift. Hon delade tydligen inte min mening, utan lutade sig mot att det viktiga var att det gick att förstå – resten var sekundärt.

Återigen tycker jag att det här vittnar om slapphet och respektlöshet för mottagaren.

I morse skrev min dotter ett inlägg på FB (i samma anda som de flesta andra i hennes ålder):

Dear girls, if a gay pauses a video game just to text you back… Marry him!

Vad hon menade förstår vi nog alla, men vad skrev hon egenligen? Om en bög pausar ett tv-spel för att sms:a tillbaka, så gift dig med honom? Ska hon gifta sig med en bög…?!

En enda liten bokstav blev fel och hela meningen blev konstig. Huruvida felet beror på att hon slant eller på att hon faktiskt inte vet hur ”guy” stavas, vet jag inte i skrivande stund, men slarvigt är det och fel blev det. Är det ok för någon att påtala hennes fel, så att hon kan rätta till det? Eller ska man bara låta henne skriva som hon vill och bara undvika att läsa uppdateringar från sådana som henne, som utrycker sig dåligt? Är det inte bättre att påtala felen, om man gör det på ett juste sätt (gärna utanför offentligheten, genom ett DM t ex). Då kan ju personen lära sig och slipper förhoppningsvis göra om felet.

Är det fel att vara ”språkpolis” och vilja väl? Är det verkligen så hemskt att påpeka andras återkommande språkfel att det är bättre att nätet (och andra medier) svämmar över med dålig ihopsatt kommunikation?

För det är där vi hamnar till slut; vid gränsen för vad vi accepterar i språket. Med motiveringen ”Men man förstår ju vad jag menar” har man accepterat alla fel i världen och kvalitetsribban är sänkt till noll. Det enda som inte passerar är det som ingen förstår. Så länge någon begriper, så är det ok. Är det ok?

Jag tycker att alla och envar som läser detta inlägg ska ta och försöka höja sin egen nivå ett par snäpp idag och försöka eftersträva en bättre svenska. För handen på hjärtat, vi kan alla bli bättre. Jag kan det absolut, och jag strävar efter det dagligen. Och jag utmanar dig som läsare att bli det också. Mottagaren av din inlägg, tweets, posts etc kommer att uppskatta ett bättre språk.

1. Ta reda på skillnaden mellan de och dem.
2. Ta reda på vilka ord som ska särskrivas.
3. Ta dig tid att läsa igenom det du skrivet INNAN du klickar på ”skicka”.
4. Repsektera din mottagare, då denne utgör orsaken till att du skriver.

Svårare än så är det inte!

Inlägget Språkpoliser är vi allihopa dök först upp på Uppsnappat.

Men allvarligt talat, är det så farligt att man måste flämta till och ta händerna för munnen och stirra storögt på radion framför sig? Vi har debatterat detta ämne rätt länge nu, och anledningen till att jag återigen tar upp frågan är för att en sak slog mig. Det här är bara en reflektion och inte något egentligt debattinlägg i frågan om ”N-ordet” (eller ”neger” som vi andra säger som inte tror oss vara för mer än andra).

Man har sagt att ”neger” inte är en acceptabel benämning på en svart person eller en person med någon form av afrikanskt ursprung. Eller hur? Det är en nedlåtande term och ska inte användas i vardagstal. Därmed har man alltså definierat att ”neger” inte är likställt med svart person, eller hur? Därmed – rent logiskt – borde ju ordet ”neger” vara ledigt och varför skulle man då inte få använda det till att istället benämna en omtyckt konditorvara.

Är ni med på logiken? 

I och med att man tagit bort betydelsen ”svart person”, skulle man ju kunna ersätta detta med något positivt och faktiskt kalla chokladbollen för just negerboll framöver och i samma veva definiera om ordet ”neger” till att betyda ”choklad med pärlsocker”. Konstigare saker har hänt.

Konstigast är kanske i alla fall när man i ena andetaget säger att man inte ska kalla svarta personer för neger och i nästa andetag säger att man inte får säger negerboll eftersom det syftar på redan nämda svarta personer som per definition inte skulle få kallas för… Vem är det då som är nedlåtande i sin definition?

