Eller det är hon egentligen, på alla juridiska sätt, precis som vi andra, men hon ser inte ut som vi. Hon är inte linblond och har det där typiskt svenska utseendet, för hon är nämligen adopterad! Riktigt underligt. Kanske t o m farligt…?

Så resonerades det till en början i en helt vanlig svensk skola för 30 år sedan. I alla fall fram till vi kom på att hon givetvis var helt OK, trots allt. Men på den tiden var det mest exotiska skolan hade en adopterad tjej som pratade lika flytande göteborgska som resten av oss.  Vi hade även en kille med norsk härkomst i klassen, men han var bara sådär lite halv-UFO i sammanhanget. Idag är läget i skolan annorlunda.

Jag tänker att dagens barn, som till skillnad från oss, växer upp med barn från en massa olika kulturer, borde vara född in i multikulturen. Att de borde se på andra härkomster, religioner och utseende på ett annat sätt än vad vi gjorde 1983. För oss, då, var etnisitet unikt. För dagens barn är det vardag. På samma sätt som tv, internet och smartphones är vardag.

Så varför är det inte vardag då??

I mina barns skola är det en salig blandning på barnens ursprung. Det är verkligen multikulturellt och som vuxen kan jag avundas deras sociala tillvaro ur den aspekten. Tänk att få ha daglig tillgång till så många olika kulturer, så många livsöden, så många unika personligheter… Och allting samlat under ett enda tak.

Men är det resultatet? Nej, tyvärr inte. Någonstans mellan 1983 och 2013 hände något. Barnen har inte acklimatiserat sig inom multikulturen till den grad jag hade förväntat mig. Istället har det motsatta inträffat. Det har byggts upp en stark och växande irritation mot barn från andra kulturer. De får bära hundhuvudet för det mesta som går fel.

Vad hände??

Vi vuxna bär nog ett stort ansvar i hur vi själva beter oss mot personer med invandrarbakgrund. Det vi gör speglas i hur våra barn gör.

Barns resonemang är aldrig speciellt väl underbyggda, vilket gör det hela ännu mer tragiskt eftersom de hatar utan att egentligen veta varför.

Så någonstans på vägen hindrade vi våra barn från att på ett naturligt sätt ta till sig mångkulturen. Vi var under resans gång antagligen väldigt noga med att själva dela in personer i olika fack och tydligt ge dessa etiketter med olika värden på. Allt inför barnens ögon.

Det är endast detta som jag kan se som orsak till varför våra barn, födda i slutet av det förra seklet, så till den grad har lärt sig att segregera folk de träffar, dela in dem i svenskar och invandrare och skylla allt negativt som händer på dessa personer, som ofta redan slår ur underläge, och inte alls ”alltid” är skyldiga. Och att froda sina förutfattade meningar.

”Dagens barn och ungdomar har hela världens kunskap i sin hand, bokstavligt talat, men hur används dessa tekniska underverk? Att fota sin lunch och dela på Instagram!”

Med en sådan generationn kanske man inte får ställa alltför höga krav…?!

Med två egna adopterade syskon (vilket för övrigt gjorde mig rätt unik själv) tycker jag att det här med rasfrågor är otroligt fånigt. Det är inte var man kommer ifrån som ska definiera en, utan vad man gör i sitt liv och hur man behandlar andra!

Jag önskar att alla barn fick en chans att kliva ut från bubblan och se på saker från ett annat perspektiv och få upp ögonen för att vi faktiskt är av samma ras allihopa – vi är människor – bara med olika kulturer och olika erfarenheter i bagaget. Och denna olikhet kan skapa en fantastisk dynamik om man bara är villig att ta den till sig!

Och det börjar med barnen!!

Inlägget Barn och invandrare – förr och nu dök först upp på Uppsnappat.

Visst är det väl bra att vi här i Sverige värnar för jämliket, religionsfrihet, lika värden, rättvisa etc. Det finns nog ingen som kan argumentera emot det. Att vi sedan är väldigt naiva och tror att vi kan förändra världen med våra åsikter är en annan sak och att vi anser att vår moral är så mycket högre än alla andra länders ytterligare en. Svensken står ofta och gapar och inser sällan att ingen annan lyssnar, men den reflektionen förtjänar ett helt eget inlägg.

I morse kom diskussionen upp på Facebook rörande huruvida böneutrop ska eller inte ska tillåtas i Sverige. Den inställning som man ska ha, för att vara politisk korrekt, är givetvis att vara positiv till detta eftersom vi har religionsfrihet vilket påskriver att alla religioner har samma rätt. Även rätten att föra liv. Så om kristna kyrkor ska få ha klockor, borde muslimska församlingar få ha böneutrop. Visst, jag förstår logiken, men rent själsligt är jag inte alls överens med bejakarna.

Mina argument är:

• Sverige har i flera hundra år haft en statskyrka som har präglat befolkningens uppväxt på ena eller andra sättet, oavsett om vi varit troende eller inte. Kyrkor är en del av vårt kulturarv och klockornas klang har för de allra flesta en innebörd och utgör en starkt förankrad känsla. Sverige har aldrig haft en muslimsk statskyrka så därför är böneutrop inte något bekant, bara något vi mött på våra utlandssemestrar på sin höjd.
  Som ateist lägger jag inget värde vid den kristna kyrkan eller syftet med klockorna i sig men jag tycker ändå att de utgör en värmande och trygg ljudbild. Jag har inte samma känsla för böneutrop. Jag kan tycka de är exotiska om jag befinner mig på resa i Irak, men inget jag längtar efter att höra här hemma.
• Ger muslimska länder oss samma religiösa respekt och tillåter kyrkklockor, alternativt slutar med sina böneutrop, för att skapa religiös rättvisa? Troligen inte eftersom religionsfrihet sällan står högst upp på agendan i dessa länder, och det har jag, i sig, inget problem med, eftersom jag är av den åsikt att man ska ta seden dit man kommer. Och det gör även de flesta i Sverige inflyttade personer också. Men givetvis finns det en del som saknar sitt kulturarv och vill förgylla vardagen/helgen med en för dem trygg ljudbild och ett viktigt inslag, nämligen böneutropet.
  Poängen är varför Sverige ska visa dessa länders medborgare större respekt än vad deras hemländer visar ”oss”. Detta är ett argument som de flesta har svårt att acceptera eftersom två fel inte gör ett rätt, och visst kan jag hålla med även i detta, men jag tycker bara att vi i Sverige lite väl ofta viker oss dubbelt och försakar vår egen historia och kultur till förmån för andra nya element och jag undrar till vilken nytta? Varför kan vi inte värna mer om det som faktiskt är vårt ur ett historiskt perspektiv?

