Malin Björlin fick inte jobbet som receptionist pga av sin Acne och nu har hon vänt upp och ner på sin omgivning genom att gå ut i media och berättat om det.
Jag tycker det är jättetråkigt för Malin att hon blev nekad jobbet, och chefens uttalande om att kunderna skulle vara rädda för AIDS är ju bara löjligt, men handen på hjärtat; om du hade ägt en spa-anlägning Malin – en verksamhet som till stor del fokuserar på utseende och välmående – skulle inte även du vara tveksam till att ha en receptionist – den första personen som kunderna träffar på ditt företag – med så allvarliga problem som dig?
Jag tycker med andra ord att det här eviga snacket om diskriminering börjar bli lite väl överdrivet. Som arbetsgivare kan det vara viktigt att ha ”rätt” person på rätt plats. Man kanske inte vill ha en sminkad gothrockare, med svarta kläder och ringar i hela ansiktet som säljare, eller en punkare med knallrosa tuppkam som äldrevårdssköterska etc. Ibland spelar utseendet faktiskt en roll.
Anställda är ju ofta ansiktet utåt och jag tycker att man måste respektera företagare som noga väljer utifrån en rad kriterier. Även om dessa kan uppfattas som diskriminerande. Att anställa någon är inte en välgörenhetsverksamhet, vilket många verkar tro, utan en rätt stor investering, och i dagens marknadsklimat är marginalerna ofta så små att man inte har råd att misslyckas i en rekrytering.
Som receptionist är man den första personen en kund möter, och jobbar man dessutom på ett spa tycker jag det är rätt självklart att man ska se representativ ut. Det innebär inte att man måste vara ”snygg”, men folk ska ju inte rygga tillbaka på grund av utseendet, vilket jag tror att många hade gjort i Malins fall. Jag lider med henne för att hon har de här problemen och jag tycker definitivt att hon förtjänar ett jobb, för hon är säkerligen väldigt kompetent, men kanske borde hon välja en annan bransch att satsa på än just spa- och wellness.
Dags att vi slutar bli så förbaskat kränkta så fort någon öppnar munnen.