Kan det vara så att man gjort en logisk tankevurpa i fråga om x-bollen?

Bara en tanke!

Inlägget Denna eviga debatt om x-bollar dök först upp på Uppsnappat.

Tyvärr, och det är just detta som jag vill skriva lite om, hade det tydligen smugit sig in ett litet stavfel (av typen tangentbordshalkning) i Annas text, varför hon snabbt anklagades för att ”kasta sten i glashus”.

Jag har själv råkat ut för samma sak vid ett flertal tillfällen. Bland hannat har jag haft synpunkter på att en del journalister på Aftonbladet ibland skriver på en treårings nivå, varefter jag fick höra att jag minsann hade ett stavfel i inlägget och inte skulle ”kasta sten i glashus”. I det fallet tycker jag det är en enorm skillnad mellan mig – en självutnämnd bloggare med intresse för språkvård – och en betald journalist som enligt branschen själv ska kunna behärska det skrivna språket.

Givetvis stack det i ögonen på vissa att Anna i sitt inlägg hade ett stavfel, hon är ju trots allt copywriter till yrket. Och visst är det förargligt när det händer, jag håller med, men det är väl inte detta saken handlade om. Anna kommer med ett antal bra tips till hur man förbättrar sin skriftliga kommunikation, något som väldigt många borde läsa och ta till sig. Istället fastnar kritikerna på att gnälla á la jantelagen på att Anna ”kastade sten i glashus”.

• Jag kan ogilla färgen på en byggnad, utan att vara målare.
• Jag kan ha synpunkter på en utstyrsel, utan att vara modedesigner.
• Jag kan tycka maten är äcklig, utan att vara kock.
• Jag kan kommentera att någon inte vet hur de ska använda särskrivningar utan att för den sakens skull ha 100% korrekt språkbruk själv. Eller???

Jag hävdar att det inte finns en längre text utan åtminstone något litet grammatiskt fel någonstans. Det spelar nämligen ingen roll hur ofta man korrekturläser en artikel, bok eller essä så smyger sig alltid nåt fel in. Det är väldigt svårt att få det felfritt.

Men om man inte reder ut att skriva en skylt där det ska stå ”Trattkantareller”, utan att stava fel och särskriva, då är det ett större problem. Om det på skylten står som t ex ovan, då är ju 100% av budskapet fel. Stoooor skillnad, eller hur?!

Du kommer säkert kunna hitta minst 5 fel i den här texten också, men jag tänker trots det fortsätta upplysa språkhandikappade som jag stöter på, om deras dåliga alster så länge jag lever.

Inlägget Om att kasta sten i glashus, eller inte dök först upp på Uppsnappat.

Frågan är om det verkligen är rektorn som varit framme, med tanke på att språket mer liknar en 14-årings.

Alternativ 1: Det är en kompis som bara jäklas och utger sig för att vara rektorn, bara för att skoja lite. Det skulle förklara en del.

Alternativ 2: Det är faktiskt rektorn, och denne är inte vän med det skrivna ordet (eller så har hon/han haft väldigt bråttom). Både stavnings- och tempusfel – bara för att nämna något. Hur kan denne rektor då förvänta sig mer än så av sina elever?

Jag lär nog aldrig få veta sanningen, men kunde inte heller låt bli att fundera på vad det kunde röra sig om. Vad tror ni?

(Och, ja det finns säkert stavfel i det här inlägget också, men det är inte det det handlar om, ok?)

Inlägget Hur står det till med skolan? dök först upp på Uppsnappat.

Särskrivningar (och jag gjorde avsiktligt fel i ingressen) är ett gissel, och jag personligen förstår inte vad som skulle vara så svårt med det. Jag är inte heller ensam om att reagera på det. Kanske är det engelskans inverkan, med dess särskrivningar, som spökar eftersom man där mer som regel än undantag faktiskt skriver isär ord. Men det heter alltså dörrmatta. Det är ett ord, för det är en sak. Samma sak med bildörr. Förstavelsen ”bil” markerar bara vilken typ av dörr det rör sig om, alltså skrivs det ihop. Studsmatta, järnspik, drömresa etc.

