Jag är piggare, äter faktiskt mer än jag gjorde innan, känner nästan inget sötsug (vilket var ett enormt problem innan) och har en längtan till gymmet som jag aldrig trodde var möjligt. Gymmet har faktiskt utvecklats till ett ställe jag vill vara på, hänga, umgås.

Men vad är då hemligheten bakom den här utvecklingen?

Jo, hemligheten stavas Roger och Jenny på RÅÅ Hälsa. Dessa två är fantastiska, både vad gäller deras kunskap och deras förmåga att engagera och motivera. Roger är min PT och Jenny min hälsocoach. Jag önskar att jag kunde ge alla jag känner (som behöver det) ett gratis år hos dem. Så bra är de!!

Om ni bor i Helsingborg tycker jag att ni ska ta en kik på vad Råå Hälsa erbjuder! Din hälsa är antagligen den viktigaste investeringen du gör i ditt liv och tänk på att det aldrig är för sent att börja leva hälsosamt. Dessutom är det med deras metod inte speciellt jobbigt heller. Det är faktiskt snarare en dans på rosor. Jag trodde det skulle vara tufft, men det är tvärtom inte speciellt svårt alls!

Och nej, jag får inte betalt för att skriva det här. Jag tycker bara att Råå Hälsa förtjänar all publicitet de kan få, för att de gör en bra insats och är väldigt professionella och tar hand om en som ett litet vilset barn nästan. Man känner sig väldigt väl omhändertagen helt enkelt.

Efter mina första 10 veckor ska jag återkomma och berätta exakt hur det har gått och hur mycket närmare målet att gå ner i vikt jag har kommit.

Inlägget Varför jag har klarat mig halvvägs igenom mina 10 veckor dök först upp på Uppsnappat.

Mina tre favoriter i ordning är följande:

1. Popcorn
   På första plats kommer onekligen popcorn, och då pratar vi hemmagjorda, för några alternativ finns inte. Poppade på lagom värme i rapsolja, och sedan lämnade till sitt öde i ca 12 timmar. Underbara!!
2. Ostbågar
   Jag vet inte vad det är som gör att OLW:s klassiska ostbågar smakar så mycket godare när de fått sega till sig lite. Det är som hela upplevelsen blir en annan, och smaken får en extra dimension.
3. Chips
   Estrellas ”tråkiga” lättsaltade chips är det perfekta dagen-efter-snackset. Det är som om tiden förstärker sältan i dem och lockar fram smaker som inte fanns där dagen innan.

Brukar du själv äta dagen-efter-snacks? Vilka är dina favoriter?

Inlägget 3 goda snacks dagen efter dök först upp på Uppsnappat.

Det låter ju bra att få mat hemkört. Men problemen visar sig redan när man upptäcker att man bara kan få det hemkört varannan vecka. Vad är det egentligen för vits med det? Och sen fortsätter problemen att hopa sig när man börjar använda tjänsten.

Det största problemet dock, och detta gäller ju i första hand nämnda Linas Matkasse, är att recepten är krångliga. Om man känner att man behöver få mat hemkört är det säkert på grund av tidsbrist. Då vill man inte heller tillbringa en evighet med att laga maten. Jag upplevde att exakt så var fallet; maten tog för lång tid att laga och detta på grund av att recempten var svårlästa/-tolkade och innehöll väldigt ofta en del svårare moment.

Ett annat problem är att man i menyerna valt att göra tre ”normala” rätter, en lite svårare och en vegetarisk. Varför har man det så? Att man tar med en lite svårare till fredagskvällen kan väl vara hänt även om det förfelar hela syftet med tjänsten, men varför en vegetarisk? Jag vill inte äta vegetarisk, och bryr mig inte om vad folk säger om att det är bra, nyttigt etc. Bort, bort, bort! säger jag och citerar Brasse Brännström i ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Är man vegetarian kan det väl finnas ett helt system med bara vegetariskt i så fall. Vi andra kan väl få bidra till världens CO2-utsläpp. Jag vill kunna välja min egen mat och inte tvingas äta nåt jag inte gillar – oavsett vad det är.

