Ringde vår TV-leverantör Viasat Sverige i förrgår eftersom TV:n meddelade fel på programkortet. Efter en del testande beslutades att nytt programkort skulle skickas. Fick det idag och stoppar in det. Funkar det? Nej!

Luca Rossato via Compfight

Nytt samtal till Viasat ikväll, som resulterar i att de nu vill byta strömadaptern (vad sjutton det nu skulle ha med programkortet att göra – måste vara extremt dålig kvalitet på de där boxarna). Problemet är att det tar upp till 7 dagar att få hem en sådan. Och på frågan om kompensation så svävar de, och skjuter frågan tills att problemet är löst.

Jag undrar två saker:

1) Varför inte direkt erbjuda kunden kompensation för sånt här, som ett tecken på att man vårdar sina kunder. Jag betalar (skitmycket) varje månad för TV så det tycker jag är det minsta de kan göra. Att man sedan vill avvakta med graden av kompensation tills man i efterhand kan bedöma helheten förstår jag, men erbjudande/information om kompensation ska komma direkt tycker jag. Att vara utan tv i en vecka år 2013 är en stor grej för en familj på 4 personer.

2) Varför accepterar vi kunder den teknik som tv-bolagen levererar? Programkort? Vad är det för urgammalt system?
Jag har som tur är en Apple TV i hemmet också som mer och mer tar över från Viasat eftersom det systemet funkar så mycket bättre på alla plan. Så länge vi har bredband så är Apple TV med på noterna och levererar.
Varför gör inte tv-bolagen på samma sätt? Låt kunderna logga in via webben och så länge man betalar får man titta. Varför ens ha ett kort?? Vilken funktion fyller det? Och dessutom har de fräckheten att TA BETALT för kortet också. För att inte tala om alla dessa boxar hit och dit som alla ska ha ett. Det känns riktigt … gammaldags!

Nä, kolosser på lerfötter är vad de är, trots sin fina reklam om Viaplay och annat som ska få oss att tro att de är moderna. Utbudet är kanon (kanske) men tekniken är ju mer eller mindre antik känns det som.

Nu vet jag inte om jag ger Viasat så många fler chanser.

Vad tycker ni??

Inlägget Trött på digitalboxar, programkort och Viasat dök först upp på Uppsnappat.

Jag gjorde en rad antaganden och baserade hela mitt resonemang i frågan (som alltså gällde huruvida du äger rättigheterna till ditt material på Facebook eller ej) på högst tveksamma grunder, bl a gammal information och sunt förnuft, vilket Jocke var väldigt snabb med att anmärka på, och helt korrekt så.

Jag känner dock att det finns anledning att diskutera det som fick mig att göra dessa antaganden, nämligen folks villfarelse att internets alla tjänster är någon slags socialmedborgerlig rättighet där alla svenska kumbaya-lagar till fullo gäller oavsett vad.

I Facebooks fall visade sig vara så, vilket jag alltså blev varse om idag genom att hänvisas till deras terms of service (https://www.facebook.com/legal/terms?ref=pf). Men i många andra fall är det ingen självklarhet. Och framförallt tycker inte jag att man ska förutsätta det!

Ofta hör man folk beklaga sig över att de minsann inte har gått med på det ena eller det andra, men då undrar jag hur många av dessa som i detalj läst det användaravtalet som presenteras då man skapade sitt konto på den aktuella webtjänsten, oavsett om det gäller Google, Twitter, Instagram, Pinterest etc? De allra flesta människor klickar snabbt vidare i sin jakt på att börja använda nämnda tjänst, och struntar helt i att läsa det finstilta. Så även jag.

Men där kan det stå rätt intressanta grejer och det är inte en självklarhet menar jag, att tjänsten enbart för med sig positiva saker. En sådan sak som vem som t ex äger rätt till bilder och information, som användaren laddar upp, kan mycket väl avtalas bort i samma sekund som du klickar på ”godkänn avtalet” och går vidare. Genom att klicka har du ju defacto godkänt avtalet och kan inte längre komma med synpunkter på eventuella avigsidor med tjänsten, som framgick däri.

Ett roligt exempel på detta var engelska GameStation (läs hela historien här) som i sina avtal skrev in att de i och med godkännande övertog användarens själ och såg det som sin rätt att fritt disponera denna skulle de så önska. Det var givetvis skrivet med glimten i ögat och med syfte att just påvisa hur lite folk läser de där avtalen. Över 7 500 personer skrev tydligen på och godkände avtalet och missade därmed en liten bonus som de fick som faktiskt upptäckte paragrafen.

Min poäng är att man inte kan sitta här hemma i trygga Sverige och tycka att man har rätt till det ena och rätt till det andra, utan att först ha läst de här avtalen ordentligt. Måhända kan man inte förhandla bort upphovsrätten för immateriellt material påett globalt plan, jag vet inte, men det skulle inte förvåna mig om det gick alldeles utmärkt genom ett enda klick på en ”godkänn”-knappp på webben.

Man ska i vilket fall inte vara så säker tycker jag.

Så innan du beklagar dig över hur företaget du är kund hos hanterar din information, eller på annant sätt levererar sina tjänster, bör du kanske syna avtalet du en gång skrev på. Där kan svaret på dina funderingar finnas. 

Inlägget Avtal, upphovsrätt och Internet. dök först upp på Uppsnappat.

Jag pratar om Apples hörlurar.

Jag vet inte hur formgivarna på Apple har resonerat när de designat de hörlurar som numera är standardtillbehör till allt från iPod till iPhone. Specifikt är det den där lilla kontrollen som sitter på högra hörlurens sladd som ställer till det. Den är nämligen kantig. Inget konstigt att den ser ut som den gör kanske, eftersom den följer ett tydligt formspråk som går igen i många andra produkter, men sättet den är kantig på, är upphov till hela problemet.

Det är nämligen så att denna lilla kontroll fastnar i allt. Har man mer på sig än en t-shirt så kan man ge sig tusan på att den fastnar i det. Speciellt är det problem när man har jackor på sig, och det spelar liksom ingen roll hur man försöker placera sladden för den griper nästan tag i plagget, vilket resulterar i att luren rycks ur örat ideligen. Hopplöst.

Detta är ett rejält i-landsproblem, men Apple har skämt bort oss med att alltid släppa produkter som inte bara lever upp till våra designförväntningar utan alltid överträffar dem. Men inte i detta fall. Här har de tvärtom släppt en produkt som är undermålig i sin urformningen.

Inte likt Apple. Som tur är!

Inlägget Misslyckad design från Apple dök först upp på Uppsnappat.

Min mor har under en längre tid haft problem med sin telefoni pga av att modemet av någon anledning ballar ur med ett par dagars mellanrum. Detta orsakar dels problem i form av att inte kunna ringa, men även – vilket är betydligt mer allvarligt – med hennes trygghetslarm som alltså inte funkar när telefonin inte funkar.

Jag har pratat med Telias support tre gånger de senaste veckorna och fick igår till slut reda på att det är ett större fel i området som gör att modem emellan slås ut och behöver startas om. Det är alltså ett fel på Telias utrustning som orsakar det här, och inte mamma på något vis. Eftersom hon är nästan helt blind kan hon dessvärre inte själv starta om modemet vilket de flesta andra abonnenter klarar av, utan vi tvingas förlita oss på Telias hjälp på distans.

Idag var jag åter igen tvungen att kontakta dom, för att modemet hade hängt sig. Jag ringde 90 200 och knappade mig fram enligt nedanstående menysystem (alla tillgängliga val är noterade):

1. Beställning / Faktura / Felanmälan
2. Telefoni / Bredband / Tv
3. Fast / Mobil / Bredband

Sen satt jag och väntade i 47 (!) minuter på en tjej som meddelar att hon inte kan hjälpa mig att starta om modemet eftersom jag hamnat på fel avdelning. Jag ska istället prata ”fibersupporten”.

Var i ovanstående meny hittar ni valet ”fiber” ???

Efter en hel del irritation från min sida och en förfrågan om hon inte kunde pusha in mig före i kön fick jag vackert ställa mig på kö – igen – till en ny avdelning inom Telia, och vänta i ytterligare 32 minuter innan jag fick svar. Därefter gick det väl rätt bra, och killen som svarade var både trevlig och hjälpsam.

Men är det verkligen kundorienterat att ge folk en rad valmöjligheter i växeln (som f ö inte alltid är så lätta och förstå om man inte har bra koll på hur tekniken funkar) och utelämna andra?? Jag kunde ju inte valt ”fiber” eftersom detta aldrig kom upp. Hur i he**ete ska jag då kunna komma till denna avdelning?

