När blev fildelning en rättighet?

Vet inte vad det är som gör att folk tycker det är helt OK att sprida filmer via fildelningstjänster. Jag begriper inte hur man rättfärdigar ett sådant beteende.

Jag tror att de allra flesta är överens om att film och musik idag är dyrt att konsumera. Dessutom är det i många fall relativt krångligt att konsumera, eftersom de etablerade mediautgivarna anser sig tvugna att låsa ner mediat så mycket att det blir svårt att ta del av den.

Men jag begriper inte varför detta skulle rättfärdiga att stjäla filmerna och skivorna och sedan vidaredistribuera dessa helt kostnadsfritt till användare över hela världen. Hur kan det vara en självklarhet – på gränsen till en rättighet – att kunna få tag på nya filmer via t.ex. Piratebay? Hur tänker folk?

Det som gör att vi idag kan avnjuta filmer som Inception, Salt och andra påkostade Hollywoodverk är ju för att filmindustrin har stora tillgångar från tidigare filmer att investera i nya projekt. Inception hade t ex en budget på 160 miljoner dollar. Om fildelningstjänsterna breder ut sig i samma takt som vi nu ser, kommer Hollywood inte att ha 160 miljoner dollar att investera i nästa storfilm, vilket i förlängningen kommer att ge oss sämre filmer framöver.

Jag är av princip helt emot fildelning av den här typen, eftersom jag tycker det är stöld rakt upp och ner. Jag tycker som så många andra att film- och musikindustrin är väldigt konservativa, men det rättfärdigar inte fildelning. Det är ju dessutom rätt uppenbart att fildelningsvärlden inte lyckats ”skrämma” industrin till förändringar, så det krävs kanske helt andra metoder.

Kanske man borde prova lite diplomati istället och bilda en stark konsumentorganisation som kan konfrontera branschen och öppna för diskussioner kring de frågor som gemene man tycker är viktiga i de här sammanhangen?!

Mitt ställningstagande rörande fildelning har för övrigt inget med upphovsrätten att göra – mina åsikter om fildelning bottnar inte i det. Upphovsrätt är en helt annan diskussion som jag gärna ventilerar mina åsikter kring när det blir aktuellt framöver, men i detta fall lämnar jag det där hän.

När blev fildelning en rättighet?
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)
This entry was posted in Facebook, IT&Internet, Samhälle and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

47 svar till När blev fildelning en rättighet?

  1. Ilmo Anttonen skriver:

    Du får tycka vad du vill om kulturspridning. Frågan du borde ställa dig är, hur långt du är beredd att gå för att stoppa den. Är det rimligt att hela Sveriges civilbefolkning registreras och övervakas för att stävja detta? Vad gör filmbranschens rättigheter mer värda än grundlagsskyddade mänskliga rättigheter? Det är ju där problemet ligger, oavsett åsikt om själva fildelningen.

    Det går inte att stoppa utan total kontroll över vad människor gör på Internet. Därför känns det här lapptäcket av integritetskränkande lagar meningslöst eftersom det inte uträttar något utöver kränkningarna mot oss medborgare.

    • Anders skriver:

      Wow…sakta i backarna. Kulturspridning? Vem ger dig rätt att sprida film och musik? Bara för att ”alla gör det” så är det väl inte ok. Du tar lagen i egan händer och bestämmer att film X ska spridas.

      Jag vill för övrigt inte beredd gå någonstans alls, för jag tycker det borde ligga i varje människas känsla av hyfs att inte sprida material. Vad sjutton har registrering av befolkning att göra med s.k. illegal fildelning? Jag kan hålla med om att dessa lagar inte alltid är av godo, men då pratar vi om ett annat problem. Ska du applicera samma tankesätt på andra varugrupper också. Sno kläder från H&M och dela ut dom på torget för du gillar inte att kläderna har blivit dyra. Helt ok också eller?
      Sen undrar jag hur ”kränkande” de här lagarna som du åberopar verkligen är. Vari ligger det kränkande. I det här landet är alla så förbannat kränkta hela tiden. Gör rätt för dig och KÖP din film eller din skiva så slipper du råka ut för de här lagarna. Eller lev laglöst, men då får du ju stå ditt kast och bli ”kränkt”.

      • Per skriver:

        ”Vem ger dig rätt att sprida film och musik? Bara för att ”alla gör det” så är det väl inte ok. Du tar lagen i egan händer och bestämmer att film X ska spridas.”
        Jo det kallas för civil olydnad och är egentligen ingen rätt utan mer en skyldighet! ;)
        D.v.s. om en lag är felaktig ur demokratiskt (folkligt) perspektiv så måste man göra något åt det! :P

      • Anders Arnholm skriver:

        > Gör rätt för dig och KÖP din film eller din skiva så slipper du råka ut för de här lagarna.
        > Eller lev laglöst, men då får du ju stå ditt kast och bli ”kränkt”.

        Nu kommer man ju inte undan övervakningen bara för att man inte bryter mot några lagar. Anvlyssningen och komtroller drabbar ju oss all.

  2. Pingback: Tweets that mention När blev fildelning en rättighet? | Uppsnappat -- Topsy.com

  3. Per skriver:

    Hur resonerar du egentligen?
    Det är väl bara en del som tankar hem de här halvmessyrerna till filmer?
    Att det finns folk som köper skiten trodde jag inte hade undgått någon alls…

    Vad du sedan tycker om lagen skiter jag i. Det har säkert undgått dig att folk i alla tider försöker sko sig på andras bekostnad och skyddas av en så kallad lag som de själva varit med och utforma så att den ska gynna deras intressen. Skuldbelägg folk som är kriminella på riktigt istället och inte sådana som hjälper till att sprida gratisreklam åt skitfilmer som ”Salt” som inte ens är värd att se i repris den dagen TV4 orkar beställa hem den…

    • Anders skriver:

      Det var en intressant frågeställning.
      Det är klart att det finns de som köper filmerna, men det är ju inte dem jag kritiserar, det är alla de som INTE gör det, de som ser det som en rättighet att ha tillgång till alla dessa filmer helt gratis. Och vad menar du med ”sådana som hjälper till att sprida gratisreklam åt skitfilmerna?”? Det du (för jag antar av tonen i ditt svar att du kanske är en av dem) sprider är ju filmen i sig, inte någon reklam för den.

      Och huruvida en specifik film är värd att se på bio, dvd eller på TV4 hör väl inte hit. Det är väl inte upp till dig att göra den bedömningen. Den görs väl av varje enskild individ, eller?

      Med tanke på de enorma summor som filmbolagen plöjer ner i olika projekt varje år, är det väl inte så konstigt att de är måna om att de ska få sålt sina verk när de är färdiga. Jag kan också tycka att de är som hungriga vargar ibland, men jag ser inte riktigt hur det rättfärdigar att du sprider deras material. Det är ju pga killar som dig som de tvingas till mer och mer extrema mått för att skydda sin investering.

      ”Sko sig på andras bekostnad”???? De tillverkar en produkt och säljer den på marknaden. Vill du inte ha den, så köp den inte. Det är väl ingen som tvingar dig att köpa Salt på DVD när den kommer ut. Vari ligger din ”bekostnad”?

      Hur resonerar DU?

      • Per skriver:

        1. Ja alltså rättigheten ligger i att man kan göra det och att man skiter i personer som du som finner det moraliskt förkastligt!

        2.Precis som Emma skriver i sitt inlägg så är också fildelarna storkonsumenter av media. Då menar jag inte bara att de köper mer film än andra (vilket har bevisats statistiskt av experter i bl.a. PB rättegången). Nä fildelarna konsumerar också mer teknikutrustning än andra vilket kommer artisterna till del genom stim ersättning o.s.v.

        3. Är det inte upp till var och en att avgöra när och var och vad man vill titta på? Sorry you lost me… ;)
        Jag pratar alltså för egen del och att du inte håller med mig är uppenbart… Men att du vill ta ifrån mig rätten att ta egna beslut finner jag mest komiskt…

        4. Sen att du utgår från att jag är en del i den förskräckliga underground verksamheten som AB beskriver som har kopplingar till All Quida m.fl. är ju humor på hög nivå…
        Samt att jag skulle tvinga musikindustrin till deras extrema mått med åtgärder är ju just hillarious. Nej min vän, läs på för jag orkar inte kasta bort min dyrbara tid på dig! Troligtvis får du en del svar från andra som har tid att jobba gratis och promota din blogg åt dig! ;)

        • Anders skriver:

          Per…

          1) Man kan mörda folk också. Tänker du kalla det en rättighet med, enligt samma definition?
          2) Är med dig.
          3) Jo, så länge du har gjort rätt för dig är det ingen som ska berätta var, när och hur du ska ta del av underhållning. Vi loosade nog varandra i det resonemanget är jag rädd för.
          4) Det gör jag inte. Jag utgår från att du är en liten nörd som sitter i en källare någonstans och får en kick av att piratkopiera filmer och sprida ut på nätet, i syfte att i första hand boosta ditt ego. Jag gör inga som helst kopplingar mellan dig och AlQuaida. Att AB gör det, det är ju deras ensak, och de har antagligen gjort research på det.

          Din aggressiva inställning till dessa frågor är nog ett av dina (och rörelsens) största problem. Hade du, precis som Emma, haft en mer ödmjuk ton, så kanske fler hade varit positivt inställda till fildelare, men eftersom ni ALDRIG lyckas motivera det ni håller på med för den stora massan så hamnar ni automatiskt i en gråzon där de flesta tycker att ni antagligen gör fel och borde skämmas. Ni binder alltså ris åt egen rygg med en mentalitet som din. Något som vi alla förlorar på i längden.

