Men den senaste tidens reaktioner får mig verkligen att tvivla på detta. Tydligen är skägg något väldigt kontroversiellt 2012. Det trodde man inte i en tid då tjejer går på stan halvnakna och killar springer omkring med hela ansikten piercade.

Man får har skäggväxt, men inte helskägg tydligen. Är det ett måste att man som kille/man måste vara slätrakad över hela kroppen för att erhålla status? För jag är verkligen inte på jakt efter status, bara så att vi har det klart. Tänkte bara det kunde vara roligt att ha skägg för en gångs skull. Tänkte att jag var lite trött på det renrakade som följde på van Dyke-stilen som i sin tur följde på en goatee  från några år tidigare.

Men reaktionerna har verkligen varit chockaratade: ”Men, hur ser du ut?”, ”Glömt att raka dig?”, ”Vaddå, ska du ha skägg nu, eller?”, ”Dags att du går hem och ser över din trimmer” etc. Jag har väl inga problem med att folk kommenterar mitt utseende, det får de gärna göra, jag är för gammal för att bry mig, men jag tycker det är intressant att en så trivial sak som skäggväxt kan skapa så mycket känslor hos folk. Personer jag känner tror att jag skojar med dem. Att skägget är något slags statement och att så fort jag sagt mitt kommer att raka av mig det.

Det här får mig bara att vilja odla ännu mer skägg, för just nu är det ärligt talat inte mycket till skägg, men det är på väg och ju fler negativa personer jag möter, desto mer energi ger det mig att inte raka mig igen. Någonsin! Eller, jo, nån gång ska jag nog raka mig, för jag misstänker att jag kommer att tycker det är ivägen så småningom. Men just nu känns det rätt ok, och jag trivs i det.

Kan jag få göra det?

:-)>

Inlägget Kontroversiellt i detta tidevarv? dök först upp på Uppsnappat.

Lika sur som jag blev över Viasats bufflighet (som även involverade en dumstrut på deras kundtjänst), lika hjärtligt glad blev jag när jag dagen efter fick nedanstående per mejl från Eurocard, (@eurocard_se på Twitter) som jag också är kund hos:

Så här ska en riktig premiering av kunder se ut, tycker jag!

Två biobiljetter är bokade, och jag fick ett trevligt bekräftelsemejl efter det också som berättade lite mer i detalj om evenemanget och att de såg fram emot att få se mig där. Givetvis autogenererat, men likväl trevligt och gav en känsla av att betyda något.

Stort plus till Eurocard som behandlar sina kunder på detta sätt. Riktigt trevligt. Viasat skulle kunna lära sig av dem, framförallt när det gäller hur man formulerar sina kampanjer.

Inlägget Eurocard däremot bjuder med hela famnen dök först upp på Uppsnappat.

Jag är – som ni som läser den här bloggen mer frekvent redan vet – inte av den typen som jag beskriver ovan. Jag klagar rätt högljutt när saker och ting inte är som de ska. Ni vet de där små sakerna i livet som kanske inte spelar någon större roll, men som ändå irriterar.

Men oftast brukar jag inte bara gnälla här på bloggen. Här skriver jag bara av mig. Jag brukar nämligen även framföra mina åsikter till dem som förtjänar dem. Varför är det annars någon idé med att beklaga sig, om de som står bakom problemet aldrig får höra det?

Under mina år här med Uppsnappat har jag tagit kontakt med många aktörer i många olika ärenden. Jag har pratat med ägaren till de fyra McDonald’s i Helsingborg, kundtjänsten för Fonus, GD för Posten, Hotellet i Ronneby Brunnspark, markandschefen för HomeShop etc.

Listan kan bli lång.

När ni läser mina gnäll här på Uppsnappat så kan ni ju ha i åtanke att jag antagligen fört frågan vidare upp till ansvariga inom den nämnda verksamheten. I vissa fall återger jag dessa dialoger, som när HomeShop ville svära sig fria från den falska marknadsföringen och i min kontakt med McD. Men oftast får jag så bra dialoger med de jag ”hackar” på, så att jag känner att ärendet liksom blir avslutat, som exemplet med Fonus som bad om ursäkt för en illa utformad annons. Jag har därmed gjort mitt, fått gehör för mina åsikter och kanske till och med fått till en förändring, som i fallet med Kullaflyg, som såg över sin konsumtion av plastglas och nu har ersatt dessa med ett miljöalternativ.  I och med en sådan respons kan jag lägga frågan bakom mig.

Jag vill uppmana alla som läser detta att reagera oftare. Att oftare beklaga sig när något är fel. Att mer sällan bara bli sittande, irriterad. Och jag ska lämna er med ett gott råd; när ni har synpunkter på en verksamhet så ska ni ALLTID ta upp det med det absolut högsta hönset, hur liten petitess det än handlar om. Det är först då 1) det blir någon ändring 2) du får gehör för dina idéer och 3) du kan förvänta dig ett ‘tack’ tillbaka. Så ta alltid problemet så högt upp du bara kan i hierarkin, och sluta aldrig reagera på omgivningen. Det är genom det som vår värld blir bättre, och så länge man ger konstruktiv kritik kan den bli mycket bättre!

Inlägget Sluta aldrig klaga dök först upp på Uppsnappat.

Är det bra att de som är överviktiga ska få betala extra på olika trnsporter? För det borde ju rimligtvis inte gälla bara flygplan, utan även bussar, taxi, tåg etc.

Som överviktigt själv, tycker jag att förslaget är helt korrekt. Det är ju bara ren logik. En tung person kostar mer för bolaget, tar större plats (i extrema fall) och konsumerar eventuellt mer också. Varför skulle en person som väger 200 kg betala lika mycket för sin biljett när denna väger 2-3 ggr så mycket som en smalare passagerare?

Sen är ju frågan hur man skulle definiera övervikt och var gränsen går. Vem bestämmer vad ”normen” är och vilka som i så fall skulle få tvingas betala extra. Skulle man kanske sätta en norm på 80 kg hos en vuxen man och sedan tillåta upp till 100 kg innan avgiften slog till, och däröver kanske ha en stafflad skala på extra avgift vart 20 kg kanske…?

Jag vet inte, det blir en väldigt svår nöt att knäcka tror jag. Så svår att den t o m kan orsaka att den extra avgiften aldrig blir verklighet. I en värld där folk blir kränkta stup i minuten skulle det väl vara omöjligt att ens yppa ett förslag om viktgräns. Det första flygbolaget som inför det här kommer onekligen få det rätt hett om öronen, men jag tror att fler kommer att följa efter rätt snart så fort någon vågar ta klivet.

Vi får väl se!

Inlägget Tjockisavgift på flyget dök först upp på Uppsnappat.

Jag kan inte riktigt förstå var den stora frågan ligger. Varför skulle det vara konstigt att Sean Bananfilmen floppar? Det är ju som att sätta upp ”Teletubbies the movie” och sen bli chockad över att publiken sviker.