Telia (och andra liknande supporttunga företag) borde verkligen bygga system som möjliggör för handläggarna att koppla kunder mellan avdelningarna utan att dessa ska behöva hamna sist i kön, på grund av dåligt utformade system.

Jag blir bara mer och mer irriterad över Telias support för varje gång jag har med dem att göra. Det enda som faktiskt (oftast) funkar är de personer man till slut kommer fram till, vilket i och fär sig är bra. De har jag inget ont att säga om, men tekniken innan…!!!! Herre Gud! Snacka om blodtryckshöjande!

Inlägget Telia gör det…igen! dök först upp på Uppsnappat.

Idag kan du betala din bussresa i Helsingborg med antingen ett JoJo-kort (som kan laddas eller vara av månadstyp) eller via SMS-biljett. Därigenom har man effektivt tagit bort all kontanthantering på bussarna vilket varit ett krav från arbetsmiljöverket efter ett par incidenter tidigare i år. I det korta perspektivet kan man ju tycka att man därigenom har täckt in alla varianter, men den här typen av betallösningar gör just inte det; täcker in alla behov som finns. Och Skånetrafiken verkar inte speciellt intresserade av att lyssna på sina kunder och andra eventuella behov som dessa har.

Jag har själv haft kontakt med Skånetrafiken (@skanetrafiken) via främst Twitter och fick förklarat för mig att de inte hade resurser att fixa lite med sms-tjänsten för att säkra upp ytterligare ett behov, eftersom de hade fullt upp med biljettautomatsinbrott… Är det programmerare som utreder inbrott?

För att belysa ett behov: SMS-systemet idag tillåter bara att jag skickar en biljett till mig själv, vilket vållar problem när man som jag skulle vilja kunna skicka biljett till barn eller barns kompisar när de får för sig att ta en spontanresa ibland. Jag kan alltså inte själv beställa en biljett via sms och skicka denna vidare till mitt barn. Och eftersom barnens mobiler är låsta för betal-sms (av rätt förklarliga skäl va???) så kan de inte göra det själv. Vad är då lösningen?

Jo, de kan besöka ett servicecenter och där köpa en biljett med vanliga pengar. Men var ligger då dessa servicecenter och hur ska barnen hitta dem? Finns det ett i varje kvarter? Jag vet alltså inte, men jag har ju svårt att tro det. Kan man ens lösa en enskilda biljetter eller är det ett JoJokort för 200 kronor som avses som lösningen?

För att komma med en förebyggande lösning så tvingas jag att förse mina barn med Jojo-kort, laddade med 200 kr t.ex. som de kan använda vid sådana här akuta fall, men jag gillar inte idén att de dels ska springa runt med ett sådant kort, med risk för att de tappar det och annat. Dessutom är det rätt onödigt att binda upp pengarna eftersom de kommer behöva använda kortet max ett par gånger per år.

Det smidigaste hade varit om jag hade kunnat beställa en biljett till någon annan. Något som borde vara väldigt enkelt att fixa programmeringsmässigt tycker jag. Någon duktig sms-tjänstprogrammerare får gärna kommentera detta.

Är det för övrigt med stöd i lagen tillåtet att neka kontant betalning? Är svenska mynt och sedlar inte en i Sverige sanktionerad betalningsmetod längre?

Men tänk på det när du kommer till Helsingborg; se till att ha en fulladdad mobil där du kan utnyttja betaltjänster alternativt spring alltid in på ett serviceställe och köp ett jojokort och lås upp ett par hundra för annars kan du inte åka kollektivt.

Jag rekommenderar taxi, det är betydligt enklare och jävligt bra för miljön!

Tillägg: Givetvis funkar JoJo och SMS för de allra flesta resenärer om man ser det procentuellt, men jag tycker att kollektivtrafiken ska vara just kollektiv och till för alla. Med andra ord ska inte någon uteslutas bara för att denne inte kan betala för sig på grund av Skånetrafikens betalsystem. Möt kunden Skånetrafiken!

Uppdatering: Jag har via @skanetrafiken fått reda på att det finns 6 stycken inköpsställen i Helsingborg. Det vill säga att det är rätt glest med biljettköpsmöjligheter. Inte ett fungerande alternativ om man som i mitt ovanstående fall är 11 år gammal och på väg hem till en kompis. Det är ju för tusan längre till inköpsstället än till kompisen!

Inlägget Kundrelationer inte så viktigt för Skånetrafiken? dök först upp på Uppsnappat.

Av de fem gånger jag har ringt dem den senaste tiden, vilket har varit på olika tider och dagar, har det varit en näst intill konstant kötid på mellan 25 och 35 minuter. Hur kan man med gott samvete presentera en kundtjänst där det krävs att kunderna sitter så länge i kö för att få hjälp med företagets bristfälliga (för annars hade ju folk inte ringt) system.

Senast i raden satt jag först i 37 minuter i kö för att prata med supporten för fast telefoni, för att därefter kopplas vidare till en underavdelning för IP-telefoni och fick sitta i ytterligare 28 minuter innan jag till slut gav upp. Och gick upp till Teliabutiken för att få hjälp. De lade upp ett supportärende och meddelade att en tekniker skulle höra av sig inom en timma. Nu har det gått två…

Jag har själv inte Telia som operatör och med tanke på ovanstående har jag heller inga planer på att varken skaffa det själv eller rekommendera andra att göra det.

Telia är väldigt snabba med att kränga mobiltelefoner till nya kunder, men de verkar glömma bort att ta hand om sina befintliga. Och för er som fortfarande undrar så är det mina föräldrar som fortfarande har förtroende för gamla Televerket trots år av strul både vad gäller fast telefoni och bredband.

Senaste nytt: Telia service ringer äntligen upp, 2 timmar och 8 minuter senare, och presenterar följande lösning på telefonproblemet hos min mamma: ”Thomson-modemet måste resettas via knappen på sidan”. Ok…då ber jag min 74 åriga – blinda! – mamma att leta upp kopplingsskåpet inne i garderoben och göra det då! Skitbra! Inga tekniker som kanske kan åka ut? ”Jo, men de har en handläggningstid på tre arbetsdagar. Idag är det fredag, så senast på onsdag i nästa vecka kan de komma ut och hjälpa henne”. Det är alltså fem dagar som min mamma får vara helt utan telefon, avskuren från omvärlden, och dessutom utan att veta om vad som händer, för jag kan inte ringa henne och berätta det!!!

FY FAN FÖR TELIA!!!

Inlägget FY FAN FÖR TELIA! dök först upp på Uppsnappat.

Jag har nu fattat det definitiva beslutet att sälja av mina studioprylar sedan tiden med Podcast Helsingborg, Polarbear Podcast och Radio Egoina.

Jag började lägga ut grejerna på blocket men insåg att det säkert går att sälja lika lätt genom en presentation här på bloggen och lite kreativ marknadsföring på Facebook och Twitter. De första grejerna såldes nämligen just den vägen, av en ren slump. Vi får se hur det går.

Det som finns kvar av studion efter idag är följande prylar:

• ”Sångbåsfilter”, svart formskum för stativmontering: 300:- (nypris ca 900:-)
  
  
• Presonus Firestudio, ljudkort 8 kanaler: 2 500:- (nypris ca 5 00o:-)
• M-Audio iControl, kontrollbord för Garageband: 400:- (nypris ca 1 000:-)
• Mikrofonstativ fjädrad: 450:- (nypris ca 900:-)
• Samson S-Amp, Hörlursförstärkare: 200:- (nypris ca 650:-)
• Samson S-Com, Compressor/Limiter, inkl stereokablage 150:-
• Yamaha MG 10/2, mixerbord, MG 10/2: 350:-
• XLR-kablar Proel, 50:-/st

Skicka ett mejl på anders@uppsnappat.nu om du är intresserad av något eller har några frågor. Varorna kan skeppas, men det är du som köpare som betalar frakten.

Roligt om grejerna kunde komma till användning igen hos någon annan.

Inlägget En studio till salu dök först upp på Uppsnappat.

Apple kör på som en bulldozer inom IT-branschen och bryr sig inte speciellt mycket om hur de uppfattas i vissa kretsar. Problemet med Apple är att de är så stora och så inflytelserika att den stora massan, den som normalt sätt hade fällt ett företag för grepp som dessa, bara rycker på axlarna eftersom de redan tillhör gruppen Apple-frälsta.

Som exempel i Icloud Communications stämningsansökan nämns hur Apple helt bryskt ”tagit över” användandet av redan etablerade varumärken såsom bland annat HiFi-tillverkaren McInstosh som i Apples värld blev ”Macintosh”. Jag vet inte om jag är ensam om detta men jag har aldrig hört talas om HiFi-märket McIntosh, trots att de funnits sedan 1949. Däremot blev jag i min ungdom frälst när Apple lanserade Macintosh… Förstår ni hur jag menar?