Man kan tycka att dessa resonemang är väldigt konservativa. Och det är de om man tittar på de sakliga argumenten. Men varför är det så fel att ibland få vara det? Varför måste man alltid – i alla lägen – vara tvungen att älska och anamma de politiskt korrekta åsikterna. Varför kan man inte emellanåt få vara lite konservativ och få säga att man inte gillar en idé, bara för att man helt enkelt inte gillar den, eller för att den kanske väcker en dålig vibb inom en på något oförklarligt sätt. Varför ska man behöva motivera sig med avancerade utlägg som gränsar till universitetsavhandlingar för att ha rätt att ha en avvikande åsikt?

Jag gillar inte idén med böneutrop, för jag tycker inte att det hör hemma i Sverige eftersom det är ett kraftigt avsteg från den bild av Sverige som jag har och det Sverige jag växte upp i och som jag har lärt mig att älska som mitt hemland. Det finns ingen logik i den motiveringen, utan bara en känsla och den springer ifrån mitt ego.

Jag är för religionsfrihet och rätten att få utöva sin religion, oavsett vad den må vara, så länge den inte påverkar mig. Jag tycker det är positivt att det i Sverige nu byggs moskéer, synagoger, tempel och kyrkor för de som finner ro i detta. Men dessa byggnader påverkar mig inte. Böneutrop påverkar mig däremot högst avsevärt och det är ett inslag i vår ljudmiljö som jag helt enkelt inte vill ha. Punkt slut.

För att fortfarande anpassa mig till de politiskt korrekta reglerna, så anser jag därför att i religionsjämlikhetens namn borde man förbjuda både kyrkklockor och böneutrop om frågan nu är så viktig. Därmed är det väldigt rättvist och ingen kan känna sig negativt behandlad av vare sig det ena eller det andra.

Ibland måste man ha rätt att få vara lite konservativ!

Inlägget Rätten att få vara konservativ ibland dök först upp på Uppsnappat.

Patrik Lundbergs krönika i HD idag haltar en aning. Jag kan tillstå att hans tanke är behjärtansvärd och visst är det en fin utopi, men resonemanget kring att man inte kan/får se avarter i samhället är att hoppa över en fundamental mänsklig funktion.

Vi ser alltid avarter omkring oss, oavsett vad det gäller. Sådana är vi människor. Jag säger inte att det är rätt, men så fort det finns en majoritet så finns det per definition en minoritet. Lundberg försöker sig på att avväpna den kategoriserande massan, men misslyckas på grund av att det just är en massa. I den bästa av världar så älskar alla alla. Visst är det så, men innan vi når dit kan vi inte blunda för att vi – som mänsklig ras – älskar att pelka finger åt ”de andra”. Oavsett om dessa är bögar, judar, blattar, borgare etc.

För till skillnad från vad Lundberg antyder i sin krönika är homosexuella en minoritet, eller hur? Visst har han rätt i att man inte ska förutsätta folks sexuella läggning, för visst kan man ha fel, men den stora majoriteten av, låt oss säga Sveriges, befolkning är ju heterosexuella. Det kan man ju inte sticka under stol med. Och därmed så förutsätter man ju lätt att folk man träffar är just det. Eller hur?

Jag säger inte på något sätt att det skulle vara något fel på vare sig bögar, judar, blattar eller borgare, men de är fortfarande en minoritet, och eftersom vi människor är så rädda för det okända så gaddar vi gärna ihop oss och pekar finger.

Så jag är helt överens med Lundberg om att man borde vara mer liberal när det gäller de förutfattade meningarna man har, men jag tycker det är farligt när en majoritet ska tvingas underkasta sig en minoritet bara för sakens skull. Det här går igen i andra liknande situationer också. Varför ska t ex det sekulariserade Sverige underkasta sig muslimska seder och bruk? Muslimer är trots allt fortfarande en minoritet i det svenska samhället. Varför är det inte tvärtom? Varför ska inte andra ta seden dit man kommer, bara vi?

Är det kanske ett tecken på storhet att man viker sig för den mindre? Var går i så fall gränsen mellan ”storhet” och att bli överkörd?

Jag kan nämnligen ibland känna att den respekt som vi i detta land älskar att visar minoriteter ofta slutar i att vi låter oss bli trampade på. Givetvis ska man visa respekt för alla olika variationer i samhället, för ingen är mer värd en någon annan, men majoriteten ska aldrig behöva ”komma ut”, eftersom det faktiskt är just en majoritet, vilket defacto gör den till en norm. Sedan är det givetvis viktigt att den här ”normen” är open-minded och tolerant.

Och jag anser, helt uppriktigt, att jag inte har några problem alls med olika minoriteter, oavsett sammanhanget, men jag kommer aldrig att erkänna dessa som norm, eftersom de inte är det. Och jag kommer aldrig att acceptera minoriteter som man förväntas visa respekt för, inte gör detsamma tillbaka, utan bara kör över. Då har de förlorat min röst.

Jag tycker tvärtom att istället för att ”komma ut” som heterosexuell, såsom Patrik Lundberg väljer att göra i sin krönika – kanske för att underkasta sig en minoritet – kan vi bara sluta göra en sådan enorm fråga av det. En avdramatiserad situation hade nog hjälpt båda parter i just det här fallet. Om det inte var så märkvärdigt huruvida man var bög eller inte, hade det inte heller inneburit några problem. Men så länge homosexuella (m fl) ska marschera runt och formligen basunera ut sin sexualitet på gator och torg så tror jag inte vi når ett mer öppet samhälle. Tyvärr. Tvärtom tror jag att risken är att fler tar avstånd och ställer sig och pekar finger.

Inlägget Tid att avdramatisera istället dök först upp på Uppsnappat.

