Två gånger har jag nu läst igenom Ola Karlman och Anton Landehags (bägge från Ungdom mot Rasism) debattartikel i SvD:s nätupplaga under rubriken ”Dags att skrota integrationspolitiken” utan att få grepp om vad de egentligen vill åstandkomma och hur. Eller missar jag bara poängen?!
De två herrarna bör nog lägga ett par timmar på att öva sakframställan, för de berättar flera gånger i artiklen vad de tycker är fel, så till den grad att jag spontant utbrast ”Ja, men det har ni ju redan sagt tio gånger” när jag närmade mig slutet, men misslyckas med att ge konkreta förslag på vad det är de tycker man ska göra.
Bland annat skriver de följande:
Det är förståeligt att integration och invandring är två politiska områden som många vill använda som utgångspunkt för att bemöta SD:s politik. Tyvärr är detta högst olyckligt och som att ta matchen på SD:s hemmaplan. Om politikerna vill förbättra sina odds för att vinna debatten mot SD behöver de istället byta strategi och överge integrationspolitiken som debattarena. I dagens politiska samtal saknas helt denna vision om ett mångkulturellt och inkluderande samhälle och det är detta som i hög grad skapar utrymme för SD:s politisering av rasismen.
Jag får faktiskt inte detta att gå ihop. Är det jag som är småtrög eller? Vilken vision är det som saknas? Man skulle ju inte diskutera invandring med SD säger de i ena andetaget för att sedan säga att man ska prata om ett mångkulturellt samhälle? Och gör man inte det skapar man utrymme för SD. Ja, men det är ju exakt det vi alla säger. Politikerna vägrar debattera med SD överhuvudtaget och eftersom frågorna inte lyfts fram får de ju fritt spelrum.
De skriver vidare:
Vår utgångspunkt inför valet var att rasismen är problemet, inte integrationen, och vi står kvar vid denna utgångspunkt. SD:s framgångar har inte uppstått i ett vakuum, utan politiken måste erkänna rasismen som ett samhälleligt problem. Detta erkännande kan inte göras så länge som politikerna stirrar sig blinda på integrationen som ett problem istället för att fokusera på en vision om det mångkulturella och tillgängliga samhället.
Slöjan som döljer denna vision är integrationspolitikens nuvarande feltänk och en irrationell ovilja att erkänna rasismen som ett samhälleligt problem.
De påpekar om och om igen att det finns en ovilja eller oförmåga att erkänna rasism som ett problem, men jag känner inte till något enda parti som inte tycker att rasism är ett problem.
Min kritik mot killarnas debattartikel riktar sig till stor del på deras oförmåga att framföra sina åsikter på ett lättförståligt sätt utan en massa upprepningar. Det känns som att man läser samma stycke hela tiden, fast med orden i en annan ordningsföljd. Skulle man få önska att de skrev om texten, kortade ner den till 50% och publicerade den igen, gärna här, som en respons på min kritik.
Kom till saken killar. Vad tycker ni att man ska göra och hur uppnår vi målet?? Skriv på ren kort svenska så att vi alla förstår.
Och en sista sak: Vad i fridens namn betyder ”dikotomin”?
Dikotomi är väl ett motsatspar. Grovt förenklat… Håller med dig helt i det du skriver. När jag läste det här i morse tänkte jag att men såna fiender behöver Sverigedemokraterna inga vänner…
HA HA, nä det är sant. Jag blev bara lite orolig över att jag mist min tolkningsförmåga eller nåt.
Jag toksågade också artikeln på min blogg. Ungefär samma invändningar som du har.
Dikotomi betyder ungefär ”uteslutande uppdelning i två delar”. Ett begrepp i logik och filosofi. Ordet avslöjar att författarna vill briljera lite med sin akademiska bildning… :-)
Men om samtliga partier fortsätter mässa att integartionen har misslyckats så är det ju inte riktigt samma sak som att erkänna att rasismen är problemet. De må tycka att rasism är ett problem men poängen är ju att rasismen är det bakomliggande problemet med integrationspolitiken.
Det går inte att föra en lyckad integrationspolitik om partierna aldrig för en politik som tar itu med rasismen.
Hoppas det blev lättare att förstå nu om debattartikeln var för svår.
1) Den var inte för svår. Den var dåligt skriven bara. ”Svår” antyder att den höll en språklig nivå över min kompetens, men så var inte fallet. Det är dock inte lätt att skriva begripligt, det ska gudarna veta, men ska man föra in ett bidrag i en rikstäckande tidning, bör man kanske be någon annan att se över texten innan den skickas.
2) Och, nej, jag tycker inte det blev lättare, eller så håller jag kanske helt enkelt inte med. Givetvis är rasism ett stort problem i sig men vem säger att rasismen är problemet? Jag t.ex. är inte det minsta rasist, men har ändå väldigt svårt att förstå hur man har tänkt rörande invandrar- och integrationspolitiken.