• ”Kyckling lever i frysen” är inte detsamma som ”Kycklinglever i frysen”
• ”Tjugo års jubileum” är inte detsamma som ”Tjugoårsjubileum”
• ”Kassa register” är inte detsamma som ”Kassaregister”

Är ni med? Klart ni är, för ni har med all säkerhet inte problem med det här. Men det verkar som gemene man faktiskt har problem, alternativt struntar i vilket. Och den här slappheten kan reta mig, eftersom det faktiskt blir svårare att förstå en text om man har slarvat med särskrivningarna. För att underlätta skriftlig kommunikation bör man alltså läsa igenom det man skrivit en extra gång innan man skickar iväg det.

♥

Sen har vi det här med ”de”, ”dem” och ”dom”. Det är så enkelt så att det förslår.

För det första: Antingen väljer man att använda de/dem eller dom. Man kan inte blanda alla tre i samma text. Om man är tveksam på hur de och dem ska användas kör istället med dom rakt igenom. Det är helt ok, t o m enligt SAOL numera.

Men det finns en liten regel/ramsa som man kan lära sig för att kontrollera de och dem och den är som följer:

De är till jag som dem är till mig.

Sen testat man bara av de tveksamma de och dem mot antingen jag eller mig i den mening man skriver för att testa. Låt mig förklara.

”Jag hoppas att x vinner!”

Ska det vara de eller dem? Prova med ovanstående regel: ”Jag hoppas att mig vinner”…? Nä, det där lät inte bra. va? Men ”Jag hoppas att jag vinner!” funkar va? Alltså är det läge att stoppa in de i platsen för X, så att vi får: ”Jag hoppas att de vinner.”

Ett annat exempel: ”Hoppas hon kommer ihåg att hämta X”.. Vad säger ni? ”Hoppas hon kommer ihåg att hämta jag” låter ju inte riktigt klokt, men ”…hämta mig” är ju helt ok, så vi kan sluta oss till att det är dem som ska in här. ”Hoppas hon kommer ihåg att hämta dem”

Lätt som en plätt! Eller hur? Bara man minns den där regeln/ramsan ovan.

Ha en bra dag!

Inlägget Dem svenska käpp hästarna dök först upp på Uppsnappat.

Jag har dock burit med mig min iPhone under hela semestern, även när vi var utomlands i två veckor, eftersom jag tilbringat alla lediga stunder med att lyssna på ljudböcker via storytel.se. Det har hunnit bli några stycken och nu senast har jag lyssnat på de fyra böcker de har i arkivet av författaren David Baldacci. Min typ av böcker definitivt. Jag erkänner, trots att Baldacci knappast är nominerad till ett Nobelpris i litteratur.

Under böckernas gång har jag dock stundom reagerat på uppläsningarna. Det är genomgående hög kvalitet, men när man lyssnar på ett antal böcker på rad som varar 10-15 timmar styck, med samma uppläsare, kan man inte undgå att reta sig på vissa saker. Och med tanke på att de ovan nämnda böckerna är utgivna av ett stort bokförlag (Bra Böcker) så kan jag tycka att man borde ha lagt lite mer tid på just detaljerna.

Det handlar främst om att uppläsarna inte alltid är pålästa, så att säga. De vet inte hur de ska uttala vissa saker som står i böckerna och en sådan sak kan bli riktigt irriterande på sikt. T ex säger man ju inte ”Capitoooolium” om Capitolium i Washington såsom t.ex. Magnus Roosman gör genomgående i de böcker han läst in av författaren. Jag skrattade även åt att han bokstaverade AFIS (FBI:s fingeravtryckssystem) som A-F-I-S och på engelska och inte uttalat istället såsom ”Ejfiss”, som man så många gånger hört på tv och i andra sammanhang.

Ett annat irritationsmoment med just Roosmans inläsningar av Baldacci var hans uttal av huvudpersonens efternamn, Carr. I min värld uttalas det precis som ”car” (bil) men Roosman envisas med att säga ”kärr” med hårt k. Det sticker till varje gång han säger det.