Jag kan ju hålla med om att det inte ser så PC ut att gå ut och varna för Rumäner och andra grupper, såsom polisen har gjort, men det finns ett djupare problem här tycker jag, som har kommit till sin spets i vissa amerikanska delstater de senaste åren.

Hur långt ska man gå för att tillgodose etniska, sexuella och politiska friheter i ett demokratiskt land? Nu misstänker du säkert att jag har gått och blivit galen, men så är inte fallet. Låt mig förklara.

Jag hörde för något år sedan om hur man i en amerikansk delstat (kan inte minnas vilken) infört lagar, för att skydda den etniska integriteten. Lagen förbjuder bl.a. polisen att i en rapportering hänvisa till etnisk tillhörighet. Först lät det ju rätt juste tyckte jag, men sen började jag fundera över vad det kan leda fram till i förlängningen om man även kommer att hindras att ge upplysningar om andra signalement, för att skydda olika ”integriteter”.

Om en polis t.ex. ser en kille göra inbrott i en affär, så ska han ju rapportera in detta till ledningscentralen. Men – i och med den nya lagen – får han inte ange om det t.ex. rör sig om en mörkhyad person eller en asiat, utan bara andra signalement. Börjar ni förstå det orimliga i det här?

Killen som springer iväg längs gatan är ca 175 cm lång, klädd i jeans och t-shirt, och mörkt hår. Hade signalementet även innehållet information om etnisk tillhörighet, i den mån den går att avgöra, så hade man ju drastiskt minskat antalet potentiella misstänkta. Men se nej, det får man alltså numera inte ange.

Jag tycker att vi går för långt i vårt skyddande av allt och vårt daltande. Polisens brev var kanske inte det mest genomtänkta, men tänk om en grupp rumäner faktiskt drar iväg på en inbrottsvåg, varför skulle man då inte få kalla de för vad de är? Det kanske hjälper någon att identifiera dem. En person som kan rumänska kan ju t.ex. höra att de pratar det. Ju mer information som ges ut, desto lättare blir det ju att hitta rätt killar/tjejer. Givetvis under förutsättning att de verkligen är rumäner. Det är givetvis fel att generalisera grupper med människor och kalla alla asiater för kineser t.ex. Men jag tycker det är löjligt att man inte skulle få peka ut nationalitet om det hjälper folk att identifiera brottslingarna.

Så för att gå tillbaka till polisens varningsbrev, så tycker jag att det kan vara på sin plats att informera om nationaliteter i de fall där man med säkerhet vet detta. Jag tror inte att folks förutfattade meningar spelar in här riktigt, och om man därigenom misstänkliggör en helt nationalitet, så är det väl fallet oavsett hur man signalerar en misstänkt, eller? Är han man misstänkliggörs alla män. Hade han skägg blir jultomten misstänkt. Var han hjulbent blir alla fotbollsspelare utmålade (dåligt exempel) etc, etc, etc.

Jag menar att det är på tiden att vi inte är så känsliga längre och inte hela tiden känner oss kränkta och utpekade. Man måste kunna beskriva personer utan att riskera åtal för diskriminering, förtal eller rasism. Det är liksom inte det handlar om.

Inlägget Polisens varningar kanske lite väl… dök först upp på Uppsnappat.

Skönt att först se den röda stapelns längd – det vittnar ju om en viss sundhet kan jag tycke – men sedan oroad igen. Mer än 5%, dvs fem personer av hundra, trodde alltså att domedagen var här. Det är ändå rätt mycket folk. Av de dryga 55 000 som svarat på enkäten innebär det att drygt 3 000 personer på fullaste allvar trodde att jorden skulle gå under i lördags. Hur mår de idag? Är de glada, lättade, besvikna, förtvivlade??

Jag hade velat fysiskt se de 3 000 personerna, gärna uppställda på en fotbollsplan eller nåt, bara för att få en bild av vad det är för typ av människor. Är de ens en speciell typ, eller handlar det om varierade former av original? Bara tanken på att det fortfarande – år 2011 – finns folk som hellre tror på skrock än på modern vetenskap är för mig svindlande och mycket fascinerande.

Jag var, som de flesta av er som läser denna blogg, helt övertygad om att domedagsprefetian inte var annat än påhitt och kanske ett sätt att få lite mediauppmärksamhet. Jag känner mig helt trygg i att vi istället i långsam takt, helt utan större dramatik, håller på att förstöra vår jord för framtida generationer.

Inlägget Hur moderna är folk egentligen? dök först upp på Uppsnappat.

Fem barn offer för prästers sexbrott (hd.se) »

Tre präster begick barnsexbrott (SvD.se) »

Av någon anledning verkar den katolska kyrkan samla på sig pedofiler som ingen annan organisation. Vad beror det på? Är det den patriarkaliska strukturen och/eller ryggdunkande hierarkin som lägger grund till detta, eller finns det andra faktorer som påverkar? Är det kanske likadant i andra religiösa samfund, men att katolikerna har varit exeptionellt dåliga på att dölja det? Eller är det så att religion utgör den perfekta täckmanteln för den här typen av brottslingar??

I USA kom för några år sedan ett förslag på att brott mot barn, såsom bl.a. sexuella övergrepp, aldrig skulle få bli preskriberade, och att även tidigare brott skulle bli opreskriberade, vilket banade väg för en jakt på odömda sexbrottslingar. Lagen klubbades igenom i väldigt många delstater men i bl a New York blev det initialt stopp för lagändringen efter att högt uppsatta personer inom … gissa vad … den katolska kyrkan i staten emotsatt sig lagförslaget.

Men allvarligt…??? På vilka grunder kan man motsäga sig ett sådant förslag om det inte handlar om att man inte vill att myndigheterna ska börja rota i gamla nedlagda fall? Bara genom att gå emot förslaget erkänner sig ju kyrkan skyldig.

Jag har länge tyckt att katolska kyrkan som institution (observera att jag inte avser enskilda katoliker) haft en rad dolda agendor. I mina ögon verkar det som om den religiösa verksamheten endast är en front för en helt annan. En verksamhet med syfte att höja upp eliten inom kyrkan till en nivå som per definition inte får eller kan ifrågasättas, utredas eller dömas av andra än det egna ledet, vilket givetvis inte förekommer.