Nä, mina erfarenheter av Linas är inte de allra bästa, och lägger man dessutom till priset, 800 kr/vecka, så finns det liksom få skäl till att låta Lina regera över maten där hemma. Ett mycket bättre alternativ i dessa sammanhang är istället den lilla nimma iPhone-appen Vardagsmaten där man först sätter ihop en veckomeny (antingen helt själv eller baserad på deras förslag) och sedan får både recept och shoppinglista – sorterad i varugruppsordning, vilket gör det extremt smidigt att handla. Det är dessutom god mat som går snabbt att laga. Den kan jag varmt rekommendera.

Allt detta på grund av en Facebookannons för Linas Matkasse…

Inlägget Hemkört inte alltid bäst dök först upp på Uppsnappat.

”Nya” Väla har idag invigts i Helsingborg och för de flesta NV-skåningar är detta en mer eller mindre spännande händelse, i klass med avtäckningen av den helige Graal eller något i den stilen. En annan hade ett jobb att sköta så invigningen mitt på dagen fick avstås ifrån.

Det som jag personligen ändå känner har varit efterlängtat är det nya restaurangtorget som markant ökar utbudet av matställen i dessa trakter, vilket är trevligt för oss som jobbar här. Nu kommer man att kunna variera sig lite mer framöver.

Det ska alltså bli trevligt med lite nyheter ute på Väla, men man får inte förglömma att det faktiskt bara är ett köpcentrum vi pratar om, om än ett fint och upprustat sådant.

Sen måste jag garva lite åt HD.se enkätundersökningar i samband med invigningen. Vad gillar ni de här alternativen som inte alls är ledande…

Och alternativ som ”Jag är inte intresserad av invigningar” eller ”Vissa av oss jobbar faktiskt”, ”Nej, jag har ett liv” kunde inte vara bra? Tyckte bara det var kul att det enda negativa alternativet handlade om att man totalt dissade Väla.

Jaja, nu är det invigt och klart och vi dödliga kan väl ta oss dit i början av nästa vecka för att i lugn och ro titta på den nya tillbyggnaden. Fram till dess jobbar vi vidare och håller oss borta från dagliga invigningar.

Foto från Väla: Marcus Waltermark

Inlägget Så, Väla invigdes idag… dök först upp på Uppsnappat.

HD.se berättade idag att den lokala finkrogen Gastro hamnat på en top-tio-lista över krogar i Sverige. Jag kan förstå utmärkelsen, men har personliga erfarenheter från Gastro som gör att jag klämmer in den på min bottenlista istället.

Maten på Gastro är utan tvekan i världsklass, men tyvärr är även priserna det. Kanske är det så att man tvingas ta 65 kr för ett glas med Ramlösa om man ska ha råd med kockar som håller den klass de onekligen gör – jag vet inte. Men det blir lite så att man sätter maten i vrångstrupen när notan kommer in.

Sedan tyckte jag att stämningen på restaurangen, åtminstone när vi var där senast, kändes tung och dyster. Så här i efterhand önskar jag att vi hade satt oss i brasseriet istället, så att vi faktiskt hade kunnat föra en konversation under måltiden. Jag vill kunna hosta till utan att folk glor surt på mig.

Sen finns det en annan grej med Gastro, som jag vid mitt senaste besök ”retade” mig på. Gastro är långt ifrån ensamma om detta. Det gäller nog de flesta krogar som antingen har eller vill få dig att tro att de har en lite finare cuisine. Det gäller den så kallade ”presentationen”.

I 20 minuter sitter jag och lusläser menyn för att att sedan göra min beställning. Jag får vänta bra länge på maten (vilket förhoppningsvis är ett tecken på att maten görs från grunden) innan den till slut serveras. Men det är här jag får lite taggarna uttåt. Efter att ha ställt fram tallriken till mig ställer sig kyparen och ”presenterar” maten jag precis har beställt. Jag grejar inte det. Jag vet vad jag har beställt. Det stod i menyn. Det behöver han/hon inte berätta en gång till.

Jag gissar att finsmakare av mat njuter av denna presentation som en del av upplevelsen, men om jag tar ut min fru på en romantisk middag (vilket var fallet vid vårt senaste besök) så är fokus inte på maten utan på varandra och då behöver jag inte höra kyparen återupprepa menyn för mig när han serverar maten som om jag vore senildement och hade glömt vad jag beställde.

