Var går gränsen?

När kampanjledaren för Rädda Barnen, Jessica W Sandberg (@jessicawsandber) går ut på Twitter och meddelar att hon ”kan gå, stå och knulla behjälpligt” väcks frågan hos mig igen om gränserna mellan den privata och yreksmässiga sfären på sociala medier.

Huruvida Jessicas uttalande ska tas med en nypa salt eller inte, beror nog mycket på vem det är som läser, hur väl de känner henne och hur de väljer att tolka det hela. En person med en privat relation till henne drar säkert på smilbanden (och jag tror att det är det som är tanken – för det gjorde jag), medan någon med en affärsmässig relation, kanske genom Rädda Barnen, måhända inte är lika imponerad av att veta huruvida Jessica numera kan ”knulla behjälpligt”. Det kan ju i vissa sammanhang bli väldigt fel..!

Men var går då gränsen för vad man kan, ska eller får skriva i sociala medier? Vad ska man tolerera både som privat kontakt och yrkesmässig? För handen på hjärtat, det är ju inte så himla kul heller att bara få yrkesmässiga uppdateringar från folk man känner. Då undrar man ju om man är utsatt får någon slags reklamkomplott.

Är det kanske tid, att istället för att sudda ut gränserna mellan de olika sfärerna, börja bygga vattentäta skott och skaffa sig två olika konton för allt – en privat och en yrkesmässig? Och vad händer då när dessa två världar faktiskt möts ibland IRL, ska man uppdatera två konton samtidigt?

Hur öppna är ni själva med vad ni skriver på Twitter, Facebook etc? Tycker ni att yrkeskontakterna får ”tåla” en del privata inlägg eller fegar ni hellre med rädsla att stöta er? Hade ni vågat skriva vad Jessica gjorde?

Jag hade defintivt inte, men jag tycker hon är cool som gör det, för det känns på något sätt befriande, och faktiskt lite avdramatiserande.

I referens till den senaste tidens snack och gränserna mellan det privata och yrkesmässiga. Läs även Elwira Kotowskas inlägg i debatten.

Var går gränsen?
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)
This entry was posted in Facebook, IT&Internet, Kultur, Politik, Reklam och PR, Sex. Bookmark the permalink.

7 svar till Var går gränsen?

  1. Pingback: Tweets that mention Vart går gränsen? | Uppsnappat -- Topsy.com

  2. elwira kotowska skriver:

    Det finns inga regler för vad som är fel och vad som är rätt. Inga skrivna regler dock sund förnuft är att rekommendera. Funderade lite kring det på min blogg, Internet: hur naken vill du vara? http://bit.ly/9Zg6s8
    Det finns dock konsekvenser av att vara för privat.

    • Anders skriver:

      Jag ska kika på din blogg. Men tror du att Jessica har skrivit detta i syfte att vara privat eller som en enkel referens till att hon helt enkelt är helt ok (efter sin sjukdom / olycka eller vad det nu är) Trots allt är ju sex ett av våra absolut mest grundläggande behov, så om man klarar det, så mår man rätt bra. Reagerar du negativt när du läser citatet?

  3. elwira kotowska skriver:

    Det är Jessicas ställning och hennes egen transparens. Om hon vill vara förknippad med det och om hennes transparens inte skadar hennes arbetsgivare så är det väl ok, eller?

  4. ”Hur reagerar mamma på vad jag skriver”? Kan inte det vara en måttstock? Mammor brukar ju vara kloka!;)
    Blogg och Twitter (vilket jag fortfarande inte kommit igång med trots att jag öppnat kontot) är trots allt ett sätt att delas med sig av EN bild av sig själv. Jag väljer den bild jag vill visa, och den kan vara humoristisk, allvarlig eller engagerad beroende på dagsform. Det händer och tänks en jädra massor jag väljer att inte dela med mig av, och min mission med bloggandet är någonstans att vilja beröra mina medmänniskor på ett eller annat sätt. Att skratta eller att fundera på något eller på annat sätt engagera. Vissa inlägg (att skriva kvalitativa inlägg varje dag i 5 år är svårt…) är kanske blahablaha, men då är det skrivna för kontuinitetens skull och jag må vara ursäktad.

    Det viktiga är att man vet varför man skriver, och att man förstår att det kan påverka någons liv. Därför bör man som jag ser det inte skriva något om någon, man inte skulle kunna tänka sig att säga till personen till exempel.
    Nej, k-ordet skulle jag aldrig använda i en blogg. Det känns inte alls som ”jag”:)
    Kram
    Anette

    • Anders skriver:

      Bra måttstock faktiskt, men i så fall är jag nog rätt körd tyvärr eftersom jag precis skrev ”k-ordet” på min blogg, även om det var ett citat! :-D

  5. Fast det kanske är du???;) haha:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>