          Men tack ändå för ditt engagemang i frågan och jag hoppas att vi någonstans längs vägen kan mötas i samförstånd.

          • Per skriver:

            1. Nja mördar man så sover man nog illa på natten… Jag sover utmärkt fastän du inte gillar mig! ;)

            4. Det är pesoner som du och Pontén som har skapat mina aggressioner. Om ni inte varit så enkelspåriga med att tro att det är upphovsmännen som har all rätt och konsumenterna som bara ska betala och se glada ut så hade jag inte argumenterat alls. Jag förstår bara inte hur man kan vara så trångsynta som ni är… Det är väl mest det som jag finner fascinerande egentligen… :)

          • Anders skriver:

            1. Jag tror inte att en fullfjädrad seriemördare sover speciellt dåligt. Så då är det OK att han fortsätter alltså. Ok, då vet jag hur du resonerar.

      • Per skriver:

        Du sa: ”Sko sig på andras bekostnad”???? De tillverkar en produkt och säljer den på marknaden. Vill du inte ha den, så köp den inte. Det är väl ingen som tvingar dig att köpa Salt på DVD när den kommer ut. Vari ligger din ”bekostnad”?

        Ja det är ju här du har fundamentalt fel…
        Salt finns på ”Gratismarknaden” och kan alltså laddas ner gratis. Som tur var kollade jag den på gratismarknaden och fann att den var usel. På så sätt så kan ju ingen längre sko sig på min bekostnad som de har gjort i alltför många år innan fildelningen blev en folkrörelse!
        Du verkar ha missat att det finns minst 2 olika marknader och att det finns folk som tycker att båda är bra på sitt sätt. De som har råd att betala 200 spänn för en skiva ska så klart få göra det! Vi andra som för länge sedan förstått att värdet på skräpet inte är värt skivorna de trycks på laddar ner. Vi gör det dessutom utan att du kan göra ett skit åt det så du kan lika gärna ödsla din tid på något som är viktigt istället! ;)
        Glöm inte att det fanns de som blev avrättade för att de påstod att jorden var rund för några hundra år sedan. Om några hundra år kommer de att skratta åt att vi försökte hindra folk att sprida information på 2000 talet :P

        • Anders skriver:

          Ok… Så det du menar är att allting i samhället ska kunna köpas på ”öppet köp” och gillar man inte det, så får man pengarna tillbaka. Musik, böcker, film, resor, teater, cirkus, konsterter etc. Om man köper en produkt så är det väl ALLTID en risk att man inte blir nöjd. Det är ju därför det t.ex. finns recensenter för att hjälpa oss konsumera ”rätt”. De ger en vägledning.

          Jag kan hålla med om att det är väldigt praktiskt att det finns två marknader för de som vill utnyttja det, men om man hyr en DVD (t.ex.) för 50 kr och inte gillar filmen så är det väl inte hela världen. Man kan ju inte gilla allt och du har ju fortfarande tagit del av materialet, samt att det väl är en liten del av charmen; att själv bilda sig en uppfattning. Omsätt resonemanget till resor t.ex. så kanske du ser saken från min sida för där finns samma förutsättningar.

          Och tycker du inte generellt att filmer eller skivor har ett värde högre än mediat dom bränns på, då är du både respektlös och rätt dåligt insatt i arbetet med att ta fram endera media.

          Anledningen till att fildelning har blivit en folkrörelse tror jag beror på att (ofta) unga människor såg en möjlighet att få ta del av hela film- och musikindustrin gratis. De slapp betala. ”Fan va bra! Det kör vi på.” Svårare än så är det nog inte och jag tror inte att man ska lägga in några djupare ideologiska skäl till dess uppsving.

          Din kommentar om informationsspridning var så befäng att jag inte ens tänker kommentera den och det faktum att du tänker fortsätta utan att jag kan göra ett skit åt det är helt rätt. men det innebär ju inte att det du gör är rätt för det.

          • Per skriver:

            ”Och tycker du inte generellt att filmer eller skivor har ett värde högre än mediat dom bränns på, då är du både respektlös och rätt dåligt insatt i arbetet med att ta fram endera media. ” Inte alls jag vet ganska exakt vad jag pratar om. Det finns en anledning till att vissa spel spelar in mer än andra och det är att de säljs till så många fler i dag än vad de gjorde för 20 år sedan! Anledningen beror på Internet och dess ökade distributionskraft! I dag kan man sälha en produkt 100 gånger billigare och ändå tjäbna 100o gånger mer! Ja jag orkar inte förklara det är bara så det fungerar med produkter som säljs på plastbitar… ;)

            Nä jag tycker du har helt fel i din argumentering. Det är iofs beundransvärt att du startar en blogg för att öka din förståelse. Men då du verkar missa det fundamentala med att informationsspridningen ökar och att vi inget kan göra för att stoppa den så säger jag precis som du sa: I rest my case…
            Jag kommer inte att besöka din trångsynta blogg mer för du har bara slösat bort min tid inser jag nu…

          • Anders skriver:

            Jag har inte startat bloggen för att öka min förståelse, varken för fildening eller annat, men det är givetvis intressant när så sker.

            Jag gillar det sätt på vilket min nya idol Emma beskrev fildeningen nyss, och jag köper allt av det, utom en enda lite sketen detalj och det är att det ofta (och i samtliga fall som jag pekar på) sker utan upphovsmakarens tillstånd. Och det är DÄR jag inte längre är med er. En artist måste ha rätt att SJÄLV bestämma hur hans/hennes musik ska distribueras, inte ni. I alla övriga fall är jag helt för fildelning som teknisk och kulturell maskin. Men det är när det sprids mot upphovsmakarens vilja som jag ser rött. Det som media valt att benämna ”illegal fildelning”, eller hur?

            Ser fram emot ett nytt inlägg där du dels förklarar att jag har fel och dels berättar att jag har slösat bort ännu mer av din tid.

            :-)

  4. emma skriver:

    Det oberoende forskning visat om fildelare bortom alla tvivel är att det är de som shoppar mest. Ju mer de laddar ner desto mer pengar lägger de på upplevelseindustrin. Det är inte tjuvar och kriminella, det är överlag fans som sponsrar underhållningsindustrin med ofattbara summor pengar och belönas med jämna mellanrum genom att kallas för kriminella och anklagas för att begå stölder.

    Gillar egentligen inte diskussioner som går ut på att försvara sig mot nåt som folk ”tror” alt. ”tycker” och där slutsatsen är att folk är kriminella, punkt slut. Funderade en bra stund innan jag bestämde mig för att slänga in en kommentar, för det är så förbaskat tröttsamt att hamna i samma diskussion om och om igen.

    Det som är det viktiga är det vardagliga i det här fallet. Hur man själv upplever sig vara — kriminell eller inte. Ju fler som påstår att jag är tjuvaktig desto mer i försvarsposition kommer jag. Det har t.ex. lett till att det tiotusentals kronor per år jag lagt på bio och filmer tidigare, har helt upphört. Jag är inte masochist, inte fanken vill jag sponsra verksamhet som går ut på att förnedra mig. Detta har i sin tur lett till att jag laddar ner mindre. Jag tittar inte på saker längre, för jag känner mig inte riktigt välkommen till att göra det. Svensk film har förlorat en engagerad tittare i mig.

    Som kuriosa är lite lite lattjo att tänka på ironin över att fildelning idag är ett stöd för industrin, som målat in sig i kopieringsskyddshörn. Vi satt härom dagen på jobbet och snackade om filmer och tv-serier vi köpt på dvd som vi inte kunde titta på, via valfritt medium. Samtliga, precis varenda en, hade löst det problemet genom att ladda ner en kopia från the pirate bay istället. För att kunna titta/lyssna via iPod, se på dator osv istället. Industrin inflaterar på sätt och vis siffrorna för fildelning själva, på det här viset.

    Jag vet inte om du ser problemet här, men fildelare ingår inte i nån stor kriminell organisation för att sänka artister, utan lever i vardagen där de löser de problem som uppstår på enklast tänkbara sätt. Det är få som känner igen sig i tjuvanklagelserna av den enkla anledningen att man inte snor eller stjäl nåt från nån.

    Ytterst få drivs till den punkt där de vägrar lägga pengar på underhållningsprodukter och tar alla antipirat-meddelanden de får via inköpt material med jämnmod. Eller iofs, en del blir faktiskt förbannade över att bli kallade tjuvar till och med efter att de köpt grejer. Och laddar ner kopior för att slippa se det. En trend som kanske stegras.

    Det duger helt enkelt inte att säga att det är ”stöld helt enkelt”, där det dels inte är stöld ens per definition. När inte artister tjänar mindre pengar. Och där förslag för att ”komma åt fildelningen” på olika sätt hotar privatlivet.

    Jag vill på det viset inte påskina att jag inte har förståelse för oron, att tekniken springer iväg och att vissa får betala ett högt pris som inte hittar ett fotfäste riktigt i den nya branschen som håller på och måste formas efter de nya förutsättningarna. Jag känner absolut empati för det.

    Fansen blir hånade om och om igen, och jag undrar så smått hur länge branschen tänkt sig att det ska hålla? Av ren princip, för att man ”tycker” det?