Givetvis är det förödande för företag vars namn ”tas över” av Apple, eftersom de över en natt förlorar hela sitt varumärke på ett sätt som inte är helt juste. Har Apple lanserat en produkt eller tjänst med ett visst namn, så backar de ju inte. Jag vet faktiskt inte om det någonsin har hänt. De löser det istället i efterhand med en ofta tilltagen summa pengar som plåster på såren. Men det är klart att det kanske aldrig motsvarar värdet av det arbete det lilla företaget har lagt ner under många år för att bygga upp ”sitt” varumärke. Och nu tvingas de göra om det, för annars hotas de ju att i sin tur stämmas av Apple för varumärkesintrång. Dagens ironi, eller vaddå?

Ok, Apple är inte världens justaste företag (tyvärr)! Men det kommer inte hindra mig från att, så länge företaget finns, köpa deras produkter, för det finns inget som slår Apple i mina ögon. Och det hjälper inte att ni kastar en massa Android malware i ansiktet på mig, jag blir inte imponerad.

Roligt i sammanhanget är väl dock att svenska Xcericon såg sin chans att tjäna en hacka och helt sonika sålde icloud.com till Apple för 28 MSEK, och i samma veva bytte namn på sin egen tjänst till CloudMe. Ja, man kan ju vända på det också…

Jag kör 100% Mac i mitt liv och då syftar jag inte på HiFi-tillverkaren!

Inlägget Inga moln på himlen för Apple dök först upp på Uppsnappat.

Men jag kunde lugnt konstatera att även på en iPad2 – eller borde det kanske vara ”särskilt på en iPad2” – ser Uppsnappat fantastiskt bra ut!

Håller du inte med??

Som jag nämnt tidigare hade jag varit väldigt imponerad om någon skakade fram ett friex. av en iPad2… Men känn ingen press @magnus_johanss

Inlägget Ser fantastisk ut på iPad2 dök först upp på Uppsnappat.

De hittar på så mycket roligt nuförtiden. Och visst är det roligt med klotformade isbitar till skillnad från de klassiska kuberna. Nu återstår bara att prova de i verkligheten, men Coolstuff brukar leva upp till vad de lovar, så säger de att isbollskuporna är hermetiskt tillslutna och inte läcker i frysen så är de med all säkerhet just så.

Sen huruvida bollens mindre yta i realitet sänker smälttakten, såsom det också påstås, låter jag vara osagt, men teoretiskt kan det stämma.

Jag återkommer med en full recension så snart jag har testat dem. Sommaren är förhoppningsvis räddad!

Inlägget Sommaren är räddad! dök först upp på Uppsnappat.

Jag ställer mig kritisk till det här arrangemanget, av ett flertal skäl som jag tänkte utveckla här. Men i korta drag handlar det om trovärdigheten, priset och koncentrationen. Låt mig utveckla det hela lite närmare.

TROVÄRDIGHETEN är det första som jag tycker får sig en törn när jag på eventets (ruggigt fula f.ö.) websida läser om hur oberoende arrangören hela tiden utger sig för att vara. Arrangören, Internet World (IDG), är väl allt annat är oberoende, i en bransch där de för det första har monopol på medierna (mer eller mindre i alla fall) och för det andra är högst beroende av reklamintäkter i sina olika medier för att överleva. Tro inte för ett ögonblick att Internet World hade skrivit ”sanningen” om denna på något sätt negativt påverkade relationen till deras största annonsörer. Så funkar tidningsbranschen idag, det är ingen hemlighet, och så även tidningarna under IDG givetvis. Så varför de envisas med att flera gånger i texten förtydliga sitt oberoende vet jag på rak arm inte, men visst är jag övertygad om att de säkert kan skaka fram ett rätt intresseant startfält av talare och andra deltagare, om det är detta de åsyftar. Dock tror jag att valet av talare säkert är färgat av deras relation till sina annonsörer. Alltså är trovärdigheten i detta avseende skadat.

PRISET är nästa grej som slår mig. Som deltagare på Webbdagarna får du betala 3 990 kr + moms. I det priset ingår enligt vad jag läser på webben följande: Förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika och fyra månader av affärstidningen Internetworld (gäller ej befintliga prenumeranter).

Huruvida befintliga prenumeranter betalar ett lägre pris framgår inte, men det är ju möjligt och troligt. 6 nummer av tidningen kostar enligt deras prenumerationsservice 490 kr + moms, men för enkelhetens skull räknar jag med detta pris även för fyra nummer eftersom det ger en bekväm siffra att leka med för själva arrangemanget, nämligen återstående 3 500 kr + moms. För 3 500 kr + moms får man alltså vara på plats och man får lunch och två omgångar fika.

Jag skulle vilja ställa det här i relation till ett liknande evenemang som jag var på i mars, nämligen Webcoast, som kostade 950 kr och då ingick inte bara två middagar, två luncher och fika utan även 25% moms! Det evenemanget höll nämligen på i dagarna tre.

Jag vill även ställa prist på 3 900 kr + moms i relation till ett halvdagsseminarium jag nyligen var på i Helsingborg, arrangerat av Marknadsföreningen, kallat New Generation Marketing, där man hade bjudit in fyra prominenta talare som pratade om liknande saker som man nu säger ska avhandlas på Webbdagarna. Detta arrangemang kostade 480 kr + moms och då ingick förutom de fyra talarna, även en mycket god lunch och mingel i solskenet efteråt. Och så kaffe givetvis. Bland talarna denna dag syntes bl a Isabella ”Blondinbella” Löwengrip (@lowengrip) och Kristina Alexanderson (@kalexanderson).

Det jag försöker lyfta fram här är att priset för webdagarna är totalt omotiverat. Webcoast gav ett mingel utan dess like i knytkonferensform och NGM en rad föreläsare med tyngd i traditionell form. Och inget av dessa arrangemang kom i närheten av Webbdagarnas 3 990 kr + moms. Varför är priset så högt?

KONCENTRATIONEN, till sist, handlar om hur mycket information man kan få i sig under en given tidsperiod, utan att explodera. Ja, inte bokstavligt såklart, utan mentalt. Efter NGM:s fyra föreläsare – som höll hov under en förmiddag – var man rätt urlakad i hjärnan. Många nya intryck som behövde sjunka in och förankras i hjärnan innan man var beredd att applicera dem. På Webcoast var det ungefär likadant, men där var dynamiken en annan, vilket gjorde att man tack vare interaktion med föreläsarna blev en del av programmet på ett sätt som underlättade informationsinhämtandet.

På Webbdagarna nämner arrangören att över 50 föreläsare funnits på plats under tidigare liknande arrangemang. Det låter ju rätt otroligt att man hittar så många experter inom det här området, men jag gissar att de har gjort sin hemläxa. På sin höjd hinner man lyssna till 8-10 av dessa, om man förutsätter att passen är ca 30-40 minuter långa och man behöver bryta för lunch och fika. Med andra ord är det ca 40 föreläsare du inte får en chans att lyssna på (men ändå får betala för, gissar jag) vilket jag inte begriper syftet med.

En arbetsdag har bara 8 timmar, och man kan inte mer än fylla de åtta med olika föreläsningar. Vad jag vet kan man ännu inte klona sig varför mångfalden av föreläsare ter sig smått överdriven.

Jag anser att Webbdagarna – i motsats till vad arrangörerna hävdar – inte finns till för oss som arbetar och verkar inom internet och sociala medier etc. Nej, Webbdagarna finns till för en enda aktör och med ett enda syfte och det är arrangören själv, IDG, som kammar hem rätt mycket pengar på de här evenemangen. Och det är i sig inget fel på att IDG tjänar pengar på att arrangera bl a Webbdagarna, men det är lite tråkigt att de ska göra det på bekostnad av Trovärdighet, Pris och Koncentration.

De har både möjligheten, mediat och musklerna att skapa ett riktigt bra evenemang, som ger svallvågor i hela branschen, men blir tyvärr omsprungna innehålls- och logistikmässigt av amatörinitiativ som Webcoast, SSWC och andra.

På sin sajt avslutar IDG med följande rader, vilket jag tycker just visar på att de kanske inte förstår vad sådana här arrangemang borde handla om, för att bli intressanta för alla oss som arbetar inom Internet och sociala medier.

”Det faktum att Internetworlds oberoende redaktion, som sedan 1996 har bevakat affärer och trender på nätet, står bakom agendan särskiljer Webbdagarna från övriga branschevent. Det gör att vi kan garantera ett högkvalitativt och trovärdigt innehåll, och dessutom mycket relevanta besökare som ställer höga krav på alltifrån paketering till nätverksmöjligheter.”