Svenska publiken vill givetvis ha välproducerade bra filmer. Oavsett om det gäller action, drama eller humor så ska det vara värt de där 120 kronorna som det kostar för en biljett. Annars kan man lika gärna strötitta på Viaplay när filmen väl kommer dit.

Jag har en god vän som är regissör som berättade för mig hur Svenska Filminstitutet resonerar när de ger bidrag till svensk film och jag tycker det är skrämmande. Minsta antydan till att vara komersiell och ge publiken vad de vill ha, slutar tydligen med ett avslag. För att få bidrag – vilket ofta är ett krav för att kunna ro hem projekt av den här typen – måste man vara svår, annorlunda, djup etc.

Det är inte det som den svenska publiken vill ha. Det är skitdyrt att gå på bio idag och då gäller det att filmen man ser är riktigt bra. Vem vid sina sinnens fulla bruk lägger 120 kronor på att titta på Sean Banan i en dryg timma? Eller en filmatisering av Nobels Testamente? Det är sånt som kan gå som miniserie på SVT. Precis som Beck har gjort.

Titta på vad som säljer och det framgår rätt tydligt vad som gäller, svårare än så är det inte! Här krävs inga utredningar och det är definitivt inte raketforskning vi pratar om.

Därmed inte sagt att smala filmer inte har ett existensberättigande för det har de givetvis, men de kan inte räkna med att bli kassakor, vilket oftast inte är fallet heller.

Inlägget Svaret är väl rätt enkelt? dök först upp på Uppsnappat.

Frågan är om det verkligen är rektorn som varit framme, med tanke på att språket mer liknar en 14-årings.

Alternativ 1: Det är en kompis som bara jäklas och utger sig för att vara rektorn, bara för att skoja lite. Det skulle förklara en del.

Alternativ 2: Det är faktiskt rektorn, och denne är inte vän med det skrivna ordet (eller så har hon/han haft väldigt bråttom). Både stavnings- och tempusfel – bara för att nämna något. Hur kan denne rektor då förvänta sig mer än så av sina elever?

Jag lär nog aldrig få veta sanningen, men kunde inte heller låt bli att fundera på vad det kunde röra sig om. Vad tror ni?

(Och, ja det finns säkert stavfel i det här inlägget också, men det är inte det det handlar om, ok?)

Inlägget Hur står det till med skolan? dök först upp på Uppsnappat.

Jag pratar om Apples hörlurar.

Jag vet inte hur formgivarna på Apple har resonerat när de designat de hörlurar som numera är standardtillbehör till allt från iPod till iPhone. Specifikt är det den där lilla kontrollen som sitter på högra hörlurens sladd som ställer till det. Den är nämligen kantig. Inget konstigt att den ser ut som den gör kanske, eftersom den följer ett tydligt formspråk som går igen i många andra produkter, men sättet den är kantig på, är upphov till hela problemet.

Det är nämligen så att denna lilla kontroll fastnar i allt. Har man mer på sig än en t-shirt så kan man ge sig tusan på att den fastnar i det. Speciellt är det problem när man har jackor på sig, och det spelar liksom ingen roll hur man försöker placera sladden för den griper nästan tag i plagget, vilket resulterar i att luren rycks ur örat ideligen. Hopplöst.

Detta är ett rejält i-landsproblem, men Apple har skämt bort oss med att alltid släppa produkter som inte bara lever upp till våra designförväntningar utan alltid överträffar dem. Men inte i detta fall. Här har de tvärtom släppt en produkt som är undermålig i sin urformningen.

Inte likt Apple. Som tur är!

Inlägget Misslyckad design från Apple dök först upp på Uppsnappat.

Jag hade förträngt denna företeelse när jag i veckan såg en uppdatering på just Facebook från en god vän, som ifrågasatte detta, och jag blev tvungen att hålla med om att det är lite underligt. Givetvis står det folk fritt att använda nätet precis hur de själva vill, men jag funderade lite på det och kom fram till att registrering av ett gemensamt konto måste grunda sig på en av fyra orsaker.

• Att minst en av dem, eller bägge, inte riktigt har förstått tanken med Facebook.
• Att man tycker sig använda Facebook så lite att det inte är lönt att hålla två konton uppdaterade.
• Att den ena parten är så osäker på sitt förhållande att denne måste hålla stenkoll på partnerns alla rörelser.
• Att paret lever i sådan enigheten att de även har gemensamt körkort, pass och lånekort på biblioteket. Snudd på siamesiska tvillingar alltså.

Jag kan inte begripa varför man över huvudtaget skulle vilja ha ett gemensamt konto. Det är ju redan så väl förberett för att tydligt visa att man är upptagen och med vem, så frågan är om det verkligen kan vara skälet. Gemensamma konton är en plåga tycker jag eftersom jag t.ex. inte kan skicka meddelande till ena parten utan att den andra ser det (t ex vid födelsedagar) eller tagga någon utan att automatiskt tagga den andra.

Jag vet inte om jag är bekant med någon som idag har det på detta vis, men jag hade gärna velat höra från någon där ute med erfarenhet; vilket av ovanstående påstående är ert skäl? Eller finns det kanske ytterligare ett…?!

Diskutera gärna fritt i kommentarerna.

Inlägget Ett liv i symbios…även på Facebook dök först upp på Uppsnappat.

Man uppmanar alltså barnen att lägga ut sina sagostunder på facebook… Tanken är ju faktiskt intressant ända fram till man inser att barn i sagostundsålder inte har Facebook. Eller inte borde ha Facebook i alla fall. Det är ju 13-årsgräns som gäller och vilka 13-åringar avnjuter sagostunder med sina föräldrar?? Eller riktar sig texten till föräldrarna? Är lite osäker faktiskt. Men vad skulle i så fall vara vitsen? Och jag gissar att appen gärna berättar i Facebook-uppdateringen att sagostunden rör just McDonald’s sagor, eller vad tror ni?

Känns ändå som att McDonald’s skjutit bredvid målet i det här fallet!

Inlägget Hur tänker McDonald’s här? dök först upp på Uppsnappat.

Och detta är givetvis extremt orättvist och kränkande så nu måste Sverige stifta lagar som tvingar spermabanker att både ta emot och dela ut från lika många donatorer av varje hårfärgstyp. Det är ju inte mer än rätt att vi kvoterar även detta.

– Tyvärr, ni är tvingade att välja en rödhårig donator eftersom vi redan har fyllt kvoten av blonda och brunhåriga denna vecka.

Inlägget Dags att börja kvotera! dök först upp på Uppsnappat.

Det här är ju ikonen av ilandsprodukter, dvs sånt som bara vi i s.k. industriländer ens hade tänkt tanken på att utveckla och lägga tid, energi och pengar på att tillverka.

Jag ser dock till min bestörtning att jag inte kommer i ens den största av storlekarna, men jag kan inte säga att jag blir speciellt ledsen för det. Jag klarar mig nog rätt bra utan…

Nu vidare till verkligheten.