Det fanns många fler liknande exempel, och i fler böcker än dessa och med fler uppläsare, men jag kommer inte ihåg de alla. Min poäng är att man tycker att stora bokförlag såsom Bra Böcker borde kunna ta sig tid att lyssna igenom inläsningarna och anmärka på detaljfel som detta. Eller under produktionens gång reagera.

Vore intressant att veta hur det går till.

Jag älskar att lyssna på ljudböcker, men det vore fint om uppläsarna läste på lite mer och visste hur de skulle uttala detaljerna, för då hade upplevelsen blivit än mer positiv.

Inlägget Om att läsa in en ljudbok dök först upp på Uppsnappat.

Jag kan ju hålla med om att det inte ser så PC ut att gå ut och varna för Rumäner och andra grupper, såsom polisen har gjort, men det finns ett djupare problem här tycker jag, som har kommit till sin spets i vissa amerikanska delstater de senaste åren.

Hur långt ska man gå för att tillgodose etniska, sexuella och politiska friheter i ett demokratiskt land? Nu misstänker du säkert att jag har gått och blivit galen, men så är inte fallet. Låt mig förklara.

Jag hörde för något år sedan om hur man i en amerikansk delstat (kan inte minnas vilken) infört lagar, för att skydda den etniska integriteten. Lagen förbjuder bl.a. polisen att i en rapportering hänvisa till etnisk tillhörighet. Först lät det ju rätt juste tyckte jag, men sen började jag fundera över vad det kan leda fram till i förlängningen om man även kommer att hindras att ge upplysningar om andra signalement, för att skydda olika ”integriteter”.

Om en polis t.ex. ser en kille göra inbrott i en affär, så ska han ju rapportera in detta till ledningscentralen. Men – i och med den nya lagen – får han inte ange om det t.ex. rör sig om en mörkhyad person eller en asiat, utan bara andra signalement. Börjar ni förstå det orimliga i det här?

Killen som springer iväg längs gatan är ca 175 cm lång, klädd i jeans och t-shirt, och mörkt hår. Hade signalementet även innehållet information om etnisk tillhörighet, i den mån den går att avgöra, så hade man ju drastiskt minskat antalet potentiella misstänkta. Men se nej, det får man alltså numera inte ange.

Jag tycker att vi går för långt i vårt skyddande av allt och vårt daltande. Polisens brev var kanske inte det mest genomtänkta, men tänk om en grupp rumäner faktiskt drar iväg på en inbrottsvåg, varför skulle man då inte få kalla de för vad de är? Det kanske hjälper någon att identifiera dem. En person som kan rumänska kan ju t.ex. höra att de pratar det. Ju mer information som ges ut, desto lättare blir det ju att hitta rätt killar/tjejer. Givetvis under förutsättning att de verkligen är rumäner. Det är givetvis fel att generalisera grupper med människor och kalla alla asiater för kineser t.ex. Men jag tycker det är löjligt att man inte skulle få peka ut nationalitet om det hjälper folk att identifiera brottslingarna.

Så för att gå tillbaka till polisens varningsbrev, så tycker jag att det kan vara på sin plats att informera om nationaliteter i de fall där man med säkerhet vet detta. Jag tror inte att folks förutfattade meningar spelar in här riktigt, och om man därigenom misstänkliggör en helt nationalitet, så är det väl fallet oavsett hur man signalerar en misstänkt, eller? Är han man misstänkliggörs alla män. Hade han skägg blir jultomten misstänkt. Var han hjulbent blir alla fotbollsspelare utmålade (dåligt exempel) etc, etc, etc.

Jag menar att det är på tiden att vi inte är så känsliga längre och inte hela tiden känner oss kränkta och utpekade. Man måste kunna beskriva personer utan att riskera åtal för diskriminering, förtal eller rasism. Det är liksom inte det handlar om.

Inlägget Polisens varningar kanske lite väl… dök först upp på Uppsnappat.