    Ursäkta att det blev lite långt, men jag antar att det blir dubbel pedagogik i det! ;)

    • Anders skriver:

      Tack Emma. Äntligen en person som förklarade ert synsätt begripligt. Jag är mycket tacksam över att du till slut tog dig tid. Jag har efter att ha läst din inlaga betydligt större förståelse för ”tänket” än jag hade när jag skrev inlägget. Nu vet jag ju inte om din åsikt i frågan är generell eller unik för bara dig, men om vi förutsätter att ditt synsätt delas av dina ”likar” så är jag beredd att förstå tankebanorna.

      Dock har jag svårt att förstå hur ni INTE kan se det ni gör som ”oärligt”, ”oetiskt” etc. Jag menar, en modest hållning hade varit bra, där ni hade erkänt att det kanske inte är rätt men att man gör det pga av de skäl du anger. Det kan jag köpa, men att hävda att det inte är oärligt alls att tillhandahålla något gratis som annars kostar pengar kan jag inte se som annat än fel. Men jag förstår kanske varför det kan vara ”rätt” att i det här fallet göra fel. Är du med. Hade fildelare haft en sådan infallsvinkel hade ni varit betydligt lättare att respektera. Jag tror alltså att ni har hamnat i ett moment 22 där ni dissar industrin som i sin tur dissar er, och sedan ni… i en oändlig loop.

      Jag håller definitivt med dig om att industrins olika metoder att förhindra nedladdning har lett till en uppsving för nedladdare eftersom det är så himla mycket enklare att få filmerna online. Tänk om inudstrin istället kunde hitta en ENKEL lösning att ta del av underhållning utan en massa trassel. Apple var med sin Apple TV på god väg, men även dom brottas ju med problem som att t.ex. övertyga alla filmbolagen att släppa på restriktioner för olika världsdelar. Det är rätt sjukt att det kan vara ok för en amerikan att se en film via itunes men inte för en svensk. Vad är skillnaden kan man undra?

      Till skillnad från musikbranschen där det finns ett organ (STIM) som arbetar för att skydda rättigheterna åt artisterna så har ju inte filmindustrin riktigt samma organ, eller? Jag kan tycka att STIM:s regelverk är kontraproduktiv, eftersom den inte tillåter rättigheter ens med skaprarens medgivande, vilket jag tycker är sjukt. Hade jag t.ex. fått ett personligt OK av Robyn att spela en av hennes låtar på min podcast t.ex. skulle det räcka, men det gör det inte. För hon får inte ge ut den rättigheten till någon trots att hon är upphovsman. Men det gör inte att jag spelar henne likväl, bara för att vara trotsig, trots att jag är ett fan etc. såsom du är inne på. Ett sidospår, men kanske en tankeställare.

      Tack än en gång för ett bra svar.

      • emma skriver:

        ”Dock har jag svårt att förstå hur ni INTE kan se det ni gör som ”oärligt”, ”oetiskt” etc.”

        Det där är en ganska intressant diskussion, var börjar och slutar det moraliska tänkandet när det handlar om fildelning. Jag tenderar att vidga perspektivet när jag funderar på det; vi har lyssnat på radio ”gratis” i flera generationer, sett på tv osv — bruset av underhållning har alltid funnits där och vi har köpt det man gillat. Nya generationer som kommer fattar inte alls grejen, det är ju grejt om en musiker ex. kan skaffa sig en ”fanbase” via att dela ut sina grejer, det tjänar de ju på, är ungefär tanken hos de flesta misstänker jag.

        Borta är liksom tiden när man köpte en vinylskiva och memorerade texterna till alla låtar och skivan var liksom en ”helhet”. Singeltänket kom för att stanna eller nåt. Många bäckar små alltså, utveckling som lett fram till var vi är idag och kanske är det inte så konstigt efter att ha spelat in från radio, hamnat att tycka det är naturligt att ladda ner. Jag känner det i alla fall inte som särskilt långsökt.

        Jag skulle exempelvis aldrig i livet sno en cd-skiva från en affär, men kan gott och väl tänka mig att ladda ner och lyssna på ett album. Kanske leder det till att jag försöker hitta allt om artisten, går på konserter osv. Kanske leder det till att jag slänger filerna för det var helt enkelt inte min grej. Under inga omständigheter upplever jag att jag stjäl, egentligen så fortsätter jag bara på inslagen bana och skillnaden mot tidigare är att jag nu väljer själv vad jag lyssnar på, och har möjlighet att prova mig fram via andra vägar än t.ex. tre kanaler på radio har att erbjuda. (Ja, jag är 46 år och kommer ihåg hur det var! ;) )

        För filmer är det lite spännande eftersom den industrin lever under hela andra regler. Idag kan du komma relativt billigt undan om du vill, när du försöker slå igenom som musiker, värdet blir där att samla fansen. Filmer å andra sidan, är kostnadskrävande i olika grad. Ett gammalt argument där är ”hade du gått och sett filmen på bio om du inte haft möjlighet att ladda ner den?”. Svaret sägs vara att få skulle ha gjort det, och de som till sin förvåning gillar något får anledning att samla filmen i dvd-hyllan eller dylikt.

        Men faktum är att just bionäringen gör rekordår efter rekordår.

        Folk går jättemkt på bio, och nån undersökning som jag inte kan hitta nu, visar att det är en stor andel av just fildelare som hittar dit. Den dan filmmakare kommer på att de kan ha en ganska stor publik att hämta online för streamade internationella premiärer också tror jag att saker kommer att hända. Biograferna kämpar nog emot en sån utveckling kan jag tänka mig, men helt krasst så tror jag att vi får plats med båda varianterna.

        Kom ihåg att ”alla laddar ju ner” redan, och ändå har siffrorna ökat exponentiellt för biobesöken. Folk streamar redan själva på sätt och vis, det gäller lite för branschen att hänga med på det. Utnyttja den långa svansen bättre och bygga relationer med sina fans.

        Nånstans kan jag känna att vi behöver fundera på om det verkligen finns ett problem som behöver lösas här, om problemet verkligen är fildelning — eller om vi fastnat i den där moment 22-fällan som är rätt trist och icke-konstruktiv.

        Det ska liksom kommas ihåg att vi nu i tio år haft ”fildelning är ett otroligt stort problem”-polemik. I tio år – branscherna visar svarta siffror som ökar regelmässig. Ja, folk köper färre cd-skivor med de köper å andra sidan fler mediaspelare. Gungor och karuseller och vi fildelare är i stort medvetna om hur bra det går för branschen, samtidigt som vi tvångsmatas med nån slags känsla av att vara fel ute, hur tillgängliga våra plånböcker än är. Vi ska betala och konsumera på det vis som nån annan bestämmer, plockar vi upp, och den tandkrämen tror jag inte kommer att leta sig in i tuben igen, faktiskt.

        Nåja, långrandigt igen, det finns såklart MASSVIS att säga, och jag varken kan eller vet allt. Ibland känner jag bara att folk krånglar till det lite väl mkt.

        • Anders skriver:

          Fan Emma, du är ju riktigt duktig på det här. Du borde bli (om du inte redan är) talesperson för fildelningsbranschen. Till skillnad från Per som också postat här är ju dina inlägg insiktsfulla och kreativa!

          Jag tycker det är underbart nya artister som ”ger bort” sin musik för att vinna terräng, men där görs det ju också med upphovsmannens goda minne. Det är ju inte en helt främmande person som sitter och bestämmer att nu ska grppenA promota sin musik så jag delar ut all deras musik gratis, för jag tycker att de ska gå den vägen. Är du med på hur jag menar?

          Det är intressant också när du pratar om det historiska beteendet eftersom tillgången till radio och tv ALDRIG varit gratis, men gärna har uppfattats så. Vi har haft tv-licens i det här landet sedan urminnes tider som har betalt för det utbud som vi kunnat ta del av – oavsett kvalitet. Men jag förstår absolut hur du resonerar och håller faktiskt med.

          Jag ser fram emot fler insiktsfulla kommentarer. Du håller på att vinna över mig (lite iaf). :-)

          • emma skriver:

            hahaha, men tack ska du ha! Jo, jag har bloggat om ämnet rätt mkt och är dessutom engagerad piratpartist, så lite övning i ämnet har jag allt haft! Och stort tack att du är så positiv, det är rent av läskigt att ge sig in i de här diskussionerna ibland. Det tenderar att bli rätt fundamentalistiskt emellanåt.

            Och javisst är det så att det finns negativa aspekter av fildelning. Att artister förlorar pengar är något av en myt så inte en negativ sak egentligen. Men däremot det där du är inne på, kontrollen, som i stort blir omöjlig att behålla över sina alster är en baksida på sätt och vis.

            Personligen tröstar jag mig med att spridning i längden ger exempelvis inkomster och kändisskap, men den där känslan, att inte ha kontroll, tror jag något man bara måste respektera nånstans. Det tidigare sättet var naturligtvis inte perfekt heller, säg den sak som är fulländad liksom…

            Överlag så gillar jag Cory Doctorows attityd, Neil Gaiman (min favoritförfattare citerar honom ibland) – ”fildelning funkar som maskrosor”. Det är massvis med frön som drar iväg ut, vissa slår rot och andra inte. Det är lite så fildelning funkar och jag tror man gör sig själv en otjänst som fokuserar på det som inte hamnar i god jord. De ”förlusterna” måste man liksom ta för att uppnå maximal framgång i det här mediat. Ett helt nytt sätt att tänka kan man tycka, men egentligen så har det alltid funnits där. Promotionskivor, radio som sagt, osv. Det är mest bara kontrollaspekten som är annorlunda nu.