Att Internet World står bakom Webbdagarna tycker inte jag är en garanti för vare sig kvalitet eller trovärdighet. Tvärtom är det bara en garanti för att det som sägs är det IDG och deras sponsorer vill ha sagt. Och att Webbdagarna särskiljer sig från andra branchevent måste ju inte innebära något positivt.

Jag tror säkert att många kommer att besöka Webbdagarna i Luleå den 31 maj i år. Men jag tror inte att det är den skara unga kreativa människor som kommer att forma våra digitala liv om 10-15 år, dvs de entreprenörerna som är födda med Internet i hand och som använder sig av nätet som en helt naturlig plattform i deras unga företagande. Istället tror jag tyvärr att besökarna till stor del kommer att utgöras av de som redan idag sitter med stora investeringar och försöker behålla makten över våra beteenden och vår konsumtion.

Men all denna kritik till trots finns det ett väldigt viktigt plus med webbdagarna, och det är detsamma som för Webcoast och SSWC. Det handlar om de personliga mötena och minglet som sker mellan passen. Detta är något väldigt viktigt, och kanske kittet som håller ihop hela arrangemanget och rättfärdigar dess existens, men det är inget som Internet World styr över – de bara tillhandahåller arenan – och alltså inte kan ta åt sig äran för heller, trots deras historia inom branschen.

Har du varit på ett tidigare utgåva av Webbdagarna och kan dela med dig av dina intryck och upplevelser, är jag mer än tacksam för feedback. Har du rent av varit både där och på andra annorlunda event så att du kan jämföra är det ju ännu bättre.

Jag är nyfiken att höra din åsikt i frågan.

Inlägget Vem vinner på Webbdagarna? dök först upp på Uppsnappat.

På väg hem igår bestämde jag mig för att åka och titta på en ny bil. Den vi har är bra, men den dricker lite för mycket, plus att jag vill slippa kliva ner i bilen. Föredrar en mer horisontell ingång.

Valet igår föll på Bilpartner, som alltså är återförsäljare av bl a Saab, Chevrolet och Hyundai. Jag ville börja där eftersom den nuvarande kärran är just en Saab, och vi trivs som sagt var bra med den i rätt många avseenden.

Jag var ensam i lokalen när jag kom in och den enorma utställningshallen ekade tomt förutom på en rad bilar. Inte en kotte syntes till. När jag stegade fram mellan bilarna kunde jag efter ett tag se att det längs sidorna av lokalen fanns små glasbås där säljare satt och kurade ihop sig. Allt som allt räknade jag till 5 säljare (eller åtminstone vad jag gissar var säljare). Alla satt i sina glasbås och vände på papper. Inte en enda av dem reste sig och gjorde ett tecken på att vilja sälja en bil.

I den bästa av världar skulle flera säljare ha tävlat om min uppmärksamhet, i sin jakt på provision. I en helt OK värld hade minst en säljare klivit ut ur sitt glasbås och frågat om jag behövde hjälp. I den här världen – den där Saab håller på att konka – satt samtliga säljare kvar i sina glasbås och fortsatte att vända papper. Tro fan att Saab går i konkurs.

Hade bara en av dem engagerat sig igår, så hade vedebörande kanske sålt en bil, eller åtminstone tagit ett bra kliv i riktning mot en försäljning, för jag var verkligen på hugget, och inte bara ute för att kolla runt lite. Jag hittade dessutom ett mycket lämpligt objekt, som jag gärna hade provkört och diskuterat vidare kring. Men utan säljare blev det rätt svårt.

Jag tycker faktiskt inte att det är kundens uppgift att leta upp en säljare i en bilaffär, de ska vara mer på hugget. Speciellt om de vill sälja sina förbannade bilar!

Jag hoppas att någon på Bilpartner i Helsingborg läser det här och inser att det är dags att sätta en blåslampa i arslet på säljkåren om de ska lyckas kränga några kärror och betala av det där skrytbygget de nyligen har uppfört.

Idag ger jag mig iväg till en annan bilhandlare med något annat märke. Saab kan få gå i konkurs alledeles på egen hand!

Inlägget Tro fan att Saab går i konkurs. dök först upp på Uppsnappat.

Saker som irriterar är bl.a:

• när förpackningen går sönder vid öppnandet.
• när en produkt är för välinpackad med “onödiga” förpackningar.
• när förpackningen inte håller tätt.
• när det är omöjligt att få ut det sista ur en förpackning.
• när måtten är sådana att de inte passar i skåpen.
• när man måste ta fram sax för att öppna t ex gräddpaket för att det inte finns rivstans.

Jag är alltså inte ensam om att irritera mig över förpackningar som inte lever upp till sina syften. Om man betänker hur mycket funktioner en ”normal” förpackning förväntas ha idag – med allt från form, funktion och miljökrav – är det kanske inte så konstigt att det blir fel ibland, men samtidigt borde ju år av erfarenhet lärt förpackningsbranschen att göra om och göra rätt!

Vad som också är märkligt är produkttillverkarnas ovilja att vara lyhörda för den kritik de möts av rörande just deras förpackningar. Jag har vid flera tillfällen varit i kontakt med olika tillverkare med kreativa synpunkter bara för att bli mött av en ”det-skiter-väl-vi-i”-mentalitet.

Sist men inte minst är det beklämmande att branschmedia inte väljer att belysa de här problemen mer, men troligtvis är det för att de är rädda att stöta sig med sina annonsörer, vilket är beklagligt, men tyvärr alltför vanligt tror jag.

Därför startar jag nu en helt ny kategori här på bloggen, med egen menyrubrik och allt, som får namnet ”Packhelvetet”, där jag kommer att exemplifiera olika förpackningsproblem och helt ogenerat hänga ut tillverkare som inte verkar ha provat sina egna förpackningar i annat än datorsimulerade miljöer innan de släppt dem på marknaden.

Jag hoppas att ni även väljer att följa denna underkategori till Uppsnappat!

Inlägget Helt värdelösa förpackningar! dök först upp på Uppsnappat.

Bilder från hela världen kablades ut i media efter EarthHour och på många håll var nedsläckningen nästan total, vilket är imponerande. Men tänkte ni på det motsatta, nämligen att de här lamporna under årets resterande 364 dagar står tända.

Ta en titt på stora offentliga byggnader/platser såsom Globen i Sthlm, Avenyn i Göteborg, Kärnan i Helsingborg etc. Under 264 dagar om året är dessa platser upplysta långt över vad som är behövligt, allt för att smycka natten.

Effekten blir ännu mer påtaglig om man går utomlands och tar ett kik på Eifeltornet i Paris, London Eye, China World Trade Center i Peking, International Finance Centre i Hong Kong etc. Allt detta ljus – till vilken nytta?

Jag hörde någonstans att det krävs ett helt eget kärnkraftverk bara för att driva den välkända skyltbelysningen i Tokyo. Hur sjukt är nu inte det?

Så även om EarthHour i sig knappast märktes på kraftbolagens mätare så tycker jag att den nedläckta timmen öppnade ögonen för hur vi slösar i vår vardag vilket kanske kan ge effekt på lång tid. Gör det till en utmaning och se hur mycket energi du kan spara.

Släck ner där hemma, förutom där ni är, så kan vi hjälpas åt att spara energi. Du vet…många bäckar små…!

Visste du förresten att en LED-lampa bara gör av med ca 10% energi jämfört med en traditionell glödlampa. You do the math!

Inlägget Vad har EarthHour för effekt? dök först upp på Uppsnappat.

Jag hade under hela dagen igår kontakt med Telias kundtjänst på Twitter (@Telia_service) – efter tips från Christian Dahlqvist (@sundhult) för ett tag sedan – och denna tweet kom i slutet av eftermiddagen:

Roligt att man faktiskt kan ha en dialog med ett stort företag, tycker jag. Nu vet jag ju inte om det var ett artighetssvar eller om det faktiskt var lite substans bakom, men jag hoppas att så var fallet. Och jag tror det dessutom. Kalla mig gärna naiv!

Jag tog upp det hela med kundtjänst varvid de svarade så här:

Detta är ett lysande exempel på när ett företag lyckas vända en väldigt arg kund till en positivt dito. Jag tycker det är dåligt att de inte för länge sedan gjorde de här ändringarna men det är stort att de lyssnar nu och inte bara skyller ifrån sig och gömmer sig bakom en massa ordbajs. Telia har i mitt tycke en lyckad närvaro på de sociala medierna.

De sköter dig!

Inlägget Telia tar åt sig! dök först upp på Uppsnappat.

”Telia e-legitimation: Äntligen slipper du fylla i och skriva under krångliga pappersblanketter. Telia gör det enklare och tryggare för dig att göra ärenden elektroniskt.”

via Telia e-legtimation – Säkerhetstjänster – Bredband – Privat – Telia.se.