Natalia Avseenko lyckades alltså under tio minuter att simma runt i ett stort isblock. Riktigt stark insats måste jag säga. För det första måste det ju vara kallar än helvetet själv och dessutom borde det vara svårt att röra sig.

Har aftonbladet skrivit fel eller finns det något naturvetenskapligt fenomen som gör att vattnet i arktis är under noll gradger? Här i Sverige har jag genom dykningen lärt mig att det inte blir kallare än +4 i vattnet, vilket för övrigt är otroligt kallt i sig. Men redan därunder börjar vattnet kristallisera sig tydligen.

Hur ligger det till?

Inlägget Vad står det egentligen? dök först upp på Uppsnappat.

För att vara tydlig, men en önskan om att förekomma det som tyvärr komma skulle och helt få undvika det, valde jag att börja med att berätta att jag totalt skulle beställa tre mål. Därefter gjorde jag den första beställningen. Tjejen i kassans röst skar därefter igenom mitt hjärta:

– Var det bra så?

Jag har precis sagt till henne att jag skulle köpa tre mål. Om jag har beställt ett av de tre är jag väl knappast klar. Dessutom undrar jag varför de ställer en så negativ fråga? Vore ju vettigare om de istället frågade ”Ska du ha något mer?” eftersom denna fras, som egentligen betyder samma sak, nog leder till merförsäljning.

Men tillbaka till beställningen. Med orden ”Var det bra så?” ekandes i huvudet förklarade jag långsamt för tjejen att jag inte var nöjd ännu eftersom jag skulle ha tre mål. Jag lade därefter min andra beställning och skulle bara hämta andan inför den tredje då jag fick till svars…gissa!

– Var det bra så?

Då undrade jag helt ärligt om tjejen i kassan var utvecklingsstörd eller led av någon bokstavssjukdom. Inget fel med det alltså, men det hade i alla fall förklarat varför hon svarade som hon gjorde. När jag till slut fick lagt min sista beställning körde jag fram till kassan och såg att det troligen inte var något fel med tjejen alls, förutom att hon kanske var stressad eller inte trivdes med sitt job. Jag vet inte. Hon verkade i vilket fall som helst fullt normal, men något måste ju ligga till grund för att man inte lyssnar på kunden i luren. Vad kan det vara??

Och det intressanta är att jag som jag antytt sett en trend i det här. Det är absolut inte första gången jag råkar ut för det här. Snarare är det så att det aldrig slår fel. Och jag vill noga betona att det inte bara handlar om McDonald’s. Samma behandling på övriga hamburgarhak.

Jag misstänker att Christina Richter, som äger flertalet McD-restauranger här i NV Skåne, och som brukar kommentera mina inlägg om McD, kommer att höra av sig nu och förklara det hela, vilket jag välkomnar. Förklara isf gärna här på bloggen i en kommentar så att fler kan läsa, för det måste vara fler än jag som reagerar på detta bettende hos de kassaansvariga.

Var det bra så?

Inlägget Är det bra så? dök först upp på Uppsnappat.

Ovanstående bild föreställer sidan av en bil från ett lokalt dekorföretag i Helsingborg. Ett företag som alltså arbetar med skyltar, text och sånt. Ett företag som man tycker borde har lite koll på till exempel sär skrivningar. Eller?

Därför tycker jag attt den här bilden är extra rolig.

Inlägget Vad skyltar de med? dök först upp på Uppsnappat.

Och bara för att från början klargöra för alla er som säkert hittar både ett och två stavfel i detta inlägg; jag får inte betalt för att skriva, och jag tar inte heller betalt av mina läsare (eller andra) för att publicera denna blogg. Det gör däremot aktörer som Aftonbladet, Expressen, Helsingborgs Dagblad m fl. varför jag tycker att man ska kunna kräva en högre kvalitet av dem.

Så vad är det då som upprör mig så med språket i dessa nya medier? Jo, den totala avsaknaden av kvalitetskontroll. Något händer i vårt samhälle, en journalist/reporter bevakar, sätter sig sedan och skriver en notis eller artikel och därefter, kanske i en iver att vara först med nyheten, klickar på publiceraknappen innan han/hon tagit sig tid att läsa vad det är som är skrivet. Varför så bråttom? Varför så slarvig?