Historiskt är väl katolska kyrkan en av de absolut rikaste kyrkorna i världen (rätta mig gärna om jag har fel) och genom en skickligt utarbetad hierarki är det bara de invigda, i olika led, som kan ånjuta sig denna rikedom och skydd från lagen. Ett perverst system som i de allra flesta andra sammanhang hade blivit ogiltigförklarat av mynidgheter runt om i världen, men i skydd av religionen tillåts dessa strukturer bli en aktiv del av samhället.

Det är dags för den katolska kyrkan att lägga korten på borden, sluta skydda sina egna och en gång för alla bevisa för omvärlden att den inte bara är en klubb för inbördes beundran och skydd. Anmäl och avskeda de präster som förgriper sig på barn. Ta avstånd från missbruket. Gör man inte detta visar man ju bara att katolicismen tycker det är ok med maktmissbruk, pedofili och svågerpolitik.

Och vad är det egentligen för en kyrka?

Inlägget Katolska kyrkans dolda agenda dök först upp på Uppsnappat.

De där danskarna är alltid lika bakåtsträvande. Det märks inte minst på danska varumärken, som av någon anledning ofta ska heta saker som t ex ”Den Gamle Fabrik” och liknande. Ju äldre namn desto bättre verkar man lyckas, på andra sidan sundet.

Och kanske är det likadant med deras Public Service; att om det bara blir (eller verkar) gammalt nog så kommer fler personer att börja se/lyssna. De hade kanske dock klarat sig bättre genom att bara byta namn till ”Den Gamle Danmarks Radio”. Då hade sluppit ge sig in i en religionspolitisk debatt med danskarna och omvärlden.

Inlägget Den Gamle Dansk Radio dök först upp på Uppsnappat.

Avskyvärt på så många plan att man knappt vet var man ska börja. Alla länder och kulturer har sina lagar, men även om det är förbjudet att bli våldtagen (vilket lokala medier tydligen gör gällande i just detta fall), hur sjukt det nu än är i sig, så kan jag inte förstå viljan eller behovet att misshandla ihjäl någon för sakens skull.

Är det mindre ”syndigt” eller vad man nu ska kalla det, att döda än att bli våldtagen? Att ta en annan människas liv verkar i vissa kulturer vara lika självklart som att dela ut p-böter för oss svenskar. Denna respektlöshet för liv förstår jag inte, eftersom man tydligen sätter stor vikt vid vad man gör med sin kropp så länge man lever. Jag menar om livet ändå inte anses vara värt något, hur kan det då anses så farligt med stöld, otrohet etc. Då är det väl skit samma, eller?

Baserat på mina värderingar (och jag inser att de inte går hand i hand med befolkningen i Bangladesh) är det vedervärdigt att behandla en människa på det sätt som medierna beskriver det. Oavsett vad denna har gjort sig skyldig till. Och att dessutom behandlas så efter att ha blivit våldtagen (om nu så är fallet) är för mig en gåta. Jag tycker det är beklämmande, och den enda ljusglimten är väl att myndigheterna där nere trots allt har en liknande åsikt, även om det tänket inte spritt sig ut på ”åkrarna” ännu.

Vad tänker du själv när du läser sånt här?

Inlägget Respektlöshet för liv dök först upp på Uppsnappat.

Snurrig jord skapar kaos bland stjärntecken – rapport | svt.se.

Nämen, ser man på! Ännu ett bevis på att allt som har med astrologi, horoskop och liknande är, precis som de flesta av oss redan visste, en hop med mumbo-jumbo.

Det finns nog många astrologer som nu i desperation försöker hitta sanningar i även dessa nya rön för att på något sätt försvara varför de arbetat under felaktiga premisser i hela sitt liv. Alternativt kanske vissa avvisar upptäckten som osann och fortsätter med sitt kvacksalveri, men de kommer inte längre kunna lura oss med sina påhittade ”vetenskaper”. De har ju haft fel i flera tusen år!

Det är ju nästan löjeväckande. Jag menar, hur pinsamt är det inte för alla dessa astrologer som nu måste ställa sig ansikte mot ansikte med sina kunder och förklara sig.

Ni får säga vad ni vill men jag glädjs över dessa nya rön som för mig bekräftar det jag alltid trott och tyckt. Men visst, jag tycker väl liiiite synd om kvacksalvarna.

Inlägget Ännu en spik i kistan dök först upp på Uppsnappat.

Det är så mycket fel i den här situationen att det är svårt att veta var man ska börja. Som ateist får jag bara ännu en bekräftelse på att religion inte nödvändigtvis för med sig något gott och som förälder till två barn blir jag upprörd över hur man kan bruka våld på sin egen avkomma.

Uttrycket ”att slå av kärlek” är inget annat än en dåres försvarstal. Det finns hur många föräldrar som helst ute i världen som älskar sina barn utan att någonsin utdela så mycket som en örfil och barnen växer upp och blir helt underbara människor. Det finns ingen forskning som visar på att agade barn blir bättre vuxna.

Men visst, jag kan också tycka att vi i Sverige ibland har en alltför mesig hållning till saker och ting när det gäller våra barn, lite för mycket ”Kumbaya” så att säga. Men det är en stor skillnad på att vara auktoritär, disciplinerad och konsekvent och att aga sina barn.

Pappan uppger att han har stöd för sina metoder i Bibeln och att Bibeln står över Svea Rike lag. Kryp ner under din sten igen i så fall farsan! Det är fantastiskt hur folk tar det de vill ur Bibeln och använder det som ursäkter för sina handlingar. Tur frö dem att det finns så mycket knäppt i den så att vem som helst kan försvara sina dåraktigheter.

Bibeln skrevs för flera tusen år sedan, i en helt annan tid, och kan inte tolkas ordagrant idag. Eller brukar du stena din fru om hon plockar undan lite stök (=arbetar) på Söndagen också? Brukar du sälja din dotters sexuella tjänster till genomresande handelsmän också??

Spärra in gubben för misshandel och inget annat!

Inlägget Säljer du din dotters kropp också? dök först upp på Uppsnappat.