Yeah…right!!! Jag blir toooookig! Har tillbringat halva morgonen med att försöka installera e-legitimation från Telia via SEB, och trodde att jag till slut hade lyckats när jag fick beskedet från skatteverket att ”Kunde inte öppna sidan – e-legitimation inte installerat på datorn”.

Men vad fan!?

Bara att installera e-legitimationen var en prövning av sällan skådat slag. De som utvecklat verktyget har definitivt aldrig fått någon utbildning i att tydliggöra saker.

Först visade det sig att jag saknade en programvara som skulle installeras. Ok, då gjorde vi det. Sen gick det inte att komma tillbaka till sidan för att installera själv e-legget. Jag provade varenda text och knapp jag hittade. Det stod bara ett meddelande om att installationen var klar och att jag nu kunde fortsätta. Jaha, hur då??

Sen påstod den när jag väl fick logga in igen via SEB att programmet fortfarande inte var installerat. Jag switchade över till PC-tänk och startade om programmet, och då..! Hade ju varit jävligt bra om det hade stått att man var tvungen att starta om för att det skulle funka.

Nu kunde jag fortsätta installationen av själva e-legget (återigen genom att först logga in på banken och sedan vidare in på telia). När detta var klart provade jag att gå in på skatteverket, men fick beskedet att ingen e-leg fanns på datorn. Under deras supportsidor hittade jag en liten text om att man ofta behövde starta om datorn efter installation för att det skulle funka. Även denna information kunde väl ha stått på Telias installationssajt!

Omstarten gav tyvärr inget, för jag får fortfarande besked om att det inte finns något e-leg på min dator, och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Riktigt irriterande!!

För att citera Linda Bengtzing: Hur svårt kan det va?

//www.youtube.com/watch?v=mTL1nMp7hio

Inlägget e-legtimation från Telia suger! dök först upp på Uppsnappat.

På grund av (eller kanske tack vare) att vi bara blev ett tiotal deltagare så beslutades väl på plats att vi dock skulle köra en reguljär sittning istället, där det stod var och en fritt att ta upp olika frågor.

Richard Hylerstedt inledde med att berätta om en onlinefest som han var med och arrangerade genom att använda sig av Facebooks page-funktion, där ett 30-40-tal personer världen över deltog i snack, lekar och musikspelningar. Spännande koncept som jag tror kan utvecklas till något och som man till och med hade kunnat göra en affärsidé av, även om det låter helt galet när man förklarar det så här bara.

Jonas Lundström ställde den intressanta frågan hur han inom Ung Företagsamhet ska kunna utnyttja soc.medier del som ett incitament för de elever som håller på med UH-företag, men även i stort. Det kom fram mycket intressanta tankar kring detta.

Anders på Gertrud berättade lite om hur de jobbar med soc.medier mot olika kunder och hur svårt det är att få kunderna att förstå den nya teknikens användningsområden. Vi har ett långt arbete framför oss att få bort hypen kring det här med soc.medier så att företagen först och främst ser varför de ska ha det.

Jag ställde själv frågan hur man som företag ska hantera soc.medier vad gäller de anställda. Var går gränserna och vad ska man tillåta? Joakim Jardenberg (@Jocke) tog ett exempel från Tera Pak där en stor del av de anställda är aktiva inom soc.media vilket företaget utnyttjar som en inputkanal på vad andra folk säger om företaget. Man kan alltså vända på steken. Själv tycker jag att det är helt ok att låta folk twittra och facebooka, även på arbetstid, om tid finns, så länge de inte sprider företagshemligheter eller sprider lögner etc om firman. Med en sådan inställning tycker jag nämligen inte att de har där att göra alls.

Detta ämne ledde även in på frågan rörande den personliga identiteten på internet, din digitala profil så att säga. Är det kanske dags att ge bort domännamn i doppresent för att säkra barnens digitala identitet??

Utöver allt detta serverades god mat (italiensk salladsbuffé skulle jag vilja kalla det) och en och annan öl slank ner också. Om än inte hos mig eftersom jag inte uppskattar denna ädla dryck.

Vi ser fram emot nästa träff som Karsten lovat dra ihop om en månad eller två. Vi pratar mer om detta med hashtag #karsten på twitter. Följ gärna med där om du är intresserad!

Inlägget Ännu en knytkonferens dök först upp på Uppsnappat.

Principen är att alla som kommer har en chans att hålla föredrag om det de vill. I fallet webcoast finns det 9 st salar att tillgå och ungefär tio stycken pass (på vardera 20 minuter) per sal. Under en dag kommer alltså 90 pass att hållas och det är deltagarna själva som sätter agendan inom ramen för Webcoasts tema; Kärleken för webben.

I går kväll samlades vi, ca 200 pers, kl 18 för att skriva in oss, få våra namnbrickor, få visitkort som vi hade beställt i förväg och dessutom en lite goodie-bag (bilden) med nyttiga och roliga saker att ta med oss härifrån.

Kl 20 öppnades den s.k. Griden, där man alltså skriver upp vad man vill prata om, och det var i sig ett intressant skådespel när 50-100 personer tävlade om de ”bästa” salarna och de ”bästa” tiderna. Senare på kvällen kunde jag konstatera att flera för mig intressanta pass krockade och eftersom kloning ännu inte är möjligt, måste jag idag helt enkelt välja vad jag ska lyssna på.

Jag ska inte själv hålla något pass, men ska bistå i Martin Lindeskogs (@Lyceum) session om Podcasting, tillsammans med Christian Dahlqvist (@sundhult) kl 15.00 i Binero-salen.

Så idag bär det av mot nya erfarenheter och förhoppningsvis får jag en chans att träffa ännu fler av de vänner som jag redan känner/känner till via Twitter och Facebook.

Nu är det frukost som hägrar och det ska bli riktigt gott!

Inlägget Förväntningarna stora på #Webcoast dök först upp på Uppsnappat.

Är det bara jag eller känns den här utvecklingen av robotar lite skrämmande också? Jag tycker det är väldigt spännande med robot-konceptet och hade gärna haft en själv som kunde vara betjänt där hemma, men…

Du har säkert sett iRobot med Will Smith. En intressant studie i hur det skulle kunna se ut om sisådär 50 år, när roboten är var mans egendom. Eller AI, har du sett den?

Givetvis är det lätt att göra katastroffilmer baserade på robotteknologin eftersom den trots allt är inne och rotar i det allra viktigaste vi har, nämnligen vår egen existens, men någonstans tycker jag ändå att det ringer en liten varningens klocka, även om man bortser från dessa mörka framtidsvisioner.

Artikeln ovan berättar inte vad exakt det är som roboten ska hjälpa till med, men jag har läst tidigare artiklar där det bl a pratas om att utföra tunga lyft och ledsaga de äldre. Var går gränsen för ansvar i så fall? Vad händer den dagen något går fel, och det kommer det att göra förr eller senare. Troligen förr.

Likaväl som en dator kraschar idag kommer en robot kunna haverera och vem bär då ansvaret för att Telenoid råkade tappa Elna 97 nedför trapporna? Eller att den ledsagade Bertil 86 rakt ut på motorvägen? Är det vårdhemmet, robotleverantören, staten eller vem?

Jag hoppas att utvecklingen inom robotteknologin kommer att leda fram till något positivt, och inte bara att plocka fram det onda i oss människor. Dock är jag rädd för att vi rätt snart får se både hor-robotar, soldatrobotar och lathetsrobotar så snart utvecklingen tar fart ordentligt. Men vi kan ju hoppas att jag har fel.

Inlägget Robotens tid är kommen? dök först upp på Uppsnappat.

Många andra tidningar använder ju Twitter som en av flera kanaler för kommunikation med sina läsare i synnerhet och omvärlden i allmänhet. Men inte Helsingborgs Dagblad. De har förvisso ett konto (@hd_se) men den är till för folk som vill följa vad som händer i stan via Twitter. Den automatgenereras med inlägg från tidningens RSS-flöde.

Jag ställde frågan till HD om huruvida de inte kunde ha ett konto för jourhavande journalist åtminstone med möjlighet till dialog och fick ett svar från Sandra Jakob (@sandrina), som är redaktör på HD.se:

”Jo då, vi har funderat allvarligt på det i mer än ett år men har valt bort Twitter i nuläget och lägger allt vårt krut på vår Facebook fanpage istället. Dels handlar det om att vi byggt en bra kontakt på FB men också om personalläget och handhavandet. Vi vill inte göra en halvdan grej av vårt Twitterkonto och då har vi avvaktat tills vi kan göra det ordentligt. Förhoppningsvis kommer vi igång aktivt under året.”