Man kan ju desssutom tycka med dagens teknik att dessa journaliser borde vara utrustade med någon form av rättstavningsprogramvara i publiceringssystemen, men så verkar inte vara fallet.

Nedanstående text är hämtad ur en lokal nätupplaga:

”Inbrott i databutik: Genom att krossa en ruta i entredörren kunde gärningsmännen ta sig in i butiken. Dessa försvann därefter på en cykel med ett okänt antal paket som förvarades i en svartplastsäck.”

Det heter först och främst inte ”databutik”. ”Data” betyder information och är vad som finns på datorn. Således heter det alltså datorbutik och inget annat. Något en utbildad (???) journalist borde veta. Att personen dessutom har valt att skriva ”svartplastsäck” i ett ord, är nog mer en olycklig omständighet. Jag tror (hoppas) inte att skribenten på allvar tror att det är ett ord. Men fel som detta hade ju upptäckts om vedebörande läst igenom texten, eller haft tillgång till rättstavningsprogram.

Men den stora frågan är varför vi accepterar detta slarv från proffsmedia? Den här typen av slarvfel finns i var och varannan text som de stora nättidningarna pumpar ut. Men ingen verkar reagera på det. Chefredaktörerna på respektive tidning tycker tydligen att dålig svenska är helt acceptabelt. Man har därmed sänkt ribban till 3:e-klass-nivå. För bättre än så är ofta inte texterna.

Jag efterlyser inte en ”finare” svenska, en tillbakagång från ett modernt språk eller något i den stilen, utan bara att det man skriver är rättstavat och genomläst. Det borde ju – om inte annat – finns ett mått av yrkesstolthet hos dessa s.k. journalister. Eller har vi på allvar accepterat en sämre kvalitet och tagit klivet in i en slarvepok inom den professionella journalistiken?

Hur svårt kan det vara???

Inlägget Varför slarvar ni så?? dök först upp på Uppsnappat.

Den hemtama Helsingborgaren kan ju snabbt konstatera att någon ”Kullargata” inte finns i staden, såsom anges i nyheten. Kunde inte låta bli att retas lite med HD-redaktionen. Kanske var det svårt med ögongruset denna tidiga nyhetsmorgon.

Inlägget Trötta på Helsingborgs Dagblad? dök först upp på Uppsnappat.

”VID KÖP VIA WEBB BUTIKEN ÄR DET TEKNISKA PRISET 259 KR + PORTO 36 KR SUMMA 295 KR.

OBS OM DU VILL KÖPA TVÅ ELLER FLERA BILJETTER SÅ MÅSTE DU GÖRA 1 ORDER PÅ VARJE. ANNARS STÄMMER INTE PRISET. Betalning kan ske tillsammans om du förskottsbetalar.

OBS BILJETTER SÄNDS TILL KUNDEN VIA MAIL. Du får själv skriva ut biljetten och ta med den tll entren på kvällen. Biljetterna är numrerade och får ej kopieras. Onumrerade platser.”

Jag kan inte sluta skratta!

Om man nu beställer biljetter via webben och de ska skickas hem kostar det alltså 36 kronor i porto (dyrt porto får jag säga) att skicka hem dom. Men när man läser vidare ett stycke längre ner framgår det att biljetter man bokar via webb butiken (snygg särskrivning f.ö.) mejlas hem och du får själv skriva ut dom. Vad är det då jag betalar 36 kr för?

Vidare vill de alltså att man betalar 36 kr/biljett, även om de ska skickas (via mejl) till samma mottagare. Ruskigt dålig webbutik måste jag säga, som inte kan hantera köp av flera av samma artikel. Eller ligger här en hund begraven?

Betalning kan dock ske tillsammans om man betalar i förskott. Finns det andra sätt att betala? Nej, alla köp via webben är förskott eftersom man inte kan lägga undan biljetter. Så varför ens nämna det?

Biljetterna är f.ö. numrerade, så man får inte kopiera dom, men platserna är dock onumrerade… Ok!