Följande kan sägas om Julen 2010:

• Det var snöigt och kallt, vilket givetvis tilltalade en upplänning som mig. Det kan aldrig bli för mycket snö.
• Det var en lugn julafton med bara frugan och svärmor, eftersom det var exfruns tur att ha barnen.
• Julmaten höll hög klass med inte mindre än två olika recept på honungsglaserade revbensspjäll. Det andra receptet var en egen kreation som jag tänkte sprida till världen inför Jul 2011 eftersom den var ”outstanding”.
• Jag tog ett kraftigt avsteg från GI-metoden och åt allt jag inte borde under hela helgen. +15 kilo.
• Jag fick en flock julklappar, en del riktiga fullträffar, andra inte riktigt likaså, men fortfarande roliga.
• Jag fick ingen iPad…!
• Jag fick däremot ett par congas av frugan (som jag köpte själv, för att kompensera för en klapp jag förstörde genom att gå ut och handla till mig själv två dagar innan julafton. Smart? Not!)
• Vi hade vår plastgran för andra året i rad och den ser fortfarande fantastisk ut.
• Julafton genomsyrades av den goda känslan rörande ”Operation Maria”.
• Kalle Anka var fortfarande lika underhållande.
• André Pops, min gamla skolkamrat, skötte sig bra i TV-rutan på Julafton.
• Det spelades mycket nya jullåtar på stereon i år. ”Absolute Christmas” börjar efter 15 år kännas lite dammig.
• Det var snöigt och kallt, men det har jag ju redan skrivit.

Det där var en kort sammanfattning av Julen 2010 sett ur mina ögon. Jag hoppas ni andra hade en minst lika bra jul också. Nu är det bara ett ångestfullt nyår kvar att fira och sen är vi igång med 2011 på allvar.

Jag återkommer rörande nyårsångesten…!

Inlägget Jag sammanfattar Julen 2010 dök först upp på Uppsnappat.

Fick tips om nedanstående klipp, rätt passande så här i jultider, från en bekant på Facebook idag. Den gör kopplingen bara ännu mer uppenbar – och tragisk!

//www.youtube.com/watch?v=wskT6YfVB6E

Inlägget En tragisk liknelse dök först upp på Uppsnappat.

Mamman anmäler att hennes son ”utsattes” för omskärelse. Visste hon inte om det? Kom hon på det först nu? Det var ju två år sedan…!

Det låter lite för skumt för att vara sant, eller så rapporterar inte HD hela historien. Vad är det som får kvinnan att kliva fram just nu, bara för att hon sett domen i Stockholm, varför anmälde hon inte den okända omskärelsen direkt. Man måste väl inte vänta tills man tror man har en gärningsman. Det är väl upp till Polisen att hitta denne.

Men ett tips: Om Gud/Allah/Shiva/Vishnu etc hade velat att mannen skulle sakna förhud hade han nog inte skapat någon! Sluta omskära era söner. Låt de själva få bestämma när de blir vuxna.

Inlägget Inte skära, bara rispa… dök först upp på Uppsnappat.

”Vi andra” innefattar alltså de allra flesta som inte valde att spränga sig i luften den dagen. Muslimer också med andra ord.

Tack för ett bra inlägg Mustafa Can.

Inlägget Och vi andra håller med dök först upp på Uppsnappat.

Bra att man inte tiger still tycker jag, men frågan är om en demonstration MOT terror, anordnad av muslimska föreningar, tolkas som just det, eller om förbipasserande istället kommer att uppfatta demonstrationen som något hotfullt och negativt, med bakgrund av vad som hänt i helgen.

Kanske kommer gemene man inte se till vad det står på parollerna utan bara reagera på folkmassan. Jag vet inte, men jag tror det kan finnas en viss risk.

Hade man inte kunnat arrangera något positivt istället. En demonstration är ju till sin natur något negativt, eftersom man demonstrerar MOT något, även om det är en dålig sak man fokuserar på. Hade man inte kunnat arrangera en kosert eller något annat kulturellt för att visa upp vad islam ÄR istället för vad det INTE ÄR?

Inlägget Är det rätt väg att gå? dök först upp på Uppsnappat.

Det är ju bara dumt att tro att det som hände i Stockholm i helgen och som hänt runt omrking i världen så många gånger under de senste årtiondena, skulle vara utfört av någon annan än galningar!

De skyller på Jihad och andra muslimska kopplingar, men jag hoppas och tror – utav hela mitt hjärta – att de flesta inser att de här händelserna inte har någon som helst koppling till den gemene muslimen och vad denna tror på.

Det är tragiskt att se hur religiösa extremister svärtar ner en hel religion genom sitt agerande. De här aktionerna förstärker ju bara den misstänksamhet som tyvärr redan finns mot muslimer.

Vi ska nog alla vara glada över att killen i Stockholm inte riktigt visste hur man byggde ordentliga bomber, för då hade det kunnat gått ännu värre än vad det faktiskt gjorde.

Inlägget Bara dumt! dök först upp på Uppsnappat.

Jag kan inte sluta skratta åt det här. Jag tycker det är underligt att det inte har hänt tidigare. Av alla dessa skojare som påstår sig ha kontakt med andevärlden och annat, borde någon ha trillat dit tidigare tycker jag.

Det enda man behöver fråga sig själv, vilket jag tycker alla borde göra, är om någon av dessa representanter för det övernturliga någonsin har lyckats bevisa sin förmåga. Finns det några som helst belägg för deras påstående? Finns det så lite som en gnutta av en anledning att tro på de här personerna?

Svaret på dessa frågor är NEJ. Det finns INGA som helst belägg för att det skulle finnas en gnutta sanning i det här. Alltså handlar det bara om mer eller mindre skickliga affärsmän och kvinnor som håvar in storkovan på att lura folk. Se t.ex. nednastående klipp från Insider där tarotmästaren Ylva Trollstierna (måste älska efternamnet!) visar exakt hur tillförlitligt tarot är.

//www.youtube.com/watch?v=12Conpc_BCk

Och med tanke på att det utlovats priser på miljontals dollar om man kan påvisa en paranormal aktivitet, utan att någon klivit fram, så finns det väl inte mycket mer att säga om saken, eller hur?

”Övriga fysiska fenomen genom åren har varit helt och hållet andevärldens”. / Anders Åkesson

Jo, visst är det så… Alldeles säkert!