Tankarna finns alltså, likaså medvetandet om riskerna med att inte vara aktiv, men man vågar/vill inte ta steget, vilket är både underligt och synd. Personalmässigt kan man ju tycka att det inte borde vara några problem på en tidning med de resurser som HD har. Även att skylla på handhavandet känns lite obsolet, med tanke på att samtlig personal idag har relativt god datornvana och använder internet i sitt dagliga arbete.

Och visst är det behjärtansvärt att man vill göra en bra grej eller ingen grej alls, men i dagens sociala-media-samhälle tycker jag inte att det håller. Man kan inte som monopolmedia i en kommun ”välja bort Twitter” bara för att det är lite bökigt. Det finns ca 400 aktiva twittrare i Helsingborg (enligt twittoppen.se) så det finns ju med andra ord ett relativt stort underlag för ett Twitter-konto för att kunan föra dialog med medborgarna.

Jag hoppas att HD snarast beslutar sig för att skaffa ett konto, utbilda sina jourhavande medjournalister och börja ta dialogen med oss twittrare där vi finns – på Twitter! Annars väcks ytterligare en fråga kring debatten om journalistrollen, den här gången på ett lokalt plan.

Det bör tilläggas att HD är aktiva på Facebook, där de dagligen pratar med sina läsare och tar del av deras åsikter och synpunkter. I nuläget har sidan 5640 fans och finns här: http://www.facebook.com/hdpunktse

Inlägget Gamla och nya medier dök först upp på Uppsnappat.

Under två dagar kommer delar av det jag gärna kallar ”Sveriges web-elit” att sammanstråla för att lyssna, lära, prata, diskutera och mingla. Kort och gott är tanken att alla som på något sätt har en relation till webben ska få utbyta tankar och erfarenheter med likasinnade. Följdaktligen riskerar Webcoast bli en härligt nördig tillställning med mycket fokus på kommunikation och sociala medier, eftersom det känns som om webben blir mer och mer synonymt med detta för varje dag som går.

För ett par år sedan (2007) var jag med på ett av de första eventen i Sverige anordnat enligt unconference-principen. Den gången var det Podcamp Europe och huvudsponsor var VON som lånade ut stora delar av sin mässyta på Älvsjömässan till podcastingentusiaster från hela Europa. Det var ett ruggigt kreativt dygn där det slöts många kontakter och där podradio v 2.0 föddes ur en smältdegel av idéer.

Jag är, med erfarenheterna från Podcamp färska i minnet, grymt taggad inför Webcoast 2011 i Göteborg och förväntar mig samma darr i luften där. Jag ser framför mig en inspirerande helg där jag ska få träffa personer IRL som jag har haft kontakt med online under en längre tid och få lära mig en hel del om det jag inte redan kan om web och sociala medier. Och det är trots allt rätt mycket. Jag tror att evenemang som Webcoast tillför enormt mycket, inte bara för deltagarna som är på plats, utan även till branschen i stort, eftersom alla går därifrån med ”synkade agendor” och mer taggade än någonsin. Jag är övertygad om att vi i kölvattnet från Webcoast 2011 kommer att se en mängd nya och intressanta projekt dra igång. Förhoppningsvis är jag själv delaktig i vissa av dem.

Är du intresserad av webben på ett eller annat sätt och kan ta dig till Göteborg den 18:e mars, så tycker jag att du definitivt ska köpa biljett till Webcoast nu på en gång. De stänger snart biljettluckorna.

Inlägget Det darrar i luften på #Webcoast 2011 dök först upp på Uppsnappat.

//www.youtube.com/watch?v=9BnLbv6QYcA

Jag inser alltså att det här är ett skämt, bara så ni vet. Ingen behöver skicka kommentarer om att jag är puckad eller totalt Apple-indoktrinerad!

Inlägget Ännu en revolution från Apple dök först upp på Uppsnappat.

Jag blev övertygad om att göra den här resan av två betydligt mer weborienterade kompisar än jag själv, nämnligen gästbloggaren här på Uppsnappat, Christian Dahlqvist (@sundhult) samt den tidigare omskrivne webutvecklaren Andreas Krohn (@andreaskrohn), mannen bakom Twittoppen. Christian som redan bokat sin biljett till detta web-mecka har dessutom hotat med att rycka med mig som föreläsare, rörande podcasting som han gärna vill upplysa församlingen på plats om. Vi får se hur det går med det.

I vilket fall som helst så kommer mitt liv att bli betydligt mer twittrigt och hashtaggigt de kommande veckorna i och med beslutet att åka. Jag måste åter igen sätta mig in twittrandets alla gråzoner och dessutom bestämma i vilken egenskap jag reser dit. Är det i rollen som halvtaskig bloggare, podcastpionjär eller webdesignföretagsledare? Svår fråga. Kanske kan man iklä sig samtliga roller? Hur ser det visitkortet ut?

Just det här problemet med vem man ska vara i olika sammanhang blir så uppenbar vid en tillställning som detta när alla de olika rollerna ofrivilligt kolliderar i ett kaos av personlighetsklyvning. Kanske är det läge att ta fram ett helt nytt visitkort som visar på allt man gör och således gå dit som Anders – utan någon förutbestämd roll.

Jag ser i alla fall verkligen fram emot Webcoast 2011 i Göteborg och det ska bli kul att träffa alla dem som man haft kontakt med de senaste åren, fast IRL, eftersom jag missade SSWC i somras där många av dem skakade hand för första gången – fast utan mig då.

Någon läsare till bloggen som ska till Webcaost?
Kommentera gärna i så fall.

Inlägget Webcoast – here I come! dök först upp på Uppsnappat.

Andreas Krohn

Vad fick dig att börja utveckla Twittoppen?
Det började med att jag ville hitta intressanta Helsingborgare på twitter, men jag var inte nöjd med det jag kunde hitta via Twitters sökning och jag hittade inget annat som var bättre. Som ett experiment kastade jag ihop lite kod för att hitta svenskar på Twitter (det var enklare än att koncentrera sig på Helsingborgare) och efter en natts körning så hade jag hittat en hel hög. Då började jag fundera vad jag kunde göra med den datan och resultatet blev twittoppen.se.

Vad ska man använda Twittoppen till?
Twittoppen är ett bra sätt att hitta nya intressanta människor att följa på Twitter. Inte för att Twitter är en popularitetstävling på något sätt, men det är också en kul grej att jämföra sig med andra i sin stad, eller i hela landet för den delen, hur många vänner man har etc. Dessutom är det intressant att se hur olika Twitter används. Annika Lantz har 15580 följare och följer själv 0 personer, medans jag själv har 686 följare och följer 489 personer – i det ena fallet är det ett ställe att pumpa ut nyheter i det andra fallet är det mer av en konversation.

Inflytandet baseras på ”trstrank”. Vad är det, hur tillförlitligt är det egentligen, och är det applicerbart även på svenska twittrare?
Inflytande är svårt att mäta och jag utger mig inte för att ha något perfekt mått. Det jag använder är ”trstrank” från företaget Infochimps. Det värdet bygger på hur många som följer dig och hur många de i sin tur följs av osv, som en stor pyramid. Inte perfekt, men det duger för att få en hint om hur inflytelserik en användare är på twitter. Med tanke på att det mest är kända media och internetprofiler på topp 10 listan så tycker jag värdet funkar rätt bra. Tyvärr är jag själv inte så inflytelserik som jag skulle vilja vara :)

På vilket sätt tror du Twittoppen kommer att förändra twittrandet för användarna, i övrigt i samhället?
Jag tror att Twittoppen.se kommer att vara ytterligare en sak som pushar Twitter in i folks medvetande. Twitters roll i vad som just nu händer i Egypten och den nyplublicerade rapporten twittercensus är två andra sådana faktorer. Kanske kan vi tillsammans få Twitter mer mainstream i Sverige.

Vad hoppas du få ut av Twittoppen själv?
Just nu är Twittoppen ett experiment i att använda APIer (dvs ett enkelt sätt i att hämta information från webbtjänster tex Twitter) för att bygga en webbsajt. Det mest värdefulla jag tror jag kan få från twittoppen kortsiktigt är kontakter och kunskap, och i båda fallen så har det redan gått mycket bra. Om twitter blir mer populärt i Sverige så har jag en hel del planer på hur jag kan göra sajten både bättre och mer inkomstbringande, men jag kommer inte att avslöja alla mina planer på världsherravälde just nu.

Söker du sponsorer?
Inte aktivt just nu. Någon dag efter lansering så är jag mest upptagen med att fixa buggar som folk hittar, men om någon är intresserad av att bli sponsor så finns jag på twitter.com/andreaskrohn.

