Marcus Gudmundsson (som jag inte känner personligen) lade upp nedanstående bild på Facebook tidigare idag och en diskussion rörande språkvård tog fart bland vännerna i lite olika trådar. Det hela späddes på när jag länkade in Anna Åhléns blogginlägg om just saker man bör tänka på då man utformar offentliga budskap i alla dess former.
Tyvärr, och det är just detta som jag vill skriva lite om, hade det tydligen smugit sig in ett litet stavfel (av typen tangentbordshalkning) i Annas text, varför hon snabbt anklagades för att ”kasta sten i glashus”.
Jag har själv råkat ut för samma sak vid ett flertal tillfällen. Bland hannat har jag haft synpunkter på att en del journalister på Aftonbladet ibland skriver på en treårings nivå, varefter jag fick höra att jag minsann hade ett stavfel i inlägget och inte skulle ”kasta sten i glashus”. I det fallet tycker jag det är en enorm skillnad mellan mig – en självutnämnd bloggare med intresse för språkvård – och en betald journalist som enligt branschen själv ska kunna behärska det skrivna språket.
Givetvis stack det i ögonen på vissa att Anna i sitt inlägg hade ett stavfel, hon är ju trots allt copywriter till yrket. Och visst är det förargligt när det händer, jag håller med, men det är väl inte detta saken handlade om. Anna kommer med ett antal bra tips till hur man förbättrar sin skriftliga kommunikation, något som väldigt många borde läsa och ta till sig. Istället fastnar kritikerna på att gnälla á la jantelagen på att Anna ”kastade sten i glashus”.
- Jag kan ogilla färgen på en byggnad, utan att vara målare.
- Jag kan ha synpunkter på en utstyrsel, utan att vara modedesigner.
- Jag kan tycka maten är äcklig, utan att vara kock.
- Jag kan kommentera att någon inte vet hur de ska använda särskrivningar utan att för den sakens skull ha 100% korrekt språkbruk själv. Eller???
Jag hävdar att det inte finns en längre text utan åtminstone något litet grammatiskt fel någonstans. Det spelar nämligen ingen roll hur ofta man korrekturläser en artikel, bok eller essä så smyger sig alltid nåt fel in. Det är väldigt svårt att få det felfritt.
Men om man inte reder ut att skriva en skylt där det ska stå ”Trattkantareller”, utan att stava fel och särskriva, då är det ett större problem. Om det på skylten står som t ex ovan, då är ju 100% av budskapet fel. Stoooor skillnad, eller hur?!
Du kommer säkert kunna hitta minst 5 fel i den här texten också, men jag tänker trots det fortsätta upplysa språkhandikappade som jag stöter på, om deras dåliga alster så länge jag lever.
