Jag inser att mina förutfattade meningar om homosexuella inom militärmakten troligen är helt uppåt väggarna. Jag har bara svårt att se hur det går ihop! Det här inlägget kommer att stapla den ena fördomen på den andra, men jag vill ändå skriva klart med hopp om att lära mig något.
Många homosexuella som jag känner/har träffat är lite fjolliga. De är inte sådana där ”flaming gay” som man ibland pratar om, men rätt långt ifrån sinnebilden av en machokille. Och är det inte just det som en stridande militär enhet behöver, testosteronstinna killar som bär på en viss medfödd aggressivitet?
Jag menar inte att bara machokillar kan bli bra soldater, men jag har svårt att se min kompis Filip t.ex. stå med AK5:an i högsta hugg och säga ”Halt, annars skjuter jag skarpt” med myndig röst. Jag tror inte att han har en myndig röst faktiskt, men sen är han ju inte soldat heller.
Jag vill noga betona att jag inte tycker det är fel att homosexuella söker sig till armén eller andra vapenslag. De har lika stor rätt att vara där som vem som helst, men jag har bara svårt att se hur åtminstone de jag känner skulle passa in i stridande enheter och kunna bygga upp den auktoritet som behövs för att kunna sköta jobbet.
Ännu en förutfattad mening är ju såklart att homosexuella kvinnor säkert har lättare att passa in i rollen…!
Nu kommer många av er att kommentera att jag har förutfattade meningar om homosexuella och att jag inte vet vad jag pratar om etc. Och när det gäller just denna fråga har jag, så förklara gärna sakligt er version av sanningen för jag vill gärna förstå och rasera mina förutfattade åsikter!