Jag kan väl ärligt erkänna att jag inte är det typiska Gastro-kunden, eftersom jag 1) inte vill lägga en förmögenhet på mat (även om jag älskar att äta den) och 2) ser på mat som föda och inte en konstform. Med andra ord bör du som inte delar min uppfattning om detta helt bortse från mina åsikter i frågan. Och jag är fullt införstådd med att jag inte är rätt person att uttala mig vad gäller gastronomi.

Jag tycker allt detta till trots att det är jättekul att Gastro hamnat på tio-i-topp-listan och jag är helt övertygad om att de förtjänar det!

Inlägget Inte lika imponerad som andra dök först upp på Uppsnappat.

Så här skrev hon till mig:

När jag läste ditt blogginlägg om att du av moraliska skäl tvekar att trycka på gilla-knappen på vår Facebook- sida kände jag att ett mejl vore på sin plats.

Gillar du McDonald’s ska du absolut trycka på knappen, det är i alla fall min övertygelse. Av flera anledningar:

På McDonald’s finns det faktiskt upp till 300 menykombinationer att välja mellan, och således finns det alltid något för alla. Det är ju främst personliga förutsättningar som styr vad och hur mycket man bör äta för att må bra, och hos oss finns både fisk, kött, kyckling och sallader flera gröna tillbehör utöver våra goda pommes frites och många olika drycker.

Dessutom är McDonald’s unikt i att du kan få fullständig innehållsförteckning för alla ingredienserna i vår mat – ända ner till allergener. Med andra ord vet du alltid exakt vad du får i dig när du äter hos oss, och det är mer än man kan säga om många andra restauranger. Vi är faktiskt den första restaurangkedjan i Sverige som certifierats av astma- och Allergiförbundet inom ramen för Tryggare Mat!

Våra råvaror är alltid av bästa kvalité, vi använder inget annat än 100 procent nötkött i hamburgarna och vi är helt transparenta med varifrån råvarorna kommer. Mycket kommer från Sverige och till och med ännu närmare än så, här från Skåne!

Med andra ord; du kan verkligen ta reda på vad du får när du äter hos oss!

Christina kände alltså att mitt exempel var ett dåligt sådant, eftersom McDonald’s enligt henne inte längre är förtjänt av det dåliga ryktet som företaget en gång fått för att sälja mindre hälsosam mat och som jag hänvisade till i inlägget som motivering till varför jag tvekade att klicka på gilla-knappen.

Eftersom jag gillar McDonald’s (även de mindre nyttiga rätterna tyvärr) kände jag att jag faktiskt ville ge Christina möjligheten att komma till tals i den här frågan även om mitt ursprungliga inlägg primärt handlade om hur man har olika relationer till gilla-knappen och dess betydelse. Men alla vinklar i frågan vävdes ihop och jag tycker kanske inte att jag var riktigt rättvis i den bild jag målade upp av McDonald’s, även om jag vidhåller att de har ett visst rykte – om än oförtjänt – som gör att många kanske inte vill förknippas med dem.

Men eftersom jag alltså själv är en flitig besökare så hade jag mycket väl kunnat bidra till att motarbeta företagets dåliga rykte bland hälsomedvetna personer i Sverige. Det här inlägget har jag inte fått betalt för att skriva, men jag är inte negativt inställd till att genom bloggen marknadsföra McD om de är intresserade av ett samarbete. Hör av er igen Christina!

:-)

Inlägget Respons på inlägget om gillaknappen på Facbook. dök först upp på Uppsnappat.

Det här måste ju klassas som dagens, eller kanske till och med månadens, största i-landsproblem. Men varje gång jag loggar in på Facebook möts jag av McDonald’s lilla annons (se bilden) ut till höger som uppmanar mig att ”gilla”. Tummen upp!

Men vad är då problemet? Jo, jag slits mellan det faktum att jag älskar McDonald’s och deras mat – få saker får mig att känna en sådan tillfredsställelse som att sätta tänderna i en dubbel QP med extra stor pommes och en jordgubbs milkshake, jag måste erkänna det – och att McDonald’s antagligen är orsaken (dock inte skulden) till att halva USA:s befolkning, och snart även Sveriges, lider av fetma och/eller övervikt.