          • Per skriver:

            Ja Emma är väldigt duktig! Tyvärr har en annan blivit mer cynisk och irriterad på att folk fortfarande är så förbaskat okunniga inom det här. Antar att jag gör bäst i att hålla truten framöver och överlåter debatten åt de som fortfarande orkar hålla en hög nivå på sina inlägg! ;)
            Tack Emma!
            Själv är jag bara trött på att prata med en vägg… :(

      • Patrik skriver:

        ”Dock har jag svårt att förstå hur ni INTE kan se det ni gör som ”oärligt”, ”oetiskt” etc.”

        Det här med moral är lustigt. Det finns naturligtvis många anledningar till att man inte upplever det som oetiskt att ladda ned saker. Emma tar upp några, men jag skulle vilja fylla på med lite till (och samtidigt ge an annan vinkling):

        Det är inte oetiskt, eftersom det faktiskt är reglerat i lag. Du vet de där irriterande texterna som visas före alla filmer du har köpt? De som säger att ”det är förbjudet att kopiera filmen, även för privat bruk”? Är du medveten om att det är en lögn? Jag tycker att det är rätt så fascinerande att filmbranschen har kunnat ljuga oss rätt upp i ansiktet under hela mitt liv. Filmskaparna KAN INTE ändra Svensk lag bara genom att helt fräckt påstå att något är olagligt, men nog har de försökt. Till viss del har de också lyckats, eftersom det är många som tror att det är olagligt.

        Lagarna har förvisso ändrats rätt så nyligen (2006?) så nu är inte allt lagligt som tidigare var det, men vanorna sitter naturligtvis i. Självklart upplever man det inte som oetiskt när man vuxit upp med att det faktiskt är lagligt och OK att kopiera saker så länge det är för privat bruk. Prova att fråga vad pirater tycker om piratkopior som säljs för att göra förtjänst eller att använda piratkopior på ett företag – det finns det ingen (stor) opinion som vill tillåta. Det har ALLTID varit smutsigt, just därför att de flesta som kopierar ser sammanhanget som kopieringen sker i. Det är OK att kopiera för vissa skäl – när ingen skulle kunna tjäna pengar på kopieringen, exempelvis när jag är nyfiken på något och vill prova – men vi förstår samtidigt att det är någons levebröd och vill INTE förstöra för de som skapar. Om du piratkopierar något via nätet så finns det oftast en uppmaning: om du gillar det här – KÖP det! Var inte snål! Det borde väl visa rätt så tydligt vad den typen av kopiering är tänkt att användas för?

        Notera att vi under lång tid faktiskt BETALAT för att kopiera. Det regleras via den så kallade ”kassettavgiften”. I korthet handlar det om att jag när jag köper ett tomt kassettband (som det var i början) eller tom CD-skiva, etc. – då betalar jag en extra avgift just därför att det förutsätts att jag kommer att fylla den med musik som jag kopierar för privat bruk. Om du kollar priserna för t.ex. tomma DVD-skivor så är de 3-4 kronor dyrare att köpa i Sverige än i vårt grannland Danmark p.g.a. den här avgiften. Naturligtvis känns det inte ett dugg oetiskt att göra något som vi betalar för.

        Går vi RIKTIGT långt tillbaks, till tiden när upphovsrätt skapades som koncept, så var den dessutom från början begränsad till en relativt kort tidsperiod (14 år?). Tanken var att upphovsmän skulle kunna tjäna sitt levebröd genom att få ensamrätt på sin skapelse, för att skapelsen sedan skulle bli allmängods och tillhöra oss alla (på engelska kallas det för ”public domain”). Under det senaste århundradet har de som gynnas av upphovsrätten sedan flyttat fram positionerna steg för steg. Nu kan upphovsrätt gälla i över 150 år!

        De förlängda skyddstiderna används idag för att förhindra att skapelser någonsin kan bli allmängods. I praktiken är det idag svårt att få tag på äldre material. Lagligt är det ofta omöjligt, och när det ändå är det så är det till rena ockerpriser. För att nämna ett exempel så köpte jag nyligen ”Dr. Strangelove”. Filmen är gjord på 50-talet, och har naturligtvis spelat in sina omkostnader för länge sedan – och mer därtill, säkerligen. Jag ville se den för att förstå olika referenser till filmen som dyker upp här och var; filmen är nämligen en del av vårt kulturarv. Det är EXAKT den här typen av skapelse som upphovsrätten ursprungligen var menad att göra så att jag har tillgång till – gratis. Naturligtvis kan jag inte det, utan filmen kostar lika mycket som en nyproducerad film att köpa.

        Jag känner mig blåst. De som tjänar på upphovsrätt har oemotsagda fått flytta fram positionerna på ett sätt som bryter mot den ursprungliga överenskommelsen. Om de inte respekterar den överenskommelsen, varför skulle vi göra det?

        Notera att Piratpartiet inte vill ta bort upphovsrätten, utan vi vill omförhandla den så att den fyller samma syfte som den ursprungligen gjorde.

  5. Är det inte upp till upphovrättsinnehavaren att få bestämma hur verket skall få distribueras? Där kommer CC-licensen in som en bra metod att berätta om och hur ett ”verk” får spridas.

    Anders: Ditt exempel med Robyn är klockrent. Får du kontakt med Robyn och hon godkänner att du får spela en av hennes låtar i din podcast så gör du det utan att STIM skall jaga dig.

    Det stora arbetet är att omvända upphovsmän och kvinnor att licensera sin verk på nya sätt.

    Det Piratpartiet har helt rätt i är att industrin inte skall få samla data om oss. Det skall staten ha rätt till i de fall det finns tydliga brottsmisstankar. En linje som jag kan sympatisera med.

    Jag tycker fortfarande att man inte skall ladda ned sådant som idag faller under, vad vi kan tycka, omoderna upphovsrättslagar. Det är en typ av affärsmodell för underhållningsindustrin. Det gäller att visa att maskrosteorin fungerar i praktiken och skapa nya affärsmodeller kring det.

    • Anders skriver:

      Ja, christian, rörande Robyn, det borde vara så, men jag skulle ju inte göra det (situationen har inträffat, fast inte med just Robyn) utan jag väljer att låta bli eftersom jag vet att reglerna förhindrar mig. Och då är det inte mer med saken. Jag tar ju inte lagen i egna händer bara för att jag tycker det passar mig.

      Men jag tycker det är viktigt att poängtera att även jag anser att de regelverk vi har idag är alldeles för fyrkantiga, och inte anpassade efter modern teknik. Men det gäller på andra områden också. Jag kör inte i 200 km/h på motorvägen bara för att dagens bilar klarar av det och för att det passar mig, för det är emot lagen. Jag har inget intresse av att bryta mot lagen.

      Men jag hade välkomnat en öppnare licensieringslag, genom t.ex. CC där man kan som upphovsman kan ge licens till någon utan en massa trassel. Upphovsmannen bestämmer. För visst är det som några har sagt här i debatten att vi som t.ex. spelar musik på våra podcasts bidrar till att marknadsföra artisterna. Det är 100% sant. Men då är det återigen med upphovsmakarens medgivande. Så funkar ju t.ex. musicalley.com som jag flitigt använder mig av.

      • Lasse.S skriver:

        Hej Anders!

        Har nog inte mycket att tillföra i dessa inlägg men ville ändån göra ett reflektions inlägg för att visa på ormligheten i dessa lagar som nu har kommit och är på gång.

        Du skriver följande
        ”Men jag tycker det är viktigt att poängtera att även jag anser att de regelverk vi har idag är alldeles för fyrkantiga, och inte anpassade efter modern teknik. Men det gäller på andra områden också. Jag kör inte i 200 km/h på motorvägen bara för att dagens bilar klarar av det och för att det passar mig, för det är emot lagen. Jag har inget intresse av att bryta mot lagen. ”

        Jag håller med dig i sak men varför skall staten övervaka allas elektroniska komunikation för att kunna sätta ditt några få som bryter mot upphovsrätten när dom inte sätter upp utrustning på våra vägar som håller koll på och övervakar varje meter av våra vägar för att det finns dom som kör för fort och visa orsakar mer skada och mer kostnader för personer och staten.

        Och tack för att du gör ett för sök till saklig debatt och även tack till Emma som har tagit sig tid att sätta sig in i dessa komplexa frågor.

  6. Jacob Hallén skriver:

    En väldigt grundläggande mänsklig egenskap är att vi delar med oss. Naturlig selektion gynnar nämligen dem som släpper till av sitt överflöd, och därför så har de flesta av oss en stark drift att dela med andra. Vi bjuder främlingar på mat, vi ger bort böcker, vi lånar ut våra ägodelar, vi tar upp liftare och vi ger tid eller pengar till välgörande ändamål. Vi ger också bort musik och film vi har köpt, helt enkelt därför att vi kan det. Som extra bonus kan vi dessutom behålla det vi ger bort.

    Det här är så grundläggande drifter att ingen lagstiftning i världen kan bromsa eller hindra dem. Det är lika lönlöst som att försöka lagstifta bort sex utom äktenskapet eller förtärandet av alkohol.

    Det som alla missar i debatten är att utan uppladdning skulle det inte finnas någon nedladdning och de som laddar upp gör ofta en stor ansträngning för att andra ska kunna ladda ned det material de har. De scannar skivomslag, de katalogiserar musiken och de lägger upp informationen på en indexer. Fundera en stund på vilken drivkraft det är som gör att de anstränger sig så.