Jag har svårt att ta personer som tror på sånt här tv-trams på allvar. Det visar tyvärr att många inte vill/vågar/kan leva i verkligheten, utan föredrar att tro på sagor utan att ifrågasätta det de hör. Är det ett sundhetstecken att blint lita på okända människor i frågor som dessa? Jag tycker inte det i alla fall.

Inlägget En färre skojare dök först upp på Uppsnappat.

”…det ska också klart framgå att förrättaren företräder det allmänna. Det får inte uppfattas som att han företräder enskilda intressen.”

via Förhinder för vigsel på hög höjd – hd.se.

En vigsel är väl i allra högsta grad en fråga om enskilda intressen, nämligen brudparets. Var i ligger det allänna? Och på vilket sätt skulle en vigselförrättare kunna vara olämplig? Är han satanist eller nåt?

Vigslar handlar i de flesta fall i Sverige om en juridisk övergång från att vara singel till att vara lagligt vigda. Ledsen alla troende läsare, men så är det väl om vi ska vara helt ärliga. Spelar väl då egentligen ingen roll vem som gör det, så länge vedebörande får OK från Länsstyrelsen, och därmed har rätten att göra det och så länge alla papper är ifyllda i form av hindersprövning etc.

Jag kan respektera att folk med speciella intressen vill föreviga sin vigsel i denna miljö, där de känner sig som mest levande. Omd et funkar med fallskärmshoppare och dykare så varför inte med klättrare.

Kan man få reda på varför den föreslagna vigselförrättaren ansågs olämplig?

Inlägget Givetvis enskilda intressen dök först upp på Uppsnappat.

Men i går fick jag en del mothugg då jag antydde att min passion för bågar låg hos Harley Davidson och deras Street Bob modell (bilden visar dock en V-Rod). En del tyckte att det var dumt av mig att satsa på HD eftersom de var onödigt dyra och högljudda, och att jag istället borde satsa på en maskin där man sitter frammåtlutad istället, dvs mer en racerhoj.

Så jag ställer frågan nu till mina läsare. Vad är det som gäller? Vad ska jag satsa på? Är det HD med hela den kulturen som följer med, eller ska man satsa på japanska plastraketer eller tyskt stål.

Är öppen för allas förslag och idéer. Kommentera fritt!

Inlägget I dessa valtider dök först upp på Uppsnappat.

Att ge kristendomen en högre status i skolan än andra religioner, vilket Jan Björklund nu vill, tycker jag är att gå i fel riktning.  Visst, vi lever i ett land som historiskt har varit väldigt kristet, men Sverige är också ett land i förändring och majoriteten av oss lever ett väldigt sekulariserat liv. Med andra ord är inte religion över huvud taget lika närvarande i våra liv längre och då tycker jag att det är fel att favorisera någon enstaka religion – oavsett vilken.

Men oavsett hur vi väljer att positionera de olika religionerna, hoppas jag bara att vi slipper se en annan utveckling som just nu vinner mark i framförallt USA.

Intelligent design är enligt mig ett vansinnigt koncept som inte hör hemma i skolan, förutom möjligtvis inom tidigare nämnd religiönslära. I USA är det dock så mycket som 40-50% av de vuxna som stöder kreationism och som gärna ser att man lär ut detta som ett seriöst alternativ till naturkunskap och vetenskap. Att i dagens samhälle påstå att jorden bara är 6000 år gammalt och att människan skapades för ett par tusen år sedan i sin nuvarande form är helt befängt. I vår kunskapssökande värld finns det helt enkelt inte plats för sånt mumbo-jumbo.

Låt oss slippa denna utveckling i Sverige!

Andra som har bloggat om ämnet:

• Björklund kapitulerar för den kristna högern, Röda Berget
• Kyrkan är skild från staten, men inte skolan, Högbergs tankar
• Jan Björklund är en speciell man, Alliansfritt Sverige

Inlägget Lika fördelning eller inget alls dök först upp på Uppsnappat.

En av mina favoritbolaggare Anette Jernström skriver i sitt senaste inlägg om bl.a. varför hon inte har gått ur svenska kyrkan, och ger ett självupplevt exempel på detta.

Jag respekterar Anettes val att hantera Svenska Kyrkan (SK) såsom hon gör, men till skillnad från mig så har Anette fortfarande kvar sin tro. Detta tror jag är fundamentalt för att kunna stödja den verksamhet som SK bedriver, även om jag är helt överens med Anette om att det de gör är bra ur alla perspektiv.

Jag skulle vilja hårddra det hela med att fråga henne huruvida hon hade kunnat stödja en organisation såsom t.ex. Svenska Nasisters Intresseklubb, om de valde att dra igång en lika omfattande och välgörande verksamhet. Hade hon då kunnat ”bortse” från deras ideologi?

Det jag vill komma till är att jag tror att folk i första hand väljer att ge sina pengar till organisationer på grundval av vem de är, och inte vad de gör. Och jag tror att folk stör sig på att behöva finansiera deras verksamhet genom skatt.

Jag har valt att aktivt gå ur Svenska Kyrkan, men inte för att jag tycker att deras samhällsociala verksamhet är fel på något sätt, men jag kan inte tro på deras ideologi, och där faller tyvärr hela konceptet för mig.

Dock väljer jag istället att ge motsvarande pengar till andra organisationer som jag tyckler gör ett likartat arbete, fast utan den uppenbara religiösa kopplingen. Därigenom har inte samhället förlorat något på mitt val.

Inlägget Går ur av rätt anledning dök först upp på Uppsnappat.

En djupt troende person ser bara till sin egen tro, och lyder den blint, utan att ifrågasätta den, vilket resulterar i en minskad kunskap om i första hand andra religioner men även den egna eftersom han inte kan väga sina egna religiösa läror mot något annat.

Som ateist tvingas man fundera på varför saker och ting inte alltid är trovärdiga och fundera kring relevans till vetenskapen och historia. Detta ”slipper” den troende som bara matas med budskapen från den egna tron och aldrig ifrågasätter något. Den troende förklarar allt oförklarligt med Gud, vilket är en bekväm lösning på problemet, medans agnostikern och ateisten tvingas att söka trovärdighet i något annat, varpå man lär sig mycket om de olika religionernas baksida och vad som kan ha format dem, baserat på historiska och vetenskapliga dokument.