Jag vill ju ”gilla” eftersom jag trots allt älskar maten, för smakens skull, och enkelhetens med mera. Men jag vill ju inte skylta med att jag stödjer den enskilt största orsaken till västvärldens ohälsa.

Förstår ni nu mitt dilemma?

Den ultimata frågan är ju hur man värderar Facebooks gilla-funktion och vad den egentligen innebär. Är det ett statement av sällan skådat slag, eller bara en tumme upp för nåt man faktiskt gillar. Om man gillar McD’s facebook-sida, ställs man då till svars för all ohälsa som företaget representerar, eller visar man bara att man gillar deras QP?

Vad tycker ni?

Inlägget Att gilla eller inte gilla – det är frågan dök först upp på Uppsnappat.

Kunde man inte lösa detta problem med att skaffa en nummerpresentatör och om beställningarna kom från t.ex. skyddat eller dolt nummer, kräva ett telefonnummer och återringa? Känns bara som att vi med dagens teknik inte ska behöva råka ut för sådant här?

Sen kan jag ju undra hur kul det egentligen är att åsamka den lokala pizzerian en massa kundförluster. Det går liksom utanför busringning kan jag tycka och anser att pizzerian gör rätt som polisanmäler händelsen, även om jag tvivlar på att busringarna kommer att åka fast, mest på grund av att polisen troligen inte lägger denna utredning i prio-ett-högen.

Vad sugen jag blev på pizza nu.

Inlägget Pizzakuppen dök först upp på Uppsnappat.

Såg som hastigast på TV4:s Nyhetsmorgon idag att man diskuterade olika metoder till viktminskning. Jag hann tyvärr inte titta på reportaget, men möttes för en stund sedan av ett reklambudskap från en av dessa aktörer och kände då lusten att kasta mig ut…i debatten alltså!

Jag känner två personer som har rasat i vikt genom att ansluta sig till Xtravaganzas program, och de vittnar utan tvivel om programmets effektivitet. I ena fallet tappade personen över 60 (!) kilo och i det andra ungefär 20. Det är inget snack om att denna metod ger resultat.

Men…problemet i bägge dessa fallen är att personerna efter avslutat program gått upp rätt mycket igen, och man kan ju undra varför? Jag tycker att programmet avslöjar rätt mycket. Man svälter sig under flera månader samtidigt som man tränar hårt, vilket givetvis ger resultat på vågen, men samtidigt misshandlas kroppen. Ok, jag är ingen dietist, det erkänner jag, men det låter inte helt sunt att behandla sin kropp på detta sätt.

Nu borde jag inte bara hänga ut Xtravaganza i det här inlägget utan även andra liknande program ute på marknaden. Det finns några stycken, allt från Atkins till Danska Rikshospitalets superbantning. Det här är program som i stort syftar till att man rasar i vikt men inte förändra ens livsstil.

Jag känner även personer som genom en omläggning av sin kost och ett mer aktivt liv gått ner i vikt och bibehållit vikten, även om det har tagit mycket längre tid. För jag tror att det är just det det handlar om; att förändra sin livsstil och aktivt tänka på vad man stoppar i sig i förhållande till hur mycket man rör på sig.

Det hjälper inte att svälta sig ner 20 kilo och sen gå tillbaka till sitt gamla liv, då går du bara upp igen, samtidigt som du har misshandlat din kropp på kuppen och antagligen (!) förkortat ditt liv med ett par dagar/veckor/månader…

Jag har provat mycket för att gå ner i vikt, om än inte just Xtravaganza eftersom jag aldrig trott på deras metod, men inte mycket har funkat. Det enda jag har kommit fram till är att det inte finns några genväger när det gäller att komma i form. Det finns inga superdieter, superpulver eller superträningsredskap som jag kan använda utan att behöva anstränga mig. Det finns bara hårt arbete!

Men belöningen för detta är desto större.

Jag hade gärna sett kommentarer från personer som har lyckats genom Xtravaganza – på sikt, dvs har varit slanka och smala i flera år efter avslutat program.