    Upphovsrätten är en juridisk konstruktion som fungerade så länge som det gick att upprätthålla en situation av knapphet där kopiatorn och distributören hade kontroll över exemplarframställningen och därmed tillgängligheten. Den tiden är förbi. Vem som helst kan framställa ett nytt exemplar av ett verk till en marginalkostnad som är nära nog noll. Det är en situation som upphovsmän måste förhålla sig till. Antingen hittar man andra affärsmodeller för att få betalt eller så slutar man att skapa. Att med stöd av lagstiftningen kräva att få betalt för exemplarframställning kommer helt enkelt inte att fungera, hur mycket man än vill det.

    • Anders skriver:

      Tack för din respons Jacob. Jag kan lockas av din ideologiska bild av fildelningen, och visst är det en vacker tanke den dagen det fungerar så. Jag arbetar själv med att försöka förmå olika instanser att tänka om vad gäller upphovsrätten (det var därför jag inte ville gå in på det i den här tråden) och jag vet att det är svårt. Jag tycker också att det vore bra om vi bara kunde dela med oss hej vilt. Mycket kreativt! Jag vidhåller dock fortfarande att det är ”fel” att i dagsläget vidaresprida information som du inte har rätt att göra, oavsett hur ideologiskt korrekt det är, eftersom vi har lagar som förbjuder det. Ni vill utnyttja civil olydnad för att nå ert mål men där jag sätter gränsen.

      Om jag vill använda internet för att enkelt distribuera mitt arbete innebär det inte att någon annan har rätt att ”hjälpa” mig distribuera det. Jag vet att det funkar så i stor utsträckning, men det innebär inte att det är rätt.

      Det vore intressant med en mer balanserad debatt om fildelning i media. Både du och Emma har på ett ödmjukt sätt förklarat er ståndpunkt. Synd att inte alla fildelare är lika måna om att era ideologier når gemene man på ett positivt sätt.

      • Patrik skriver:

        Låt mig få säga det här, bara så att vi inte missar det: visst har du rätt i att det är moraliskt fel, i många fall, att ”hjälpa” dig att distribuera saker mot din vilja. Det tror jag att många pirater tycker, även om det kanske inte är det första som man tänker på att säga. Mänsklig natur, du vet?

        MEN, det här gäller ju inte all fildelning. Tycker du t.ex. att det är moraliskt fel att någon tillgängliggör musik som Elvis, Frank Sinatra eller Glenn Miller har gjort för 50 år sedan? Kränker vi på något vis dem? Att de inte längre behöver kunna försörja sig på sitt skapande är ju rätt så självklart, så varför skall NÅGON ANNAN kunna försörja sig på deras musik?

        Tycker du att det är fel att jag spelar upp musik för en bekant och säger ”det här är skitbra, det här måste du lyssna på!”? Om jag gör samma sak genom att maila en MP3-fil (vilket rent tekniskt är ”fildelning”)?

        Som jag nämner ovan så är det normalt bland de som fildelar att man är väl medveten om de moraliska aspektera av det man gör, och oftast vill gynna de som producerar det man gillar. Därav en slags lös ”självreglering” där man uppmanar andra att göra rätt för sig. Det fungerar naturligtvis inte alltid. Det finns alltid de som vill utnyttja systemet. MEN, det är mycket bättre än det samhälle vi har fått idag där fansen helt tappar förtroende för systemet eftersom de utmålas som giriga tjyvar som vill ha allt gratis. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att lita på att andra kommer att bete sig schysst, men det förhindrar inte att det faktiskt fungerar rätt så bra.

  7. Pingback: opassande » Blog Archive » Fildelning är inte skadligt och bör således legaliseras

  8. Fredrik Larsson skriver:

    Hej Anders,

    kul att se att du trots förutfatade meningar fortfarande är beredd att disskutera. Det är tyvärr en ståndpunkt som vi som argumenterar för ickekommersiell fildelning stöter på allt för sällan.

    Jag vill knyta an till Emmas post tidigare dels genom att ge henne en manuell trackback till hennes egen blogg där hon utvecklar sig lite till:
    http://opassande.se/index.php/2010/09/16/fildelning-ar-inte-skadligt-och-bor-saledes-legaliseras/

    Dels vill jag också knyta an till hennes tandkrämsresonemang ”Vi ska betala och konsumera på det vis som nån annan bestämmer, plockar vi upp, och den tandkrämen tror jag inte kommer att leta sig in i tuben igen, faktiskt.”

    Oavsett vilken attityd man tar till den privata fildelningen så kvarstår faktum att folk de facto fildelar. Då infinner sig frågan ”hur kan man få dom att sluta?” och det är i denna frågan eller i konsekvensanalysen av svaret till frågan som jag finner mtt stöd till den ickekommersiella fildelningen. (ber om ursäkt för hobby filosofitermerna)

    Axiom:
    Folk fildelar
    Man kan inte straffa någon utan att veta vem det är
    Rättssäkerheten måste bestå

    Redan i axiomen så talar jag om konsekvenser av ett felaktigt handlande eller bestraffning. Detta eftersom de flesta upphovsrättinnehavare och upphovsrättsorganisationer använder någon form av bestraffningsargumentation. Det kan vara allt ifrån den synbart milda bestraffningen ”avstängt internet” via våran egen PirateBay-dom till sådana krav som ställts i USA på som går hela vägen till livstids fängelse och t.om. dödsstraff. Enligt proponenterna skulle dessa bestraffningarna resultera i mindre fildelande. Men detta gäller bara i det fallet där man de facto kan visa vem det är som genomför den straffbara handlingen.

    För att kunna ta reda på vem som begår den straffbara handlingen används idag IP-adressen varefter man gör ett tillslag och beslagtar datorer och hårddiskar för analys. problemet med detta är att IP-adressen är att jämföra med ett telefonnummer. Bara för att samtalet ringdes ifrån ett visst telefonnummer vet man inte vem det var som talade i luren. Sedan kommer man fram till beslaget – vem är det i hushålllet som har tillgång till datorn? I mitt fall kan det vara jag eller min sambo – då finns möjligheten att straffa oss kollektivt för något som ena parten gjort, detta faller på rättssäkerheten eftersom jag inte får straffas för någon annans handling. Det enda återstående rättsäkra alternativet är att fria oss båda.

    För att komma till rätta med detta så krävs det med andra ord en personlig login på internet som gör allt man gör (mail, dataströmmar (ned & uppladdning), chattar osv. sökbart och identifierbart. Den enda framkommliga lösningen på detta är att göra internetleverantörerna ansvariga för vem som gör vad på deras nät. Dels är det att lika dumt som att göra vägverket ansvariga för kontroll att ingen kan köra för fort på vägarna eller posten att ingen skall kunna skicka olagliga brev eller paket och dels är det oändligt dyrt.

    Så i all korthet så kräver en kontroll av upp och nedladdningen en kontrollmekanism av internet och ett intrång i den personliga intigriteten som jag inte anser vara propotionell mot brottet som skall straffas och framför allt så måste alla övervakas inte bara dom som begår de felaktiga handlingarna.

    Själv så har jag laddat någon enstaka gång för att testa ett programm eller ett spel. I de fall jag har ansett att det var något jag vill behålla har jag köpt det. jag har full förståelse för båda sidorna i argumentet men för mig handlar det om att jag vill att marknaden skall fungera. Om någon gör en bra produkt försöker jag se till att dom kan göra fler genom att betala för mig. Musik är för mig en ickefråga (jag streamar eller köper) förutom att jag av princip delar med mig av allt som Sony Music gör och laddar deras produkter om jag vill ha dom. Detta sedan dom utan tillåtelse av mig installerade programvara på min dator. Min bojkott och min aktion mot Sony kommer att fortsätta tills dess att dom offenligt i handling visar att dom tagit till sig av kritiken.

    Hoppas detta kan räknas till de resonerande kommentarerna :0)

    Mvh
    Fredrik Larsson

  9. Fredrik Larsson skriver:

    Ps.

    A) Ursäkta alla stavfel och alla inledande små bokstäver.
    B) Sony skall be om ursäkt också och ersätta de DRM-smittade varorna.

    Ds.

  10. Mattias skriver:

    För att få ett historiskt och juridisk perspektiv på upphovsrätt kan jag rekommendera Lawrence Lessigs bok ”Free Culture”, den finns att finna gratis på lessig.org om man inte orkar köpa pappersvarianten. Lessig är juridikprofessor och skapare av de fria licenserna Creative Commons, hans är inte för att avskaffa upphovsrätten men anser att den måste reformeras från grunden.

    Free Culture förklarar bland annat problemen med dagens upphovsrätt och hur den ur ett samhällsperspektiv och kulturperspektiv i många fall är skadligt. Exempelvis så slutar man sälja och distribuera majoriteten av all kultur efter ett fåtal år då de inte är kommersiellt lönsamt. Många kulturskatter som behöver restaureras (gamla filmer mm) får fysisk falla sönder då upphovsrättsinnehavarna inte anser det lönsamt.

    Problemet med upphovsrättsdebatten är att den ofta uppfattas som en ”gratis är gott”-diskussion, den riktiga frågan ligger långt djupare än så.

  11. Lars Gustavsson skriver:

    Jag vill bara återknyta till ämnet radio och ev radiolicens (avgift), vilket inte längre tillämpas. Därmed borde man väl därför i praktiken säga att den är ”gratis”, eller hur?