Detta var dagens humor och ett exempel i ogenomtänkt försäljningstext.

Hoppas alla får en trevlig stund med sveriges mest kända medium och jag hoppas att 6:e Sinnet säljer många biljetter. :-)

Inlägget Inte lätt att sälja medium dök först upp på Uppsnappat.

//www.youtube.com/watch?v=Wgi0t2ap-us

Inlägget Val av rätt ord gör hela skillnaden dök först upp på Uppsnappat.

”En stor del av träbryggorna i Norra hamnen har redan rustats upp. Nu är det dags att byta ut bryggorna i den norra delen av hamnen.”

via Nu ska resten av bryggorna bytas ut – hd.se.

Är det bara jag som tycker att det är en lite lustig formulering?

Inlägget Ordvalet förvirrar dök först upp på Uppsnappat.

Det är glädjande att det äntligen finns en bok i hur man i praktiken ger ut egna böcker. Och det har aldrig varit lättare!

Som egenutgivare (Static, 2010) saknade jag verkligen den typ av hjälp som ges i den här boken och tycker därför det är på tiden att någon gör en sådan här insats.

Det är egenutgivarna Sölve Dahlgren, Lars Rambe och Ann Ljungberg som samlat sina egna erfarenheter från bokutgivning och delar med sig av handfasta tips i allt från skrivande till marknadsföring. Ett klart måste får alla som sitter och skriver på ett verk hemma på sofflocket!

Årets julklapp? Ja, varför inte?
Presenten som bara fortsätter att ge…!

Inlägget Årets mest intressanta bok dök först upp på Uppsnappat.

”Polisen har inte gripit något för brottet.”

via Tonårsflicka anmälde våldtäkt – hd.se.

Frågan som uppstår är ju huruvida polisen har gripit någon, eller har de kanske inte gjort det heller. Våldtäkten ska ha ägt rum mitt på ljusa dagen, men de vet inte vem de ska gripa eller?

Tycker att uppgifterna i ärendet är något knapphändiga, men baserat på det som HD hittills har skrivit om verkar det ju väldigt underligt att man inte har gripit en person ännu. Eller är det så att flickan inte blev våldtagen av en person utan en sak, det är därför de fortfarande är på jakt efter ”något”. Hmmm.

Vidrigt hur som helst, och tanken på våldtäktsmaskiner är ju något skrämmande!

Inlägget Våldtagen av vad? dök först upp på Uppsnappat.

Vår ökade skrivande, framförallt i samband med kommunktion på sociala medier, har gjort oss slarviga tror jag. Det hela började nog med epostens framtåg för 15 år sedan. Man började skriva mycket mer och med tiden mycket ledigare. Språket blev slarvigare eftersom det fanns en allmän inställning att ”Äh, han/hon förstår i alla fall”.

Detta ledde fram till två speciella missbruk, nämligen av utropstecknet (!) och ”fortsättningföljer”-punkterna (…) som givetvis inte heter det utan har ett mycket finare namn gissar jag och ber om assistans från språkvetare där ute.

Idag känns det som om utropstecknet i många sammanhang ersatt punkten. Man skriver det inte i syfte att markera ett utrop, som tanke var från början, t.ex. om man skulle sriva ”Akta dig!” elller ”Sätt fart nu!” etc.

Istället skrivs det ofta i styfte att betona en mening. Exempelvis ”Jag kommer över till dig så kan vi spela hela kvällen!”. Eller ”Man ska ordna sina böcker i bokstavsordning tycker jag!”. Det är väl inga utrop? Ännu värre blir det när skribenten tar till flera utropstecken för att ännu mer förstärka sin åsikt. ”Jag tror inte ett dugg på ditt skitsnack längre och kommer aldrig att lita på dig mer!!!!” Inte heller detta är ett utrop, utan det handlar mer om att man vill förstärka det visuella i att säga det och illustrera en arg och sammanbiten människa.