Inlägget Ett besök i verkligheten dök först upp på Uppsnappat.

”Nya” Väla har idag invigts i Helsingborg och för de flesta NV-skåningar är detta en mer eller mindre spännande händelse, i klass med avtäckningen av den helige Graal eller något i den stilen. En annan hade ett jobb att sköta så invigningen mitt på dagen fick avstås ifrån.

Det som jag personligen ändå känner har varit efterlängtat är det nya restaurangtorget som markant ökar utbudet av matställen i dessa trakter, vilket är trevligt för oss som jobbar här. Nu kommer man att kunna variera sig lite mer framöver.

Det ska alltså bli trevligt med lite nyheter ute på Väla, men man får inte förglömma att det faktiskt bara är ett köpcentrum vi pratar om, om än ett fint och upprustat sådant.

Sen måste jag garva lite åt HD.se enkätundersökningar i samband med invigningen. Vad gillar ni de här alternativen som inte alls är ledande…

Och alternativ som ”Jag är inte intresserad av invigningar” eller ”Vissa av oss jobbar faktiskt”, ”Nej, jag har ett liv” kunde inte vara bra? Tyckte bara det var kul att det enda negativa alternativet handlade om att man totalt dissade Väla.

Jaja, nu är det invigt och klart och vi dödliga kan väl ta oss dit i början av nästa vecka för att i lugn och ro titta på den nya tillbyggnaden. Fram till dess jobbar vi vidare och håller oss borta från dagliga invigningar.

Foto från Väla: Marcus Waltermark

Inlägget Så, Väla invigdes idag… dök först upp på Uppsnappat.

Hur ”Super” är egentligen de priserna som ICA skyltar med? Något som är prissänkt från 100 kr till 90 kr är prissänkt, inget mer. Man tjänar tio kronor, men det är ju inte mycket att hänga i julgranen om man ska vara ärlig, eller hur? När varan går ner till 80 kr börjar det bli intressant tycker jag. Först då tycker jag att varan verkligen är prissänkt. Jag handlar med stor sannolikhet just den produkten om jag behöver varan, istället för en annan likvärdig som inte är prissänkt.

Men för att vara ett ”superpris” måste vi ner längre. Mycket längre! Jag tycker inte att vare sig 70 kr eller 60 kr är ”superpris”. Men om varan kostar 50 kr eller mindre kan jag vara beredd att hålla med butiken är den borde få kallas superbillig.

Ordet ”super” betyder ju något extremt, och 10, 20 eller 30 procent rabatt är inte extremt. Och här tycker jag att KO gör helt rätt i att ifrågasätta ICA. Är deras priser verkligen ”super”? Är varorna t.ex billigare än i en annan affär? I så fall är det definitivt inte ”super” någonstans utan bara pinsamt. Ett ”superklipp” ska ju inte gå att finna någon annanstans, eftersom det är så sjuuuukt billigt. Riktigt pinsamt blir det ju om detta pris är ordinarie i den konkurrerande affären. Aja baja!

Det ska bli spännande att se vad KO kommer fram till. Själv ska jag göra en liten undersökning på egen hand, som jag givetvis kommer att presentera här på Uppsnappat, för att se om ICAs superpriser är något att ha. Jag misstänker dock att KO undersökning kommer att vara något mer tillförlitlig och vetenskapligt genomförd, men vad gör det.

Inlägget Är ICA ute på hal is nu?? dök först upp på Uppsnappat.

Nedanstående annons låg ute och var den jag klickade på (samtliga bilder kan förstoras genom att klicka på dem):

Den erbjuder alltså presentkort på hamburgare i min stad, med upp till 70% rabatt. Ok, låter ju helt ok om man är sugen på en burgare nån dag. Klick!

Jag hamnar då på denna sida där jag ombeds fylla i epostadress och stad för att gå vidare. Observera bakgrundsbilden med hamburgaren. Fortfarande sugen.

Efter att ha angivit det de bad mig, hamnar jag slutligen på följande sida:

Och där försvann hamburgaren! Som bortblåst.

Under den översta blå randen står det ”Typiskt, du kom försent för denna groupon”. Hur kan jag komma försent när jag klickar på en annons som ligger ute just nu på aftonbladet?!

Vidare står det att jag anmält mig till deras nyhetsbrev genom att logga in. Det har jag inget minne av, även om jag angav min epostadress för att ta mig vidare till den här sidan. Det stod inget om att man därmed anmälde sig till ett nyhetsbrev. Redan nu börjar jag bli smått irriterad på att de inte kör med öppna kort.

Så den första annonsen var alltså helt fejk. De hade ingen ”groupon” rörande hamburgare. Inte någon annan i min stad alls faktiskt, visar det sig, för även den som visas rörande skor på heppo.se är tydligen ”slutsåld”.

Men min epostadress fick de, så nu lär man väl bli spammad så det ryker om det!

Men då har jag handgripligen testat Groupon och kan bara lugnt kostatera att det bara rör sig om ännu en epostinsamlingsföretag som kör med skumma marknadsföringsmetoder. Även om det finns en god tanke bakom deras affärsidé så är den illa utförd och lämnar en bitter eftersmak i munnen.

Groupon hamnar därmed i exakt samma förtroendegradsfack som planet49.se som jag skrev om i våras.

Inlägget Groupon – ännu en skum aktör? dök först upp på Uppsnappat.

Vad är det för vits med 2 1/2 män om inte Charlie Sheen är med? Han är ju liksom hela serien. Jag tycker bara det känns som ett desperat försök att hålla liv vid en död serie genom konstgjord andning. Tragiskt faktiskt.

Det fina med Charlie Sheen var att han mer eller mindre spelade sig själv, vilket gav hans karaktär en enorm personlighet som jag betvivlar att Kutcher kommer ens i närheten av.

Då har jag sagt det.

Inlägget 2 1/2 män med konstgjord andning dök först upp på Uppsnappat.

Varken Cubus eller H&M (@hmsverige) är en av dessa unika koncept, men ändå de jag tänkte ta upp i detta inlägg. Jag har nämligen märkt att bägge dessa två affärer (och säkert andra liknande också) har ett likartat och helt bakvänt kassakösystem.

För er som inte råkat ut för detta system, ska jag förklara det lite enkelt. Det finns en rad med kassor, ofta 2-6 st beroende på butikens storlek, längs en lång disk. Det finns dock bara en kö, och den utgår från en av de yttersta två kassorna – oklart vilken. Det är iaf så de anställda på dessa butiker vill ha det.

Tyvärr funkar inte verkligheten så. Om jag kommer fram till en kassadisk på ca 10 m, och det i vardera ända finns en kassa, antar jag att varje kassa har sin egen kö. Inte helt ologiskt va? Det finns inga fållor, eller markeringar i golvet, som skulle vittna om annat, så det är rätt enkelt att tro att man ställer sig i den kassan som det är minst antal köande i. Detta skulle ju också medföra att kön blir så kort som möjligt, och inte ringlar sig ut i butiken och försvårar framkomst för andra, och därigenom shoppingen också.