    • Anders skriver:

      Tv-licensen täcker så vitt jag vet all public-service-media. Där innefattas även radion. Har jag fel?

      • Jonas skriver:

        Jag skulle säga både och, eller att det är någon slags gråzon.

        Jo, tv-licensen innefattar även radion. I de fall då man är skyldig att betala TV-licensen alltså. Om man, som jag, inte äger någon tv-mottagare så behöver man inte betala någon TV-licens och då blir konsekvensen att jag kan ta del som sänds via radion i praktiken gratis (man får inneha hur många radio-mottagare som helst utan att vara skyldig att betala TV-licens).

  12. Harald skriver:

    Först två saker, och sen ett påstående:
    För det första är fildelning kanske inte så mycket en rättighet som ett faktum. De sätt som finns att stävja den är för ineffektiva eller för totalitära, därför är det enda rimliga sättet att lösa fildelningsproblematiken genom anpassning.
    Man behöver inte gilla det, men om man inte är beredd att stänga av alla datorer i världen så har man att välja på att kriminalisera fildelning och se den fortsätta ske i oförminskad skala eller hitta en annan lösning.

    För det andra vänder jag mig emot argumentationen att kulturproduktion måste vara dyr. Det är självklart att en film måste ha skyhög budget när huvudrollsinnehavarna skall ha 20-40 miljoner dollar var för sina insatser. Jag lovar dig att jag med rätt manus och lite ekonomisk återhållsamhet skulle kunna prestera en lika bra film som Inception för två miljoner dollar. (förutsatt då att jag hade en talang som regissör). Det intressanta med en film för två miljoner dollar är att den börjar generera pengar långt före en film för 160 miljoner dollar. (förutsatt att den har några kvaliteter att tala om då)
    Men, ta inte mitt ord för det… läs vad en oberoende filmskapare har att säga om saken.
    http://bit.ly/aLn5Ph

    Så, mitt påstående då. Jag tror visserligen att kultur kommer att fortsätta existera jäms med människan, alldeles oavsett pekuniär ersättning. Men, jag är övertygad om att bästa sättet att bevara en del av det nuvarande (historiskt sett väldigt nymodiga) systemet med professionella populärkulturskapare är att lämna den manufakturistiska iden om kulturyttringen som en komoditet. En bok är inte en spinnrock, en film är inte en bil och ett musikstycke är inte en skrivmaskin. När du betalar för en CD-skiva så är det inte CD-skivan du köper, eller ens (som skivbolagen vill ha det till) en tidsbegränsad användarlicens för musiken på skivan. Du gör en inteckning i framtida skapande av en likande CD-skiva. Om du betalar hundra kronor för att se Inception så är det för att du vill att Christopher Nolan skall göra en till spännande och tankvärd science-fiction-film. (I dagens system är det för övrigt snarare en inteckning i att Richard Hobert skall få spela in ytterligare ett taffligt medeltidsdrama med Rolf Lassgård och Helena Bergström, men det är ju bara för att svenska filmkonsulenter tar vad som ursprungligen var en solidarisk tanke och ger till sina kompisar istället.)
    Ett sånt här system fungerar givetvis bättre utan mellanhänder, särskilt det för närvarande ganska korrupta distributionsledet, vilket faktiskt gör fildelningen till en bra och kulturfrämjande företeelse. Så länge infrastrukturen för att stödja kulturskaparna direkt finns och medvetenheten slagit rot hos konsumenterna att eventuella betalningar är en aktie i framtida produktion så kommer vi kunna ha en fungerande professionell kultur.

    Skulle det systemet kollapsa, då får vi falla tillbaka på amatörkulturen, vilket inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt… den har aldrig mått så här bra om du frågar mig. Det har aldrig funnits så här många människor som kunnat göra så här mycket olika kultur i de mest skilda former och till så hög kvalitet, utan att förvänta sig en spänn tillbaka.

  13. Fiery Spirited skriver:

    Frågan om något utgör en rättighet eller inte är intressant ur ett filosofiskt perspektiv. Är en mänsklig rättighet till privatliv av samma natur som en rättighet att byta saker med främlingar? Jag skulle säga att det inte är så att de är av samma slag.

    Min rätt till privatliv är min ensak och en fundamental rättighet. Att ladda ned filer från främlingar är på inget vis en fundamental rättighet, men en annan fundamental rättighet är dock att få välja att göra saker så länge de inte skadar någon annan. Möjligheten att dela filer följer av ovan nämnda fundamentala rättighet.

    För mig blir frågan att ladda ned eller inte ladda ner en ickefråga eftersom min handling inte skadar någon annan. Jag behöver ingen specifik rättighet för att dela musik med mina vänner eftersom hotet från fildelningen mot kultur är exakt jämförbart med hotet från de självspelande pianona.

    Det finns i dag en katastrofalt samhällsekonomiskt dålig lagstiftning som godtyckligt förbjuder mig att kopiera filer som all oberoende forskning visar inte är till men för skaparan av verket. Att vi fått en sådan lagstiftning är beklagligt, men det är tyvärr inte första gången i historien det finns sjuka lagar. Det var i vårt land tidigare förbjudet att vara homosexuell. Den lagen är väl objektivt fel från ett moraliskt perskeptiv. Visst var det etiskt rätt att bryta mot lagen och vara homosexuell? Om det nu var okej att bryta mot lagen de så inställer sig frågan hur det kunde vara det? Det enda rimliga är att lagens värde var obefintligt eftersom det inte finns någon objektiv fakta som stödjer att homosexualitet är dåligt.

    De som är mot fildelning säger att vi ska följa copyright lagarna trots att det finns absolut noll bevis för att lagen beivrar något som är skadligt för någon. I verkligheten så finansieras all kultur av fans. Visst kanske det finns enstaka personer som går och köper saker i säcken för att se om de gillar dem, men det blir ju enbart enstaka exemplar. Ingen artist eller kreatör kan ju leva på att folk köper strösaker av dem för en billig penning. Det som behövs är att personen blir ett fan och bestämmer sig för att köpa fler saker. Det påstås att det inte går att konkurera med gratis, men all forskning visar att man visst kan det genom att värva fans. Endast fans köper dyra saker eller köper upprepade gånger.

    I alla tider har mediabolagen försökt sig på att få ut reklam för artisterna genom att sälja gamla produkter till mycket lågt pris/gratis på exempelvis bensinmackar. Detta har varit nödvändigt för att bygga business runt artistens varumärke. Det behövs fans för att man ska få bra försäljning och spridning ger mer fans. Idag är dock värdet av den tjänsten högst begränsat eftersom fansen själva kan sköta reklamen via fildelning. Tyvärr har politikerna blivit blåsta av mediabolagen som ser sin affärsmodell bli överflödig och önksar lagstiftning för att slippa utradderas.

  14. Sebastian L skriver:

    Jag har inte läst igenom alla kommentarer här, men jag tänker ändå ge dig min åsikt.

    Du förstår, det är-ÄR- en stor skillnad mellan att ta någons egendom ifrån denne (stöld) och att skapa en likadan låt/film (eller spel eller vad man nu än vill ha som exempel) som den någon annan har skapat(kopiera).

    Låt oss göra ett litet tankeexperiment. Låt oss säga att du är en jävel på att kamma dig. Du kan kamma dig som ingen människa kammat sig förut! Låt oss nu säga att du kammar till dig en helt ny unik frisyr, som är så jävla snygg att alla människor blir helt förtrollade. Låt oss nu säga att jag också vill ha en sådan frisyr, och därför köper mig en egen kam, och använder denna för att kamma MITT hår till den frisyren som du har. Har jag nu stulit något från dig? Har jag tagit något som verkligen är ditt? Borde jag fängslas?

    Låt oss nu säga att vi lever på 1800-talet, och att det nu börjar bli känt att bakterier orsakar sjukdomar. Låt oss nu säga att du, som här är en restaurangägare, kommer på den geniala idén att koka alla bestick, tallrikar, glas och så vidare, så att alla bakterier dör. Låt oss säga att detta blev en succé, och att alla dina kunder undkom diarré, magont, och sketna byxor. Låt oss nu säga att jag tycker att detta är en genialisk idé, och kokar alla mina redskap, så att mina kunder kan njuta av alla trevliga fördelar som dina kunder kan. Borde jag nu fängslas?

    Du måste förstå att det är en skillnad mellan att ta något, och att göra något likadant.
    Du verkar utgå från att man kan äga idéer, men det är helt absurt. Hur kan någon äga Anakin Skywalker, Evil Dead, Dogma, och andra filmer? Varför får ingen kopiera dessa utan deras skapares tillstånd?

    Man kan inte äga idéer. Idéer är kopplingar i folks hjärnor och kan alltså inte ägas (visst, om du är den enda som känner till en viss idé, så kanske man kan säga att du äger idéen. Det beror på om man kan säga att du verkligen ÄGER dig själv). Bara för att du får en jävligt bra idé, och jag kopierar denna, så betyder det inte att jag stulit den, det betyder bara att min hjärna ändras så att en kopia finns i min hjärna. Jag kan ta denna kopia, och använda den för att skapa mina egna kopior av dina saker, som skapats av din kopia av idéen. Förstår du? Ingen stöld.

    Med vänliga hälsningar
    Sebastian

    • Anders skriver:

      Men du… Det är ju en stor skillnad mellan en idé och ett verk. Eller tycker du inte det?