Sedan har vi det där med (…) som jag inte ens vet om det är ett vedertaget tecken i svenska språket ens, men det finns som tecken på datorna så… Oj, där använde jag det själv, och i helt rätt sammanhang också, eftersom punkterna ersatte fortsättningen på meningen som läsaren själv lätt kan lista ut. Det är just så det är tänkt. Som ett sätt att bekvämt inte behöva skriva ut ord som alla redan vet ska komma. Fler exempel: ”Först till kvarn…”. Alla vet att fortsättningen är ”får först mala”, så varför ödsla tangentnedslag med att skriva det. ”Den som sig i leken ger…”, ”Har man sagt A…”. Ja ni förstår tanken eller hur?

Men man kan inte skriva ”Ikväll ska jag hem till Pelle…”. Jaha, och? Jag har ingen aning vad det innebär. Är det mening att vi ska dra en snuskig slutsats eller vet alla kanske om att Pelle och skribenten alltid kollar på film, ja kanske, men nej. Det blir fel. Inte heller funkar det när det står ”Ikväll sprang jag två mil…”. Det var ju bra för dig, men vad är den själklara fortsättningen på den meningen?! Och du hade orkat tjugo till, eller? Man lämnar över till läsaren att hitta på en egen fortsättning, och det kan i många fall vara helt ödesdigert.

Tänk efter själva när ni kolla statusuppdateringar på Facebook nästa gång och även i epost-sammanhang såklart, där man titt som tätt missbrukar (!) och (…) för att på olika sätt förstärka meningar och dess betydelser. Man ser det över allt. Jag uppmanar er att tänka efter lite innan ni använder dessa tecken, för att på så vis behålla deras egentliga syfte och inte ta udden ur deras kraft.

Inlägget Ett utrop för det skrivna språket dök först upp på Uppsnappat.

I senaste avsnittet av Radio Egoina, pratade vi om just det här med dyslexi och hur puckat ordet i sig är. Hur kul är det för en dyslektiker att inte kunna stava till sin egen åkomma?

Jag tycker inte att en person med dokumenterad dyslexi på något sätt är ”dummare” än någon annan, men frågan är hur många som verkligen är ”dumma” (eller bara slarviga) bara skyller på dyslexi? För den kategorin finns nog också.

Inlägget Dsyxelsi… dök först upp på Uppsnappat.

Är det inte förtroendeingivande när företag inom den branschen har sådan stenkoll på språket? Skylt&Dekor verkar dessutom vara vassa på det här med internet. Ovanstående är alltså den adressen som de hävdar sig ha, om man får tro Google Maps. Jag får inte den att funka…

Inlägget Oro väckande språk bruk dök först upp på Uppsnappat.

Definitionen enligt wiktionary: ”mycket arg med temperamentsfull känsla”

Sluta överdriv i varenda nyhet ni skriver. Har ni läst berättelsen om Peter och Vargen? Till slut trubbas man ju av och tror inte på något ni säger. Eller vänta nu, det gjorde vi ju för länge sedan…

Inlägget Överdriv lagom! dök först upp på Uppsnappat.

Med devisen ”Vi kan inte vänta” möts man på Socialdemokraternas websida av en flashfilm som tar evigheter att ladda. Lite ironiskt tycker jag…!

Sen vet jag inte om jag riktigt gillar formen på sossarnas valkampanj den här gången. Kursiverad Times i versaler känns inte så slagkraftigt i mina ögon, men smaken är som baken.

Filmen, som fortfarande inte har laddat ännu, har helt rätt dock: Vi kan inte vänta! Så jag stänger ner sidan och går på lunch!

Inlägget Just det ja Mona! dök först upp på Uppsnappat.

Jag vet att jag märker ord nu, men det är ju som att säga att bilen har ”luft kondition”. Det jag vill peka på är att det faktiskt heter ”Air ConditionING”, dvs ”luftkonditionering”. Tycker det är anmärkningsvärt att en ett stort företag som Suzuki gör en sådan tabbe i sin reklam. Eller så var det enbart för att jag skulle skriva om det, vilket bevisar att deras reklam har fastnat. Damn it!

Dom vann till slut iaf.

Inlägget Aircond… dök först upp på Uppsnappat.