Men nu är det inte så på varken Cubus eller H&M.

Kassapersonalen i dessa butiker envisas varenda gång med att bittert påpeka att man ställt sig i ”fel” kö. De hänvisar alltid till den yttersta kassan enligt ovan och de vill tydligen ha en lång krånglig kö som försvårar framkomst och shopping. Jag fattar det inte!

Jag var på TopShop i London för ett par år sedan, där de då hade infört ett fållsystem, som ledde fram till en öppning med ett vitt streck i golvet. Där stannade man tills en av kassorna längs disken blev ledig. Ungefär som det ibland finns på banker och myndigheter av olika slag, eller passkontroller på flygplatser (se bild). Ett rätt bra system kan jag tycka, och framförallt tydligt. Väldigt tydligt!

Jag är så innerligt trött på att bli tillrättavisad av sura kassörskor, som hänvisar till system som inte 1) är logiska och 2) inte är utmärkta på något sätt, men som jag ändå på något outgrundligt sätt förväntas känna till. Om kunderna själva ställer sig i flera köer så är det helt enkelt för att det är det mest naturliga. Varför ska butikspersonalen envisas med att ha en lååååång kö? Och hur ska jag veta var den kön börjar? Om detta är en besatthet från deras sida, se då till att märka upp kösystemet på ett tydligt sätt!

Stor känga till de ansvariga på Cubus och H&M som inte har löst detta busenkla problem ännu. Bygg fållor eller släpp kunderna fria!

Och en känga till förresten, när vi ändå är i farten, för att ni inte har fattat att ni med ett par välplacerade pallar/stolar/soffor hade sluppit rastlösa äkta män som inget annat vill än komma ut ur butiken, vilket hade ökat er försäljning avsevärt till en kostnad av en pall. Att vi kunder ska behöva tala om sånt för er…!

PS. Varför finns inte Cubus på Twitter?? DS

Inlägget H&M och Cubus har inte fattat galoppen dök först upp på Uppsnappat.

Kunde inte låta bli att småle åt den här kreativa parkeringen jag stötte på tidigare idag. Föraren tyckte att det ”ändå fanns så många platser lediga” och det är ju också ett försvar. Jo, jag kunde faktistk inte låta bli att kommentera det hela till vedebörande när jag gick förbi.

Men med solen på himlen och ett strålande humör i ryggen hade jag ingen lust att vara mer ”pain in the ass” än vad jag var tvungen till så jag brydde mig inte om att påpeka att han inte bara stod med ett hjulpar i varje ruta, som du ser på bilden, utan att även den vänstra rutan var en handikappruta. Det fick liksom vara hans problem. Jag hade ju redan fått en bra plats och påverkades inte det minsta av det här.

Och vet ni vad? Världen har inte stannat bara för att han inte kunde parkera vettigt. Visst är det underligt? En ny lärdom för mig.

Nu blir det grillegrill!

Inlägget Dessa bilister och deras fantastiska parkeringar dök först upp på Uppsnappat.

De hittar på så mycket roligt nuförtiden. Och visst är det roligt med klotformade isbitar till skillnad från de klassiska kuberna. Nu återstår bara att prova de i verkligheten, men Coolstuff brukar leva upp till vad de lovar, så säger de att isbollskuporna är hermetiskt tillslutna och inte läcker i frysen så är de med all säkerhet just så.

Sen huruvida bollens mindre yta i realitet sänker smälttakten, såsom det också påstås, låter jag vara osagt, men teoretiskt kan det stämma.

Jag återkommer med en full recension så snart jag har testat dem. Sommaren är förhoppningsvis räddad!

Inlägget Sommaren är räddad! dök först upp på Uppsnappat.

//www.youtube.com/watch?v=p1_KIyUI_AY

Inlägget Premiärtur på 111:an dök först upp på Uppsnappat.

År efter år, match efter match. Samma frågor och samma svar. Det är skrattretande att lyssna på, och jag förstår inte att vuxna människor kan sitta och lyssna med spända öron.

Nu pratar jag alltså inte så mycket om de här analysprogrammen som tv-kanalerna sänder inför stora matcher, för där sägs nog ett och annat intressant för insatta tittare. Nej, det jag reagerar på är de traditionella sportintervjuerna inför och efter matcherna.

Lyssnade t ex precis till radiosporten som intervjuade en svensk spelare inför kvällen match i hockey-VM.

– Vad ligger fokus på nu inför matchen?
– Att vi måste vinna, för att gå vidare.

Men vad fan?! Är det inte rätt uppenbart? Finns det en enda sportutövare som går in till en match med inställningen att förlora? Varenda sportintervju går ut på att för 40 000 miljardete gången konstatera att man måste anstränga sig lite mer än vanligt för att vinna. Åh fan…!!! Det här hörde jag igår på tv-sporten:

– Vad var det som gick fel i matchen? (efter en förlust på 5-0)
– Vi fick problem redan i första halvlek, med att göra mål.

No shit! Klart är ju att utövarna av sporterna ofta inte är de vassaste knivarna i lådan, men hur är det egentligen med sportjournalisten. Är han/hon också mer eller mindre hjärndöd eller krävs det tvärtom ett enormt intellekt och stor yrkesskicklighet för att handskas med dessa idrottsmän med sina i-landsproblem och genomföra en lyssningsbar intervju som eventuellt tillför någon något.

Någon sportjournalist där ute, som kan svara på varför man inte har utvecklat frågorna under de senaste 50 åren? Och varför det fortfarande är lönt att ställa samma uppenbara frågor (som får lika uppenbara svar) som man har gjort i alla tider??

För mig är det här en gåta!

Inlägget Dessa sportjournalister… dök först upp på Uppsnappat.

Ibland blir man överraskad av att kommuner inte agerar lika stelbent som man hade räknat med. Så är t ex fallet när jag läste ovanstående nyhet om handikappparkeringsskyltarna i Örkelljunga som man har belagt med en tillägsskylt nu. På den kan man läsa ”Lathet är inget funktionshinder”. Uppenbarligen har skylten haft positiv effekt på missbruket av handikapparkeringar så det är väl bara att gratulera. Och varför skulle man inte kunna vara personlig, även i kommunkationen mellan kommun och invånare?

Bra jobbat Örkelljunga! Hoppas fler kommuner tar efter.

Inlägget Lathet är definitivt inget funktionshinder dök först upp på Uppsnappat.

”VID KÖP VIA WEBB BUTIKEN ÄR DET TEKNISKA PRISET 259 KR + PORTO 36 KR SUMMA 295 KR.