      Om jag har en idé om en film som utspelar sig ute rymden och där de slåss med lasersvärd och annat, så står det mig fritt att spela in den filmen tycker jag. Den filmen kan jag sedan spela på en biograf och ta betalt för, för att låta folk se. Men det är inte detsamma som att du tar och visar min film, den jag har tänkt ut och spelat in, för alla dina kompisar helt gratis, och därigenom minskar antalet personer som vill komma och se min film på bio. Jag har investerat tid och pengar på att göra den där filmen. Den ska du inte kunna kopiera eftersom jag då inte kan få tillbaka min investering.

      Jag tycker alltså att det är en stor skillnad mellan att kunna skydda en idé och skydda ett verk. Jag kan hålla med om att det är lätt befängt att man ska kunna ta patent på en idé.

      Det är alltså i min mening inget som ska hindra dig från att spela in din version av Stjärnornas Krig och låta dina kompisar se den. Men genom att spela upp min film så har du inte ”stulit” en idé utan ett verk. Stor skillnad tycker jag. Sen vet jag att verket inte i sig är stulet utan kopierat, men du har stulit potentiella intäkter. Där finns en skillnad som jag tycker är viktig att uppmärksamma. Sedan är det en fråga man fortfarande kan diskutera kring, men jag tycker det är viktigt att erkänna från alla parter att där är en skillnad.

  15. Sebastian L skriver:

    ”. Den filmen kan jag sedan spela på en biograf och ta betalt för, för att låta folk se. Men det är inte detsamma som att du tar och visar min film, den jag har tänkt ut och spelat in, för alla dina kompisar helt gratis, och därigenom minskar antalet personer som vill komma och se min film på bio. Jag har investerat tid och pengar på att göra den där filmen. Den ska du inte kunna kopiera eftersom jag då inte kan få tillbaka min investering. ”

    Varför får jag inte visa andra personen filmen? Om jag har köpt den, så är den ju per definition min, eller hur? Och om jag sedan tar filmen, stoppar den i min dator, och sedan ändrar min dator på ett sådant sätt att informationen på DVD:n (eller vad det nu än är för format) nu finns KOPIERAD på min dator, för att efter det skicka vidare informationen till andra, så är det ju mitt val, eller hur? Det är ju MIN dator, eller hur? Varför får jag inte göra vad jag vill med mina saker, även fast jag inte gjort något fel mot någon annan? Och varför ska jag inte kunna kopiera filmen bara för att du inte får tillbaka din investering? Ska folk inte få öppna hamburgerrestauranger bara för att pizzabagarna kanske inte får tillbaka sin investering? Vad du förespråkar är ett monopol, som är lika fel som ett monopol som säger att enbart Skomakare X får sälja skor på plats Y.

    ”Men genom att spela upp min film så har du inte ”stulit” en idé utan ett verk.”

    Nej, jag har kopierat det! Om jag skaffar en frisyr som ser ut som din, har jag stulit din frisyr?

    ”Sen vet jag att verket inte i sig är stulet utan kopierat, men du har stulit potentiella intäkter. ”
    Nej, jag har inte ”stulit” potentiella intäkter. Det är väl inte dina pengar innan dess ägare ger ifrån sig dem, och alltså kan jag inte stjäla dem ifrån dig. Jag vet inte om du har en flickvän, men låt oss säga att du har det. Har du stulit ett potentiellt förhållande från mig, genom att bli ihop med henne? Ska McDonalds stämmas för att ha stulit potentiella intäkter från Evas blomsterbinderi? Skärp dig.

    Du verkar ha någon väldigt konstig, socialistisk ståndpunkt här, som säger att någons saker inte tillhör honom/henne.

    Med vänliga hälsningar
    Sebastian

    • Anders skriver:

      Men du faller ju på eget grepp här.

      För det första är det inte DIN film bara för att du har köpt den, eftersom det du köper är rätten att titta på den etc etc. Du har inte köpt sändningrättigheterna till filmen. men detta kan vi som sagt var diskutera och det ska vi göra också, för här finns det mycket som är tokigt. Men jag reagerar på ditt sätt att se på hur saker faktiskt är.

      Din jämförelse med frisyren funkar inte. För i det fall du berättar så tar du ju min idé (dvs min frisyr) och klipper dig i samma frisyr. Helt ok eftersom du själv bekostar din klippning eller hur? Som jag sa får du, enligt min mening, gärna spela in en EGEN film baserat på min idé, men det är ju inte det du gör. Du tar ju den film JAG har spelat in och sprider vidare.

      Ingen socialist här, det kan jag lova.

      Det heter ”poteniella intäkter” eftersom de just är potentiella. Jag jag spelar in en film som man beräknar att 1 000 000 personer kommer se, och du visar en kopierad version för 800 000 av dem genom fildelning, så att de väljer att inte se den på bio, då har du väl stulit biljettintäkter från mig, tycker du inte det?

      Du säger i ena sekunen att ingen äger sin idé, sen i nästa säger du att det är viktigt att värna om det DU äger. Lite dubbelmoral tycker jag.

      Om du hade skrivit en bok någon gång och vet vilket slit det innebär att få den klar, så hade du nog också varit lite mer skeptisk till fildelning, när du ser ditt livsverk skänkas bort till alla som vill läsa. En intäkt som du hade hoppats kunna livnära dig på. Återigen är det inte idén det handlar om, utan verket som det säljs.

  16. Sebastian L skriver:

    Du får ursäkta mig för mitt något sena svar. Jag har mått lite dåligt på sistonde, och har därför inte kännt för att svara tidigare.

    För det första så ÄR det min film för att jag har köpt den. Precis som en kaffemugg blir min när jag köper den, så blir en film min i och med att jag köper den. Visst, rent JURIDISKT sett så har visa människor ett monopol på vissa molekylära strukturer (som exempelvis de ljus och ljud som krävs för att spela upp Star Wars filmerna), men den är ändå min.

    ”Du har inte köpt sändningrättigheterna till filmen.”
    Jo, det är ju precis det jag har eftersom att jag har köpt filmen, och därför så är den min, och därför kan jag sända den (förutsatt att jag har sändningsapparaterna). Som sagt, rent juridiskt sett så är det väl en annan sak, precis som att det rent juridiskt sett var rätt att döda politiska oliktänkare i Sovjetunionen, även fast de oliktänkande hade rätt att inte dödas.

    ”Din jämförelse med frisyren funkar inte. För i det fall du berättar så tar du ju min idé (dvs min frisyr) och klipper dig i samma frisyr. Helt ok eftersom du själv bekostar din klippning eller hur?”
    Det är ok eftersom att det hela sker med min egna egendom, och om jag kopierar en film så sker det ju på min bekostnad. Om jag tar MIN dator, använder MIN el, och MIN arbetskraft för att KOPIERA en sak, så borde väl jag få göra det.

    ”.Du tar ju den film JAG har spelat in och sprider vidare.”
    Nej, jag kopierar den.

    ”Ingen socialist här, det kan jag lova.”
    Det kan man ju undra.

    ”Det heter ”poteniella intäkter” eftersom de just är potentiella. Jag jag spelar in en film som man beräknar att 1 000 000 personer kommer se, och du visar en kopierad version för 800 000 av dem genom fildelning, så att de väljer att inte se den på bio, då har du väl stulit biljettintäkter från mig, tycker du inte det?”
    Nej, det är precis det som jag inte gör. Jag har inte stulit något. Inte ett endaste enhet av någon som helst valuta. Inget. På vilket sätt stjäl jag från dig genom att få andra att inte köpa dina tjänster/produkter? Stjäl McDonalds från Evas blomsterbinderi? Stjäl Nintendo från Bokia? -NEJ. Att övertyga andra att inte handla med någon, är inte stöld. Visst, vi kan prata om ffall det är otrevligt att folk fildelar, eller om det inte är det, men det är inte stöld.

    Vari ligger dubbelmoralen? Vänligen förklara det! Förresten tycker jag att det är viktigt att värna om andras egendom med.

    Ahh, den klassiska om-du-hade-varit-i-den-situationen-argumentet. Den verkar folk aldrig bli trötta på.
    Varför skulle jag vara skeptisk till fildelning om jag vore en författare? Har författare en dålig känsla för rätt och fel? Påstår du att jag är en så skamlig, lågstående människa som skulle överge min tro på det rätta bara för att ett mer förtryckande samhälle skulle ge mig mer monetära resurser? Vad baserar du det på? Visst, jag skulle säkert tycka att det vore surt att några laddade ned mitt verk istället för att köpa det av mig, men jag skulle aldrig få för mig att de inte hade rätt att göra det.

    Men det är kanske här som skon klämmer, eller? Det enda som egentligen skulle kunna förklara dina åsikter här, iallafall som jag kan komma att tänka på på stående fot, är att du har något sådant yrke där du har ett lagligt monopol på en viss idé, och alltså så vägrar du inse att du har fel, eftersom att om du accepterade sanningen så skulle du känna att du inte kunde ha monopol på vissa idéer. Eller? Jag är inte speciellt förtjust i att komma med sådana påståenden/anklagelser, och jag hoppas inte att jag får dig att känna dig förnärmad, men det skulle faktiskt vara en pusselbit som passade.

    Med vänliga hälsningar
    Sebastian

    • Anders skriver:

      För det första tycker jag det är lite irriterande när du hävdar vad du får och inte får göra, eftersom du blandar ihop det du VILL kunna göra med det du faktiskt FÅR göra. Men låt gå för det, jag förstår dina argument och kan i många fall hålla med om att det vore kanon om vårt nuvarande regelverk gjordes om till att funka så, åtminstone för de personer som vill konsumera media (om vi nu sammanfattar film, musik, litteruatur, etc i ordet media).