Så den troendes bekvämlighet och ovilja att ifrågasätta sin egen tro gör honom fattig på kunskap, mycket tack vare bristen på alternativ. Detta påverkar säkert också deras vilja/förmåga att argumentera och diskutera teologiska frågor.

Inlägget Ateister vet mest dök först upp på Uppsnappat.

Det är med stor underhållning som jag under de senaste dygnen mer noggrannt följt APG29 där bloggens redaktör Christer redogör för sin djupt kristna tro och ”sanningen” i olika frågor. Han ägnar sig dock mest åt att återberätta ”verkligheten” sett ur föreningen Genesis ögon, vilket resulterar i inlägg som väldigt ofta är rätt underhållande i sig, men det stora underhållningsvärdet kommer från de stammisar som gärna och ofta kommenterar allt och alla på Christers blogg.

Kommentarerna ligger ofta på en nivå som gör att man tror att besökarna har genomgått lobotomier eller något. Uttalanden möts av kritik från oss andra besökare som i tur resulterar i svar som inte på något sätt bemöter kritiken i sig, utan bara viftar bort den. Ett typiskt motargumentet kan vara: ”dina halvsanningar är inte värda att beaktas eftersom du inte vet vad du pratar om. Eftersom Gud är den enda sanningen så måste man utgå från den”.

Det är lätt att klanka ner på kritiker om man tillåts utgå från en absolut sanning, som uppenbarligen inte går att diskutera eller ens ifrågasätta. Snacka om att köra huvudet i väggen.

Detta svar fick jag från en som kallar sig ”tvåtusentolvan” när jag försökte argumentera för möjligheten att evolution kanske inte är så fel trots allt och faktiskt inte heller behöver gå stick i stäv med tro.

”Det verkar otroligt…det håller jag med om…men att arken och Noa har funnits är sant!

Det är i varje fall lättare att tro på…och mer troligt…än att tro på sagan om att människan utvecklats från nå’t näbbmusliknande djur…samt ytterst från nå’t encelligt djur…”

tror man på detta, då har man SPOLAT NER förnuftet…inte bara lagt det på vinden…

Hur argumenterar man med sådana människor?

Jag har aldrig tidigare stött på så enkelspåriga, arroganta, respektlösa och rasistiska personer som de som kommenterar APG29 på löpande basis. Det är beklämmande att det över huvudtaget finns människor idag som är så trångsynta. De pratar om evigt liv och frihet genom sin tron, men allt jag hör är förakt, nedlåtande toner och förtryck för oliksinnade.

Jag försvarar alla människors rätt att få ha egna åsikter. Det oroar mig dock att se sådan okunnighet och nonchalans sprida sig i det här landet, och dessutom i Guds namn, som man ser på APG29. Jag har inget ont att säga om bloggens redaktör även om jag tycker att han verkar förblindad av sin pseudoverklighet, men frågan är hur friska en del av hans anhängare egentligen är?

Läs gärna kommentarerna till följande inlägg för lite helgunderhållning:

• Guds hus är du
• Demoniska tatueringar på Zlatan
• Djuren och Arken

Jag försöker genomgående att se saken från båda sidorna och vill ha igång en diskussion och få förklaringar på olika uttalanden. Tyvärr är det inte så lätt.

Inlägget Att religion kan vara så underhållande dök först upp på Uppsnappat.

De två herrarna bör nog lägga ett par timmar på att öva sakframställan, för de berättar flera gånger i artiklen vad de tycker är fel, så till den grad att jag spontant utbrast ”Ja, men det har ni ju redan sagt tio gånger” när jag närmade mig slutet, men misslyckas med att ge konkreta förslag på vad det är de tycker man ska göra.

Bland annat skriver de följande:

Det är förståeligt att integration och invandring är två politiska områden som många vill använda som utgångspunkt för att bemöta SD:s politik. Tyvärr är detta högst olyckligt och som att ta matchen på SD:s hemmaplan. Om politikerna vill förbättra sina odds för att vinna debatten mot SD behöver de istället byta strategi och överge integrationspolitiken som debattarena. I dagens politiska samtal saknas helt denna vision om ett mångkulturellt och inkluderande samhälle och det är detta som i hög grad skapar utrymme för SD:s politisering av rasismen.

Jag får faktiskt inte detta att gå ihop. Är det jag som är småtrög eller? Vilken vision är det som saknas? Man skulle ju inte diskutera invandring med SD säger de i ena andetaget för att sedan säga att man ska prata om ett mångkulturellt samhälle? Och gör man inte det skapar man utrymme för SD. Ja, men det är ju exakt det vi alla säger. Politikerna vägrar debattera med SD överhuvudtaget och eftersom frågorna inte lyfts fram får de ju fritt spelrum.

De skriver vidare:

Vår utgångspunkt inför valet var att rasismen är problemet, inte integrationen, och vi står kvar vid denna utgångspunkt. SD:s framgångar har inte uppstått i ett vakuum, utan politiken måste erkänna rasismen som ett samhälleligt problem. Detta erkännande kan inte göras så länge som politikerna stirrar sig blinda på integrationen som ett problem istället för att fokusera på en vision om det mångkulturella och tillgängliga samhället.

Slöjan som döljer denna vision är integrationspolitikens nuvarande feltänk och en irrationell ovilja att erkänna rasismen som ett samhälleligt problem.

De påpekar om och om igen att det finns en ovilja eller oförmåga att erkänna rasism som ett problem, men jag känner inte till något enda parti som inte tycker att rasism är ett problem.

Min kritik mot killarnas debattartikel riktar sig till stor del på deras oförmåga att framföra sina åsikter på ett lättförståligt sätt utan en massa upprepningar. Det känns som att man läser samma stycke hela tiden, fast med orden i en annan ordningsföljd. Skulle man få önska att de skrev om texten, kortade ner den till 50% och publicerade den igen, gärna här, som en respons på min kritik.

Kom till saken killar. Vad tycker ni att man ska göra och hur uppnår vi målet?? Skriv på ren kort svenska så att vi alla förstår.

Och en sista sak: Vad i fridens namn betyder ”dikotomin”?

Inlägget Rörigt värre från Ungdomar mot Rasism dök först upp på Uppsnappat.

Jag blir skrämd av hur enkelriktade och blinda folk kan vara i detta 2000-talets Sverige.