OBS OM DU VILL KÖPA TVÅ ELLER FLERA BILJETTER SÅ MÅSTE DU GÖRA 1 ORDER PÅ VARJE. ANNARS STÄMMER INTE PRISET. Betalning kan ske tillsammans om du förskottsbetalar.

OBS BILJETTER SÄNDS TILL KUNDEN VIA MAIL. Du får själv skriva ut biljetten och ta med den tll entren på kvällen. Biljetterna är numrerade och får ej kopieras. Onumrerade platser.”

Jag kan inte sluta skratta!

Om man nu beställer biljetter via webben och de ska skickas hem kostar det alltså 36 kronor i porto (dyrt porto får jag säga) att skicka hem dom. Men när man läser vidare ett stycke längre ner framgår det att biljetter man bokar via webb butiken (snygg särskrivning f.ö.) mejlas hem och du får själv skriva ut dom. Vad är det då jag betalar 36 kr för?

Vidare vill de alltså att man betalar 36 kr/biljett, även om de ska skickas (via mejl) till samma mottagare. Ruskigt dålig webbutik måste jag säga, som inte kan hantera köp av flera av samma artikel. Eller ligger här en hund begraven?

Betalning kan dock ske tillsammans om man betalar i förskott. Finns det andra sätt att betala? Nej, alla köp via webben är förskott eftersom man inte kan lägga undan biljetter. Så varför ens nämna det?

Biljetterna är f.ö. numrerade, så man får inte kopiera dom, men platserna är dock onumrerade… Ok!

Detta var dagens humor och ett exempel i ogenomtänkt försäljningstext.

Hoppas alla får en trevlig stund med sveriges mest kända medium och jag hoppas att 6:e Sinnet säljer många biljetter. :-)

Inlägget Inte lätt att sälja medium dök först upp på Uppsnappat.

På väg hem igår bestämde jag mig för att åka och titta på en ny bil. Den vi har är bra, men den dricker lite för mycket, plus att jag vill slippa kliva ner i bilen. Föredrar en mer horisontell ingång.

Valet igår föll på Bilpartner, som alltså är återförsäljare av bl a Saab, Chevrolet och Hyundai. Jag ville börja där eftersom den nuvarande kärran är just en Saab, och vi trivs som sagt var bra med den i rätt många avseenden.

Jag var ensam i lokalen när jag kom in och den enorma utställningshallen ekade tomt förutom på en rad bilar. Inte en kotte syntes till. När jag stegade fram mellan bilarna kunde jag efter ett tag se att det längs sidorna av lokalen fanns små glasbås där säljare satt och kurade ihop sig. Allt som allt räknade jag till 5 säljare (eller åtminstone vad jag gissar var säljare). Alla satt i sina glasbås och vände på papper. Inte en enda av dem reste sig och gjorde ett tecken på att vilja sälja en bil.

I den bästa av världar skulle flera säljare ha tävlat om min uppmärksamhet, i sin jakt på provision. I en helt OK värld hade minst en säljare klivit ut ur sitt glasbås och frågat om jag behövde hjälp. I den här världen – den där Saab håller på att konka – satt samtliga säljare kvar i sina glasbås och fortsatte att vända papper. Tro fan att Saab går i konkurs.

Hade bara en av dem engagerat sig igår, så hade vedebörande kanske sålt en bil, eller åtminstone tagit ett bra kliv i riktning mot en försäljning, för jag var verkligen på hugget, och inte bara ute för att kolla runt lite. Jag hittade dessutom ett mycket lämpligt objekt, som jag gärna hade provkört och diskuterat vidare kring. Men utan säljare blev det rätt svårt.

Jag tycker faktiskt inte att det är kundens uppgift att leta upp en säljare i en bilaffär, de ska vara mer på hugget. Speciellt om de vill sälja sina förbannade bilar!

Jag hoppas att någon på Bilpartner i Helsingborg läser det här och inser att det är dags att sätta en blåslampa i arslet på säljkåren om de ska lyckas kränga några kärror och betala av det där skrytbygget de nyligen har uppfört.

Idag ger jag mig iväg till en annan bilhandlare med något annat märke. Saab kan få gå i konkurs alledeles på egen hand!

Inlägget Tro fan att Saab går i konkurs. dök först upp på Uppsnappat.

Saker som irriterar är bl.a:

• när förpackningen går sönder vid öppnandet.
• när en produkt är för välinpackad med “onödiga” förpackningar.
• när förpackningen inte håller tätt.
• när det är omöjligt att få ut det sista ur en förpackning.
• när måtten är sådana att de inte passar i skåpen.
• när man måste ta fram sax för att öppna t ex gräddpaket för att det inte finns rivstans.

Jag är alltså inte ensam om att irritera mig över förpackningar som inte lever upp till sina syften. Om man betänker hur mycket funktioner en ”normal” förpackning förväntas ha idag – med allt från form, funktion och miljökrav – är det kanske inte så konstigt att det blir fel ibland, men samtidigt borde ju år av erfarenhet lärt förpackningsbranschen att göra om och göra rätt!

Vad som också är märkligt är produkttillverkarnas ovilja att vara lyhörda för den kritik de möts av rörande just deras förpackningar. Jag har vid flera tillfällen varit i kontakt med olika tillverkare med kreativa synpunkter bara för att bli mött av en ”det-skiter-väl-vi-i”-mentalitet.

Sist men inte minst är det beklämmande att branschmedia inte väljer att belysa de här problemen mer, men troligtvis är det för att de är rädda att stöta sig med sina annonsörer, vilket är beklagligt, men tyvärr alltför vanligt tror jag.

Därför startar jag nu en helt ny kategori här på bloggen, med egen menyrubrik och allt, som får namnet ”Packhelvetet”, där jag kommer att exemplifiera olika förpackningsproblem och helt ogenerat hänga ut tillverkare som inte verkar ha provat sina egna förpackningar i annat än datorsimulerade miljöer innan de släppt dem på marknaden.

Jag hoppas att ni även väljer att följa denna underkategori till Uppsnappat!

Inlägget Helt värdelösa förpackningar! dök först upp på Uppsnappat.

Jag undrar var Max Lagerbäck (presschef på TV3) och hans programchef befunnit sig de senaste 5 åren. I ovanstående artikel i Dagens Media uttalar han sig rörande TV3:s storsatsning Bachelorette:

”– Det är inget att sticka under stol med att vi är missnöjda med siffrorna för Bachelorette”

Det här är alltså en programidé som presenterades för första gången i USA 2002 i form av The Bachelor där Alex Michel agerade ungkarl och Amanda Marsch till slut vann, även om inget frieri ägde rum.

Med andra ord är det är ett nästan tio år gammalt koncept, innehållande över 15 säsonger av The bachelor och 7 säsonger av The Bachelorette. Det vill säga ett redan rätt så urvattnat koncept. Och nu pratar vi bara om de amerikanska versionerna. Det som TV3 nu har gjort är ju att försöka sig på att producera en svensk version av detta redan urvattnade koncept, och så är de missnöjda (och förvånade?) över att ingen orkar titta!