      Vad är drivkraften för en musiker, författare och filmskapare, förutom glädjen i att vara kreativa? Jo givetvis möjligheten att kunna leva på det de gör. Hur ska alla dessa kreatörer kunna göra det om vi hade haft det regelsystem som du förespråkar så starkt? Vad skulle de tjäna pengar på? Och följdaktligen varför skulle de tillbringa hela sina yrkesliv med att kreera om allt de gjorde alltid gavs bort gratis? Förstår du vad jag menar? De får hitta andra sätt, hävdar många av dina kollegor, men vilka sätt finns det? Jag hade definitivt slutat skriva (vilket är det jag gör för att svara på din fråga, men det är inte professionellt, utan bara på hobbynivå – men de ekonomiska satsningar jag gör vill jag ju fortfarande kunna få utdelning av).

      En sak är väl att kunna/vilja kunna konsumera utan kostnad och tycka att sharing is caring etc. Men jag tror att de flesta kreatörer inte är så glada över den här typen av delning eftersom den faktiskt underminerar hela deras jobb. Och det är faktiskt så att om folk inte kan leva på det de gör, då gör de inte det. Inte lika mycket iaf, vilket jag tror på sikt leder till en kulturell stagnation.

      Jag tycker att en författare ska kunna ha rätten till sitt verk under en rimlig tid, t.ex. 5 eller 10 år. Därefter kan den övergå i public domain. Tycker du att även detta är orimligt?

      Avslutningsvis tycker jag det är beklagligt att du i första hand ser till vad du tycker är rätt och in andra hand medger vad som är juridiskt rätt. Du måste ju inse i FÖRSTA hand att det är den juridiska aspekten som är viktig att leva efter, under tiden som man diskuterar fram en förändring av lagen. Om du sedan väljer att leva efter den är ju så klart din ensak, men den juridiska aspekten är inte sekundär, såsom du verkar (jag kan ha misstolkat dig) framhävda.

      Situationen vi har idag är inte bra, det är vi bägge två överens om. Jag anser dock att fram till att vi hittar en bättre lösning, vilket är något som vi MÅSTE diskutera mycket kring för att nå ett bra mål, så ska vi hålla sig till de lagar regler som gäller, även om man inte är nöjd med dom.

      / Anders

  17. Sebastian L skriver:

    ”För det första tycker jag det är lite irriterande när du hävdar vad du får och inte får göra, eftersom du blandar ihop det du VILL kunna göra med det du faktiskt FÅR göra.”
    Vänligen förtydliga dig.

    ”Vad är drivkraften för en musiker, författare och filmskapare, förutom glädjen i att vara kreativa? Jo givetvis möjligheten att kunna leva på det de gör. Hur ska alla dessa kreatörer kunna göra det om vi hade haft det regelsystem som du förespråkar så starkt? Vad skulle de tjäna pengar på? Och följaktligen varför skulle de tillbringa hela sina yrkesliv med att kreera om allt de gjorde alltid gavs bort gratis? Förstår du vad jag menar? De får hitta andra sätt, hävdar många av dina kollegor, men vilka sätt finns det?”
    De skulle kunna tjäna pengar på att sälja sina produkter (vem har sagt att det måste vara gratis), och sina tjänster, dessutom skulle de kunna tjäna pengar på reklamintäkter. De får fokusera att tjäna pengar från folk som gärna vill köpa saker från de som verkligen skapat dem, även fast det finns gratis alternativ. De skulle även kunna ladda upp sina sånger/filmer på internet, och låta folk se på dem med reklamavbrott, eller så skulle de kunna betala avgifter och se filmer utan reklam. Jag är inte en företagare/entreprenör, så jag vet inte så mycket om vilka metoder folk skulle kunna använda.

    ”Jag hade definitivt slutat skriva (vilket är det jag gör för att svara på din fråga, men det är inte professionellt, utan bara på hobbynivå – men de ekonomiska satsningar jag gör vill jag ju fortfarande kunna få utdelning av).”
    Ja, och då hade du fått ta och tjäna pengar på andra områden där folk är villiga att betala för dina tjänster/produkter.

    ”Men jag tror att de flesta kreatörer inte är så glada över den här typen av delning eftersom den faktiskt underminerar hela deras jobb. Och det är faktiskt så att om folk inte kan leva på det de gör, då gör de inte det. Inte lika mycket iaf, vilket jag tror på sikt leder till en kulturell stagnation.”

    Jaha? Varför skulle det där med kulturell stagnation vara ett bra argument? Då kan vi ju lika gärna spendera skattepengar på kultur (jag är trevlig, och utgått från att du är emot sådant), eller hur?

    ”Jag tycker att en författare ska kunna ha rätten till sitt verk under en rimlig tid, t.ex. 5 eller 10 år. Därefter kan den övergå i public domain. Tycker du att även detta är orimligt?”
    Först och främst; genom att säga att du tycker att ett verk ska bli public domain efter en viss tid så erkänner du att skaparen faktiskt inte äger idén, och att du alltså ser saken ur ett ”folk-har-mindre-motivation-att-vara-kreativa-och-då-får-vi-inte-nya-saker”-perspektivet, eller hur? För det andra; Ja, det är orimligt.

    ”Avslutningsvis tycker jag det är beklagligt att du i första hand ser till vad du tycker är rätt och in andra hand medger vad som är juridiskt rätt. Du måste ju inse i FÖRSTA hand att det är den juridiska aspekten som är viktig att leva efter, under tiden som man diskuterar fram en förändring av lagen. ”
    Herre Gud, du måste skoja. Tycker du det ens själv? Säg det till dem som dog i Nazityskland! Säg det till dem som dödas för sin sexualitet i Iran. Säg det till dem som låg och förblödde när de försökte fly till Västtyskland! Säg det till dem som upplevde händelserna på Himmelska Fridens Torg! De har säkert andra perspektiv på den saken. (och nej, detta är inte ett retoriskt stycke som du ska hoppa över när du inser att du inte kan bemöta mig med något som du själv tror på)

    ”Jag anser dock att fram till att vi hittar en bättre lösning, vilket är något som vi MÅSTE diskutera mycket kring för att nå ett bra mål, så ska vi hålla sig till de lagar regler som gäller, även om man inte är nöjd med dom.”
    Även om lagarna är onda?

    Med vänliga hälsningar
    Sebastian

    • Anders skriver:

      ”Vänligen förtydliga dig”

      Du säger ”För det första så ÄR det min film för att jag har köpt den. Precis som en kaffemugg blir min när jag köper den, så blir en film min i och med att jag köper den. Visst, rent JURIDISKT sett så har visa människor ett monopol på vissa molekylära strukturer…men den är ändå min.”

      Nej, det är den inte. Du tycker kanske att det ska vara så men när du köper en dvd-film så köper du brukningsrätten av den, som i sig är rätt begränsad. Det står t.ex. rätt tydligt att den inte får visas upp mot betalning etc etc. Så är det. Det är kanske inte så det borde vara, men det är så det är.

      *****

      Dina förslag till intäkter är intressanta, men det skulle bli väldigt svårt att sälja en vara om andra ger bort den, eller hur?

      ******

      ”Ja, och då hade du fått ta och tjäna pengar på andra områden där folk är villiga att betala för dina tjänster/produkter.”

      Alltså en kulturell stagnation när författare slutar och skriva för att det inte finns pengar i det. Jag kan inte tänka mig en värld utan berättelser och filmer. Gud vad tråkigt. Och jag tycker inte det är konstigt att betala för en bok. Varför skulla jag inte göra det. Någon har ju investerat sin tid i boken och den tiden är jag beredd att betala för. Dessutom: jag betalar ju för en mugg…

      ******

      Jag tycker att en verkskapare ska ha en rimlig tid på sig att tjäna pengar på sin kreation. Men idag har folk copyright flera hundra år efter sin död, vilket jag tycker är orimligt. Jag är för public domain, men jag tycker det är upp till upphovsmakaren att få bestämma över sitt verk. Dock tycker jag att 5-10 år är rimligt nog att få tjänat in sina investeringar i tid och pengar.

      Jag har aldrig sagt att man äger sin idé. Jag har hela tiden sagt att man äger sitt verk. Om jag skriver en bok lägger jag ned kanske 500 arbetstimmar på den. Det har ett värde. Vill du skriva samma bok, med samma tanke, och liknande karaktärer etc, så fine… Men ge fan i min bok, för den skrev jag! De 500 arbetstimmarna ska du inte få ge bort för att DU tycker det är din rättighet.

      *****

      ”Herre Gud, du måste skoja.”

      Vi pratar om upphovsrätt nu. Inte bögar i Iran eller judar i Nazityskland. Givetvis ska man kunna ställa sig på barikaderna och slåss för det man tror på. Men även när man gör det så är man väl medveten om att man bryter mot de lagar som råder. Man måste erkänna de lagar som finns för att kunna bekämpa dom. Genom att låtsas som om dom inte finns kommer man ju ingen vart.

      ******

      Ja även om lagarna är onda, vilket jag tycker är löjligt att hävda att de är. Hitler, Mao och Kublai Khan var onda. Svensk upphovsrätt är inte ond! Bökig, föråldrad och girig kanske (på sin höjd). Men inte ond.

      ******

      Fick jag med alla svar där? :-)

      / Anders

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>