Låt mig bara först klargöra att jag själv är uttalad ateist. Jag tror inte på Gud, Allah, Ganesha, Jultomten eller något annat sagoväsen. Men…jag försvarar allas rätt att ha en tro, allas rätt att själva bestämma hur de vill rama in sina liv – med eller utan tro.

Därför är det skrämmande att lyssna på kristna fundamentalister som gömmer sig bakom sin tro för att bedriva hetsjakt på – i det här fallet – muslimer, och i processen anklaga dessa för att göra just det samma. Hur blind får man vara?

När religion övergår till politik är det inte längre tro det handlar om. Det är just politik! Detta måste man skilja mellan. Bara för att en ledare av ett muslimskt land uppmanar till krig mot omvärlden, innebär det inte att muslimer är onda i sin natur. Jämför bara med GW Bush som uppmanade till krig mot Islam, som uttalad kristen. Är alla kristna onda för det?

Jag tycker att den amerikanska musikern Will Smith uttryckte det hela rätt klockrent:

”The greatest atrocities ever committed on this planet have been in the name of God
Your attitude is the same arrogant, fearful fundamentalism that fueled the hatred of the Crusades & the attacks on 9/11.
If we are not allowed to worship God as groups & individuals free from persecution, in respectful tolerance, there’s only one outcome…”

Inlägget Kristna fundamentalister dök först upp på Uppsnappat.

Men…sen när jag börjar fundera så får jag inte riktigt ihop det. Kristendomens gud säger ju i bibeln ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”, eller hur? Och då undrar jag hur man religiöst motiverar att man samsas om en gemensam religiös byggnad tillsammans med en grupp människor som inte har tagit gud till sig, utan en snubbe vid namn Allah.

Ur ett sekulariserat perspektiv fungerar alltså tanken om gemensam kyrka väldigt bra, och lyser som ett gott exempel på tolerans, men ur ett religiöst perspektiv ställer jag mig mycket frågande till om det går att genomföra utan att uppfattas som hycklare.

Jag har ofta ställt frågan om hur andra religioner får plats i tron, till troende men aldrig fått ett vettigt svar. Om nu den kristna guden är den enda guden, måste det väl rimligtvis innebära att alla andra är fel på det, eller? Och i så fall kunde de väl lika gärna byggt en kyrka tillsammans med PRO, IOGT-NTO eller PETA. Att blanda in andra religiöst förvirrade (löst enligt bibeln) grupper verkar ju lite underligt. Vad är deras agenda? Att konvertera dem till kristendomen? Och vad är i så fall Moskéns gruppers plan? Det omvända eller? Ska de använda den gemensamma entrén som ett slagfält för Jihad?

Jag ifrågasätter alltså hur religiösa framförallt den kristna församligen egentligen är om de utan problem kan acceptera muslimernas tro på detta sätt. Jag misstänker att de inte längre är så himla religiösa, utan har avsagt sig sin kristna roll och intagit en roll som mer liknar en samhällsfunktion.

Som ”Amanda” skriver i en av kommentarerna till artikeln på svd.se:

”Nu kan jag med gott samvete gå ur den s k svenska kyrkan, inte pga biskopens förslag utan för att detta är det slutliga beviset för att relegionen i Sverige är politik och kyrkans företrädare är inget annat än politiker som ängsligt försöker vara korrekta i alla sammanhang.”

Så sant som det är sagt!

Inlägget Det slutliga beviset dök först upp på Uppsnappat.

Väldigt intressant inlägg i debatten. Jag har inte mer att tillföra diskussionen egentligen utan vill bara förmå er alla att läsa Hanne Kjöllers ledarkolumn den 22/9.

En fråga är ju också varför personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade i brottsstatisitken. Jag hävdar med bestämdhet att det inte är för att de är just muslimer (t.ex.). Jag har nämnligen inte hört att det i Koranen står något om att ”Du ska stjäla, misshandla och lura folk”. Det måste alltså bero på andra anledningar än deras religiösa tro.

Inlägget Muslimer är brottslingar? dök först upp på Uppsnappat.

”Om man tror på islam och följer islam fullt ut – då kan man inte vara svensk”

Där har SD tydligt markerat vad de står för. Eller hur? Då undrar jag vad det innebär att vara svensk? Är det att man är ateist eller får man vara Hindu? Jude? Kristen? Katolik?

Vad fan har alltså Islam med svenskhet att göra. Islam är en religion och att vara svensk är en nationstillhörighet. Det är två olika saker. Då kan man ju börja fråga om vi ska segregera olika supportergäng också. AIK:are är inte svenskar (t.ex.) eller tvärtom, alla utom AIK:are är inte svenskar. Svensk är man väl om man bor i Sverige, jobbar i Sverige och bidrar till att föra det svenska samhället frammåt på något sätt.

Islam är även för mig en – till stor del – okänd religion, men inte mer än katolisismen eller judedomen. Bara för att det är okänt innebär det inte per automatik att det är farligt. Alla muslimer är inte självmordsbombare. Alla muslimer är inte fundamentalister och extremister. Och omvänt finns det faktiskt t.ex. en hel del extremistkristna i det här landet, vilket jag upplever är betydligt farligare.

Så SD, var går gränsen på vad ni vill tillåta????
Svar av en SD-politiker hade uppskattats!

Inlägget SD bekänner färg dök först upp på Uppsnappat.

Jag gick precis in på LO:s hemsida bara för att kolla om de fortfarande fanns och jodå, de verkar vara alive and kickin’ och med fortsatt fokus på sin stora andliga ledare Ulf Ekman. Undrar så om det är brist på kändis-LO:are som gör att vi numera inte läser så mycket om dem. Är Carola fortfarande aktiv t.ex.? Runar har väl stuckit om jag minns rätt, eller är han fortfarande pastor där?

Finns det en brist på aktiva kändisar så syns de givetvis inte lika mycket i media längre. Det är väl just därför det är så viktigt för organisationer som dessa att alltid ha aktiva celebriteter eftersom dessa syns mycket och sprider budskapet överallt; i media, i sitt arbete och till sina fanns.

Jag kan ju inte säga att jag saknar dem på något sätt, jag bara noterade att de verkar i tysthet nuförtiden.

Inlägget Var blev de av? dök först upp på Uppsnappat.