Hur kul är det med en programidé som dog redan efter max två säsonger? Man har liksom sett det. Same song and dance…! Vad har fått TV3 att tro att de skulle kunna suga ur något konstruktivt ur detta?

Tycker det vore läge att ge programchefen på tv3 kicken, för den här utvecklingen hade ju till och med jag kunnat förutspå.

Men skönt att det försvinner iaf. Nu kan ju TV3 lägga in någon annan ointressant och intelligensbefriad såpa på samma slot. Har de inte en samnordisk produktion av någon dokusåpa där unga människor super ner sig och har sex helt okontrollerat, på lager som de kan peta in?

Inlägget Är ni förvånade TV3 – allvarligt? dök först upp på Uppsnappat.

Det här måste ju klassas som dagens, eller kanske till och med månadens, största i-landsproblem. Men varje gång jag loggar in på Facebook möts jag av McDonald’s lilla annons (se bilden) ut till höger som uppmanar mig att ”gilla”. Tummen upp!

Men vad är då problemet? Jo, jag slits mellan det faktum att jag älskar McDonald’s och deras mat – få saker får mig att känna en sådan tillfredsställelse som att sätta tänderna i en dubbel QP med extra stor pommes och en jordgubbs milkshake, jag måste erkänna det – och att McDonald’s antagligen är orsaken (dock inte skulden) till att halva USA:s befolkning, och snart även Sveriges, lider av fetma och/eller övervikt.

Jag vill ju ”gilla” eftersom jag trots allt älskar maten, för smakens skull, och enkelhetens med mera. Men jag vill ju inte skylta med att jag stödjer den enskilt största orsaken till västvärldens ohälsa.

Förstår ni nu mitt dilemma?

Den ultimata frågan är ju hur man värderar Facebooks gilla-funktion och vad den egentligen innebär. Är det ett statement av sällan skådat slag, eller bara en tumme upp för nåt man faktiskt gillar. Om man gillar McD’s facebook-sida, ställs man då till svars för all ohälsa som företaget representerar, eller visar man bara att man gillar deras QP?

Vad tycker ni?

Inlägget Att gilla eller inte gilla – det är frågan dök först upp på Uppsnappat.

Har de aldrig varit inne på Coolstuff och checkat in Solar Airship. Antagligen någon som har tappat en sådan gissar jag.

”Solar Airship mäter nämligen 8 meter och ser ut som en gigantisk vidbränd korv ungefär. Du fyller den enkelt genom att hålla i ena ändan som är öppen och springa en bit så ballongen luftfylls, därefter knyter du åt. Sen är det bara att titta på medan solen värmer luften i ballongen så den sakta stiger mot himlen. Som tur är får du med en lina på 50 meter så du inte tappar iväg den.”

Inlägget Solar Airship på vift! dök först upp på Uppsnappat.

Så skulle nye S-ledaren se ut utan mustasch »

Är det bara jag som tycker att det 1) känns rätt ointressant att spekulera i hur Juholt hade sett ut om han hade rakat av sig mustaschen och 2) undrar hur utseendet kan sägas vara så viktigt för en politiker.

Jag håller väl med om att Juholt i mångt och mycket liknar en skogsuggla med sina buskiga ögonbryn etc, men gör det honom till en sämre politiker? Är det inte hans åsikter som är viktigast och hans förmåga att leda ett kraschat parti in i framtiden.

”– Den tyska 80-talslooken håller inte när man ska leda ett av Sveriges största parti. Socialdemokraterna vill få till en förändring och vad skulle kunna vara tydligare i denna förändringsprocess än att Juholt rakar av sig sin mustasch som har hängt med alldeles för länge, säger Thomas Bertilsson, pr-ansvarig på spelbolaget Betsson.”

Det verkar som att det mer handlar om att spelbolagen vill provocera fram ett spel där man ska satsa pengar på om huruvida Juholt rakar av sig mustaschen innan midsommar eller inte. Och då är det klart att det är viktigt att väcka frågan ute hos allmänheten så att fler personer deltar i betten. Och med den här vinklingen – att säga att det inte funkar med mustaschen på en partiledare – så har man ju bäddat för att rätt många säkert kommer att lägga sina slantar på att den ryker.

Försöker Betsson att påverka spelarnas beslut? Är det ens lagligt?

I vilket fall som helst så tycker jag att det är lite osmakligt att över huvud taget börja prata utseende i fråga om valet av ny partiledare för (S). Det är väl så mycket andra faktorer som ska avgöra huruvida han är lämplig att ta över posten eller inte.

PS. Rätt dåligt fotoretusch också Aftonbladet. Trodde ni kunde bättre!

Inlägget Juholts utseendet ska generera intäkter åt Betsson dök först upp på Uppsnappat.

Jag noterar dock att SvD skriver att det är allt ljusare på arbetsmarknaden, vilket givetvis är glädjande. Det var kanske tur att vi fick en borglig regering som tog oss igenom och ur den finansiella kriser vi precis lämnat. Nu vänder allt uppåt och även om tyvärr vissa fortfarande kommer i kläm känns det ju riktigt blomstrande i Sverige just nu. Jag är i alla fall positivt överraskad. Folk verkar också börja ta tills sig det här med att man faktiskt ska jobba och tillföra något om man kan och inte bara sitta hemma och träcka bidrag. Det är ju riktigt bra. Det är ju väldigt positivt också att det är ungdomar som till större delen börjar ta sin in på arbetsmarkanden.

Sedan kan man ju diskutera huruvida Charlie Sheens stämning av Warner på 600 miljoner dollar över huvud taget är en nyhet. Jag är nog en av de få som faktiskt står på Sheens sida i det här, även om jag inser att han är ett vrak. Utifrån vad jag har läst så är den här avstängningen från ”2 1/2 Män” inte riktigt juste genomförd. Men som sagt var; är det en nyhet alls egentligen?

Sedan är det ju ett förbanant tjat om röstningen under lördagens omgång av Melodifestivalen, även kallad Andra Chansen. Men snälla, sluta nu. Så länge svenska folket röstar på de låtar de tycker är mumsigast (Danny, Saade, Bengtzing etc) så är det skit samma hur SVT fuckar upp rösträkningen. Det bidrag som vinner Sveriges röst kommer ändå inte lyckas vinna den stora finalen i ESC i Berlin. Lyssna på den utländska juryn och låt dem avgöra vem vi ska skicka. Det är ju de som kommer rösta i den stora iaf. Förra året borde vi t.ex. ha skickat Salem Al Fakir och inte den där mesproppen Anna Bergendahl. Då hade vi kanske vunnit!

Inlägget I skuggan av en våg dök först upp på Uppsnappat.

Anderzohn, Schoug, Ewaldzon… Dessa fiiiiina namn dyker titt som tätt upp bland mer vanliga Andersson, Skog och Evaldsson, och får mig att undra vad det är för fel på folk egentligen. Det kan man ju undra om mig också som sitter och bläddrar i en telefonkatalog, men tillbaka till sakfrågan.