Inlägget Intervju: Andreas Krohn, Twittoppen. dök först upp på Uppsnappat.

Men att sedan läsa om en fackrepresentant som berättar att det inte bara händer varje vecka, utan varje dag, till råga på allt, gör ju inte saken bättre!

Den nya tidens slavarbeten börjar poppa upp lite varstans. Vi har tidigare hört om sjukvårdspersonal, både systrat och läkare, busschaufförer, vägarbetare m.fl. som jobbar sjukligt långa pass, och till vilken nytta? Är det verkligen de här yrkesgrupperna som vi vill ha trötta och nerkörda? Hade det inte varit vettigare att gå ner i arbetstid där och skapa en säkrare situation för både dem som arbetar och för dem som dessa personer ansvarar för?

Ska man i fortsättningen behöva kontrollera pilotens arbetsschema innan man vågar sätta sig på ett plan. Vad har man för övrigt för rätt att få tillbaka pengarna för sin biljett om det visar sig att piloten varit vaken i 36 timmar redan och inte är flyglämpad? Jag vill definitivt inte sätta mig i en kärra med en sömndrucken pilot bakom spakarna. Det kan ju gå precis hur som helst!

Eller…är det medierna som återigen överdriver situationen? Att en pilot somnar kanske inte egentligen spelar någon roll eftersom autopiloten flyger plåtcontainern, och om något händer ger ifrån sig allehanda larm som piloten med stor sannolikhet hade vaknat av. Jag tror ju inte att piloten somnar under själva inflygningen och liknande som ju alltid sker tillsammans med en andrepilot (väl?). Det handlar kanske snarare om den där transportsträckan i luften då ingenting händer på 6 timmar.

Personligen hade jag överlag föredragit en obemannad cockpit, eftersom det har visat sig att alla större olyckor de senaste 10 åren orsakats av ”den mänskliga faktorn”. Vad mig anbelangar hade man alltså gärna fått ta bort den faktorn ur ekvationen helt!

Inlägget Fly me to the moon dök först upp på Uppsnappat.

Jag undrar bara hur mycket det skiljer mellan strålningen från telefonen och strålningen från blåtandsenheterna. De kommunicerar ju också med någon form av trådlös teknik. Är inte den också ”strålande”? Det här är en fråga som jag själv haft rätt länge, men som ingen expert verkar ha berört i de artiklar som jag har läst på ämnet.

Vet du hur det ligger till med det? Är inte headsetet också farligt?

Inlägget Strålar hit och dit dök först upp på Uppsnappat.

För att skriva om något lite mer positivt så är ju ovanstående artikel från SVT en fantastiskt god nyhet för väldigt många personer. Jag känner ett par stycken som säger sig lida av tinnitus (inte vet jag, jag hör det inte!) som garanterat hade blivit glada att slippa höra piiiiiiiipandet.

Jag kan tänka mig att det är som att bli kvitt smärta, något som på liknande sätt är väldigt tröttsamt för kroppen och huvudet på sikt.

De verkar ju ha gjort sin hemläxa, de där forskarna, men en sak förstår jag inte. Hur kan de veta att de har botat tinnitus hos möss? Jag menar, forskarna kan ju inte höra om det har slutat pipa inne i mushuvudet!

Lycka till, alla tinnitusare.

Inlägget Ljuden som aldrig tystnar dök först upp på Uppsnappat.

”Flera läsare har hört av sig till Aftonbladet efter att de försovit sig på nyårsdagen.”

Vill Aftonbladet verkligen få oss att tro att det första folk gör, som upptäcker att deras iPhone krånglar, är att höra av sig till dem och berätta om det. Vad är det för angiverisystem de i så fall har byggt upp?

Hade de citerat en trovärdig teknikblogg, Apples hemsida eller något liknande hade jag varit mer förstående men folk måste ha väldigt lite för sig i livet för att ens tänka tanken på att höra av sig till en kvällstidning bara för att deras mobiltelefon fått flipp. Är det så man ska göra?

Dagens i-landsproblem!

Inlägget Men allvarligt…? dök först upp på Uppsnappat.

Om någon har tjänat något på alla turen kring den s k webjokern så är det ju SVT. Om varje artist som varit med och ”tävlat” i webjokern lagt ner lika mycket pengar på röstning som min bekant Björn Hasselquist har gjort, som alltså inte vann tävlingen, så har SVT fått in ett antal miljoner kronor på det här spektaklet. Med andra ord har alla de som inte vann varit med och betalat en bra slant för årets melodifetival.

Är det här etiskt riktigt? Jag tycker inte det. Jag tycker att man istället från början skulle ha auktionerat ut en plats och den som betalade mest skulle få vinna. Då hade det varit öppet, juste och ärligt. Nu har en rad musiker över hela sverige lagt ner en mindre förmögenhet med förhoppning att komma med, men blivit omsprungna av artister som har finansiellt starka aktörer bakom sig, som kan hosta upp 400 000 för en plats i melodifestivalen.

Om någon berättat om detta från början tror jag inte att killar som Björn hade lagt ner en dryg månadslön på röstfiske, eftersom det varit kört redan från början.

Jag tycker det här sprider ett fult och smaklöst ljus över hela melodifestivalen. Ett evenemang som redan tidigare varit hårt kritiserat för att festivalgeneralen Christer Björkman har för stor påverkan på vilka som kommer med i tävlingen och inte.

Pinsamt SVT!

Vad skönt att man inte bryr sig så mycket över melodifestivalen och inte blir så engagerad…

Inlägget Pinsamt SVT! dök först upp på Uppsnappat.

Har de missat det faktum att de än så länge inte släppt den där iPaden, som de tycker att jag ska utrusta???

Som att sätta en skål med godis framför ett barn på en onsdagskväll!

Elakt!

Inlägget Rub it in Apple! dök först upp på Uppsnappat.

Det är vad HD.se påstår idag. Ändå svarar drygt 94% av de tillfrågade på Aftonbladets hemsida att de inte tänker köpa en. Hur fan tänker trendanalytikerna på Handelns Utredningsinstitut?

Man kan ju även fundera över trovärdigheten när de fyra veckor innan jul berättar vad som kommer vara den mest köpta produkten?

Hade det inte varit mer intressant att efter jul presentera vilket som faktiskt blev årets julklapp. Eller får HU en slant av Apple, Samsung etc för att säga det här, i hopp om att boosta försäljningen??

Vill gärna ha en själv, och enligt HU borde ju chansen vara rätt stor.

Inlägget Hur kan de påstå något sånt? dök först upp på Uppsnappat.

Det har tagit så himla lång tid för Apple att släppa paddan i Sverige att jag misstänker att hypen blåst förbi. Tyvärr tror jag därför inte på något större köpstorm när den väl landar i butiken. Alla har redan blivit mättad på iPad och nu riktas blickarna mer mot paddans konkurrenter som ploppar upp som svampar ur marken, till ofta ett lägre pris.

Vi får inte glömma att iPad är en Apple-produkt. Därför är jag övertygad om att de konsumenter som låter sig luras av konkurrenternas billigare priser, ofta kommer att ångra sig på sikt (kanske inte alltid), när deras billigare maskiner inte levererar den där 100%-iga känslan som paddan gör. Men det får tiden utvisa!

Mot Jansson Data!

Inlägget Fanimej på tiden dök först upp på Uppsnappat.

Tanken är att man den 24:e november öppet ska protestera mot att bli undersökt med scanner genom att vägra genomgå scanning och kroppsvisitation. Lycka till med det!

Det finns ett väldigt enkelt sätt att undvika att utsätta sig för de här ”intergritetskränkande” maskinerna. Strunta i att flyga! Och om du inte vill det, så är det väl bara att sluta fåna sig och ställa sig i led. Det är faktiskt för din skull som de finns där.

Och helt ärligt föredrar jag att man skannar mig på det här sättet, än att en gummihandskeförsedd säkerhetskontrollant tafsar på mig upp och ner för att leta efter ett gem eller nåt som kan användas som vapen. Ni har väl varit med om de här nya utökade tafsningarna. Där kan man börja snacka om sexuella övergrepp!

Nä, mycket hellre en kamera isf. Det är ju inte värre än att röntga sig på ett sjukhus. Då visar man ju upp sig också, för de som sitter vid operatörskonsollen. Same same!

Inlägget Om man nu måste välja… dök först upp på Uppsnappat.

Spelet som jag kör heter rätt och slätt Solitaire och det är Byterun Ltd som ger ut det. Men nu till ett litet problem som jag har sprungit på.

I nedre vänstra hörnet av spelplanen står varje gång man startar ett nytt spel ett ”R:” följt av en siffra. Den har under mina spela varierat från -4 till 6 och jag kan för mitt liv inte lista ut vad det är den försöker berätta för mig. Så snart spelet börjar försvinner informationen och poängen står där istället.