Inlägget Det finns bara hårt arbete! dök först upp på Uppsnappat.

Om ni också har blivit sugna på att testa så kan jag varmt rekommendera det, men dock avråda er från den middag som heter ”Rotsaksplättar med rårörda lingon”. Det var inget fel på smaken i och för sig, men proportionerna mellan ingredienserna i receptet verkar inte riktit stämma. Jag följde receptet slaviskt men hamnade likväl i en situation där plättarna bara föll isär när man skulle steka och vända dom.

Kanske kan någon med djupare kulinariska kunskaper än jag lyckas bättre, men jag hade valt ett annat recept helt enkelt. Det fanns mycket annat gott att välja mellan. Bland annat följande:

• Falukorvsgrytan med honungsäpplen
• Fiskgryta med tomat och dill
• Fläskgryta med vitkål och potatis

Någon annan som har provat Billiga Veckan?

Inlägget Inget jag rekommenderar dök först upp på Uppsnappat.

Har inte inbrottstjuvarna fattat det vi andra förstod för längesedan; det finns inget att sno på Lidl! Butikskedjan har ju som affärsidé att bara ha ett halvt sortiment.

Man kan åka dit och köpa en halv middag och göra riktiga fynd, men resten har de inte. Så man tvingas i alla fall köra vidare till Coop eller Maxi för att komplettera och då kan jag lika gärna spara bensinen och köpa allting där.

Så om det nu var snus de kom över, så måste jag undra om det var själva snuset eller dosorna de fick tag på?

Inlägget De fattar inte! dök först upp på Uppsnappat.

Valet idag föll på en dubbel Whopper meny, fast med fullkornsbröd istället för vitt och med Cola light, bara för kolhydraternas skull. Jag försöker inte övertyga mig själv att mitt val av lunch på något sätt var nyttigt, utan det handlar mer om skadereglering. Ett försök att göra lunchen till ett så ofarligt intag som det var möjligt med de medlen som fanns till hands.

Illamåendet växer sig större, medans jag ställer mig som en panelhöna längs restaurangens yttervägg och väntar på att min mat ska bli klar. Helst vill jag att de ska glömma bort beställningen.

”Vilken tid det tar och sjutton vad jag inte är sugen på det här!”

Rätt som det är är maten klar. Jag hämtar brickan, slår mig ner vid ett bord mitt emot en liten svensk kärnfamilj där större delen av fokusen ligger på den 4-åriga dottern som hellre vill gräva i läsken efter isbitar än äta sin mat. Jag börjar glufsa i mig maten, eftersom det är det enda sätt man kan äta en hamburgare på, och mitt illamående får en slags bekräftelse.

Tio minuter senare står jag utanför restaurangen igen, men småflottiga fingrar, hållandes ett nytt nummer av Metro som jag tog där inne, och jag kan inte låta bli att tänka:

”Det där var inte ens gott.”

Och visst har jag rätt, och orsaken är att matalternativet har blivit så tillgängligt att jag två gånger i veckan besöker just denna restaurang på lunchen, och därmed är trött på möget. Jag vill inte se en hamburgare igen i mitt liv tänker jag när jag korsar parkeringsplatsen och går över vägen till jobbet. Men tyvärr vet jag att jag antagligen kommer att vara tillbaka där redan i början av nästa vecka. Tyvärr, för jag vill helst inte, men det är så tillgängligt att jag har svårt att låta bli.

Ikväll blir det högtempoträning för att bli av med resterna från lunchen. Det är priset man betalar, och det är inte värt det, tro mig. Inte över huvud taget.

Inlägget Den dåliga smaken dök först upp på Uppsnappat.

ByggMax är som Lidl. Det är billigt, vilket ju är bra, de har udda märken, vilket man kan leva med, men – och det här är pudelns kärna – de har aldrig allt. Man måste alltid komplettera sitt köp hos någon annan, och då faller ju liksom vitsen att handla där från början. Det kostar både tid och pengar att ta sig till K-Rauta för de där extra skruvarna och då tjänar man ju inget på att det är sååå billigt på ByggMax.

Jag säger NEJ TACK.

Inlägget Dåligt utbud dök först upp på Uppsnappat.