Som vanligt kanske jag trampar några läsare på tårna – i så fall ber jag ödmjukast om ursäkt – men jag måste bara få kommentera detta, för jag tycker det är synnerligen märkligt hur långt människan är beredd att gå för att vara lite märkvärdig och sticka ut.

En person som lämnar in en namnändring till Skatteverket från till exempel Andersson till Anderzohn uppvisar i mina ögon inget annat än dåligt självförtroende och en undertro på sin omgivnings intelligens. Och som jag ser det skjuter sig denna person i sin egen fot eftersom effekten nog blir omvänt mot det önskade.

Ett par frågor väcks ju onekligen:

• Först och främst; är det något fel på att heta Andersson, Skog eller Evaldsson?
• Skulle vi bli mer imponerade av en Anderzohn, Schoug och Ewaldzon?
• Vad tror de att det första folk tänker på, när de läser namnet är? ”Åh, vad fint. Det måste vara en viktig människa”?
• Tror dessa personer inte att vi andra förstår vad de ”egentligen” heter, så att säga?

Syftet med att skaffa sig en snobbversion av sitt efternamn är väl i de allra flesta fall för att verka vara mer än man egentligen är. Eller? Hos mig har det dock precis motsatt effekt. Jag tycker det är smått löjeväckande och vittnar, som jag redan nämnt, bara om personens dåliga självkänsla.

Men för vissa är tydligen efternamnet väldigt viktigt, trots att vi lever i ett demokratiskt samhälle där titelatur och liknande för länge sedan spelat ut sin roll och efternamnet idag inte har någon egentlig betydelse, utöver att underlätta för folkbokföringen, så länge man inte heter Bernadotte, Wallenberg eller Bonnier.

För det är väl knappast någon som börjar darra av respekt vid åsynen av Anderzohn?

Inlägget Appropå det här med namn… dök först upp på Uppsnappat.

Nä, tur var det nog för fröken Serneholt att vänskapen till den gamla A-teens-kollegan inte höll henne kvar i dennes sällskap, för då hade vi nog inte sett så mycket av henne i rutan nuförtiden. Saras framförande igår var under all kritik, och den enda anledningen att jag kommenterar detta alls är just för relationen mellan programledaren och artisten. Ingen av de två har ju visat några större talanger i årets ”Mello”, men Marie går ändå segrande ur matchen tack vare hennes charm och vackra leende.

Äh, kom igen nu, hon är snygg, så enkelt är det. Grattis Måns Zelmerlöv som får krypa ner bredvid henne varje kväll.

Jag hoppas att #Mel2011 har något bättre att visa upp i kommande deltävlingar än skräpet vi såg igår.

Inlägget Vilken tur för Serneholt dök först upp på Uppsnappat.

För att råda bot på detta förbereddes en rejäl frukost, bestående av thé med honung, c-vitamin-brus och två polarkakor med jordnötssmör. Stärkt av detta påbörjades så arbetet med felsökning på bloggen samt kontakt med supporten.

Om det var mina insatser eller supportens handpåläggning vet jag inte, men nu fungerar bloggen bevisligen igen. Nu återstår bara att bestämma sig för huruvida man ska ta på sig strumporna märkta ”Måndag” eller ”Tisdag” eftersom ”Onsdags”-strumporna ligger i tvätten. Är detta mljligtvis dagens i-landsproblem?

Idag ska det arbetas hemifrån med två tidningar, en bok och en större offert.

God morgon kära läsare, jag hoppas du får en underbar onsdag!

Inlägget Skakig morgon dök först upp på Uppsnappat.

Sedan den dramatiska kvällen har det spekulerats friskt i att Gervais inte skulle vara välkommen tillbaka, eftersom Hollywood tydligen inte tål att skämtas med. Men i dagarna gick dock Gervais ut och meddelade att han fått frågan att leda evenemanget även nästa år. Detta dementeras dock nu från annat håll enl. SvD.

”– Det finns ingen sanning i det ryktet. Vi har inte frågat om han vill komma tillbaka. Bra försök, Ricky, säger Golden Globes ordförande Philip Berk, enligt Reuters.”

Varför kan inte bara Hollywood inse att de aldrig tidigare haft så mycket ljus på sig, och allt detta tack vare en liten brittisk komiker som vågar trotsa etablisemanget?! Innan Gervais framträdande hade jag rätt dålig koll på vad Golden Globe var för något, och inte för att jag egentligen bryr mig mer idag, men jag känner åtminstone till det, vilket ju kan anses vara en framgång i sig. Och jag tror många upplever det precis som jag.

Med andra ord vore det inte speciellt konstigt om Philip Berk faktiskt hade bett Gervais att komma tillbaka nästa år, men om hans dementi är sann så visar det väl bara tvärtom på hur stelt och konservativt det egentligen är i filmfabriken i Hollywood. En och annan Scientolog satte väl maten i fel strupe när de lyssnade på Gervais och då måste han antagligen tystas.

Drömfabriken…??

Inlägget All publicitet… dök först upp på Uppsnappat.

Min spontana kommentar angående huruvida reglerna i Masterchef är orättvisa: Whatever!

Inlägget Whatever! dök först upp på Uppsnappat.

Min blogg är inte stor nog ännu (snyft) för att ha attraherat några stalkers, plus att jag tror att det är vanligare för tjejer att få de här påflugna personerna som aldrig ger sig, men givetvis finns risken i bakhuvudet hela tiden. Hur handskas man med det? Hur gör man för att fjärma sig från lögnspridare etc? Ska man moderera och censurera och därmed förstöra mediats charm, men samtidigt strypa stalkerns möjlighet att verka i mitt forum? Eller ska man släppa allting okontrollerat och förlita sig på någon slags långsiktig självsanering? Vad tycker läsarna i övrigt? Är de mig tillräckligt trogna för att se och upptäcka en stalker och sedan hantera dennes information för vad den är utan att jag behöver lägga mig?

Jag tror inte att någon som har en framgångsrik blogg (eller annan offentlig karriär heller för den delen) kan undgå att förr eller senare attrahera den här typen av ohyra. I ett tidigare samarbete med bloggaren Egoina diskuterade vi bl.a. det här, eftersom hon hade en person som konstant följde hennes blogg och gjorde online-livet mer eller mindre surt för henne, vilket givetvis är påfrestande och så väldigt onödigt egentligen. Men tyvärr en realitet. Egoina valde, om jag minns rätt, att till slut hänga ut stalkern i ett försök att avskräcka denna från att fortsätta. Innan det modererade hon alla inlägg, vilket nog blev jobbigt i längden. Men är det rätt väg att gå att hänga ut en stalker?