Ett tag trodde jag att den visade hur många spel jag vunnit respektive förlorat på rad, men det visade sig inte stämmer heller. Den kan nämligen hoppa från -1 till +3 mellan två efterföljande spel.

Är det någon som vet vad den här benämningen betyder? Jag känner mig lite dum som frågar men jag kan faktiskt inte klura ut det.

Inlägget Kan någon hjälpa mig? dök först upp på Uppsnappat.

Det har ju varit likadant med alla olika internetuppkopplingar genom tiderna. Leverantörerna påstår en sak men verkligheten är en annan, och så gömmer sig leverantörerna bakom formuleringsspecifika teknikaliteter. ”Upp till…” har man ju hört talas om förut menar jag. Varför skriver de inte lika gärna upp till 400 Tb/s, för i den absolut bästa sterila laboratoriemiljön med två maskiner som står precis bredvid varandra och med tekniker som längtar hem till middagen och frugan, så kan de säkert pressa upp hastigheten dit. Okej, kanske inte riktigt så långt, men ni fattar poängen.

Enligt ett föreläggande från KO i maj 2009 får inte operatörerna göra reklam med den innebörden som vi nu ser, i form av en ouppnålig hastighet på sina nät. Så jag undrar vad det är som gör att Telia nu väljer att frångå detta föreläggande. Har reglerna ändrats igen, eller finns det kryphål?

Den nuvarande regeln gäller reklam om mobilt bredband och kanske är det där skon klämmer. Telia vill kanske hävda att det här är något helt nytt, det är ju 4G vilket är en helt annan sak än mobilt bredband, och det finns inga specifika regler om ännu. Kan det vara så??

Jag tycker någon tar tag i att KO-anmäla Telia. Igen!

Inlägget Telia bryter mot KO:s föreläggande dök först upp på Uppsnappat.

Det finns en funktion som heter ”favoriter”, där man kan ange vilka områden eller stadsdelar man vill bevaka i appen. En smart funktion om det inte vore att det går fortare för mig att klicka mig fram till ”helsingborg” än att välja favoriten. Lite bakvänd gränstsnitt tycker jag. Kanske har jag gjort fel, men isf är det ännu mer fel eftersom det inte är enkelt nog.

Men det roligaste med appen är att den tjatar. Varje nyhet skrivs nämligen ut två gånger på raken av någon anledning. Jag hittade först det här inlägget:

Och strax därefter hittade jag denna nyhet och började då på allvar undra om killarna och tjejerna på HD vet hur de ska skicka nyheter till appen eller om det är appen i sig som är dåligt programmerad. Det ser iaf rätt fånigt ut och man kan inte låta bli att läsa bägge delarna eftersom det ju finns en chans att det står mer i den nedre delen av artikeln.

Det konstiga är även att utformningen av texten skiljer sig åt mellan de två versionerna i samma artikel. Det är som du ser inte samma radfall i sista utgången i de två delarna.

Varför är det så här HD?

Inlägget Tjatigt värre HD! dök först upp på Uppsnappat.

Det är vid tillfällen som detta som det är bra att äga en Lamborghini Gallardo. Inte speciellt vindkänslig om vi säger så. Gasen i botten mot Köpenhamn.

Inlägget Rätt bil i dag dök först upp på Uppsnappat.

Oj, vad är det som händer? Vad står det? Är det sant? Jaha…bara ännu en i raden av missvisande rubriker på aftonbladet.se.

De är ju för roliga ibland kollegorna på Sveriges största kvällstidning. De ligger inte alls långtifrån samma nivå som vi är vana att läsa om i tidningar som Hänt Extra och Bild. De hittar med andra ord ett videoklipp och sedan skapar de en rubrik som passar och lockar till läsning. Det spelar mindre roll om det är sant eller inte. Ta själv en titt på klippet:

//www.youtube.com/watch?v=LgiXxL3UGBg

Helt ärligt, hur mycket ”nästan” är det frågan om? Egentligen! Planet är ju långt ifrån bron, men de har lyckats hitta en vinkel på filmen där det på en stillbild ser ut att vara väldigt nära mellan bro och plan, men när man ser filmen i sin helhet så framgår det ju rätt tydligt att planet i verkligheten befinner sig en bra bit framför bron i just det ögonblicket. Och hur mycket 9/11-känsla var det egentligen. Är det verkligen någon som har sagt det eller är det bara ett kreativt tillägg av Anders Hedberg i jakten på läsare?

Inlägget I klass med Hänt Extra dök först upp på Uppsnappat.

Det är alltid lika intressant att läsa varför olika tjänster blir sågade av testarna och i det här fallet var det samma sak när E24 gick loss på landets internetbanker.

Den största kritiken riktades mot SEB:s internetbank och rör svåra formulär och att sajten är dåligt handikappanpassad. Som icke handikappad kund måste jag erkänna att just den detaljen inte stör mig speciellt mycket. Jag förstår att det överlag drar ner betyget på sajten, men om detta är en av två problem förstår jag inte hur man kan ge ”hård kritik” överlag. Av alla de kunder som SEB har, hur många är handikappade på ett sådant sätt att de inte kan använda sajten på ett tillfredsställande sätt? Är det många?

Jag kan tycka att en test av svenska banker borde fokusera på fler variabler än bara tillgänglighet. Framförallt då saker som funktion och säkerhet. Den typ av test som E24 hänvisar till, som är gjort av Post- och Telestyrelsen hade sänkt vilken sajt som helst. Väldigt få sajter idag får full pott på tillgänglighet eftersom detta är svårt att arbeta med.

Tittar man istället på Nordea, så verkar ju de resultaten vara betydligt sämre överlag, där folk inte ens lyckades flytta pengar mellan konton, men det är väl politikst poppis att ge tillgängligheten stor tygnd.

När man läser E24:s rubrik till artikeln låter ju det hela betydligt allvarligare. Jag skulle vilja ge E24 hård kritik för upprepad usel journalistik helt utan reflektioner och kommentarer på testet.

Inlägget Tveksam kritik från E24 dök först upp på Uppsnappat.

Har du varit på bio nyligen? Jag var där senast för någon vecka sedan och kunde konstatera att allting var sig likt. Tyvärr! Jag har alltid varit en av dem som med näbbar och klor försvarar den gamla devisen ”film är bäst på bio”. Efter de senaste 4-5 besöken är jag dock på väg att överge denna försvarsställning. Låt mig summera en normal kväll på SF-biografen Filmstaden i Helsingborg i punktform.

• Tre biljettmaskiner för avhämtning av förbeställda plåtar, varav 2 är trasiga.
• Enorma köer till godisdisken eftersom personeln som vanligt är underbemannade och inte klarar av att serva 200 personer som alla vill veta exakt hur mycket popcorn det är i respektive bytta.
• Priser i godisdisken som går igenom taket. 100 kr för en dricka och stor popcorn…?! Vilken värld lever de i?
• Ett golv i lobbyn som inte verkar ha blivit sopat de senaste tre veckorna. Popcorn och tomma läskbehållare ligger i drivor längs väggarna och golvert är helt klistrigt.
• Toaletter som i bästa fall är fungerande, men oftast utan toalettpapper, vilket gör de rätt oanvändbara. Även här inne är det smutsigare än på ett utedagis efter en hel dag i lervälling. Jag vänder ofta i dörren när jag möts av synen och doften (!).
• En biosalongen där skicket på stolarna är under all kritik. De är lösa från golvet och man sitter och vickar på dem, helt ofrivilligt.
• Personal som i alltför många fall är snorkig, vilket förvånar mig eftersom biobesök ska vara något glädjefullt.

Och för allt detta betalar jag 115 kr för en biobiljett, eller ca 450 kr för hela vår familj. För samma pengar kan jag hyra 9 dvd-filmer och slippa allt ovanstående.

Tydligen är personalen dessutom så dåligt betalda att de inte gärna anstränger sig det där lilla extra. En stöddig attityd till besökarna fungerar inte idag, när den tekniska upplevelsen av en film faktiskt kan uppnås hemma i vardagsrummet. Man tycker att biografägarna borde göra allt de kan för att försöka behålla sin publik. Istället verkar det gå åt precis andra hållet. Biljettkontrollanten försöker ha en slags vaktattityd och påvisa en auktoritet som definitivt inte finns där ochinte heller hör hemma där.

Jag saknar den där äkta bioupplevelsen, där det kändes som att biografen var film i lyxförpackning. Numera känns ett besök på Filmstaden i Helsingborg som ett besök i närmsta slum, och sannerligen inte någon större positiv upplevelse.

Inlägget Film är bäst på bio…eller? dök först upp på Uppsnappat.