Jag har tidigare beklagat mig över den dåliga kvalitet som genomsyrar moderna medier såsom etablerade tidningars websidor m m. Jag börjar ärligt talat att tröttna på att journalister inte har större kvalitetskrav på sig själva än vad de verkar ha, utan ofta klickar på publicera-knappen innan de kontrolläst sin egen text.
Och bara för att från början klargöra för alla er som säkert hittar både ett och två stavfel i detta inlägg; jag får inte betalt för att skriva, och jag tar inte heller betalt av mina läsare (eller andra) för att publicera denna blogg. Det gör däremot aktörer som Aftonbladet, Expressen, Helsingborgs Dagblad m fl. varför jag tycker att man ska kunna kräva en högre kvalitet av dem.
Så vad är det då som upprör mig så med språket i dessa nya medier? Jo, den totala avsaknaden av kvalitetskontroll. Något händer i vårt samhälle, en journalist/reporter bevakar, sätter sig sedan och skriver en notis eller artikel och därefter, kanske i en iver att vara först med nyheten, klickar på publiceraknappen innan han/hon tagit sig tid att läsa vad det är som är skrivet. Varför så bråttom? Varför så slarvig?
Man kan ju desssutom tycka med dagens teknik att dessa journaliser borde vara utrustade med någon form av rättstavningsprogramvara i publiceringssystemen, men så verkar inte vara fallet.
Nedanstående text är hämtad ur en lokal nätupplaga:
”Inbrott i databutik: Genom att krossa en ruta i entredörren kunde gärningsmännen ta sig in i butiken. Dessa försvann därefter på en cykel med ett okänt antal paket som förvarades i en svartplastsäck.”
Det heter först och främst inte ”databutik”. ”Data” betyder information och är vad som finns på datorn. Således heter det alltså datorbutik och inget annat. Något en utbildad (???) journalist borde veta. Att personen dessutom har valt att skriva ”svartplastsäck” i ett ord, är nog mer en olycklig omständighet. Jag tror (hoppas) inte att skribenten på allvar tror att det är ett ord. Men fel som detta hade ju upptäckts om vedebörande läst igenom texten, eller haft tillgång till rättstavningsprogram.
Men den stora frågan är varför vi accepterar detta slarv från proffsmedia? Den här typen av slarvfel finns i var och varannan text som de stora nättidningarna pumpar ut. Men ingen verkar reagera på det. Chefredaktörerna på respektive tidning tycker tydligen att dålig svenska är helt acceptabelt. Man har därmed sänkt ribban till 3:e-klass-nivå. För bättre än så är ofta inte texterna.
Jag efterlyser inte en ”finare” svenska, en tillbakagång från ett modernt språk eller något i den stilen, utan bara att det man skriver är rättstavat och genomläst. Det borde ju – om inte annat – finns ett mått av yrkesstolthet hos dessa s.k. journalister. Eller har vi på allvar accepterat en sämre kvalitet och tagit klivet in i en slarvepok inom den professionella journalistiken?
Hur svårt kan det vara???
Jag håller helt och hållet med! Det är som om det inte finns något värde i att skriva rätt längre, isället har man inställningen att ”…det viktigaste är väl ändå att folk fattar vad man menar”.
Exakt, och det är just detta som oroar mig; att vi har sjunkit ner i ett tillstånd då allting omkring oss alltid bara blir ”good enough” och vi nöjer oss med det, dvs att vi inte längre ställer några högre krav. Usch.
Bra skrivet!
Ibland, eller egentligen oftare och oftare får jag känslan av att texten är skriven på telefon. Det är ofta det saknas ett flyt eller ett avslut i texten.
Pingback: Om att kasta sten i glashus, eller inte | Uppsnappat