Kan man i egenskap av stalker hävda att man har rätt att ”förfölja” offentliga personer i deras mediaroller, eftersom de trots allt lägger ut hela sitt liv på nätet? Ingår det så att säga i det offentliga? Och omvänt; kan man i egenskap av t.ex. bloggare ta till hårdhandskarna mot en stalker och polisanmäla denna för ofredande för att han/hon förföljer en på sin digitala arena? Är det liksom skäl nog för att polisen ska ta tag i det? Är det ett äkta problem, eller hamnar detta under fliken ”I-landsproblem”?

Frågorna är många och svaren än så länge få, även om Anette Jernström lyckades formulera ett par riktigt bra sanningar i sitt inlägg.

Vad tycker ni??
[Kommentera gärna här på bloggen!]

Inlägget I den bästa av världar… dök först upp på Uppsnappat.

Läs själv på Den Nya Bloggen om Lindex storlekstrassel.

Nu är ju inte barnkläder i storleken 116 ett bekymmer för min del längre, eftersom mina bägge barn numera handlar kläder på vuxenavdelningarna, men man kan ju bli lätt förundrad över handelns inställning till vad som borde vara helt självklara saker.

Vad säger Lindex om saken? Jag kontaktade Kristina Hermansson som är informationsansvarig på Lindex för att reda ut begreppen och hon sa så här om storleksskillnaden på deras kläder:

”Angående storleksfrågan så har vi själva observerat att vissa av våra plagg inte har exakt samma mått. Detta är något som vi ständigt jobbar med i vårt utvecklingsarbete. När vi gör barnkläder ska plaggen förena mode och bra funktion, kvalitet samt passform. Vårt storleksspann följer de allmänna rekommendationerna från branschen och alla våra plagg prövas flera gånger av provmodeller för att passformen ska vara bra. På vissa plagg väljer vi att ha en nättare passform. Det beror på materialet på plagget men som sagt även på modegraden. Våra olika kollektioner kan alltså ha olika passform.

Ett annat skäl till att plaggen kan skilja åt är att vi samarbetar med många olika leverantörer eftersom vi är ett internationellt modeföretag. Vi ser självklart över dessa skillnader och försöker föra en dialog med kunder som uppmärksammat det.”

Det känns ju, baserat på Kristinas svar, som att den stora felkällan i frågan snarare är skilda leverantörer än skilda kroppsuppfattningar på könen. Men det är ju tråkigt att denna information inte har sipprat ner i organisationen till de enskilda butikssäljarna. Ett svar som det ovan hade ju rätat ut en del frågetecken för Jennie vid hennes besök.

Men vi kan väl alla vara överens om att även om plagg kan ha olika vidd pga av modelinjer och rörelsekrav så borde ju ändå en tröja i 116 cl ha lika långa ärmar oavsett om det rör sig om pojk- eller flicktröjor. Killar har väl inte längre armar än tjejer, eller?

Vi kan väl också enas om att problemet aldrig hade uppdagats om inte Jennie envisats med att klä sin son i flickkläder. Bra initiativ Jennie!

Inlägget 116 centimeter dök först upp på Uppsnappat.

”Flera läsare har hört av sig till Aftonbladet efter att de försovit sig på nyårsdagen.”

Vill Aftonbladet verkligen få oss att tro att det första folk gör, som upptäcker att deras iPhone krånglar, är att höra av sig till dem och berätta om det. Vad är det för angiverisystem de i så fall har byggt upp?

Hade de citerat en trovärdig teknikblogg, Apples hemsida eller något liknande hade jag varit mer förstående men folk måste ha väldigt lite för sig i livet för att ens tänka tanken på att höra av sig till en kvällstidning bara för att deras mobiltelefon fått flipp. Är det så man ska göra?

Dagens i-landsproblem!

Inlägget Men allvarligt…? dök först upp på Uppsnappat.

Jag vet inte om det bara är vi, men är det inte lustigt att meddelandet är så långt så att man antingen har 1) trillat omkull innan man hunnit läsa till tredje raden eller 2) hunnit gå igenom hela entrén innan man är helt färdigläst?

Hur vore det med en skylt där man överst skriver ”HALT” och därefter förklarar varför?

Inlägget Julskyltat dök först upp på Uppsnappat.

Jaha…

Men kan det kanske vara så att en övervägande del av de som leker med lego är pojkar, och att pojkarna vill inte leka med tjej-legofigurer??? Har den tanken slagit er? Jag vet i alla fall från när jag var barn att de ”legogummor” som fanns nästan alltid låg kvar i lådan när det var dags att bygga och leka. Vem ville ha dem, de var ju tjejer!

Så tänker en 6-årig pojke och det har inget med könsroller att göra, inte på det sättet som de här två nissarna försöker lägga fram det i alla fall. Det handlar snarare om en sexuell utveckling som börjar med skräck för tjejbaciller… Minns ni det?

Följande passus avslutar deras artikel:

”För till de mänskliga rättigheterna hör att varje människa har rätt att bli behandlad på ett rättvist och jämställt sätt oavsett kön. På den punkten sviker Lego varje dag och varje minut varenda liten julklappslängtande unge anser vi.”

Skämtar ni? På vilket sätt behandlar inte Lego sina kunder på ett rättvist sätt? På vilket sätt sviker de? Jag anser tvärtom att de lyssnar på sina unga kunder och anpassar paketens innehåll efter efterfrågan. Hade det funnits en efterfrågan på legogummor så kan ni ger er attan på att det hade funnits tretton på dussinet.

Jag tror inte mina ögon när jag läser er debattartikel. Den är som hämtad ur Grönköpings Veckoblad, med det undantag att den inte ens hade platsat där på grund av dess absurditet. Den här hetsjakten efter kvotering måste banne mig få ett slut snart. Kvotering är ett bevis på misslyckande i alla steg. Kvotering löser inga problem för någon, utan skapar bara en massa fler.

När ska vi börja se oss själva för de vi är istället? Jämställdhet i all ära, det skriver jag under på, men det måste handla om en grundläggande syn och respekt för bägge könen, inte om kvotering av legobitar. Då är man fel på det!

Inlägget Legokvotering – ett skämt? dök först upp på Uppsnappat.

Jag kan ju inte låtsas som att jag inte visste vad jag gav mig in på när jag för 15+ år sedan flyttade ner hit till Helsingborg, men det minsta man kan begära är väl ändå en vit jul. Det är väl inte för mycket begärt, även om Skåne är känt för sina blida vintrar?

Jag har rätt dåligt minne när det gäller väder tyvärr, så det har kanske varit fler vita jular de senaste 15 åren, men det känns som om jag inte upplevt en sedan jag var liten grabb.

Hade det inte varit för att vi fick plusgrader i slutet av förra veckan så hade vi inte bara fått en kall jul utan en riktigt smötäckt sådan också. Vi får helt enkelt hoppas på lite påfyllnads-snö så att marken återigen täcks av vitt fluff.

Inlägget Det var på tiden! dök först upp på Uppsnappat.